Vafalls!?
Jag tänker strax sätta mig och löda ihop en (stabilare) prototyp efter testerna igår. Kablar hit och dit som kan lossna är inte perfekt när man ger sig in på en längre utvecklingsrunda. Det brukar bli nog av felsökning ändå utan att addera lossnade kablar till bilden. Nu är det alltså CAN4VSCP Frankfurt Ethernet, med eller utan PoE som jag jobbar med. Tanken att det skall bli en full familj av gateways för de transportmekanismer som stöds av VSCP (Ethernet, tcp/ip, CAN, wifi, RS-485/422, LoRa, BT osv). För CAN finns då idag RS-232 och USB.
Labbänken här i programmerarhörnan kanske behöver lite uppstädning också. Å andra sidan ser den likadan ut snart igen. Så kanske onödigt arbete. Man kan i alla fall försöka inbilla sig att det inte behövs.
Högen av papper på min vänstra sida är dessutom avskräckande hög. Borde väl rensa där också. Mappa. Är för gammal för laptop bredvid mig i alla lägen så det blir utskrifter istället när diagram och annat skall fram. Ja jag har ingen heller för den delen.
Det fina “i biffen” här är att jag kan i stort sett använda all kod som jag fixade till den wifi gateway jag kodade sist. Ibland så…
Tisdag redan och kortvecka. Jodå jag har lagt in en ansökan om att få arbeta på fredag och fått den beviljad. Men kort vecka är det lik förbannat. Lite normalt liv får man faktiskt försöka addera till det här konstiga levernet. Tror det blir bättre sen framöver. Men alltid är det något. Liv som kommer emellan. Fast tur. Hade jag inte det där som kommer emellan då och då så hade det väl gått riktigt åt helvete. Är väl ensling redan nu så det räcker.
Tror det finns glasspinnar i frysen. Borde inte jag få en sådan nu?
Vi får se. Man skall orka gå upp till frysen och hämta också. Motionera. Orka ta sig ner igen. Fast ner går alltid bättre än upp. Men faller man kan man kanske diskutera vad men menar med “bättre“.
Säng förresten. Ny sådan. Ja och nytt sovrum. Tänker att allt skulle vara frid och fröjd. Men har man legat i en knölig och hård och obekväm säng under +40 år och sen byter till en säng där man ligger som på moln, ja då krävs tydligen anpassning. Man kan liksom inte sova. Varm är det dessutom. Eländigt. Längtar till… Näääää, men man nästan saknar den gamla. Fast inatt tror jag ett visst mått av anpassning har skett. Sov bättre än på länge. Förhoppningsvis finns det hopp. Gamla hundar och allt det där.
Den där glasspinnen….
Köln är väl ändå lite närmare va?
Eftersom jag inte har någon annan än en katt att ropa ut mitt HURRA till (och hon bryr sig föga) så får utropet riktas till er kära bloggläsare.
Ett (mycket) litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig.
Nåja, så märkvärdigt är det nu väl inte. Mer sandkonst från en kulle ute i ingenstans. Men en bit på vägen mot ett mål som iof också då är sandkonst.
Jag gav det en vecka och det tog en dag och en del av en söndagskväll. Sådant tackar man för. Oftast är det precis tvärtom. Man tror det skall ta en dag och så tar det en vecka, en månad eller ett år.
Nu skall jag skriva lite mer testkod.
Känner mig glad!
Det går snabbt. Shoooooopp så är grejerna i Tyskland. Shooooooop igen så är de i Stockholm. MEN SEN… Gävle… Den tid det tar för ett paket att ta sig från Gävle till Los om det skickas med DHL överträffas den tiden bara av försändelser som skall levereras till månen.
Fast jag har inte bråttom. Har lärt mig det där nu. Bidar min tid. I sinom tid ramlar grejerna in.
Annat var det i början när vi bodde här. Budbil (Adena Pickos) från Hudiksvall (12 mil) eller Östersund (20 mil). Grejerna han knappt nå Sverige förrän de där budbilarnas chaufförer stod där utanför dörren. Ofta åkte de hela vägen med bara ett paket. Galet det också såklart. Men klaga gjorde man ju inte. Vart mer beroende av snabba transporter på den tiden.
Ville man ha en drivrutin för något kunde det ta längre tid (veckor) att få den. Väldigt mycket mer tid än om man beställde ett paket från USA. Ofta var det US Post som tog hand om breven med drivrutinerna. De snabbaste jepparna fick inte anställning där. Där har det ju vänt idag kan man säga. När fick man en drivrutin på en diskett sist? Nu. Ett klick sen är den installerad i ens dator. Sekunder mot veckor.
Sitter här och labbar med ett Ethernet baserat projekt. Har aldrig jobbat med RMII förut så jag vet inte riktigt vad jag gör ännu. Men det där brukar klarna. Helt klart kommer det att bli en revision av kortet. Har redan hitta ett gäng fel. Men det är såklart som vanligt. Sällan man bara kan köra igång en konstruktion och sen är allt som det skall vara. Det blir alltså fler paket Kina – Gävle – Los framöver.
Med lite tur så har jag något som snurrar under veckan. Men eftersom det är en kort vecka så må det vara hänt att saker spiller över på nästa. Nöjd då också. Faktum är att jag skulle bli förbannat nöjd med mig själv om jag ror det här i land. Saker är på lite högre nivå än vad jag brukar jobba på hårdvarumässigt. Eller lägre kanske man skall säga. Tuff timing lite överallt. Man kan inte dra ledare på korten hur som helst heller. Alltså är jag ute på djupt vatten. Kodare egentligen ju. Embedded, men ändå.
Vår är det i alla fall där ute. Löv spricker. Tomater, Dahlior, Gurkor och annat växer här inne. HÄRLIGT är det självklara ordet för det.
Ett energilager för bostäder som använder sig av vätgas – men där själva lagringen sker i fast form. Norska Photoncycle har nu tagit in drygt 160 miljoner kronor för att kommersialisera tekniken.
Source: 10 000 kWh ”i källaren” – norskt bolag vill lagra sommarens solel till vintern
