Category: Betraktelser & Berättelse

Nedstigen från övervåningen för en andra period i dokumentationsskrivandets synnerligen tråkiga värld. Ja, det handlar inte ens om ny textmassa, samma gamla skall istället flyttas till nytt format, och inte är det första gången man gör det heller. Tid går. Projekt dör. Man måste vidare. Det händer saker under ett kvarts sekel. Nya plattformar skall fyllas. Som antagligen dör de med så man får göra om allt från början igen.

Det värsta med att överleva och ha en vilja att leva vidare är att man som kossan alltså får tugga om alltsammans igen. Så jävla roligt är det inte. Mycket tuggande blir det för trött ocool gubbe.

Fast det går. AI hjälper till lite. Det är nytt. Snart kanske AI skriver hela manualen. Försöken hittills har resulterat i pratiga texter alla Amerikansk skribent där varje sak som skall sägas behöver tusen ord eller helst fler. Men kanske är det det som behövs. Det är antagligen bara AI motorer som läser det man åstadkommer nu för tiden i alla fall. Alla vill ha “sammanfattningen“. Nöjda så. Facebookformat är allt vad som orkas med.

Men jag skriver de där dokumenten i alla fall. Letar felaktiga länkar. Formaterar om. Längtar efter RIKTIGA projekt. Hoppas nå dem med lite ork kvar.

Men annars är det såklart bra. Moonhore med Avatarium dånar ur högtalarna. Det piggar upp. Min egen Hårt spellista på Spotify är nästan alltid användbar som energigivare. Tar man sig inte i mål med den gör man det definitivt inte med något annat stimulerande medel heller.

Framgång är lika med mycket pengar, många som lyssnar eller gillar det man har/gör. Vackert och enkelt skall det vara. Svensktoppen är formatet. Om folket får välja. Går det hundra år så är det inte alltid Svensktoppslåtarna man minns. Just det är en tröst för oss andra.

Jag har aldrig brytt mig om det där. Valet har alltid funnits där. Ge folket vad de vill ha. Eller gör det DU vill. Jag har alltid gått min väg. Från dag ett. Ger inga priser såklart. Inga ovationer. Inga pengar heller. Men ett rätt stort mått av tillfredsställelse kommer av vandringen efter egna vägar. Här räcker den känslan.

Men nu börjar det här försöket att smita undan dokumentationsskrivandet närma sig sitt slut. Hur länge som helst kan man inte skriva dynga och tror att man kan komma undan med det ens här på min lilla ensliga kulle.

Nope,… Upp i sadeln igen.—A

Dokumenterar mest hela dagen. Fast inleder med lite slutskruvande (och fogande) i det som skall bli K’s arbetsrum. Ibland får man helt enkelt knycka lite tid från “the project” side of life för att hantera det “riktiga” livet.

Förkyld är jag som en tordyvel med baksmälla. Nacke, skuldror, huvudvärk ömmar som efter en hockymatch. Fast jag definitivt inte spelat någon. Vad jag vet!? Men ingen farlig hosta, som andra har. Man glädjer sig alltså trotts allt. Snörvlar på som ett proffs.

Kylan närmar sig. Möjligen också bergvärmen. I alla fall antyds det så. Vettefan vad man skall tro på idag. Men först lite uppdaterande av elen in i huset. En större operation än vad jag väntade mig blir tydligen det. Upp till gamla amperenivåer skall det vandras. När vi flyttade in här var det fyra elabonnemang. Två 25A och två 16A. Dyrt! Hela vägen dit skall vi dock inte denna gång men en bra bit däråt/uppåt.

Finns pellets kvar. Pellets jag inte trodde vi skulle behöva köra upp. Men lutar åt att man får köra igång och elda upp det man har. Temperaturerna sjunker. Men håller nog ut några dagar till. Gränsen brukar gå där någonstans i mitten av oktober när de första snöflingorna vanligtvis seglar omkring i luften ovanför kullen. Där någonstans får man väl krypa hela vägen till korset som en annan syndare.

Men funderar på att gå och lägga mig. Men ålderns rätt. Med den förkyldes rätt. Som vilken slöhög som helst. Men kan egentligen inte ens längta efter god bok. Den jag läser är sisådär. Fast det är Nesser. Brukar kunna leverera annars. Barbarotti. Kunde vara finurlig i sina filosofiska funderingar tidigare. Ja och i sina samtal med Gud. Men numera verkar allt det där vara borta. Lika trött han som jag antagligen.

Koltrasten är i alla fall fortfarande kvar. Äter bär från en buske vid bron tror jag. Både en hane och en hona. Vettfan om han egentligen är värd några bär i år. Mycket till sång har inte hörts på kullen från hans näbb. Fast han har väl lite till godo där. Alla år när man har hänförts så fort han öppnat näbben. Honan gör ju mindre väsen av sig. Men gör samma jobb. Kan äta bär.

Veckan är annars upplagd som den perfekta arbetsveckan. Inga kända störande inslag. Förkylningar räknas inte som störande om man inte måste inta sängläge.

Tar mig nog an Nesser trotts allt…

Fick den här bilden skickad till mig av en gammal vän i helgen. Förvånad över att han prenumererar på Elektroniktidningen blir jag först, fast det gör såklart alla tänker jag sedan. Nu undrar jag lite över hans understrykningar… Hmmm…

Det här får bli min nekrolog. I alla fall kändes det så när jag fick läsa igenom texten första gången. Inte alla förundrat att få läsa sin egen.

Tidningen når tydligen Edsbyn betydligt tidigare än Los. Hit har den ännu inte nått. Den brukar vara värd att vänta på även utan att jag är med i den.

Nu återvänder jag till kodandet.

Så vi månadshandlar igen. Österut, nedför, mot Bollnäs på morgonen. Hem sen eftermiddag. Coop, Lidel, Willys, ICA, Dollarstore, Biltema och guldsmeden skall hanteras idag. Jo OKQ8 också. Och något matställe.

Mat hämtar vi på ICA. Det är packat och klart. På Coop, Lidel och Willys är vi “väskryckare“. Brukar ju kallas internt för det sådana som oss. De som bara kommer in och handlar bara extrapriserna. Jo jo sant. Väskryckare är vi. Definitionen på sådana. Avskum. Men bara nästan.

Den huvudsakliga handlingen sker i den butik vi för tillfället trivs bäst med. ICA idag. Willys tidigare. Coop kanske senare. I alla fall om de börjar sätta kooperationen främst igen. Tycker liksom den tanken är rätt suverän ändå. Samarbete liksom. Vilken kanonide!

Nu sitter jag här på kontoret med en mugg kaffe. Äppelmunk x 2 uppätna. Jo, hade gått ner ett kilo den här veckan. Man får kämpa sig upp igen. Trött blir man hur som helst av en sådan här dag. Oarbetsdagar är värst tydligen. Men mat har vi för en månad nu. Lite frukt, grönsaker, och andra färskvaror som man fyller på lokalt. Sen är saken (vegetarisk) biff.

Imorgon skall säsongens potatis hämtas upp i Järvsö. Kravodlat. Närodlat. Finfina grejer. Känns kanonbra att köpa så. Yngsten skall också hälsas på. Där vill man hälsa på titt som tätt men får idka lite föräldrakontroll och lämna stackarn i fred nio av tio gånger man har vägarna förbi. Men imorgon får han stå ut. Han har dessutom fixat lite plåtar till det nya rummet. Ja och två åt mig med. Det är bra att ha barn i mekanoindustrin.

Har lite att plocka med här nere. Men sen blir det nog lite stödvila på soffan. Man skall ju hitta energi för att orka titta på åtminstone en serie eller en film. Det ÄR fredag. Vilket jävla vrak man utvecklats till egentligen…