VSCP over LoRa. Ja till slut måste väl det fungera det också. Brist på kretsar har bromsat den utvecklinegn. SMen nu fungerar det också och det finns en preliminär specifikation. En bra dag f.ö. Regnet som öst ner har varit hjälpsamt i det fallet.
Båda katterna har hjälpt till idag. Den ena gosigare än den andra. Gosigheten kommer över katter speciellt sådana här dagar när regnet öser ner. Vad skall man annars göra liksom. “Programmera” försöker jag… “Fnys” säger dom.
Men skall upp imorgon i ottan så jag tänker ge mig redan nu. Tanken, eller skall jag skriva förhoppningen, är väl med den uppstigningen att jag efter uträttat ärende skall få en hel dag för utveckling imorgon efter det. Jakten på de hela dagarna pågår ständigt.
Bil ner till Ljusdal på lunchen. Buss hem. En buss som inte fått fjädring eller stötdämpare bytta på tjugo år. Hur har den den gått igenom besiktningen undrar man. Men det rasslar bra som alla Losbussar har rasslat genom tiderna, hemma liksom. Ja och till Los kommer man ju ändå till slut. Looslimpan kallades bussarna förr. Vet inte hur det är med det idag.
Men Ljusdal alltså. Dit far man inte gärna utan ärende. Idag bilverkstad. Aircondition skall servas. En bromslampa skall fixas som en annan verkstad i Hudiksvall släckte. Möjligen kan man tycka det är sent om sider på året att fixa kyla i bilen. Men värme… nope icke för sent för det. Sen borde väl egentligen undertecknad kunna fixa ett elfel. Om viljan fanns där. MEN kablar i bilar… Troligen skulle man göra mer skada än nytta om man började dra i dem. Sen när jag upptäckte att det slarvats en del där i Hudiksvall så var det här nog det bästa även om det som vanligt (säkert) svider i plånboken.
Men Ljusdal alltså. Tittar man riktigt noga efter så inser man att det är ett ganska fint ställe. Många vackra hus. Grönt. Trevligt. En vän öppnade upp mina ögon för det där. Jag!!! Tveksam först… Men sen tittade jag på riktigt. Ja och man kan konstatera att ofta ser man det man vill. Har ändrat mig nu alltså. Försökte sprida den där insikten vidare en gång. Sa det till en sjuksköterska. Hon tittade på mig som jag vore tokig. Men kanske öppnades också hennes ögon nästa gång hon var in till centralorten. Eller inte. Man ser vad man vill.
Förmiddagen gick alltså åt helsefyr idag. Fast jag bokförde lite och fixade lite andra papper. Målade några lister också. Helt bortkastad var alltså inte förmiddagen fast jag skulle iväg. Känslig annars för de där “ska iväg...” om de ligger mitt på dan. Hamnar gärna i ett slags väntläge av “ingen ide att börja…”
I helgen har det renoverats. Meningen var att vi skulle tapetsera men det fanns annat att göra. Sätta upp lister bland annat. Uppfinnaren av spackel och fog har väl fått Nobelpris hoppas jag? En skam om så inte har skett! Hur skulle man klara sig utan? Jag bara frågar?
Vila är inget som prioriteras just nu alltså. Det känns. Men det här första rummet vi har jobbat med där har det varit jäkligt mycket. Efter det har vi två rum som är enklare. Sen lite fix i köket och en hall som troligen blir det svåraste av allt. Ja då är inte ens trappen upp med i planeringen ännu. Men det skall nog gå. Till slut.
Imorgon är det i alla fall en dag utan något annat planerat. Man hoppas att man skall få jobba. Sen på onsdag skall bilen hämtas hem igen. Så samma visa igen. Ja och pankare är man när man åker hem igen. Men förhoppningsvis med ett bromsljus rikare.
Nu återstår alltså i princip en kväll för RIKTIGT arbete. Skall inleda dagen med att måla listerna en gång till imorgon sen tror jag på RIKTIGT arbete då med. Man tror så mycket…
Nåja, det var kanske inte en hel värld som firade VSCP’s kvartssekel. Men här på kullen intogs tårta. Får jag tårta så blir jag glad. Så glad dessutom att jag inte bryr mig om huruvida världen tycker att VSCP är något att bry sig om eller inte. Sandkonst ni vet. Värdet finns i ögonblicket och i att göra. Det kan säkert stämplas som att ge upp det där också om man vill det. Namn. Kategoriseringar. Inget annat.
Förutom tårtbitar som slank ner så var dagen igår som vilken annan dag som helst. Jag testar lite nya grejer. Det är inte så ofta idag jag tar den vägen. Vandrar iväg efter ett spår som kanske inte leder någonstans. Men nu alltså. Älskar det där. Sätta upp grejerna. Få dom att snurra. Inte ha en aning om vilket håll det där tar en till slut. En stor lyx.
Ritar lite hårdvara under veckan. Nya kort. RP2350A baserade grejer. Försvinner helt in i det där. HELT! Känslan är fantastisk och jag inser att det är just där jag VILL vara. Närmare hårdvaran. Tyvärr sitter jag väldigt mycket fast i de högre nivåerna av programmering just nu och har gjort så ett tag. Men eftersom det är bara jag så finns det ju ingen annan som gör det där. Alltså måste jag. Men ingenting är perfekt såklart. Det finns sprickor i allt. Men det är så ljuset kommer in (Cohen)…
Fast det är skönt med lite variation också. När man sitter med högnivåprogrammeringen så syns det på ett annat sätt än vad det gör när man är nära hårdvaran. Går tio gånger snabbare att få resultat dessutom. Men utmaningarna är inte desamma tycker jag, även om de finns utmaningar.
Annars är kvällen ledig idag. Det ser jag fram emot. Sen blir det tapetsering för hela slanten resten av helgen. Roligt det också eftersom man ser resultat direkt.
Fast innan allt det där. Jag och ett kontor på en kulle…
Hälsingetoppen. All denna musik. Visst är den mumma för själen. Det skulle såklart inte gå att leva ett liv utan musik. Tack och lov finns den i allt. I tingen. I djuren. I oss själva. I allt. Enkelt. Så självklar. Antingen berör den eller så gör den inte det. Man väljer själv. Ingen annan. Här är Hälsingland och musiken.
Ät musik! Sov musik! Lev musik!Stöd de lokala artisterna.
