Queen, Johanneshov 1977

Av någon anledning har Queen snurrat här de senaste dagarna. Det bara händer det där. Man snöar in på något. Sen snurrar det på. Ja, jag är mästare på att spela sönder. Lyssnar tills jag kräks på grejer. Det tar dessutom ett bra tag innan jag gör det. Människorna omkring mig har skrikit “STÄNG AV” länge innan jag når dit. Queen nu alltså. Jodå, några dagar till blir det nog.

Jag har sett dom live en enda gång. Johanneshov, 1977. Numera kan man hitta setlistan till och med. Internet är magnifikt. Åttonde maj, 1977, var det tydligen. Jag låg i lumpen. Längtade hem. Låg ute i Hårsfjärden på stabsfartyget Visborg. Kunde ta mig in mot stan den här kvällen. Vi måste ha legat still i hamn alltså. Permis. Ensam var jag. Såklart. Ingen annan ville se Queen. Jodå. På Johanneshov var det fullt såklart. Med likar. Hög stämning. En jävligt bra konsert. Som aktiv musiker med rockstjärnedrömmar förundrades man. Ville stå där uppe själv. Såklart.

Men konserter tar slut. Jag åkte lika ensam som jag kom, tillbaks till båten. Pendel till Väster Haninge och buss ut till förläggningen. Det fanns såklart ingen att berätta om spelningen för som var intresserad av den där konserten där. Så man lägger sig och sover i sin binge. Låter livet gå vidare. Först idag dyker det där minnet upp igen.

Man borde ha upplevt det där med någon. Någon man kunde sagt “Minns du?” till. Men så var det alltså inte. Snart minns man inte ens själv. “Var jag verkligen där?” funderar man. Fast lycklig ändå kanske.

2 thoughts on “Queen, Johanneshov 1977

  1. Ha! Vi var på samma konsert. Vi satt på vänstra läktaren vill jag minnas. Tretton år måste jag ha varit om det var 5 maj. Jag hade ett infekterat pekfinger som bultade och jag har fortfarande ärret kvar.

    Vi gillade dem innan de blev mainstream! 🙂 Min storebror spelade dem och han hade fått dem från en gemensam bekant.

    Jag hade en kassettkopia där man var tvungen att vända bandet mitt i solot på Death on two legs. Jag minns inte längre exakt var, inser jag, men på den tiden var jag förstås expert på att pricka in exakt rätt ton

    Första egna skivan jag köpte var Jazz och tyvärr hade de väl där redan peakat musikaliskt enligt min åsikt.

    Jag impade på dottern häromdagen genom att dra fram gamla nummer av Queen Fan Club Magazine.

  2. Kul! Tänka sig. Varje person man känner lite har man korsat vägar också omedvetet med under livet verkar det som. Världen är liten. Det är väl samma sak som gör att man möter grannen (eller en gammal kompis från förr) på en gata i New York när man reser dit.

    Queen har följt mig genom livet. Men jag har aldrig haft några egentliga idoler så dom var väl heller aldrig det. Möjligen då Deep Purple som förändrade livet när man först hörde dom. Fast jag är ingen “teknisk lyssnare”. Har alltid haft musik som bakgrund utom när jag gör den själv. Queen är utmärkta att knappa till.

    Det där med att vända band känner man ju igen. Man var tålig på det där viset förr. 😉

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.