Vattenänglar av Mons Kallentoft
De här boken är för jävlig. Mons Kallentoft’s böcker är ofta det, men den här är urjävlig och man blir så förbannad på mänskligheten så att man kokar. Egentligen tycker jag inte att du skall läsa den eftersom du tappar tilltron till allt och alla men sen åker man ju in i berättelsen också såklart och just det gör det värt att läsa den. Däremot är den inte bra för blodtrycket. Garanterat inte!
Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser
Jag gillar Håkan Nessers sätt att skriva. Det gäller den här boken också. Läsvärt som vanligt från en eminent författare.
Världens vinter av Ken Follett
Andra delen i den här serien. Jag har i princip sträckläst dem efter varandra. Lite upprepade personkarriärer genom generationerna är det som stör lite. Annars är det fantastiskt. Här lär man sig något och njuter av en bra historia. Läs!
Giganternas fall av Ken Follet
De flesta har väl synen på krig som idioti gemensamt. Samtalet och kompromissandet är överlägset. Ändå har jag en skildring av Bertrand Russel gående på Londons gator, precis när England förklarat krig mot Tyskland, i inledningen av första världskriget, alltid uppe i mitt medvetande. Jublande människor fyller gatorna. Människor som jublar över kriget. Bertrand förstod det inte och jag har aldrig förstått det.
Den här boken hjälper en på vägen. Kanske inte till förståelse men i alla fall till insikt. Ken Follet skriver som en gud och tar en med från skotten i Sarajevo till att Hitler dyker upp. En helt fantastisk bok, tjock och härlig med fler delar och jag kastar mig gladeligen över nästa del. Här lär man sig saker samtidigt som man följer de som var med, ja fast de är fiktiva då såklart, men ändå med. Läs!
