Category: Betraktelser & Berättelse

Det finns ingen ände på tröttheten i dessa tider. Varje dag handlar mest om HUR trött man är. Kanske är det sådant som händer gamla gubbar efter sextio.

Trött alltså. Idag. Skall städa. Försöker samla kraft till den uppgiften. Skulle antagligen behövas kokain för att få igång lekamliga energier, men te får duga. Har aldrig varit så mycket för de där hårda centralstimulerande grejerna. Kaffe, te, whisky och socker är min grej. Vågar inte väcka allt det andra som finns inom mig. Tänker jag. Tror jag är en typisk missbruksperson.

Hela dagen igår går åt till att försöka återställa det som en förlorad server innebär. Får till det mesta fram mot natten. Nu finns inga reservdelar kvar. Allt har gått åt och är lämnat till återvinningen. 557 dagar kvar när det som nu rullar måste fungera. Men man vet inte. Ibland ramlar det in ett gammalt moderkort eller en skärm från oväntat håll. Jag är inte kräsen. Det som andra för länge sedan ser som skrot är ofta guld här.

Det brukar i alla fall ordna sig.

Hostar såklart fortfarande. Är ju synd att sluta när man en gång har börjat. Om man nu ser på det på det viset. Men förbättringar. Avsevärda. Har uppnåtts.

Kortmeningar. Gillar fortfarande. Inte alla andra gör det. Fattar inte. Det är OK.

Trotts Corona och skit så går vi in i enklare tider här på kullen. Vi har två ekonomier. En eldingssäsongsekonomi och en sommarekonomi. Livet lättar väsentligt under den ena. Vän av matematik tycker då såklart att man bör spara under plånboksfull tid för att jämna ute plånbokstunn tid men det fungerar ju aldrig så. Håller man igen alla utgifter under ett halvår så får man istället hosta upp pengarna det andra halvåret. Verklighet kallas det. Äger man ett hus gäller det där i högsta grad.

Men sommar alltså. Den går att bada trotts all skit som nu händer i världen. Det går att åka ut i skogen. Gissar att till och med Koltrasten kommer att sjunga sina sånger. Ja och att sova med det där öppna fönstret, låta sommarvindar smeka en där man ligger i sängen och sakta vaknar till en ny dag. Grilla borde också gå. Lägga sig i gräset och titta på bulliga molnen som sakta åker förbi likaså. Ja man borde till och med kunna få ett glas rose` ibland. Det borde alltså inte gå någon större nöd på en.

Fast man lär väl gnälla ändå. Kanske hör det till åldern det också.

Men jag har alltid varit bra på att leva i nuet. Jag kan njuta i stunden fast världen håller på att rasa samman runt omkring mig. En egenskap som antagligen gjort att jag överlevt svåråren. Efter en konkurs där man mister allt gäller det att hitta pärlorna och njut av dem. Lever man med efterdyningarna av det där haveriet i tjugonio år blir man expert på att hitta glädje i det enkla. Tro mig.

Fast nu enklare tider alltså. Hulken får väl gå en vecka till. Sen dags för hans välförtjänta vila. Jag måste bara få igång varmvattenberedaren. Ett projekt som blir en riktig pärs såklart eftersom jag ser så jävla illa. Men det får gå. Det måste gå.

Nu skall jag koppla mina lurar till min telefon, vräka på lite musik och sen städa. Inte roligt såklart. Men sätter man igång med det så blir man av med det. Min devis. Ta det tråkiga först. Tyvärr innebär det nästan alltid att jag sällan hinner med det roliga.

Lev!

Så packar ännu en server ihop och drar sin sista suck. Skall använda eftermiddagen åt att fundera över karma och begrepp som om tidigare generationers eventuella ofärdshandlingar kan straffa sig i släktled senare. Det kan liksom inte bara vara otur hårdvarurasen – ett efter ett efter ett – just nu.

Soligt och varmt är det i alla fall. Har alltså egentligen inget att klaga på.

Tröttheten tar tag i mig idag. Trotts vackert väder. Trotts värme. Eller kanske just därför. Energin är hur som helst helt bortblåst. Jag försöker med några vändor i trädgården. Njuter. Lyssnar. Ser varje pinne som en lekande huggorm. Varje prasslande löv som en råtta. Det är inte samma sak att vara ute som det brukar vara. Fantasi lever sitt eget liv i huvudet när jag inte ser som jag skall och jag “ser” allt möjligt som egentligen inte finns..

Men snön drar sin sista suck. Bara ploghögen kvar. I alla fall om man låter bli att titta på norrsidor och i diken. Ibland får man låta ögon se det man vill att de skall se. Just det där fungerar extra bra om man ser lite glest såklart. Man kan lägga till och dra bort efter behov.

Men jag fixar de där testerna. Kommer igenom dem. 365 stycken, 116 ms, “Passing” i grönt, några tusen rader kod. Men eftersom jag passar på att addera och ändra en del grejer så är det alltså dags nu för manualskrivande. Man hämtar energi från yttersta spetsen av sin lilltå på höger fot. Det är bara där det finns lite kvar just för tillfället..

Låtsasjobb såklart. Tänk vad trött man blivit om det varit jobb på riktigt. Eller är det tvärt om. Det var så länge sedan jag jobbade på riktigt nu att jag inte mins.

Man måste ju helt enkelt skåda norrut och ta in Venus i dessa tider. Aftonstjärnan. Man ser hettan ända hit. Har man kikarna kan man se Plejaderna helt nära. Fast det räcker såklart med Venus. Om man kan uppskatta det som är fantastiskt såklart. Annars får man köpa sig en ny tv eller ny bil eller något. Som tröst.

Värme imorgon också. Ännu mer. Härligt. Jag skall häva upp stora skolfönster så fort det bara går och njuta av frisk luft och fågelsång.

Fast nu ett sista ryck – sen läsa, sova.

Vid min första operation förra året så hade jag låg syremättnad när jag vaknade upp. Fick då den här manicken som jag skulle blåsa och blåsa och blåsa i.

Återupptar det.

Det är dags att ge upp för veckan. Men först gå ner i källaren och fylla på Hulkens hungriga mage. Hämta en hög ved till öppna spisen också såklart. Sen så. Mat och vila och film.

Jonas (äldste sonen) skickar ett fixat foto på min farfar. Vecket mitt på är som borttrollat. Häftigt. Det är första gången jag ser hans ansikte riktigt tydligt. Ser andra i det där ansiktet. En konstig känsla infinner sig.

Ha nu en skön helg allesammans.

Vindarna har lugnat sig. Tio m/s är inget. Torkvindar. Våren är här. Trotts att det är riktigt kallt idag så är det så. Man behöver bara ställa sig där ute och sniffa lite så känner man tydligt vårens kittlande lust i hela näsan. Japp, trotts att man är förkyld. Nope, det luktar inte hundbajs och förruttnelse här ute. Det luktar nytt liv. Födelse. Vilja att leva till vilket pris som helst.

Jag glädjer mig. Bär in snöskyffeln i garaget fast jag säkert kommer att behöva den igen just därför. Lastar sen in en pall pellets ner i källaren. Gamle gubben blir helt slut av det. Mycket soffa och hostiga dagar har det varit. Men in kommer alla de där säckarna. Shuntar upp lite. Hulken vrålar på. Det fungerar med manuell tändning också. Fast sämre desto varmare det blir. Men två veckor eldningssäsong kvar. Det fixar vi. Med lite vrånghet.

Hosta är på minimum nu. Tre veckor tog det. Skall avvakta den här vecka och sen se om det går att få till någon ögonoperation också i Corona tider. Orkar inte slänga iväg en sommar till på sjukdomsbergets hårda sten. Fast vet såklart att måste man så gör man det ändå. Klarar det. Det finns alltid mer att ta av. Tills det inte finns det.

Just nu, här, i detta, ögonblick kan jag bara tänka på mat. Hungern sliter i mig. Gissar att det är excesserna från påskhelgen som lever kvar. Man vänjer magen med för mycket intag. Men håller ut en halvtimme. Rutinerna i en låtsasjobbarvärld tar en ner hit till kontoret vid åtta och lunchen infaller halv ett. Sen ner igen till halv sju. Återigen mat följt av nyheter. Sen ner för trapporna vid åtta igen. Det blir några timmar. Men är såklart bara på låtsas alltsammans.

Låter såklart fyrkantigt det där. Men just sådär ser en normaldag ut. Sen är kanske inte alla dagar normaldagar. Ibland sover man fem minuter längre. eller tänker andra tankar än de man tänkte igår.

Professorer som gråter ut i expressen, professorer som också vill ta del av rampljuset, professorer som måste kritisera har jag inget för. Man borde kunna klara av det där internt inom forskarvärlden. Om man var seriös. Det jag har lärt mig i livet är att de som högljutt och självsäkert skriker ut sina rätta svar är nästan alltid de mest korkade och okunniga. Vinner gör de som tar beslut och handlar. Alltid.

Nu ger jag efter för hungern.