Grus

Grus i ögonen. Björk. Pollen. Vår.  Gissar jag. Överlevnadsbart. Om än inte härligt. Vill bara stänga ögon. Sen lämna dem stängda. Vila dem. Men kan ju inte det. Inte nu. Men sen. Senare. En stund.

Drabbas av prestationsångest idag. Elefanten är så stor. Men var skall man börja. Vilken är den första tuggan man skall ta. Eller första och första. Lite är ju ändå ätet. Jag har ändå smaskat i arton år snart. Men  svårt att välja alltså. Hela dagen går utan att jag kan bestämma mig. Kan inte välja. Känns inte bättre. Men det får vara så. Inget jag kan göra något åt. Lugnar mig med det. Har varit här förr. Hittar alltid en ingång till slut. Det är utgången jag aldrig hittar.

Köper bensin. Det skall klippas gräs imorgon. Om gräsklipparen vill. Startar den inte så vill den inte. Då blir det ingen gräsklippning. Fyller fel dunk. Den svarta. Borde valt den gröna. Den svarta är för oljeblandat. Hmmmm… Den var kvartsfull när jag tankade. Får åka och fylla den gröna imorgon. Sen startgas och hjälp av K att dra igång. Själv kan jag inte dra igång en klippare längre. Då kanske. Ormsäkra trädgården. Eller addera gräsklippare till utgifterna. Det är åtminstone nära. Jag meckar mer än klipper redan..

Varför inte tanka bensinen ur den svarta kanske du tänker. Har du provat? Det ryker om man kör oljeblandat i en motor som inte skall köras med oljeblandat. Vit fin rök. massor av den. Johodå, jag har testat. Det räcker med det. Att veta.

Men helg annars. Helg är skönt bland. Åtminstone för grusiga ögon. Blir väl film och bok och mat. Vem kan begära mer liksom. Hängmattsliggande får nog vänta någon vecka. Men man börjar längta efter det där. Blev inte så mycket i fjol. En stund i väntan på grillen. Inte nog. Det räckte inte. Definitivt inte.

Kaffet smakar skit här nere. Måste försöka investera i en ny bryggare. Den jag har är ett arv från fastrarna. Har väl varit med längre än den borde kanske. Eller också är det något annat. Har inte kommit på vad hur som helst. Dricker skiten tills jag gör det. Grimaserar. Elakt.

Allt skräp som ligger här. Kanske skulle man vräka ner allt i en sopsäck och ge upp. Flytta till en liten timmerstuga så långt ut i skogen som det går att hitta en sådan. Sen bo där. Tills man dör. Värdigt. Som om man var född indian.

Farsan la av vid sextio. Eller i alla fall strax efter. Förvånande för oss alla utanför. För han levde för sitt jobb. Det var allt. Men fick goda tio år tror jag. Men för lite såklart. Borde fått bi några år äldre än sjuttio. Fast ha levde fullt ut. Det finns folk som är fyrtiofem och inte har levt en enda dag i sina liv och som inte kommer att leva under resten av sina liv heller. Ändå blir de kanske hundra innan de dör. Det är värre. Hellre ett fullt liv som levande och dö tidigt. Såklart.

Men jag skall leta vidare efter en del att sätta tänderna i. Eller också är det själva hungern jag skall söka. Vi får se. Trevlig helg på er hur som helst.

Lokalproducerat

Jag får de där magasinen ibland. De lokalproducerade. De dimper ned i lådan bara. Tjoff.  Gratis. Jag läser allt som är gratis. Oftast uttalar sig de lokala stjärnorna där på sidorna. Musikerna. Rockstjärnorna. Konstnärerna. Kulturprismottagarna. Lokalt behövs det inte mycket för att bli en sådan där “känd” person. En låt och en musikerlook räcker om man vill bli “känd lokal musikprofil”. Epitet som ger en rätten att uttala sig i magasinen. Som gammal gubbe räcker inte plus sjuttio inspelade låtar såklart. Väldigt lite räcker om man är gammal gubbe egentligen. Som ung skulle jag tycka det var orättvist. Som gammal gubbe är det skönt. Tystnaden är den största gåvan.