“Nästan klar”

Jo man sitter här. Tycker man är nära. Nära ett avslut. Men det är fasiken så mycket det är kvar att göra när man “nästan är klar”. Ja det där borde man ju varit medveten om redan tidigare. Såklart. Man har varit här förut. Och “KLAR” förresten. En del inbillar sig att man kan bli “klar”. Men jag har varit med ett tag. “Klar” blir man aldrig. Allt man släpper ifrån sig är ofärdigt. Det närmaste man kan komma “klar” är att inte vara fullständigt missnöjd över det man åstadkommit. Är man ute efter “klar” är man ute efter evigheten.

Fast det finns kanske olika åsikter om det där också. Det brukar ju göra det och alla slutar det med att jag har fel.

Fast har man varit med ett tag så är det ingen fara med sådant heller. Jag kan leva med att ha fl just nu. Bara jag får rätt senare. I evigheten. Skulle jag ha en gravsten så kunde det stått “Han ansågs ha fel under hela sitt leverne men fick rätt tills slut”. Fast nu skall jag alltså inte ha någon.

Varma fläcken börjar framträda igen. Det är lite fascinerade ändå det där “fenomenet”. Pockar liksom på ens medvetande om att här finns det något viktigt att veta. Men som vanligt lyssnar man inte. Inte om man är en på sin höjd normalbegåvad person som jag. Ja varken “normal” och “begåvad” klibbar liksom fast vid min person om man skall vara ärlig. Man får använda andra epitet. “Kuf”, “luffare” och sådant. Men det där pickandet på medvetandet kvarstår lik förbaskat. Det kan inte hjälpas. Ett och annat korn av sanning kan väl vi som inte är lika smarta som er andra hitta också. På ren tur då alltså. Liksom. Fan vad jag älskar “liksom” förresten.

“Nästan klar” läget är plågsamt. De där listorna som man har fylls ofta på istället för att minska i det där läget. Man får spänna hjärncellerna. Ja för det är en anspänning. Skall man orka en gång till? Ja så att man får äta en där kanelbullen och ta ett glas saft och sen börja om igen. Festen. Den vid skrivbordet. Ja man kan uttala “hurra” i ett lugnt och viskande tonfall också innan man biter i den där bullen. Ja alla mina fester ser ut sådär. Jag och en bulle vid skrivbordet. Klackarna i taket. Liksom.

Apropå fest så har K födelsedag idag. Gratulanterna står på kö såklart. Presenter i drivor. Det hurras och sjungs för fullt här ute i trapphuset. Nåja, en smula överdrev jag kanske där. Men en himla fest är det. Dock utan kanelbullar.

Alldeles för lite sovande den här veckan så jag antar att grön IKEA-soffa slukar mig med hull och hår ikväll.  Ja ungefär som vanligt. Med lite tur kan jag sova av mig under Rapport och återgå till fredagsmys efteråt. Har man otur ligger man där och undrar vin elva tolv var fredagsmyset tog vägen. Ja, det visar sig. Liksom.

Fast äta, det kanske man skall slå till med att göra nu. Lunch alltså. Det som hette “middag” hemma på “min tid”. ja man åt “kvällsmat” på kvällen. Nu har man anpassat sig. För att slippa bli korrigerad varenda gång man försöker sig på det där. Det är tydligen viktigt.

Trevlig helg på er! Ja eller dig om det nu är bara en som läser. ja eller…

Första brevet någonsin från…

…Bergsstaten. Alltså här handlar det inte om två hål i väggen – här handlar det om ett stort hål i backen. Ja och nog skulle det vara lite komiskt (jodå jag jan se det komiska) om huset stod rakt över en värdefull mineralfyndighet. Det visar sig väl vad det blir av det där.

Hur många promille i t.ex. Sundsvall…

I Sverige hamnar merparten av riskkapitalet hos en homogen grupp i Stockholm. Mindre än fyra procent går till kvinnor och icke-vita.

http://www.realtid.se/pepins-chef-riskkapital-fordelas-valdigt-skevt?utm_custom%5Bwp%5D=34079,8&utm_campaign=Nyhetsbrev%2016%20november%202017

A must see!

Det här med att ha ansvar för det man utvecklar. Samma sak som världens ledande fysiker diskuterade i början av förre århundradet. Det är inte bara “kul”.

https://www.idg.se/2.1085/1.692698/ai-styrda-vapen?utm_source=dmdelivery&utm_medium=email&utm_campaign=IDG%20Senaste%20nytt%20Kv%C3%A4ll%202017%202017-11-16%2015%3A28%3A52