Jag har alltid haft själen hos en företagare. Och även om jag inte är det just idag (fast allt inom mig är det) så går jag såklart ner till låtsaskontoret vid vanlig tid. De flesta företagare i landet gör samma sak, jobbar. En majoritet har nog varit till sina företag en eller flera vändor under helgdagarna också. Det är ett liv. Det är det enda sättet att driva ett företag.
Många politiker har aldrig fattat det där. Fast bättre idag än innan såklart. Men “utsugarna” är sällan företagarna. De gör rätt för sina pengar i arbetad tid och i att ta risker som andra inte vill eller vågar ta. Vi räknade på det där för några år sedan för en företagare jag känner som det då gick väldigt bra för och som många var väldigt avundsjuk på eftersom han kunde köpa fin bil osv. Även för honom hade det såklart varit år i början där man inte kunnat ta ut lön och då han ändå jobbat dubbla pass och mer. Men slog man ut de pengar han hämtat hem från företaget under åren så var det ungefär hälften vad han fått om han varit anställd på sitt eget företag. En rätt dålig affär alltså privat. Då hade han dessutom ansvaret för ett tiotal anställda på sina axlar också.
Jag betraktar mig som socialist. Men det finns JÄVLIGT MÅNGA socialister som aldrig fattar det där. Det är inte den vanlige företagaren som är fienden nämligen. Det är de som flyter uppepå som är det.
Men vardag här alltså. Torsdag och första dagen i veckan. Samtidigt Konstigt liksom. Man är förvillad. Men är man droppen måste man droppa på. Alltså vill man göra ett hål i en sten kan man skaffa sprängämne och spränga sitt hål. Det går snabbt och smidigt. Kräver dock pengar för inköp av sprängämne. Men man kan också gör som vattendroppen. Man droppar helt enkelt på. Efter tillräckligt många droppar så blir det ett jättefint hål.
Jodå man kan sätta sig ner och säga att det inte går också. ja och att det är någon annas fel att det är så.
De flesta som inte gillar en har egentligen problem med sig själva. Man får ta det liksom. Ändå blir jag lite stött när någon tydligt visar att det är så. Ja och ändå vet jag ju att det är bättre att få sådant serverat till sig tydlig så att man slipper slösa energi på de där personerna. För varför skall man liksom? Det finns så mycket annat man vill och bör ägna sin energi åt. Men typiskt är det i juletid ändå. Bort säger jag. Bort! Håller en gammal F-skattesedel framför mig.
Normalt brukar mitt kaffe var på sin höjd ljummet vid den här punkten. Icke så idag. Hmmmm…. en ny era. Tack J. Det här kommer att bli bra.
Ja TP fighten igår då? Fyra timmars intensivt spelande med mat-paus. Jodå K vann i år igen. Det har hon gjort några år nu. Ja och jag var väl näst sist tror jag. Inte sist som i fjol. Det tar sig. Sakta. Liksom. Men trevligt. Att göra något tillsammans. Man vet inte hur lång tid man har kvar att göra det på. Det vet ingen.
Julgåva med potential. Rymmer exakt fyra koppar. Perfekt. Enda problemet är att jag känner mig som en tunnelbaneresenär i New York när jag dricker ur den…
Jag börjar dagen med att dra igång en Hulk som stannat. Jodå, man kan passa på att sota på en gång. Vanlig liv som bryter av. Men ingen brådska med det där såklart. Det är varmgrader där ute. Det tar ett tag i varmgrader också för ett otätt gammal skolhus blir utkylt. Jag sotar på. Fyller ett kärl med grå aska som blir till kompost till hösten och blomjord nästa år.
Sen skall fåglar ha mat såklart. Det är så prioriteringarna ser ut. Hulk, fåglar, en hel del annat, sen egen frukost. Idag också sandning. Bron är ishal och även om vi nog stannar inne och slöar hela dan vi som bor här så vet man ju inte om någon kanske kan förirra sig hit. Chansen må såklart vara liten för det såklart. Men händer det så vill man i alla fall inte att den personen bryter benen av sig.
Ja efter det frukost. En julmust och en talrik julmat. Har inte pallat det ännu. Ja och pallar det inte idag heller. Men är det jul så får man ställa upp. Senare, när den är uppäten, lätt illamående, kan man bara konstatera att man kunde äta mer förr. Ofta var det kanske två tallrikar med kall julmat på senare på kvällen efter julmiddagen. Orkar man en nu för tiden, ja och med nöd och näppe orkar äta upp den, så får man vara glad,
Men efter det där. Det bästa med julen. Sitta där i soffan under ett täcke och läsa en god bok. Ja och äta lite av godiset och frukten. Peta i sig. Sen sjunka ner. Fortfarande läsande. Med ögon som blir tyngre och tyngre och sen somna en stund där i soffan. Ja och det gör inte ett dugg. Inga dåliga samveten. Bara skönt, så jävla skönt.
Fast lite längtar man såklart efter låtsasjobb också. Det är nu ändå så i livet att vila i längden blir lite tråkigt. Man behöver båda sidor av allt om man skall överleva och klara av att leva livet. “Bra” räcker liksom inte utan lite dåligt. Ja i själva verket skall det väl vara ungefär lila mycket av båda när allt är som bäst. Det är bara att inse det. Jämvikt är ledordet.
Jag fick en 16-åring i julklapp. Det är härligt. En sådan där njutningsbar present. Jag skall hälla upp ett litet glas så fort jag kommer upp. Lagavulin, kungen. Tankar om nytjärade ekor i sommarsol.
Det pratas om kris för glesbygden. Ändå händer det. En massa inflytelserika människor flyttar från stan, köper Hälsingegård och prioriterar livet. Det är intressant det där. För det är tv-folk, kulturpersonligheter, konstnärer som flyttar. Jodå vi känner igen det där från London och New York också. Slitna fattiga stadsdelar dit konstnärer och visionärer flyttar eftersom det finns billigt boende, sen tar det några år och så är det där de hippaste restaurangerna, de hippaste klubbarna, de hippaste… finns. Ja sen vill ju alla bo där såklart. Priserna rusar i höjden.
I de flesta fall börjar den här flytten med att man köper stuga, sen upptäcker man vad man har, inifrån så att säga, då föds tanken, “flytta kanske?”, ja och kan man så blir det ofta så. Vi gjorde själva den resan K och jag 1986 även om jag pendlade första året.
Nu är kanske inte en avsides ort som Los en direkt vinnare på det här. Möjligen indirekt. Men Bollnäs, Järvsö, Söderhamn, Edsbyn. Kilafors etc, är perfekta orter för inflyttande utflyttare. Ja och den gamla slogan som en del företag körde i en kampanj för några år sedan “sälj din etta i Stockholm och köp en Hälsingegård” stämmer såklart. Man har råd med en simbassäng också. Ja helrenovering dessutom. Ja täta besök i stan också.
Att plocka på skidorna och ta en sväng i backen efter en tung dag friskar upp de flesta huvuden. Eller skoter, fiske, jakt, skogspromenader, musik, eller snöbollskrig. Sen är det ju sommar här med. Åtminstone under sommaren. Då är det ännu mer musik. Ja och ännu vackrare Hälsingsk natur. Sen där med älgar, rävar, lo, björn ochvarg i närmiljön. Kan man ju gilla. Ja ogilla med såklart. Men då går det ju att blunda.
