Söker man på Hälsingland i Spotify så kommer såklart Andersson Wijs låt upp och såklart Kickis tolkning av densamma. Sen har Eveilina Jonson (okänd för mig) gjort en låt som heter “Hälsingland” också.
Nu har ju till och med jag gjort en låt som lystrar till det namnet. Ja det är länge sedan den gjordes och japp, det är en skitlåt men ändå, borde inte den också komma upp när man söker på “Hälsingland”?
Jag försöker hitta en anledning. Men hittar ingen uppenbar. Ja och mig gör det såklart inget, jo jag blir ändå lite stött. Fast jävligt lite. Det är liksom inte värt mer engagemang än lite. Men alla unga som vill synas, som vill göra karriär, dem är det jävligt synd om, om nu inte heller deras låtar listas efter samma kriterier som de storas alster. Visst skall de storas komma först, men att bli utesluten, bortplockad och voidad ur listorna är väl ändå att ta i.
Ja nog om det. Inget jag gråter över alltså. Åtminstone inte idag.
Äldste sonen har namnsdag idag. Grattis liksom. Men vi firar väl egentligen inte namnsdagar här i huset. Men ett grattis kan man ju i alla fall kosta på sig.
Det är ändå Skärtorsdag. Dymmelonsdag, skärtorsdag och långfredag. Tokerier alltsammans. Men heja godiset. Det som blir kvar. Det som jag får äta upp.
Under-minus-tio-nätterna fortsätter. Jag längtar så mycket efter värme att jag bara kan flina åt det här. Man kan ju liksom inte bli sur. Vad tjänar det till? Istället får man beskåda eländet. Le och härda ut. Vår tid kommer. Kort och intensiv men bara vår egen är den sommaren. Ja och helt underbar. Elände är dessutom det bästa sättet att få medelmåttigheten (läs Svensk sommar) att höja sig över den där medelmåttigheten. Tro mig, det där vet jag allt om. Både eländet och medelmåttigheten.
Apropå medelmåttighet. Hawking skall vila bredvid Darwin och Newton. Populärkulturen har liksom segrat. jag suckar. Nope inget fel på Hawking. Men av den digniteten har inte hans vetenskapliga insats varit. Det är synd om alla som jobbar i det tysta och har gjort betydligt större insatser. men populärkulturen når längre och längre ut på alla områden. Snart måste man vara snygg och sexig för att ens få finnas. Ja eller åtminstone populär. Boir avlivad annars. Grundskolementalitet i vuxenvärlden. Oj, är det så redan!? Varför har ingen talat om det för mig?
Städning här idag. Mitt jobb. Det är som bokföring. Man gör. Tänker inte. Funderar inte. Startar dammsugaren och kör. Har inget emot det alls. Bara jag får krypa in i Åkes värld igen efteråt.
Är det något jag har lärt mig av livet så är det att man skall undvika de där sockerbitarna som alla andra flugor är på. Det brukar finnas mycket socker kvar när alla flugor drar till nästa sockerbit. För det gör de alltid. Idag heter den AI sockerbiten. Igår IoT. Många är alltid experter inom det senaste. Stiger fram. Finns där. Ger intervjuerna. Ler ch ser seriösa ut på bilderna. Men allt av värde sker under den där ytan som presenteras där uppe. Fast märkligt är det. Tänk t.ex på “techbranchen”. När populariteten ökade blev helt plötsligt allt “tech”. Det som var tech förut blev förpassat till en osynlig lite obskyr bakgård som heter “deep tech”. Inte många besöker den. ja och hyllas mest den som drar in stört antal kronor i riskkapital. Att tjäna pengar? “Gammalt och förlegat serrö”. Man flinar. Man kan stå där som en gammal gubbe och skrika att kejsaren saknar kläder tills man blir hes och tappar rösten utan att en endaste en kommer att lyssna. “Mossig” är man då såklart. “En bakåtsträvare”. En som inte tror på “den nya ekonomin”. En som inte förstår hur underskott kan vara vinst. Hur i helvete man kan leva på det där röda siffrorna. Som har försökt.
Fast en fördel finns det såklart. Man skattar inte på röda siffror. Å andra sidan bidrar man inte så mycket till samhällsbygget heller. “Man kan väl hyllas ändå”. Liksom.
Andra tider lär komma. Hoppas man i alla fall. Har åtminstone gjort det förr. Flera gånger. ja och kejsaren står där lika naken varje gång. Fast jag tror det är en kejsarinna den här gången. Dags för tjejerna att kliva fram också där.
Hundrafemtiotusen för solpaneler på taket. Här är det halva husets värde i en sådan satsning. I ett storstadsområde kanske fyra procent. Vem har lättast att få tillbaks investeringen? Vem har lättast att få kapital till investeringen? Sen skall vi inte snacka räntebidrag. Om fördelningen av de där bidragen jämkades mellan stad och landsbygd så skulle det hända saker. Men inte ens Moderater ojjar sig så förbaskat mycket över “bidrag” i det där fallet. Fast det handlar om förbannat mycket mer än de “bidrag” som går till de svaga. Det handlar om trettio miljarder. Som går till de rikaste. Ja egentligen till bankerna. Bankstöd också i goda tider. Galet. Som jämförelse kan nämnas försvarsbudgeten som är på 48 miljarder. Japp, och trettio miljarder är ungefär tre gånger så mycket pengar som betalas ut totalt under ett år i socialbidrag i Sverige (siffror från 2016).
Landsbygdens problem är till stor del ett problem med bristen på kapital. Det finns bra ideer här ute också, det finns vilja. Utan kapital kan ändå inte ett skit realiseras. ja ni vet, “regnar det manna från himlen så har den fattige ingen sked”. man kan t.ex. titta på vindkraftsparkerna. Varför är det inte lokalt ägda? Lokalt finansierade. Det borde ju vara ypperliga affärssatsningar. Precis som vattenkraftverken varit det. Skogen. Gruvorna. Det stavas K A P I T A L det där. Inte K O M P E T E N S. Bara genom tillgången på kapital kan landsbygden överleva. Ja och det får inte bli som Inlands innovation där nollorna fördelar pengarna till andra nollor (eller vänner). De borde nöja sig med att fördela nollor.
Fast landsbygden förresten. Sicket påhitt. Lägg ner.
Städning.
