Har nyligen insett vilken obetydlig varelse jag är och vilka lika obetydliga vänner jag har. Obetydlig i detta sammanhang skall uttydas maktlös, vanlig, svenne, “människa utan makt att pÃ¥verka”.
Sonen skall ha fyra veckors praktik i Uppsala. Har svÃ¥rt att hitta en sÃ¥dan. Dels för han är “lite försiktig” av sig och dels för att han i Uppsala inte har sÃ¥ mycket kontakter. SÃ¥ jag försöker dra i alla trÃ¥dar jag har. NÃ¥gra finns ju kvar fast man bor här uppe i Ljusdals Kommun. Men nej det fungerar inte. Ett tjugotal linor ute, inte en antydan till napp.
Minns när jag pluggade. Vi var två killar som bodde inneboende i en familj. Det man ville var ju att ge sig ut att resa på somrarna men för ett vanligt obetydlig arbetarbarn som mig så var det ju inte direkt att tänka på. Min kompis däremot hade sin familj i Finland. Dit hade dom flyttat sitt Tekoföretag. Så när Thomas, som min kompis hetter, behövde förbättra sin Engelska vad gör man. Jo hans far kontaktar en affärskontakt i England. Jodå han kan gärna skicka över sonen i några månader. Ja det går bra att ta med en kompis också (det var jag jag det). VIP treatment hela vägen. Inga problem liksom.
Lite sÃ¥danan affärsbekanta skulle jag ocksÃ¥ behöva just nu sÃ¥ jag kunde fixat detta. Men tyvärr. Jag befinner mig fortfarande bland smÃ¥folket och gör jag det sÃ¥ gör min son ocksÃ¥ det…. Skit ocksÃ¥!