Genom mina ögon såg Venus ut som en stor fyrverkeriblomma så jag var tvungen att rusa upp och berätta för K om “himlafenomenet”. En exploderande Venus vore ju något att berätta för familjen om. Men för henne och också för min kamera är det “bara” den där ljusstarka pricken som lyser där i nordväst som vanligt. Man kan alltså inte säga att det är jättetråkigt att se dåligt alla dagar. Nope, långt därifrån. Rätt ofta pratar jag med en sko i tron att det är katten också. Bara det.
Liksom.
“Snöhögen” ligger där och lurar idag med. “Linger” är väl ordet.
Annars allt bra. Passar på att putta ut en release av vscpd ut i världen. Iväg med dig bara, liksom. Annars är det mest node-red här just nu. All in där eftersom jag själv slipper bygga en massa liknande och grejerna börjar bli riktigt användbara. Mer om det där på Grodans blogg såklart, om någon här nu mot förmodan skulle vara intresserad av sådant.
Måste hitta energi för att komma ut och gå igen. Har alltid njutit av långa promenader tidigare men nu med axeloperationer och infektioner och allt annat skit så har det mest blivit innesittande. Men så kan man ju inte ha det i längden såklart. Det besvärligaste nu är väl att man inte känner igen folk som man möter. Eller kan skilja på en räv eller björn för den delen. Men man får försöka sätta sig över det där. Säga “FAN & JÄVLAR och förbannade skithelvete” och sen gå ut. Det får gå som det vill. Liksom.
Tillbringar fortfarande alltså mina dagar med huvudet ungefär femton centimeter framför två skärmar. Just den där närheten gör att världen inte blir mycket mer än skärmar och hettande kinder. Kompenserar känslan med Nightwhish och annat. Mitt liv vore intet utan musik? Skärmar däremot har jag kanske behövt titta mindre på genom åren. Men så länge man inser att den riktiga världen finns bortanför dem så går det väl ann. Kanske.
Hulken går på upploppet. Några dagar till sen skall den gode gröne och hettande våldsamme få vila fram till hösten. Måste byta lite grejer innan eldningssäsongen som som egentligen skulle blivit bytta förra sommaren. Inte bara tändelementet som brakade ihop för ett tag sedan. Men eldningsäsongvilan är en skön tid. Man får bara se till att ben inte av gammal vana går ner i källaren morgon och kväll.
Den där kaminen måste installeras här på kontoret dessutom den här sommaren. En riktig följetong har den blivit. Men det har inte velat sig riktigt med den där. En dröm såklart. Att få peta in några pinnar in i den under kalla vinterdagar. Njuta av sprakandet och lågornas dans. Inbillar mig att det borde bidra en del till energiförbrukningen också. Återstår att se såklart.
Men maj snart. Tänka sig. Sen juni. Sköntider framöver. Man måste liksom tillåta sig att njuta även om tiderna är som de är, ja kanske ännu mer just för att de är som de är. Fast så många konserter live ser det ju inte ut att bli under det här året. Sen kommer hästen, Den bävar jag för. Kommer det en andra Coronavåg så ser vi väl den då antar jag. Har vi mer tur än vi förtjänar så blir det noll och ingenting. Det återstår att se.
Men trotts sol ute och sol i sinne så skall jag knappa på lite. Kan liksom inte annat. 551 dagar kvar…
Hmmmm… Just nu känns det som snöhögshelvetet har övertaget…
Jag vet ju att jag (OCH våren) är vinnare här till slut. Men “snöhögen” är faktiskt fortfarande kvar idag med. Men precis som med allt annat jag håller på med gäller det att ha stora mått av tålamod. “Vägen är målet” och allt det där ni vet. Jag vinner till slut. Våren med. Liksom.
En kall vecka upcoming men snön den smälter. Imorgon är med säkerhet snöhögens sista suck dragen. Helt säker på den saken. Vi lär återses nästa år. Om man nu överlever den här pandemin. Ingen går säker där. Nyttigt för många tror jag.
Här snoras det och hostas det fortfarande. Men något måste man ju göra. Mitt bidrag till pandemin liksom. Inget jag tänker gå ut i “tidningen” med. Lovar.
Allt6 bra här på kullen alltså.
Nu skall jag låtsasjobba. Nåja, har gjort det ett tag redan om sanningen skall fram. Men skitsamma. Ny vecka för över. Vår. Vi lever. Utmärkt. Liksom.
Idag. Koltrastsång på kullen igen. Jag måste gå ut och konstatera ankomsten och såklart andäktigt stå där en stud och lyssna. Ser honom gör jag dock inte. Inte i år.
Allt är bra. Rent av underbart.
ps Tjattertanterna (Björktrastarna) är här dom med. Lika välkomna som Koltrasten såklart. Vad vore en gräsmatta en solig högsommardag i ottan utan jagande Björktrastar. ds