Charlie Granberg lämnar Norra station i Ljusdal efter konflikter

Trist! Men Ljusdal i det s.k. nötskalet tror jag.

 

Artisten och konstnären Charlie Granberg har hastigt lämnat galleriet Norra station i Ljusdal. Han bekräftar för SVT att det finns konflikter.

Source: Charlie Granberg lämnar Norra station i Ljusdal efter konflikter

Fattig och rik

Såklart tittar jag upp på månen där någon gång efter sex. Man vill ju vara som alla andra. Plåtar gör jag dock senare. På kontoret. Ja då är blodmånen ett minne blott såklart. Dagen gryr. Solen suddar ut månljuset. Min vecka börjar.

Den som följer den här bloggen vet att jag inte har något emot måndagar. Flera dagar i rad framför sig att göra saker på känns bra. Jag gillar inte det där sönderhackade. En dag här och en dag där. Ja eller ett år här och ett år där om man tittar på VSCP. Nope, kontinuitet är min grej. Definitivt så. Måndagar lovar det. Hurra! Liksom…

Om världens rikaste betalade en halv procent extra i skatt på sina förmögenheter skulle alla världens barn som inte går i skolan kunna få göra det.

Det måste väl ändå vara något som är fel i huvudet hos dem som tycker att det där är vettigt. Att just det systemet som för mänskligheten framåt. Lyssna på ekot här. Klyftorna leder till slut till oroligheter och krig. Garanterat. Vi kan inte ha en värld där de rikare blir rikare och de fattigare blir fattigare. Självklart inte.

Ändå tycker alltså ganska många att det där är rimligt. Svårt att förstå för mig.


Oxfam: 2018 ett guldår för miljardärerna

100 miljoner människor tvingas in i extrem fattigdom varje år på grund av sjukvårdskostnader. Halva jordens befolkning lever på mindre än 50 kronor om dagen. Varje dag dör 10 000 personer på grund av att de inte har råd med sjukvård.

Source: Oxfam: 2018 ett guldår för miljardärerna

Blodmåne

“Blodmåne” ropar massorna upphetsat som om det aldrig hänt förr. Ja som om det inte hände då och då till och med. Man förundras över rörelserna i samma riktning som vi alla ofta företar. Men nu är det ju ändå lite mysigt med en stor måne. Ja, så varför inte. Upp vid sex imorgon den som vill se.

Vi har en envis stadig nordanvind här på kullen och även om termometern bara droppar några grader under tio negativa så är det kallt som ett helveteshål fast vi bor på en kulle. Det hela handlar såklart om otäta skolhus. Inte fan kostade man på så mycket när man byggde de här husen.

Men med Hulken uppskruvad på max löser sig såklart det där också ganska bra. Det är köket som som vanligt får ta emot det värsta av det där. Ständigt husets kallaste rum. En dag skall jag montera upp ett element över hela ena väggen där. Ja jävlar vad hett och “mysigt” det skall bli. Som hos andra människor i deras kök. Flinande hemma-hos-reportage nästa.

På lördagsmorgonen här för leden sover jag till elva. Ja och då har jag sovit hela natten också. Utmärkt dessutom. Jag vaknar förvånad. Inte vanligt direkt. K har redan gått upp. Vad är det som händer egentligen? Fast kanske var det Backajans semelorgie som tog musten ur mig. GOTT var det! K höll med eftersom hon fick smaka hon med. Lika för lika. Tror vi på.

Annars knappar jag mest bara på. Ja idag i alla fall. Helgen blev mest vila. Det måste erkännas. Men med tanke på tröttheten under veckan och lördagens megasovande så fanns antagligen behovet där. Ibland vilas det utan behov också. Det skall erkännas. Men vad tusan. Tror jag behöver det där. Just nu i livet i alla fall. Jag är antagligen en dålig människa.

Men nu så. En timme till. Det borde man väl klara av. Sen fylla Hulkens mage med det en Hulks mage behöver och kräver. Sen upp. Steven King ligger där redan. Väntar. Så kan vi ju inte ha det en längre stund eftersom K också ligger där.

Senast lästa bok

Kåda av Ane Riel

Uppriktigt sagt vet jag inte vag jag skall tycka om den hör boken. En del av mig avskyr den och en annan del av mig gillar den. Men jag läser ut den, ja och här hos mig räknas det, för finns det ingen bra historia och inget driv så gör jag inte det. Aldrig.

Så du måste helt enkelt läsa den här boken själv och själv avgöra vad DU tycker. Jag har ingen aning vad jag själv tycker alltså. Nope!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Så jävla gott!

Den där Järvsöbon ni vet. Backajan. Janne. Han som dyker upp här ibland. Ja han dyker upp helt oväntat idag. Ja som om inte det faktumet räcker för att glädja en enkel själ som mig har har med sig semlor också. Massor. Kassar fulla med dom.

Så vi moffar i oss. Pratar strunt en stund. Sen ger han sig av mot de bebyggda trakter han kallar “hemma”. Antagligen är han den snällaste människa som finns. Det konstaterar jag igen och igen och igen…

Årets första semla är alltså inmundigad. Den smakar såklart UNDERBART!

12.5% Vind

Just när det här skrivs kommer 12.5% av Sveriges energi från vindkraft. Inte illa eftersom alla experter sa att att energislaget inte var att räkna med för inte allt för länge sedan. Jag minns att man speciellt sa att i skogsområden var det helt omöjligt med vindkraft. Men vill man löser man. Nu byggs det parker om aldrig förr i skogarna.

Elpriset är tydligen högt nu och skall bli högre nästa vecka när det blir kallare i landet. Men fortfarande exporterar vi. Det är f.ö. ganska häftigt det här med IOT i praktisk tillämpning, dvs realtidssiffor ute på nätet för det mesta. Man kan skapa sig sin egen bild av om, det verkligen går åt helvete eller om det inte gör det.

Jodå! Liksom!

En häftig siffra är den här

Tyskland och Danmark. Nära hälften av energin kommer från vind när det här skrivs. HÄLFTEN. Tänk om någon sagt det under debatten om kärnkraftsomröstningen. Experterna hade nog skrattat ihjäl sig. Man kan dra slutsatser om experter av det såklart. Om man vill. Om man så önskar. Men de flesta gör ju inte det såklart. I alla fall så länge de säger att det går åt helvete.

Namedropping

Sorry, det finns inga namn att stolt droppa framför dräglande munnar idag heller. Jag har inte mött en enda människa utanför familjen. Än mindre någon som du, käre läsare, känner och ser upp till. Sorry!

Men annars en utmärkt dag som inleddes med snöskottning. Skyffel, skjut på med höger ben, lyft sedan med vänster arm, minimera användning av höger arm så mycket det går. Jodå det fungerar. Skapligt. Jag har utvecklat tekniker för både skottning och bärande av pelletssäckar som inte behöver mycket högerarm alls. Det ser säkert löjligt ut. Men det skiter såklart jag i för det behövs egentligen inte ens skottning för det.

Resten av dagen är riktigt koncentrerad. Det går inte att önska sig mer. Ändå går det så förbaskat sakta alltsammans. Men är man en person så kan man inte göra mer låtssajobb än max tre personer. Om man är ung. I min ålder närmar man sig nog som mest en hel persons dagsverke. Bra dar. Snart en halv följt av en fjärdedel och sen ingenting. Det går utför. Nämligen.

Men det går inte göra annat än att sega på. Bit för bit ta sig framåt mot något slags mål är ju det man låtsasjobbar för. Väl framme kör man igång igen. Ja och ibland tycker man det är kul till och med.

Fast ändå är det det här jag vill. Jag frågar mig ständigt VARFÖR!? Ja och har inget vettigt svar på det. Jag får inte ut ett ett dugg av det här. Kommer antagligen heller aldrig at göra det. Men ändå… känns det som det är värt alltsammans. Jag gillar det jag gör. Alla timmar, allt som försakats till trots. Finns det parasiter som ger den där symptomen kanske? Någon slags open source slemgrej som kryper in genom av av näsborrarna och tar sig vidare upp i hjärnan och driver oss nördar ner i avgrunden för att själv växa och ta över världen.

Nåja…

Det skulle varit skönt och sitta och titta på också. När andra jobbar alltså, ja till och med kolla när de låtsasjobbar. Se saker gå framåt. Heja på när det kärvar. Fast det skulle ju kräva att folk vill gå samma väg som en annan. Faller som ett flygplan utan bränsle på 10000 meter alltså. Troligen.

Så knappa på. Det är det som gäller. Bit för bit. Tugga för tugga. Tills det inte känns roligt längre. Eller ÄR klart. Skrämmande tanke. Men det finns andra saker man kan göra. Det vet jag med. Det här är inget Talibannäste. VSCP är bara en ide som behöver testas. Det finns många fler ideer.

Nämligen!

Fast nu. Upp för trappor. Ja ner först såklart. Hulkfylla. Några säckar. Ger varmt hus imorgon. Måste nog förresten beställa mer pellets imorgon. Som alltså skall bäras in. Pust! Fast först sova alltså. Läsa en stund. Gostunden. Ett kapitel. Dansk dysfunktionell värld. Jodå skaplig läsning. Ja och sen hoppas på en morgondag. I bäste fall kommer den. Sen ner hit igen. Glädjen att få komma hit och sätta igång igen. Som “Macken”. Gokänsla i magen. Det är bra konstigt ändå…