Det där

Det där med inspiration. Flow. Eller zonen. Det där är viktigt för mig. Ändå sitter jag inte och väntar på det där. Gnekar på också när det där inte finns. Som idag. En hel dag när det flyter. En kväll när det inte gör det och man får se till att få något gjort i alla fall. Alltsammans är egentligen ganska enkelt. Hittills har  det där flytet alltid dykt upp igen till slut. Timmar eller dager, aldrig veckor.  Jag hoppas att det alltid kommer att göra det. Det är den finaste gåva jag fått i mitt liv att få finnas i det där. Det är som att ha fått handtaget till en kran som tappar av universums hemligheter i en strid ström.

En man säger till mig: Tycker du inte att du för cred. för det du gör så jobba hårdare. Det är svårt att förstå vad han menar med det såklart. Men jag låtsasjobbar på. Alltid något. Får man cred. får man avundsjuka. Antar jag. För mig är det så att syns jag, alltså i tidningar eller så, ringer det alltid minst en och frågar om jag vill laga hans radioapparat. En mager utdelning. Det blir mest skit av det där. Liksom.

I morse trollar Firefox bort alla öppna flikar efter att datorn fryst sig.  Kyla. Plus kanske fyrtio (ja det kan vara femtio) bra sidor som man inte hunnit spara. Men man överlever. Några hittar jag under historiefliken andra skiter jag i så länge. Men grämer mig gör det. Borde det inte finnas en funktion där man kan återskapa? Jo, för det mesta frågar ju Firefox själv om det. Men ibland icke så. Definitivt aldrig när man hittat de där riktigt bra siterna och datorn kraschar.

När jag hämtar posten idag så knackar det frenetiskt på fönstret inifrån garaget.  Så jag kollar när jag kommer tillbaks. Men hittar inge(n/t). Men det lät som hackspetten. Lämnar dörren öppen för säkerhets skull.  En timme senare knackar det hårt på väggen bakom mig här på låtaskontoret. Jag tror fortfarande på hackspett alltså. Men att det är något slags omen är inte helt otroligt det heller. Mormors mor var trollgumma. Det släktas.

Fast jag tror ju på tomten också såklart. Fast det gör väl alla.

Handlar idag. Skall ha två saker. Egentligen. Kommer hem utan den ena. Men med en del annat. Det är virrigt. Och inte blir det bättre med åren.

Det är tydilgen rykande åtgång på Lo(o)slimpa just nu. Sista chansen såklart. Alla vill få en sista sirapslimpklump i magen. På fredag är den epoken slut. Men jag kan lika gärna käka Bull Olles limpa. Om nu limpa står för suget. SÅ jävla stor skilnad som en del påstår är det inte. Som vanligt blir det mest religion. Tänka sig att tillbedja en limpa. Ja, och man fattar ju hur det kommer att bli om trettio år då. Vilka piedestaler kommer inte den där limpan ligga på då.

Avgudar.

Mycket hus till salu här nu. Ja det är fler än på den där listan.  Grannens kommer väl ut också snart. Alltså är man väl den siste mohikanen vd det lider liksom. Skall försvara något man definitivt inte kan försvara.

Nope. Vill man ha förklaringar får man fråga någon annan. Jag tror inte på glesbygdsdöd. Men jag tror på att människor som inte längre vill och orkar ett skit som har tagit över. Det där vänder. Det ser för fan inte bättre ut i förorterna heller. Åk ut till valfri och beskåda. En pizzeria och en frisör. Resten är ihopklumpat någon annanstans. Mammons tempel har blivit stora och magnetiska. Så vi åker ju dit hela gänget. Det tar en timme här, det tar en timme för dem i storstan. Rättvist och den nya tidens melodi.

Imorgon byigt. Upp till 20 m/s tydligen. Jag har såklart inte fått upp väderstationen. Det finns en hel del utejobb att få ordning på faktiskt innan vintern. Vettfan hur det skall gå till dock. Det finns bara de där timmarna man har. Ja och jag har väl fler än de flesta. Eoner. Ändå hinner jag inte med. Det tar sådan tid. Det där som skal göras. Det som har högre prioritet. Ja och det finns alltid något som har det tydligen. Som tränger sig emellan. Jag kommer att lämna den här världen med en lång att göra lista. Var så söker. Hoppas jag kan förlika mig med det bara. Inte blir osalig och dan.

Fast nu dags för den Tyska flickan. Hon ligger dör uppe bredvid sängen. Redo att läsas. Riktigt bra faktiskt. Såhär långt i alla fall. Årets böcker har varit av riktigt bra kvalitet. Jo det hjälper det där. Att resa iväg. Som här till Berlin 1939 och New York 2014. Utan det där… ja då vet jag inte. Hur skulle man orka med sig själv?

Godnatt!

 

 

Ax:son Johnson: Alliansen bör ta makten med SD:s stöd

Som trogen Willys-kund börjar man fundera om man inte skall börja handla någon annanstans.

Alliansen måste bryta beröringsskräcken mot SD och vara beredda att ta makten och regera med Sverigedemokraternas stöd. Det kräver nu flera av landets tyngsta näringslivsprofiler, däribland Antonia Ax:son Johnson. ”Det viktigaste är att Sverige får en alliansregering, och då måste man vara pragmatisk”, säger hon.

Source: Ax:son Johnson: Alliansen bör ta makten med SD:s stöd

När de ringde

En sommardag för länge sedan så ringde de. En tekniker på riksdagen. Man skulle bygga ett nytt system för röstning. Kunde jag hjälpa till?

Ja det kunde jag. Vi diskuterade ett tag. Om hur det fungerade. Hur det skulle fungera. Säkerhet. Jag skrev ett lösningsförslag och en offert, fortfarande mäkta förvånad över att ha blivit tillfrågad.

Nåja jag fick inte jobbet och det var kanske inte helt nära att de där knapparna skulle hanteras av VSCP men ändå liksom… 😉

Fullmåne i natt

 

Fullmåne i natt. Ypperligt tillfälle för den som vill dansa naken uppe på närmaste berg alltså. Lämpligen ylar man som en varg såklart. Får svar från berget nästgårds. Livet på landet liksom. Det som storstadsborna aldrig riktigt får uppleva eftersom de redan åkt hem när festen börjat.

Brasornas tid

Brasorna. Nog är dom guld värda! Finns inte mer rogivande. Har man en brasa och en whisky + bok i näven är livet fulländat. Men det behövs ved för att få till dem. Är man hel i skelettet är det såklart inga problem. Man sågar, klyver och låter torka. Ja i alla fall om man har något att såga, klyva och torka. Det krävs nämligen kontakter för det, kontakter som skapas under ett par generationer här ute på landet. Dom man inte har. Ja och dessutom är man alltså ofärdig. Klarar hägerns som mest datormusarbete så är man definitivt ute ur leken i den där sporten, även om man nu får tag på det som kan sågas, klyvas och torkas. Alltså köper man. Pallvis. Japp, billigare än man köper i Stockholm. Men det kostar såklart ändå.

Så idag brasa till nyheterna. Man vill nästan inte gå ner till låtsaskontroret igen såklart. Vill sitta där och sjunka ner i grön IKEA soffa. Rent av somna en stund. Men man tar ett stadigt tag i sin nacke, går ner för trapporna, går ut med soporna fast det är två grader och blåsigt som fan, sen raka vägen in på låtsaskontoret igen. Där släpper man det där taget om sin nacke.  Där. sätter man istället på all värme som går.  Jag lovar. Vill man uppleva kallras skall man uppleva gamla skollokaler med likaledes gamla skolfönster. Mitt låtsaskontor alltså.

Men det finns inget att klaga på nu för tiden. Jag kar kodat  i åtta grader. Efter sexton timmar i det så är man rätt seg i kroppen. Lovar. Hoppas jag aldrig skall behöva göra det igen. Åt helvete med svårår.

Blommorna där ute fick man såklart bära in idag. Pelargonerna. Det blir frost i natt. Helt säkert. Vi klarar oss iof ganska bra här på kullen, det är ju så med kullar, anledningen finnarna byggde husen på bergen, men till slut översvämmas såklart också vi av kalluften. Jodå, den rinner ungefär som vattnet, genom dalgångarna, den kalla luften. När det börjar bli jävligt kallt nedåt Edsbyn till, japp då får vi vårt också.  Det blir bistert.

Måste nog inhandla snöskyffel förresten. Nu för tiden håller de som mest en säsong. Det är förbannat mycket (programmerad) plast. Snö kommer det väl om någon vecka.

Fast jag älskar såklart den här tiden. Skall man dyka ner i saker så skall man göra det nu. Upp med värmen och låtsasarbeta på bara är vad som gäller. Sådant man blir glad av. Ingen annan såklart. Fast egentligen borde man väl ha suttit i New York eller London. Men det kan man ju låtsas att man gör. Skärmarna ser väl ungefär desamma ut som står där som står här. Se där en fördel med att vara programmerare.Global likformighet, eller varför inte universell. Man skall inte begränsa sig. Rita alltid ned idéer på det största pappret.

Men nu alltså. In i Åkes värld. Det är enklast så. Tack för det. Hörrödu!