Generationerna

Katten och jag. Lillkatten. Hon den guldpälsklädde och undertecknad. Är det som jobbar ikväll. Eller låtsasjobbar. Hon sover på sin stol iof. Men det är riktigt  jobb för katter. Ja det tror jag. Kanske liv i en annan kattdimension. Men jag är här i xyzt, tidsrummet, mest hela tiden.

Sen.

Kortmeningarna.

Jag är fortfarande där.

Gillar dem.

Mycket.

Det blir ändå inte överdrivet mycket gjort ikväll. Känner in. Lägger på plats. Mer så. För att göra sen. Men lite ändå. Tillräckligt bestämmer jag eftersom det bara är jag som bestämmer det.

Men vi skall ge oss snart. Inte förta oss såhär första dan. Lillkatten, Petite, har varit ute större delen av dan. Trött. Jag har gjort mindre nytta men ändå lite. Ovan. Trött jag med. Hon, ovan utelivet efter vintern. Vi behöver vilan. Fast vi vilat hela helgen.

Den här blomman

stod hos min mamma. Men före det hos min mormor. Vem vet vem som hade den ännu tidigare. Söner tar över den och för den in i framtiden. Det är ganska häftigt. Ändå utropar vi oss, vi människor, som de yppersta. Fast våra liv bara sträcker sig några ynkliga år. En grisblink.

Vi har en vit pelargon som blivit tjugo vita pelargoner som har ungefär samma historia. Den har levt sitt liv hos en farbror och hans fru, men före det hos hans frus mamma. Provence.

Morsans blomma blommar ibland. Förtrollande vacker. Hur många har inte beundrat det före oss?

Världen smälter fram där ute Det växer fram något slags hopp i tillvaron. Snart barfotaliv. När strumporna väl åker av brukar de inte komma på igen förrän bortåt oktober någonstans. Frihet.

De som anser att de är något är ofta inte ett skit. De som inte bryr sig är ofta mer än skit. Men det är så svårt det där såklart. Den som skadar sig och hamnar på sjukhus har den mest allvarliga skadan som någonsin inträffat. Man vill höra det.  Eller det mest ovanliga benbrottet i historien. Det är alltid en tävling. Och H J Ä L P vad jag är trött på alla dessa tävlingar, ja och på alla dessa tävlande.

Världen vore helt enkelt bättre utan både tävlingar och de som tävlar.

Mycket bättre.

Helt klart.

Om man bara fick finnas och göra det man gör. Om det räckte. Var nog. Kunde ge första pris. Delat med alla andra då såklart. Eftersom det inte fans andra, tredje och fjärde priser.

Fast hockey och fotbollsmatcherna skulle kanske bli tråkigare? Alla vann. Alla gick vidare. Det spelade ingen roll om man gjorde mål. Det spelade bara roll om man hade skoj. Så att man fortsatte att åka omkring och försöka göra mål. Nej, vilka skulle klara av det? Ingen. Världen skulle gå under. Eller bli bättre.  Om man skickade de tävlande till psykologerna. Neutraliserade dem så att de lugnade ner sig. Nöjde sig med att finnas.

Fast antagligen är människan lika med tävling. Vi är programmerade till att alltid tävla. Tävla tills vi är evigt förlorade. Kanske är det helt enkelt ett virus. Som tagit över. Infekterat oss med det där giftet. Att försöka vara bättre än varandra. När lika bra borde ha räckt. När olika borde varit det bästa.

Fast…

Skit samma.

Låt tävlingarna fortgå. Låt de tävlande slita ut sig.

Jag ger mig för idag. Släcker ner här på låtsaskontoret. Lyfter ut den trötte katten. Fyller pellets. Går upp för trapporna och läser några sidor i Lundellboken innan jag somnar. Finns. Som en förlorare. Som en som inte bryr sig om det. Ja och därmed vinner. Eftersom ingen kan vinna över den jag är i alla fall. Eller nått. Kanske förlorar. Fast inte bryr sig om att det är så. Eller något helt annat.

Gote nacht!

Skattekalender 2017 – viktiga datum för dig som företagare – LRF Konsult

När ska du som företagare göra momsdeklaration, betalning av F-skatt eller inbetalning av arbetsgivaravgifter? Ladda ner LRF Konsults Skattekalender för 2017.

Source: Skattekalender 2017 – viktiga datum för dig som företagare – LRF Konsult

Dags att ta tag i livet

Om man bara vilar sig och vilar sig och vilar sig så borde man bli utvilad, men det där stämmer nästan aldrig sådär bra som man skulle kunna tro. Man blir bara trött. Tröttare av det där vilandet Istället för piggare. Så här sitter jag på ett låtsaskontor ute i ingenstans och skulle kunna somna fast jag sovit mer än jag de facto gjort det senaste året under en tidsperiod på några dagar. Men påskledigheten är slut. Det är dags att ta tag i livet. Ja och jag längtar tillbaks till livet. Nej, jag har inte känt den där jobbabstinensen i år alls. Möjligen i alla fall inte förrän idag. Sugen nu. Sugen på att förändra världen. Ge mig på den. Ta den i min armar och låta världen omfamna mig.

Vi planerar lite för midsommar K och jag. Bestämmer oss för att hålla oss hemma. I år igen. Smörgåstårta, kanske grillning, lite vin och en jordgubbstårta. Finns det sedan fint väder på det så är det ok och perfekt. Kan man begära mer? Ja kanske havet. Men kanske hinns det med det också.

Men skönt att känna sig utvilad. Skönt att känna sig sugen. Är det.

Läser Lundell, Saknaden, är bra. Han vräker på med ord. Jag matar på in i huvudet. Försöker hänga med i långmeningarna. Det blir så många ord efter en stund, så många kvinnor, så jag somnar till slut utmattad där på soffan. Det älskas Stockholm här som det det senare hatas Stockholm. Sama person olika mode. Ja och är det inte precis den känslan man känner för den där stan. man älskar den, man hatar den. Innerlighet i båda lägena. Inget lagom någonstans.Ja och Los på samma sätt. Det finns kärlek och det finns hat till den här lilla skitbyn också som ändå finns där, har en plats, i hjärtat också.

Men nu alltså verklighet. Jag startar upp systemen, kompilerar hela fulla projecktet för att värma upp processorerna. Helt onödigt såklart. Inget har förändrats sedan man sist satt där. Men det känns gott, gott att få upp de där CPU mätarna upp mot 100%, se att nu jävlar skall det bli åka av igen. Ja och jag längtar efter det här. fast det är samma sak jag gör som jag gjort de senaste snart sjutton åren.  Bara en galning kan behålla den längtan såklart. I alla fall utan belöningar. Ja och jag är väl en galning då. Kan ta den manteln på mig. Hellre det är en som tillbringar hela sitt liv framför tv programmens blödder och kallar sig normal och framgångsrik.

Fast jag skulle vilja skriva mer. Ja, ha mer tid till de där längre texterna. Men det har jag inte. Men det finns andra som har den där längtan såklart. Så många. Som drömmer om att bli deckardrottningar och deckarkungar eller varför inte nobelpristagare. Själv vill jag bara skriva alltså. För lite ambitioner är nog mitt problem. Fast en dag. När jag är “klar”.

Mycket av helgen är

“Har du en chromcastsymbol på din telefon?”

“Nej”

“Inte jag heller”

Ok jag startar om”

“Jag med”

ja och sådär fortsätter det. “Världens bästa programmerare” borde fan skämmas för vad de åstadkommer tamefan!

Senast lästa bok

Mannen som glömde sin fru av John O’Farrell

Man läser en bok och så slutar man ungefär efter halva. Det händer inte så ofta, men ibland händer det, och med just den här boken händer det. Jag lägger undan ganska precis i mitten för att jag inte orkar med den och sen får dig ligga ett år där på undre hyllan under nattduksbordet och samla damm. Ja, tills jag plockar upp den nu då i påsktider. Eller veckan före. Ja och gillar den så in i helskotta. Den är som en film, för man ser bilder. En film som man ibland helt enkelt måste småfnissa för sig själv till när man ligger där i sängen. Japp, småfnissa för att inte väcka K som ligger bredvid och småsnarkar, annars hade man skrattat rakt ut åt dråpligheterna och ordvändningarna.

Ja en skojig bok. Men man skall vara på det humöret för att läsa den. Så är du lite blå och surmulen som jag så ofta är spar du den ett tag, annars kasta dig över den NU. LÄS för det är en härlig läsupplevelse. En läsupplevelse som definitivt borde blivit till en riktig feelgoodfilm för länge sedan.

Alla andra böcker jag läst finns här.