Efter en helg i helvetetet med jäkligt ont i ryggen har jag haft en sÃ¥n där dag när allt flyter. Ni vet en sÃ¥dan där dag när man bara kör pÃ¥ och fÃ¥r allt pÃ¥ plats. Nu just hemkommen frÃ¥n en guidad tur med ett gäng frÃ¥n Fortifikationsverket i gruvan sÃ¥ skall jag försöka plocka upp trÃ¥den igen. Suga i sig sÃ¥ länge det varar. Swich….
OK då var det dags för årets ryggskott. Bar ut en soptunna från kontoret full med papper och då klickade det till. Senare kom värken eller snarare V Ä R K E N som gör att man knappt kan röra sig. Men jag skall inte klaga det är verkligen inte ofta nu för tiden och brukar ge sig efter ungefär en vecka. Ramlade ner genom ett tak på 80-talet och då började det här.
Vad värre är sÃ¥ hÃ¥ller jag pÃ¥ att bli flintis. Upptäckte det igÃ¥r när jag testade en kamera och den lÃ¥g sÃ¥ den filmade mitt huvud uppifrÃ¥n. Flintis… Hmmm… Smaka pÃ¥ det. Farsan var helt flintis när han var 27. Som det ser ut sÃ¥ lär det inte dröja sÃ¥ länge till för mig heller. Men nÃ¥gon större sak är det naturligtvis inte. Visar bara att även jag har en del Testosteron i kroppen. Det har man ju funderat över…
Min idol och chef upp i Koboltgruvan, den alldeles emminente Jan-Ã…ke Karlsson, guidade medlemmar frÃ¥n “Sällskapet “i helgen. AlltsÃ¥ Sällskapet den (hemliga) maktklubben med säte i Stockholm. Där finns dom flesta av värde som medlemmar. Inget som vi vanliga dödliga nÃ¥gonsin kommer i närheten av annat än som servitörer eller städare. Har för mig att det finns en film där en läkare (ja överläkare naturligtvis) planerar ett mord i lokaler som är deras.
Kuligt att dom hittade till Loos Koboltgrufva?
En gång på 70-talet gick dom stökigaste ungdomarna i Ovanåker upp på kommunen och krävde någonstans att vara. Det här tyckte man på kommunen var så bra att man bestämde att den gamla nedlagda skolan på söder skulle bli ungdomsgård.
Nu hände något underligt.
Tjoff sÃ¥ var den här stökiga gruppen av ungdomar i princip borta frÃ¥n projektet. In klev “populära gänget”. Ett gäng som mest kanske kan beskrivas som Edsbyns självutnämnda bratts pÃ¥ tiden. Dom tog plats i tidningarna och syntes utÃ¥t i projektet. När ett betonggolv skulle huggas upp syntes inte ett spÃ¥r av dom. När gipsskicor spikades upp hade dom annat att göra och när en trapp mÃ¥lades var dom pÃ¥ semester. Men se när allt skulle invigas sÃ¥ stog dom där igen. Längst fram.
Idag är alla i detta gäng offentliga mellan chefer pÃ¥ lÃ¥g nivÃ¥ utan andra meriter än att varit med i “populära gänget” när man var 15-20 Ã¥r. Utbildning behövs inte för dom här grabbarna. Det räcker att dom andra i gänget ser och att man finns med i den lokala tidningen med jämna mellanrum.
Nu droppade det “populära gänget” av frÃ¥n Södran när det blev vardag. Naturligtvis. Fanns ingen status i köksjobb, planeringsmöten osv.
Jag hjälper till och guidar ju i Koboltgruvan här ibland. Samma sak var det ju där. Någon fjant blir nedtecknad i historien medans andra gjorde upptäkterna och jobbet.
Bilden ovan är frÃ¥n en täningslokalen som vi hade pÃ¥ Södran. Jag till högre. Känner mig utanför som vanligt. Ett hÃ¥rt tränande band. Pyttsan, ett under om man överhuvudtaget fick nÃ¥gon att komma och “träna” en gÃ¥ng i veckan. Eller att den här konstillationen var Atmosphere In Rock. Pyttsan, den sÃ¥g ut pÃ¥ mÃ¥nga andra sätt under Ã¥ren. Tommy Lindberg var Bassisten (med stort B) under större delen av bandets existens. Man kan skapa den historia eller värld man vill fast det är inte speciellt hedrande.
En sådan här skulle man ju kunna tänka sig att puttra omkring med på Loos vägarna. 1.2 miljoner avskräcker lite såklart och batteribyte var femte år. Men då är den ju gammal så då har man väl en ny bil eller hur?
Det är älgjakt här uppe i Loos just för tilfället. Överallt ser man därför grönklädda män – ja det är fortfarande mest män – med kniv i bältet som med nÃ¥got lyckligt i blicken pysslar med nÃ¥got, är pÃ¥ väg till sitt pass eller sitter i en glänta tyst spanar in i skogen med kaffetermos och Looslimpa med Delinskorv i munnen. För detta, älgjakten, är större än julen, semestern och midsommar tillsammans för dessa urkarlar. Det här har man pratat och längtats efter sedan man sköt fullt pÃ¥ sin kvot förra Ã¥ret.
Jag som varandes vegetarian av etiska skäl skille man kanske kunna tänka sig ha det svårt att förstå detta men så är det nu inte. Just jakt och fiske kommer så nära den ursprungliga människan som det går. Möjligen kan sex och trädgårdsskötsel vara med och konkurrera där också. Det här är urdrifter. Spänningen och känslorna vid jakten kommer från våra absolut innersta djup. Så naturligtvis ser dessa män (och kvinnor) lyckliga ut, Dom får ju för en liten stund leva som sitt riktiga jag. Vi andra, vi som när det begav sig målade på grottväggar och uppfann hjul och gjorde annat skräp kan bara, nu som då, farcinerat titta på.