Categories
Day: 28 April 2017
Ahrvid skrev detta i “skriva listan”
Den amerikanske kultförfattaren Robert M Pirsig har avlidit, 88 år gammal. Han var inte särskilt produktiv men blev världsberömd för bestsellern Zen och konsten att sköta en motorcykel, senare uppföljd av Lila - en studie i moral. Jag recenserade den senare boken på SKRIVA 2007. Se: https://www.freelists.org/post/skriva/Rec-Lila-an-Inquiry-into-MoralsR-Pirsig Pirsig blandade skönlitteratur med filosofiska resonemang och är faktiskt riktigt, riktigt läsvärd. Se även: https://sv.wikipedia.org/wiki/Robert_M._Pirsig
Just den där boken, “Zen och konsten att sköta en motorcykel”, satte spår i mig. Jag hade börjat plugga igen. Levt sju år då jag skulle bli rockstjärna. Ja, jag blev såklart ingen sådan. Men det gäller nu ändå de flesta som aspirerar på att bli det. Man har drömmar, man växer ifrån sina drömmar. Inget konstigt med det. Men pluggandet, ja det gick riktigt hyfsat. Ja åtminstone om man såg till provresultat. Men framförallt var det jäkligt roligt. Jag hade bestämt mig för att bli fysiker. En kovändning som hette duga.
Lärarinnan på litteraturkunskapen guidade oss genom litteraturen. Ja det var väl alla de där standardförfattarna. Vi var ju vuxna så vi sa ifrån när vi inte gillade saker och den Strindberg (minns inte vilken titel) som hon satt i min hand avskydde jag verkligen. Men det var då hon kom sättandes med den här boken. ja och jag älskade den. Och jag älskade lärarinnan för att hon satte den i min hand, eller kanske mer för att hon tog mig på allvar. Fattade att jag där och då behövde den där varsamma guidningen in i böckers land utan att vara tvungen att förstå och uppskatta de gängse “stora” författarskapen. Jag har alltid gillat att läsa skönlitteratur sedan dess. Så Pirsing har en speciell plats i mitt hjärta. Liksom den där lärarinnan som tog mig in i läsandet då såklart. Måste nog läsas igen.
Ledsen, Ahmad Hifzy, men du drog nitlotten i vår tombola som också kallas svensk asylpolitik.
Source: Sjölund: Utvisning hotar en av tvillingarna – vilken otur!
Categories
Tunnkaffe
En sådan där begravningsdag idag alltså. Men först på eftermiddagen. Man kan jobba först alltså. Så jag sätter på kaffe som vanligt. Det är bottenskrapet men månadshandling imorgon så det ger sig väl med det också.
Så dagen börjar med en kopp riktigt svagt kaffe. Ja och med en begravning på eftermiddagen. En sådan där dag man skulle kunna klara sig utan nästan alltså. Men jag tror på jämvikten som en universell kraft. Ja ibland undrar jag om det inte är just den som är han/hon/det/gud. Vi skulle ha vågar i våra kyrkor istället för kors alltså. Egentligen. Liksom. Faktum är bara att allt söker jämvikt. Det där med svagt kaffe och sorglig eftermiddag kommer alltså att kompenseras under dagen. Med bra saker. Eller starkt kaffe och någon som föds.
Fyra grader utanför fönstret. Hulken avstängd. Bruset i elementen hörs inte längre eftersom också cirkulationen är avstängd. Men temperaturen i husets kallaste rum ser ut såhär
så man får slå på elementet, ja det är det som får den där kurvan att vända uppåt där vid sjutiden här på morgonen. Läser du det här en annan dag så lär du se andra siffror där i diagrammet eftersom det handlar om live data. Men varmare väder är på ingående. Mindre element och lägre elräkning. Hursomhelst billigare än pellets den här tiden på året.
Jag slår alltså på lite element här nere på låtsaskontoret också. Den stillasittande låtsasarbetaren behöver varmare än den nervöst runtflängande riktige arbetaren. Ju. Såklart. Eller hur?
Fyfan vad kaffet smakade skit. Blä. Usch. Tvi.
Men med det, urdrucken kopp tunnkaffe, låter vi den här dagen starta. Tar tag i den. Låter den leda en framåt genom livet. Det liv man lever så gott man kan. Oftast i ett försök att undvika uppnäsor och andra bagateller. Man har nog med det andra. Bortser från. Tar åt sig. Frågar sig “är du lycklig idag lille vän” och svarar ändå “ja” rätt snabbt på den där frågan fast än livet är som det är.
Visst är det kul. Industristaden som omformades av studenterna och faktiskt blev en stad att räkna med. När jag var ung fanns det bara en anledning att åka till Gävle. Man var riktigt sjuk och behövde besöka regionssjukhuset. Nu för tiden åker jag gärna ner till Gävle. Har lärt mig gilla den stan på riktigt. Så roligt att staden blev årets studentstad.
