Överaskningen

Det rör sig därute i farstun. Jag tänker försäljare. Men in kommer världens bästa Järvsöbo. Ja rent av världens snällaste människa. Backa-Jan. Janne-P. JärsöJanne, Grill-Mästarns-Janne. Jodå, kärt barn har många namn.

Japp han är en bra vän och den snällaste person jag känner. En som alltid är varmt välkommen här. En jag verkligen står i stor tacksamhetsskuld till.

Vi pratar bort en timme. Ja kanske är det två. Det är prestigelöst och aldrig svårt. Sen åker han vidare ut i sin värld och jag sitter ensam kvar här i min. Han har fyllt mitt whiskyförråd igen (!!!), japp, det är mer än jag någonsin kan bli värd. Nejdå, jag har inte ens hunnit med att tömma förra flaskan. Den han kom med i våras. Sa jag att han är den snällaste och mest osjälviska människa jag känner. Ja, om jag gjorde det så tål det att upprepas. Det är nog i skepnad av en järvsögubbe som den här ängeln, vi all anar finns omkring oss, träder in i mina lokaler idag. Japp, det är jag helt säker på. Eva Dahlgren och jag.

Ja och han borde ju såklart ha blivit skarp på fotografiet jag tar. Men blir inte det. Kanske har också det något med det där stora att göra. Att allt inte går att fånga i skarpa bilder.

Glad blir jag. Gladare och mer tillfreds än vad någon kan tro. Insikten om att det finns snällhet i världen stärker hela mitt jag och min själ. Varje gång.

Bra tråd om OSH och Kina

Länk här

Tre på sänke

Det är en sådan där grinig kall och blöt dag med vindar från norr idag. Jag fryser såklart. Nu har det börjat. Sex månaders frysande framöver. Jag hatar det. Men accepterar. Motvilligt och stoiskt. Vasaloppssöndagen känns långt borta. Men man får härda ut. Ja hoppas fortfarande att jag skall få hjälp med att överleva den där prövvningen av en varm kamin här på kontoret som matas med torr björkved tills den hoppar och skakar och lyser rött. Men varför det skulle fungera den här gången när det hittills inte fungerat, ja det vet jag inte. Men skam den som ger sig liksom. Eld, jord, vatten och luft. Det är den kontrollerade elden som fattas mig – trotts hulken.

Får till den där modularkontakten till slut. Ja det visar sig vara den andra sidan felet satt i. En krone-koppling som inte tagit. Hatar modularkontaktklämmande ändå. Men lär väl inte få slippa klämma i framtiden för den skull. Det mesta som stärker själen kommer man inte undan.

Jag försöker få saker på plats innan vintern. Men det går så långsamt alltsammans att jag undrar hur mycket jag kommer att hinna med. Det stressar. Är märkligt ofokuserad och har förbannat ont i kroppen, mest benen. Att tappa en skruv och ta sig ner och plocka upp den igen är nästan en oöverstiglig uppgift. Sen att det där onda hänger med en under natten också blir en extra utmaning. Men hålla ut är det som gäller. Den 27’e tar jag min sista antibiotikatablett för den här gången. Det gäller bara att överleva tills dess. och ta krafttag för att komma tillbaks efter det

Men sugen., Är sugen på allt. Vill allt på en gång. Måste alltså bromsa, hålla igen, se över vad som måste tas först. Tänker att får jag hårdvaran på plats nu innan vintern så kan jag koda under resten av kallmånaderna. Värmer ju inte alla kvadratmetrar här och i vissa delar av huset är det inte så för jätteroligt att befinna sig för långa stunder åt gången när det är kallt. Så därför finns det sommarlåtsasjobb och vinterlåtsasjobb. Hurra gäller hur som helst för låtsasjobb.

Fast man skulle såklart resa söderut. Lämna och komma tillbaks först när det är skönt här hemma igen. Fast ändå, jag gillar hösten. Ja hela vägen fram till jul och nyår faktiskt. Det är efteråt. Det är då det blir tungt. Ja tid när hårt låtsasarbete är det enda sättet för en enkel själ som jag att överleva på.

Det är tre grader utanför fönstret nu. Gissningsvis blir natten alltså kallare än vad prognoserna säger. Är det inatt de första rutorna som behöver skrapas för säsongen skapas måntro?

Nåja, man hinner nog vänja sig, de skall skrapas många morgnar senare också.

Man vänjer sig (icke).

Liksom

Raspberry Pi nummer elva åkte upp idag. Det börjar bli löjligt många nu. Jo de flesta sponsrade. Gåvor. Men några inhandlade också. Det lär bli fler. Ja addera ett gäng OpenWrt enheter (Carambola I/II), Esp8266, Esp32, lite ST saker, ganska många NXP grunkor och ännu fler Microchip baserade grejer till det så fattar ni hur det ser ut här. Så det behövs svår vintertid också såklart. Så man får tide med allt det där. En skall förena dem alla. Liksom.

Fast det måste såklart finnas koncentration för att det där skall fungera. Om det skall bli något. Så därför stoppa in den där klockan tio tabletten och låtsasjobba på när den är svald är det som gäller. Ja det får man faktiskt göra.

Så länge det finns musik finns det hopp.

Botten

Om det funnits en tävling i att klämma modular kontakter så skulle jag vunnit minst tre bottenplaseringar i den grenen. Jag är så jävla värdelös på det och har alltid varit. Ja och det var jag alltså redan när man använde CAT5. Nu CAT6… WTF, kontakterna kostar skjortan, orörligt. För jävligt!