Fönster upp. Det är varmt ute. Man tar emot. Fast man sitter inne på kontoret. Men “sitter” gör man nu inte så mycket. Man är i rörelse. Fast med constraints, alltså husets fyra väggar. Ungefär som vanligt alltså. Men skillnaden då att man annars just “bara” sitter.
Men inte så mycket kvar nu av det där som skall göras innan man kan börja jobba på riktigt. Borde nå slutet på det idag om man bortser från lite målarfärg som skall på. Hoppet imorgon är alltså programmering. Om man nu minns hur man gör, och om inte gräsmattan skall klippas först.
Uppfinnare. Ja Svenska uppfinnare älskar jag. Allesammans. Galna eller inte. Rika eller fattiga. Som de här grabbarna. Verkshöjden kanske inte är jättehög här, men ändå. Lycka till måste man väl säga.
Fast nu är elen på plats här nere. Inte ett endaste ryk. Nåja, fattas bara. Ett lite mindre antal skarvdosor härifrån och framåt. Det välkomnar jag. Ett tag har det varit så mycket grenuttag att man inte kommit fram. Många saker är inkopplade här. Många små förbrukare blir en stor å heter det väl. Ja och så är det såklart. Men just de här behövs. Stat och elbolag flinar (jag grinar).
Att byta en glödlampa på bilen brukade vara något man gjorde när man tankade. Tog några minuter oftast. Man blev knappt skitig. Idag… Jag håller på hela förmiddagen med att komma på hur jag byter en glödlampa till ett bromsljus bak på vår bil. Serviceverkstad för allt tycks konstruktörerna tänka. Ja och nu kanske det blir det ändå. Det var nämligen inget fel på lampan. Något annat alltså. Får be K sätta sig och bromsa i helgen så skall jag se om jag kan hitta en kabel som går till lampan. Hittar man kabeln kanske man kan hitta felet. Men många kablar är det…
Annars är det fin fint. Befinner mig fortfarande på stadiet “plockar“. Försöker få bort så mycket “störande moment” som möjligt innan jag kör igång med programmeringen. En kraschad server har därför fixats. Lite grejer på utvecklingsdatorn har fixats. Ljud igen bland annat. Möblerat om lite. Städat lite i verkstadslådorna. Döstädat. Dammsugit. Skurat. Ja och skall dra lite ny el igen nu på eftermiddagen. Sen kanske…
Fast det är ganska skönt att bara skrota runt också. Dricka lite kaffe. Notera en värld som snurrar igång men tyvärr kan man bara lugnt konstatera att den är lika galen nu denna fina dag som före semestern. Det är underligt hur den där känslan av förfasande och vanmakt så lätt kan dela plats med känslan av att sitta nöjd här på sin gulle. Ett sätt att överleva såklart. Spärra in galningarna, också de i fin kostym, så får alla människor känna så. Borde man inte kunna begära det? Ja kräva!
Nu skall jag dricka lite kaffe. Sen tar vi tag i det andra. Sen får vi se…
Vecka ett efter semester snart avklarad. Jodå. Det går. Fast programmerande har det inte blivit. Mest försök att få till saker så att man kan ge sig hän åt just det. OK som första vecka.
Imorgon renovering igen. Möjligen också gräsklippning. Beror lite på dagsform. Är den riktigt dålig så kan det bli soffa och bok hela dagen också. Det blir som det blir. Ingen brådska här på kullen. Finns dessutom bra bok att läsa.
Los är befolkat den här tiden på året. Man träffar fler tillfälliga besökare än bosatta. Lite trevligt tycker man. Att folk hittar hit. Hives bl.a. fast de sett stora världen. Men det där är visst hemligt.
Inte träffat en levande människa förutom K denna vecka (heller). Ingen icke levande heller för den delen. Men det är ju som vanligt. Fyrtio år av singularitet sedan man flyttade hit. Inte dåligt alls på något sätt. Los rules…
Men helg nu alltså. Blir väl någon serie ikväll. Kanske två avsnitt (olika) om man kan uppbåda den energin. På sistone har det inte gått. Har varit många läggningar strax efter tio den här sommaren. Vaggvisa sen sover man. Morsan tyckte alltid att det skönaste på dan var att få lägga sig på kvällen. Tamefan om man inte är på väg ditåt.
Att vattna putsen är den självklara starten på dagen i dessa tider. Men alltid efter frukost. Det är sen gammalt. Putsen sitter kvar och det är inga sprickor ännu i alla fall. Lite fix här och där sen får det vara (till nästa generation).
Kontoret är upp och ner. Har installerat nya radiatorer här och flyttat en annan. Lokalen bör återställas. Men det behövs lite elfix för att få till det eftersom ellisten inte fick plats när två nya element skulle dit. Får ta tag i det där idag medans det är ljust. Möjligen skall jag sätta dit ellisten igen med distanser så att den får plats. Behövs lite målning här på kontoret också. Det måste jag ta tag i.
Annars känns det bra med normalläge igen. Fast mycket blev det inte gjort igår. Lite housekeeping sådär. Finns massor med sådant att ta tag i efter fem veckor. Mail har jag i alla fall försökt att rensa efter hand för att slippa sitta i tre dagar och hantera allt som kommit in när man är tillbaks. Det var skönt. Men det finns annat att ta tag i. Lovar.
Ozzy då. Inte helt oväntat såklart. Vi dör alla till slut. Men tråkigt såklart. Black Sabbath har format mig både som musiker och människa. Det var åt det hållet vi gick. Hur många gånger har man inte sjungit tillsammans med Ozzy i deras låtar? Men bandet, inte Ozzy som soloartist, är de som satt avtryck hos mig. När jag jobbade på fabrik hade jag en batteridriven kassettbandspelare i en rem över axeln och hörlurar. Black Sabbath var det som spelades. Batterierna räckte väl en dag. Min närmaste chef – religiös – blev vansinnig en morgon när jag jag satte på mig lurarna och gick ut för att jobba. Slog av mig lurarna så de hamnade trasiga i ett hörn på lagret. Antagligen hade han sagt något som jag inte hörde. Idag hade hans värld raserats eftersom världen är full av sådana som jag var då. Men den händelsen kändes väl som lite hårdrock den också. Bara vad man kunde förvänta sig. Ja man gillar det lite. Sjutton år och revolt liksom.
Elen ligger på 4.40 öre/kWh just nu. I område två alltså. Det kan man ju flina lite åt. Det finns alltid något att gotta sig åt. Synd att man inte kan köpa på sig lite extra el nu och spara fram till bergvärmevintern. Naturligtvis har pelletspriserna droppar med en tusing och lite till inför årets säsong. Hade sparat ungefär trettio papp på det jämfört med förra säsongen. Äntligen ett pris som är nära rimligt fast det åker väl upp igen med de virkespriser vi ser idag. Men nu finns ingen återvändo. Känns fortfarande som ett bra beslut.
Tänk att det är augusti redan. Det trodde man inte den första juni. Eller ja det gjorde man nog. Tycker ändå att den här sommaren inte gått förbi som en grisblink. Man har hunnit med lite bättre än man brukar. Får man känna sig nöjd? Skitsamma “om“, det känns bra, fast längtar till vinter, nope, det gör jag inte.
För lite drygt fem veckor sedan gick jag på semester och var trött i knoppen men pigg (nåja) i kroppen. Nu efter semestern är det precis tvärtom. Kroppen är slut. Knoppen rätt pigg (nåja). Det har målats, dragits el, snickrats, sågats, murats, putsas, VVS’ats, ja och massor av annat under den här semestern. K och jag har hållit på tills ben eller armar gett upp, vilat, sen dragit igång igen. Varje dag. Nästan.
Använder förmiddagen idag till att putsa mur. Gårdagen också eftersom K var ledig. Det är bara den kvar i det rum vi håller på med nu, sen tapeter, golv, möblera. Man vill liksom se ett “klart” här också. För det finns ett sådant. Det är man inte bortskämd med i mitt ordinarie jobb.
En perfekt semester enligt mina preferenser. Egentligen borde man väl ha badat. Åtminstone en gång. Men vi har grillat. Ätit bra mat på några av de bästa krogarna i Hälsingland. Vädret måste väl sägas ha varit toppen den här sommaren. Är fortfarande toppen. Jo det regnar mer. Men varmt är det fortfarande. Man sover fortfarande med öppna fönster. Härligt är bara förnamnet. En utarbetad kropp sover jävligt bra i ett rum där sommarvindar med lätthet smeker bort all trötthet.
Fast det är väl inte för sent att bada än. Fast jo, egentligen är det det. På Olof-dagen kastades den första kallstenen. Enligt bondepraktikan är det inte hälsosamt att bada efter den dagen. Men global uppvärmning och allt det där. Bada på liksom. Vi får se hur det blir.
Musik då? Ja det har inte blivit så mycket. En kort session i “studion“. Inte en enda, ens en liten, livelyssning. Bedrövligt alltså. Men har liksom bara hittat det där inställsamma tråkiga konserterna. Orkar inte med det för det mesta och definitivt inte den här sommaren. Suget värker däremot i mig. En pungsparkskonsert skulle sitta fint. Kanske skulle Thåström på Dalhalla den sista augusti kunna vara en sådan… Men…
Hur som helst så känns det riktigt finemang att sitta här på kontoret igen. Lustigt egentligen för det kändes finfint att inte sitta här också. Det där är nog en sjukdom. Antagligen. Det kan inte vara normalt.
Blev förresten amatördiagnostiserad som autistisk under sommaren. Det är det där kodandet. Det kan väl inte vara “normalt” att lägga ner så mycket tid på något… Jag suckar och konstaterar bara att om att lägga ner mycket energi på något ger en sjukdomsdiagnos så är världen mycket mer illa däran än jag trodde. Vafan vore vi någonstans om ingen gjorde det där lilla extra som krävs?
Jag är säker på att vi i en framtid kommer att förfasa oss över dagens alla diagnoser. Tidens största skräckexempel. Olikheterna är det som förenar oss. Det finns inte en jävel som är “normal“. Och fanns det det så var det där, eller i det “normalas” närhet, som, sjukdomstillstånden skulle letas.
Nåja. det här får räcka som blogginlägg idag. Det lär komma fler…
Det är varmt. Lite som i helvetet. Fast… är man en fryslort som jag. Ja då njuter man. Det är lagom temperatur för fryslortar just nu. För inte fryser man. Nej. Det gör man inte. Och när fryser fryslortar annars? Jo just det, jämt. Ständigt. Alla andra dar. Ofryst är bra!
Så nope. Inget klagande här på kullen inte inte. Fast svettig blir man. Suckar lite gör man. Sover dåligt också såklart. Fast mest är det svett. Håller på att gänga entumsrör nämligen. Brukar man bli svettig av i vanliga fall också. Men såhär vid trettiogradersstrecket, ja då rinner det om en. Lovar. Rören är för uppvärmning i vinter. Man får aldrig släppa tanken på en kommande vinter. Inte ens under en värmebölja.
Fast fick tips från två som jobbade på ett äldreboende. Drick mycket. Ät chips. Så vi har inhandlat dricka. Vi inhandlat chips. Stoppar i oss. Det där är f.ö. sådana råd som man borde få fler av. Näst bäst efter att min doktor tyckte att jag skulle sluta med mina löprundor en gång i tiden när jag klagade på ett ont knä. Har aldrig sprungit sedan dess. Doktorns order…
Vi köpte en påse vingummin också. För en lagom mängd vingummin tror jag är bra för själen. Det är bara så att läkarvetenskapen inte hunnit fram tid ännu. Men det kommer.
Igår var i Dalarna. Lika varmt där. Ja ännu varmare när man hamnade i en asfaltsdjungel. Fast på hemvägen kom ett befriande regn. Stora droppar. Vattenpölar. Plask, Plask. Påfyllning av Siljan. Ett sådant där regn alltså som man skulle kunna tänka sig att dansa naken i om det inte vore för alla vältränade män i vita rockar som vill ta hand om ocoola gubbar som försöker sig på dylika ting. Ingen dans alltså. Men njöt av regnet i alla fall. Sommarregn. Visst har det en speciell klang i sig det ordet också.
Nu skall jag vattna växterna och sen får det bli kväller. Man får ta det lugnt. Varför jäkta och stressa…
