Month: April 2020

Vindarna har lugnat sig. Tio m/s är inget. Torkvindar. Våren är här. Trotts att det är riktigt kallt idag så är det så. Man behöver bara ställa sig där ute och sniffa lite så känner man tydligt vårens kittlande lust i hela näsan. Japp, trotts att man är förkyld. Nope, det luktar inte hundbajs och förruttnelse här ute. Det luktar nytt liv. Födelse. Vilja att leva till vilket pris som helst.

Jag glädjer mig. Bär in snöskyffeln i garaget fast jag säkert kommer att behöva den igen just därför. Lastar sen in en pall pellets ner i källaren. Gamle gubben blir helt slut av det. Mycket soffa och hostiga dagar har det varit. Men in kommer alla de där säckarna. Shuntar upp lite. Hulken vrålar på. Det fungerar med manuell tändning också. Fast sämre desto varmare det blir. Men två veckor eldningssäsong kvar. Det fixar vi. Med lite vrånghet.

Hosta är på minimum nu. Tre veckor tog det. Skall avvakta den här vecka och sen se om det går att få till någon ögonoperation också i Corona tider. Orkar inte slänga iväg en sommar till på sjukdomsbergets hårda sten. Fast vet såklart att måste man så gör man det ändå. Klarar det. Det finns alltid mer att ta av. Tills det inte finns det.

Just nu, här, i detta, ögonblick kan jag bara tänka på mat. Hungern sliter i mig. Gissar att det är excesserna från påskhelgen som lever kvar. Man vänjer magen med för mycket intag. Men håller ut en halvtimme. Rutinerna i en låtsasjobbarvärld tar en ner hit till kontoret vid åtta och lunchen infaller halv ett. Sen ner igen till halv sju. Återigen mat följt av nyheter. Sen ner för trapporna vid åtta igen. Det blir några timmar. Men är såklart bara på låtsas alltsammans.

Låter såklart fyrkantigt det där. Men just sådär ser en normaldag ut. Sen är kanske inte alla dagar normaldagar. Ibland sover man fem minuter längre. eller tänker andra tankar än de man tänkte igår.

Professorer som gråter ut i expressen, professorer som också vill ta del av rampljuset, professorer som måste kritisera har jag inget för. Man borde kunna klara av det där internt inom forskarvärlden. Om man var seriös. Det jag har lärt mig i livet är att de som högljutt och självsäkert skriker ut sina rätta svar är nästan alltid de mest korkade och okunniga. Vinner gör de som tar beslut och handlar. Alltid.

Nu ger jag efter för hungern.

Joho. Uppe ur påsksoffan. Visserligen hostande fortfarande men med en frekvens några nivåer mindre så… tack, tack, tack mitt kära immunförsvar. För vad var man liksom utan sitt immunförsvar? Jag bara frågar.

Har faktiskt bara vilat i helgen. Eldat oändliga brasor i öppna spisen. Läst. Sett film. Ätit godis, matat in go-mat och sovit. Förskräckligt egentligen men skönt. Känner mig nyfödd (och ännu tjockare) efter detta. Igen.

Jodå.

Åtminstone nästan.

Uppstånden. Fast man nu bara är en enkel och vanlig människa.

Men måndag idag. Man bör sitta på låtsaskontor. Man bör komma igång. I alla fall om man är en sådan som jag. En riktig människa fast en levandes bara på låtsas.

Fast kanske finns det egentlige ingen endaste en som lever i en icke fantasivärld. Har aldrig funnits. Men få såklart som erkänner det för sig själva när de står och försöker förstå sig på sig själv där i spegelns återreflektion.

Liksom.

Man tror man är den ende. Men ser man sig omkring fattar man snart att “helvete“, halva världen tänker som man själv gör. Att vara ett unikum är inte lätt. Att få det påklistrat som epitet hur enkelt som helst.

Liksom

Stormbyar här idag. Huset rister här på kullen. Saker flyger omkring där ute. En del av dem är fåglar. Andra inte. Kråkorna leker i uppvindarna som barn som släpps ut i friheten för första gången efter en lång tids påtvingad innevaro.

Orolig är jag såklart för att saker skall gå sönder när det friskar i och ylar. Men man får stoppa undan den där oron. Ta tag i den när saker blir ett faktum. Oroa sig då först möjligen om man nu inte kan lösa själva problemet först. I praktiken oroar man sig ändå.

Björnrapporterna börjar dyka upp. Ett säkert vårtecken. Har dock själv inte sett en enda ännu i år. Men spanar såklart av omgivningarna konstant.

Livet är således gott här ute på en kulle ute i ingenstansland. Hoppas det ör detsamma där du befinner dig också.