Category: Betraktelser & Berättelse

Tänkte kanske ha ledigt idag. Alltså ledigt från ledigheten, den som kallas låtsasjobb, ja, är låtsasjobb. Men jag bestämde mig, efter att ha tittat på väderleksrapporten, för låtsasjobb idag. Det finns nämligen att göra. stenar som skall läggas på stenar. ja inte för att någon bryr sig om om jag lägger sten på sten men i alla fall.

Men igår ledigt. Ser Carol på kvällen på Netflx. Bra. Före den The handmaid’s tale på SVT play. Suggestiv. Bra. Båda rekommenderas. Ikväll kan man förresten se Al Pitcher på ettan. Kan rekommenderas men kanske helst skal ses live. Roligare än så blir det inte.

Större delen av Sverige idkar väl klämdag i dag kan jag tänka.  Människor flödar ut i olika kreativa aktiviteter… eller inte.  En hel del vilar istället. Många välbehövligt såklart. Men det åstadkoms också en inihelvetes massa saker i landet en sådan här dag. Som Percy Barnevik sa “Här sitter man på kontoret och vänder papper och sen går man hem och bygger en båt”. Alltså på temat att verkligen använda människors inneboende kraft och förmåga. Vi är skitdåliga på det. Vi skulle ha anställda människor som rörde sig runt bland folket och uppmanade dem att bryta sig loss och gör nya saker, spännande saker, det de drömmer om. Helvete vad det skulle mullra i samhället. Men inget av det där går såklart med de politiker vi har idag. Det är verkligen hjärndött just nu.Och i täten står det parti jag borde kunnat kalla mitt eget. Det skrämmer mig. För alternativ saknas.

Den bästa nyheten är såklart att Fikru Maru släpps. På Aftonbladet hamnar den nyheten långt, långt ner redan från start. Andra tidningar är lite bättre. Man undrar  ju faktiskt om inte det har med Fikrus hudfärg att göra. Men kan det verkligen vara så illa? Har vi hamnar så långt ner i dyn i landet där vi en gång var stolta över att stå över dylikt. Skulle rapporteringen vara en annan om Fikru var vit och såg ut som en viking?

Årets första åska brakar idag in här över bergen. Men den håller sig på “säkert” avstånd från kullen ändå. Ja min bedömning, datorerna får snurra.  SMHI har en utmärkt tjänst där man kan följa utvecklingen dessutom. Den är flitigt använd sommartid här. Det gäller att rädda elektronik.  Man undrar hur man löser det där på ett datacenter typ Facebook’s uppe i Luleå.  Klarar dom en direktträff tro? Jag vet att det är förbannat svårt att bygga så att man är helt säkrad.

Imorgon Melodifestival. Eliten uppträder. Rätten att göra det går i arv. Som grevar och baroner. Adel. Jodå. Detsamma gäller folket nära eliten också. Det är samma sak. Arv. Kompisar. Kompisar till kompisar.  Överallt. Det klagas på Afrikanska, Sydamerikanska och andra utvecklade länder. Men nog har vi en jävligt konstig ordning i det här landet också.

Eller kanske sitter allt sådant där i generna ändå.  Från sångare och musiker, till läkare och professorer och miljardärerna. Uppkomlingarna är inte så jävla många.

Men det är väl så vi vill ha det. Var “hen” på sin plats. Ordning och reda.

Fyfan vad jag gnäller.

Ursäkta.

Men jag är över sextio.

Det förväntas av mig.

Surgubbe.

Nu tänker jag i alla fall ge upp för idag.  Tystna. Hör jag någon dra en lättnadens suck? Nåja. Jag återkommer…

Jag äter lunch ute. Det är fantastiskt. Fil, en hårdmacka och ett stort glas los-vatten. Jo och så har jag papperstidning i fem veckor för femtio spänn. Svenskan. Det är härligt att sitta där i solen och läsa en stund.  När jag blir 104 skall jag med darrande stämma berätta för barnen i grannskapet hur svårt det kunde vara att läsa en papperstidning ute en sådan här dag när solen sken och ljumma vindar tog i och blåste till ibland. Leken jaga bilagor. Ja och leken försök bläddra till nästa sida. Båda mycket skojiga. Men å andra sidan. Hade man läsplattan med sig ut hade man inte kunnat läsa alls. Så det är OK. Barnen kommer storögt att lyssna. Fanns det sådana? Av papper? Riktigt papper? Kastade man dem efter man läst de? Va! Ja jävlar (Man svär mer i framtiden). Vilket resursslöseri. Ja och jag kommer att försöka med att vi lämnade in dem på pappersinsamlingen. Att det blev toapapper av dem. En del av dem i alla fall. Ja sen spolade vi ju ner det. Ja sen vettefasiken vart det tog vägen. Kanske samlades skiten i en hög. Eller spriddes på en åker. Men antagligen kom de inte ut på en åker. Det var så mycket medicinrester och annan skit  i den där sörjan… Ja….själva skiten var egentligen inte problemet utan det som inte var skit och organiskt nedbrytbart.  Och då går barnen. Tror mig inte. Ja och jag sitter där ensam och funderar om det där verkligen hände. Gjorde det det? Var det inte en dag där 2018 i maj jag satt i solen och bläddrade…

Det värsta såklart med att sitta och ha det skönt ute i solen är såklart att gå in igen. Det är då det är tur att jag har det där “äliga” (Hälsingemål) sinnet. Sitta still och titta har jag svårt för någon längre stund om det finns andra alternativ. Så när tidningen är läst. Ja, mestadels skummad. Då går jag in till mig. Väl inne längtar jag såklart ut igen. Det fungerar ju så. Denna eviga längtan efter det man inte har för tillfället. Fröet till mänsklighetens utveckling.  Att aldrig bli nöjd.  Också människornas förbannelse. Såklart. Förnöjsamhet kräver träning.

Väl inne igen sätter jag på kaffe. Av någon anledning brukar det smaka bättre till lunchen. Jag funderar en stund på att inmundiga det ute. Men vafan, någon måtta får det allt vara också i mitt liv av ständigt slöande.

Här inne är såklart persiennerna nedfällda. Det är lite som natt. Har i alla fall ett fönster öppet. Det går ett tag. Innan kryptallen bestämmer sig för att pollinera världen.  Då blir allt täckt av ett gult lager pollen.  Men någon vecka till skall det väl ta innan den får för sig att sprida sin säd. Om man tänker på det så blir det väldigt få småkryptallar trotts så mycket spridd pollen.  Men möjligen fattas det någon befruktande part. Det är väldigt mycket könsumgänge där ute just nu. De känsliga, läs de religiösa, må rodna och hålla sig inne.

Fast tallen håller väl ute en vecka ungefär. Inte mer. Magnus Uggla fyra sekunder. Inte heller mer. Undrar om man utifrån det kan avgöra om tallen är en hona eller en hane? Och om den nu inte har en partner. är det onani den håller på med? Alltså definitionsmässigt.

Jag vet inte.

Nope.

Liksom.

Koltrasten, låtsaspavarotti, sjunger en stump när jag sitter där ute. Han är lite snålare med tonerna än vad Pavarotti var den här kisen. Det blir inte så mycket. Men man får vara glad för det man får. det är ändå gudomligt. Det  vackraste som finns helt utan konkurrens.

Kompostbehållarna, som står i söderläge, har sin egen rytm. Jag hade nog förväntat mig att temperaturrörelserna i dem skulle följa temperaturen ute i det fria något sånär. Alltså varmare mitt på dan och kallare på natten. Men icke så. Såhär ser det ut i den ena komposten. En helt annan rytm. Ungefär samma sak i den andra. fast pulsen är långsammare. Misstänker fasomvandlingar av vatten som en möjlig orsak. Alltså vatten dunstar iväg på morgonen och under dagen (kallare), vi får dagg på natten (varmare).

Kanske.

K säger att man inte skall fundera så mycket.  Ja och säkerligen har hon rätt.

Nu skall jag dricka upp mitt kaffe.

Liksom.

Det är persienner ner det första som händer när jag kommer ner till kontoret. Det där lidandet. Ingen vill fälla ner persiennerna när flödande skön varm sol finns där ute. Den som bara lovar mer och mer och mer och mer.

Men ner måste de. Om man nu skall kunna se och verka. Man funderar en stund på hängmattan. Egentligen är det ett alternativ. Men det tyska i en, arvet efter Fritz, det som alla Svenskar har i sig ungefär som julgran, får en att stanna inne. Ja, åtminstone skall det låtsasjobbas om det nu inte går att jobba på riktigt.  Det är så hans påbud är. Fritz alltså. Om du undrar.

Alla är släkt med Fritz i Sverige så du vet. Det är alltså ingen specifik Hedman-släkting det där. Här finns i vår släkt finns bara bönder och somk mest spännande en “överlöpare” från Norge.

Ja iof, kan du sätta dig med kaffekoppen framför morgon tv en vardag, japp, då har du inte det där släktförhållandet. Grattis. Du är fri. Ja, eller pensionär.

Fast kaffe såklart. Kaffe som smaker nästan OK idag. Jag förvånad. Fick man en kaka till så var allt som det skulle där också. Men “karaktär”. Jodå. 🙂

Tänker man efter så är det gott att leva. Det är underligt egentligen. Det är sällan man kommer fram till en annan slutsats. Åtminstone inte i mitt liv ha det varit så. Då är jag då ändå en blå person. Men en som gillar det. För det mesta. Eller har haft lyckan att får vara “lagom blå” kanske. Mollstämd kanske passar bättre egentligen. En vinstlott såklart. Tack för den.

1301 dagar kvar på skuldsaneringen. Också där går det framåt. Hopp. Är det sådär man sitter och räknar dagarna i ett fängelse också kan jag undra? Då när den dan passerat, har vi nästan tiotusen till i månaden att leva av. Det är skillnad. Tiotusen är pengar det med. Liksom.

Men för alla oroliga kan jag försäkra att jag inte kostar samhället något. Ja inte på annat sätt att jag inte dra in skatt de här åren. ja, något som ju kan tyckas vara dumt. Här sitter jag liksom. Men flödet från andra hållet, de samhälleliga bidragen, de har sällan träffat mig.

Men jag skall inleda dagen med lite städning. Sådant där man får göra utan att tänka för mycket. Som bokföring. Man gör bara. Skönt när det är gjort. Det är nästan alltid värre att ha något hängande över sig, ogjort, än att verkligen göra det.

Så låt det då bli så.

Nu!

Det är underligt. Det är bara kanske tolv trappsteg ner och tolv trappsteg upp från källaren när jag hämtar tvätten och hänger upp den. Men på den där lilla (o)turen rinner all energi ur mig. Nu sitter jag alltså här och funderar om jag inte skall lägga mig helt enkelt. Läsa, drömma, sova och sen vakna pigg och, nåja, alert imorgon tidigt.

Men jag har inte bestämt mig ännu. Det är ingen brådska.

Jodå. Det är pollen såklart egentligen. Men tankekraft hjälper en bit. Alltså att tänka bort det som stör och bråkar med en.

Björkarna kommer faktiskt. Det är nog den tidigaste “björkbladningen” jag har varit med om här uppe. Man tackar och tar emot.

Får man hitta på ord hur som helst förresten. En del tycker nog inte det. Speciellt inte de där människorna som står still vid rött klockan fyra på morgonen vid en tom korsning där inga andra bilar syns till. Har man sett det, och det har väl de flesta av oss, vet man att mänskligheten kommer sannolikt förslavas under AI.ja, om vi förslavas av ett gäng reläer så lär mer sofistikerad teknik vara en enkel match.

AI förresten. Beslutsstöden. När ADB kom – ja IT hette så innan det var uttjatat och bytte förkortning –  så skylldes nästan alla fel på “datan”.  Ja och det gick inte att rätta då eftersom det var “datans” fel. Snart ser vi samma sak i en AI-värld. Jag är helt säker på det. Den och den AI processen kommer fram till något och det kan man ju inte ändra på eftersom vi inte är lika smarta så att vi förstår. Ja och att som undanflykt eller slöhet använda det där som ursäkt är väl en sak, så var det ju med ADB-vitrockarna, det var såklart jobbigt att ändra saker. Men att köpa de där argumenten, som många gjorde då, majoriteten rent utav, det är otäckt. Jävligt otäckt.

Japp, skall nog gå och lägga mig. Kanske åtminstone eller snarare troligen.

Vem vet. Liksom.

En vän är iväg och lyssnar på Metallica. Hmmmm… Det blir man ju lite avis på.  Har inte upplevt dem live. Ännu. Är nog den bästa musik jag vet just för tillfället. Även om jag både gillar och lyssnar på mycket annat. Men när jag behöver energi och det flyter så återvänder jag alltid till Metallica.

Men nästa gång.

Kanske.

5G sägs vara IOT frälsaren. 2G lägger man ner, vissa också 3G. Där är ackilleshälen. IOT grejer skall leva länge. Många i alla fall. Där fungerar det inte med korta livscykler. Vi måste i alla fall prata 40 år. Kanske 50. men det är klart skall man byta några biljoner enheter vart tjugonde år pga av teknikutvecklingen så driver et väl ekonomin. Fast galet är det. Hur som helst blir det väl inte ett transport utan flera.

Eller något…

Liksom…

Nu skall jag gå och lägga mig.

Upp.

 

Varje morgon är lite “hej macken” här när jag kommer ner till låtsaskontoret. Jag ser mig runt. Böcker. Elektronik. Datorer. Ja och jag trivs. Och slutsatsen är såklart självklar varje gång. Det, just det, den känslan, är värd något. “Hej macken”. Flinar och säger det för mig själv. Kurrar som en katt.

Det blå har bleknat bort lite idag. Men det tog mig genom en del uppgifter igår. En bra dag är en flödande dag. Jag njuter i det. När det rinner på i huvudet. Men flyter det på sådär så blir man såklart mindre blå och blir man mindre blå så minskar flytet. Så uppgiften nu på morgonen är att bli lite deppig till sinnet fast man inte är det. Kanske hjälper det att slå sig själv med en hammare på tummen?

Google skall släppa Android for Things 1.0 idag sägs det. Eller har redan släppt snarare. Pratet börjar nu. Jag har testat ett tag. Och javisst finns det positiva grejer. Uppdateringar av firmware är en sådan i högsta grad. Men inbäddade enheter har kanske blivit mer resurserbjudande men inte fasiken lär det sitta en Linuxburk i varenda enhet som förut fungerande med en 8-bitare. Det kan jag inte tro. Nedåt i värdekedjan åker de såklart hela tiden. Så en marknad för Android of Things lär det såklart finnas. Ja, annars skapas den väl. Det finns pannkakor i kyldiskarna också.

Men jag trodde inte på C på singelchippare heller när IAR skickade sina testversioner tills oss där på 80-talet. Det var ju fel så fel så fel. Inte många sitter och koda i assembler idag. Inge större kodpartier i alla fall. Men jag såg det inte mest pga av 128 byte ram. Ja det ändrade sig ju snabbt. Jag åt snällt upp hatten. Kröp hela vägen fram till korset.

Ja SSL koden börjar fungera nu. Det är lite kvar att flippa med ännu. Tro tamefan det blev ett allmängiltigt bibliotek av alltsammans också. Om jag nu orkar ta i från fötterna och paketera alltihop. Ja, och skriva manual. Det räcker liksom gott och väl med allt annat låtsasjobb.

Man borde väl bara ge sig. Ge upp. Men jag håller mig i alla fall sysselsatt i väntan på döden. Det kan väl inte vara sämre än att sitta och lägga patiens om dagarna ändå? Fast kanske. Massorna har rätt. Jag har aldrig tillhört dom. Inte de andra heller för den delen. Inget jag gråter för. Bra försök liksom.

Kaffet smakar som vanligt skit här på morgonen. fattar inte varför jag dricker det. Men det är väl det där med rutiner. Dumheter liksom.

Men jag skall sitta på lite Metallica och dyka in i Åkes värld. det är lite ballonger och serpentiner där just idag. Man gapar liksom. Men bra säkert. Liksom.