Author: Åke Hedman

Swedish

Jag skjutsar iväg räkningarna det första jag gör. Det är skönt att få gjort. Det är enkelt. Ett klick, sen är de mesta av pengarna på kontot borta. Det blir en riktigt kärv månad. Men det är den sista månaden den här eldningssäsongen med pelletsfaktura. Nu är det några månaders andningshål. Väl värt att kämpa i trettio dagar för att få komma dit.

Att kunna betala räkningar i tid. Att inte behöva gå igenom dem och vikta dem efter besvärlighetsgrad när någon tjänst uteblir eller inkassobolagsfaran ökar trycker på är den skönaste av känslor. Många har såklart aldrig varit där såklart. Alla borde fått vara det. Ha tomma sparkonton och noll kredit att ta av och en hög med räkningar som är summerar till en högre summa än vad som finns att tillgå. Leva så ett år. Eller tio. Känna den där känslan sen när man lever normalt igen. Fatta att man kan uppskatta något som bara är en ickehändelse för de flesta. Det är ickehändelserna som är livet. För de flesta går de spårlöst förbi.

Alla rör börjar skaka här i huset när jag spolar toaletten efter återfödelsen här på morgonen. Dåligt tryck i kranarna. Jo, vår duschblandare är köpt på överskott och saknar backventil mellan varm och kallvatten. Den ger den där effekten ibland. Men nu låter allt som en motor. Rören skakar. Testar kranarna. Det är extremt dåligt tryck. Vattenläcka. Bästa att gå ner i källaren och kolla så att det inte är här. En vana som varje amatörrörmokare av naturliga skäl bör ta till vid frågetecken. Visar sig att det är en kran på kontoret som står och hoppar. Lustigt. Öppnar den och stänger den några gånger. Men den går nästan inte att stänga av. Vibrationerna är för starka. Men efter några försök så stänger den till slut. Allt fungerar som vanligt igen. Låt vara med bara en pytteliten ränil vatten när man öppnar någon av kranarna. Krafter mellan varmt och kallt vatten. Saker vill vandra. Det är spännande.

Efter jag har fått i mig frukostmackan så är trycket rätt bra igen. En ventil har väl stängts av någonstans på byn gissar jag. Det skall grävas idag. Bytas gamla rör. Kommunalarbetarjobb. Här i huset fungerar i alla fall allt som vanligt igen. Jag kan duscha. Men den där duschblandaren måste jag ta och byta den här när-man-har-råd-att-byta-saker-säsongen. Den listan är dock lång. Mycket lång.

Kör igång IMAP backupen. Hoppas på en obruten dag. Vill dyka in i det heliga. Det som en vän kallar zonen. Där, där jag mår som bäst. Där, där det bara är jag och målet.

Visdomsord

Mål vs. Dröm

Har man ett mål måste man vara beredd att ta arbetet för att förverkliga det,
är man inte det så har man en dröm.

Magdalena Forsberg

Betraktelser & Berättelse Företagande

Oanvändbart

Post Gävle dag. Jag borde egentligen varit på Fiber Optic Valleys dag “Innovation day ” i Hudiksvall idag, men någon måtta får det ändå vara på gamla ocoola gubbars farande ute i den riktiga världen. Dessutom så är de där dagarna mest yta. Det saknas substans. Det digitaliseras utan mål och mening. Ja pratas om det mest. Som om det är en frälsare. Så förbaskat mycket “innovation” handlar det inte om. Men just nu är digitalisering == EU pengar. Flugorna söker sig till sockret. Skiten de producerar hamnar här nere.

Men nu skall jag inte gnälla. För det är en mötespunkt det där eventet. Det ÄR högre upp än vad allt annat är som händer här är. Så SÅ dåligt är det inte. HEJA där liksom. Fast en gång per tionde år skulle jag vilja ha lite teknikhöjd på föreläsningarna. Eller åtminstone intellektuell höjd. Det, gott folk, är inte detsamma som att en talaren är från Telia, Ericsson eller Volvo. Inte ens Google, Facebook eller Amazon räknas där. Serrö…

Fast vad vet jag om sånt. Eller om något annat. Jag sitter ju här ute i skogen jag. Gör mitt. Det är liksom inte på riktigt. Ju. Liksom. Har aldrig varit.

Fast de brukar ha bra käk. Gratis. Ja och så träffar man alltid någon man kan prata en stund med. Ibland två. Så synd egentligen. Men nästa år kanske.

Fast torsdag. Jag har städdag. Sen efter städningen ringer UML mannen. Ja och så pratar vi i en och en halv timme. Han tror att lösningen på alla problem är mer UML, Jag tror det inte. Frågeställningen har vi haft uppe på agendan i tio års tid.

Så halva dan går och försvinner. Den andra halvan sitter jag där och försöker ta mig in i låtsaskoden. Det går sådär. Sirapströgt. Oinspirerat. fast någon rad blir det ju.

Rödjurshögen av en Aferikansk savansamlings storlek ställer sig här ute och äter på den gamla damen. Helvete. Där går gränsen. De jagas omdelbart iväg av gubben. Mina och fåglarnas körsbär är heliga. De som skall komma på de där grenarna vad det lider. Men av någon anledning gillar rådjuren körsbärsträd. Men mig veterligen har de aldrig givit sig på gamla damen tidigare.

Häggen håller på att slå ut förresten. Det är förbaskat tidigt. Har nog aldrig sett det den här tiden på året tidigare. Speciellt inte när snön legat kvar. Men det är välkommet. Jag njuter av den doften varje dag på min promenad till och från brevlådan. Så länge det varar. Men oftast tar ju syrenen över.

Igår i Gävle förresten. Behöver frimärken. Passar på att köpa på stationen.

“…och så vill jag ha sex porton tack”

“????? ??? ????”

Tid går. Klockor tickar.

“öhhhhh… vad menar du”

“Ja, frimärken, sex stycken”

“jaha, då fattar jag, ja det har vi”

Alla ord är inte gångbara längre. Mycket av ens språk är inget att ha. Är oanvändbart. Antagligen en av anledningarna att ingen förstår mig. Ler.

Kastar iväg Google inbjudan. Inga pitchar här inte. Vi skall nog kunna ta oss till SF utan Google. En dag.

Postflickan ringer på dörren, slänger in en låda, och rusar iväg innan jag hinner få mig själv och hela kroppen med mig ut. Som en gammaldags tomte liksom. En ny tjej. Snabb. Tack för leveransen. Aldrig missnöjd med PostNord här ute. Suveräna. Hinner säga tack innan hon hoppar in i bilen och gasar iväg.

Har jag berättat att jag är trött, VERKLIGEN URTRÖTT, på allt tävlande. Det skall tamefan tävlas i allt. Det är någon slags ansvarsundanmanöver tror jag. Har en känsla av det. Tävlingar används för att det finns inte finns en enda människa idag som skulle våga plocka ut dem hen tycker är bra för att hen faktiskt tycker det och står för det. Med en tävling blir det där ju upp till de tävlande. Ja att vinna. Bli utvalda. Går inte att gnälla på en endaste en. Ansvariga saknas.

Fast det är väl Darwin man skall vara förbannad på. Det var han som startade allt det där. Survival of the fittest. Jo jo, som om det inte räcker med företagsresan för det.

Fast det är säkert bra det där. I alla fall tills någon guru talar om för alla att det är dåligt. Då är det inte längre bra. Alltså. Liksom.

Tänk så oerhört många ord till ingen nytta jag skrivit här i bloggen genom åren. Tänk så mycket annat jag gjort till absolut ingen nytta. Det där skrämmer mig faktiskt. Tänk om det är TV/Facebook/Hockey/Fotboll etc folket som har rätt ändå. Att åka med är vägen. Varför anstränga sig liksom? När man kan sitta där i TV soffan. Uppröras över Uppdrag granskning eller Farmen.

Tänk om det är så…

Jaha

Det som görs var tvunget att göras. Vissa av oss har inget val.

Liksom.