Category: Betraktelser & Berättelse

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från just idag Swedish

Senilfläck

Varit hos farbror doktorn. Han konstaterade snabbt att det jag trodde var den dödligaste cancer var en “senilfläck”. Ja jag är ju lite dramatisk sådär. Men det går alltså utför. Fast inte med den hastighet som jag då tror. Han berättade att samma fläck kallas “visdomsfläck” i Sundsvallstrakten. Ni kan ju gissa vilken variant jag anammade. En blodtryckskoll och lite genomgång av krämporna hos den o-cool’e gubben så kom vi fram till att, ett år till skulle man nog kunna hoppas på. Vilket naturligtvis glädjer mig eftersom jag i grunden tycker det är ganska skoj att leva.

Min läkare är av den gamla stammen. Lugn och samlad. Har sett det mesta och gnäller inte i onödan på att jag är för fet. Vi vet båda det liksom. Konsekvenserna är också kända. Utan CRM system så minns han mina senaste undersökningar och värden vilket är precis det man önskar hos sin läkare. Detta fast det är ganska långt emellan sjungdoms- (läs dödsångest) tillfällena. I hemlighet är han nog egentligen lite impad över att jag en gång reste mig upp med krossad axel, axel ur led och bruten arm och körde hem. Det var visst nått nervknippe där som var brukade hindra sånt. Att resa sig alltså. Ja eller också skiter han helt i det. Inte ens jag ser det som en av mina största bedrifter. Fast ont gjorde det.

Just nämnda axel är det enda som hittils fått mig liggandes kvar på sjukhus. Två veckor tror jag. Men en vecka var nog mest magsjuke epedemi och isolering på salen. Jag klarade mig dock. (Ja Stefan det var synd om dom andra) Men fick en överdos morfin som fick mig att se ormar som klättrade på väggarna en hel natt. Var säker på att sluter jag ögonen så blir jag galen. Men det gick det också. Sommar och stadsfest höll mig vaken hela natten och på morgonkvisten var det bara småormar kvar och till och med jag kan somna tillsammans med dom. Somliga söker det där frivilligt. Ja vi är funtade olika.

Har man opererat axeln så är det inte lätt att duscha. Men även gamla o-coola gubbar från Los har renlighetslängtan så duscha vill man ju. Så man ber om hjälp. Sommarvikarier. Ung snygg sommarvikarie skall hjälpa till där i duschen. Det blir lite pinsamt för o-coola gubbar och efter vad jag förstod också för ung snygg sommarvikarie. Men vi klarar av det. Tills det är dags igen. Ny ung snygg sommarvikarie. Samma pinsamheter. Just dom två duschtillfällena var nog dom värsta upplevelserna på hela sjukdomsvistelsen. Värdigheten utmanas där. Något att tänka på när man skall vårda gamla män inom åldringsvården som klarat sig själva hemma hela sitt liv.

Men totalt sett är jag otroligt imponerad av vården och dom människor som arbetar där. OK jag är inte bra i min axel än. Men det är inte enkla problem man sysslar med heller. Och dom flesta gör ett förbaskat bra jobb.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Liv

Om man nu ändå sitter där så kan man ju passa på att fundera lite. Jag väljer livet för idag eftersom det varit så mycket död ett tag. Liv alltså. Som ingenjör, eller i alla fall akademiker, eller åtminstone o-cool gubbe från Los så finns det ju en del att fundera på där. Den där ingenjören i en ser liksom andra ingenjörers konstruktionsarbete där i livsorganismerna. Fantastiska tekniska lösningar och idéer som vore typiska saker som spånats fram i någon verkstad någonstans.

Det är nu det kan börja bli lite jobbigt. Antingen har man sin bild av guden som skapade allt (kompis ingenjören liksom alltså) eller också har man vetenskapen i ryggen och hävdar slumpen, då med hjälp av naturlagarna (vi lämnar naturlagarnas tillkomst åt sidan för att inte krångla till saker). Båda lägren är lite som talibaner. Hävdar sina åsikter men bygger på ganska lite verklig empirisk fakta. Det är nog liksom så för det har någon smart person räknat fram det hela eller som andra sidan säger att gud har sagt det. I båda fallen oklart vem nyckelpersonen är. Den man kunde få förstahandsinformation från. Är man nu en nyfiken gubbe, med för mycket tid, så funderar man alltså.

Så liv då. Avrundat så har människokroppen ungefär 100 biljoner celler. Till det kommer två ggr fler bakterier som lever där också men 100 000 000 000 000 celler får räcka för oss i den här diskussionen. Var och en av dom här är en levande varelser i det land vi kallar vår kropp. Där vi är kung. Där jaget, vad det nu är, styr och ställer. Hur som helst. Liv = cell. En bakterie till exempel. Så vi koncentrerar oss på den. Kan slumpen få till en cell så skall det väl gå att kombinera ihop 100 biljoner celler till en människa kan man tycka. Jag menar någon gång i historien har ändå plockepinn högen bildat en perfekt pyramid till deltagarnas förvåning. Men cellen som sagt.

En cell består av molekyler. Aminosyror t.ex. Alla celler kommer från redan existerande celler. De förökar sig och blir flera genom att dela upp sig i två stycken, ibland i fyra. Så vi kommer till hönan ägg situation här direkt. Men återigen för enkelhetens skulle så tänker vi alltså bara på urcellen. Den som började att dela sig liksom. På slump. Så vår encelliga bakterie satt där en dag. Ensam i världen. Och vad gör man om man är den enda cellen i världen jo man delar sig så att man får kompisar. Utan att gå in på detaljer så måste vi konstatera att cellen är ett underverk i sig. En iPhone verkar liksom enkelt att konstruera i jämförelse. Vilket i och för sig får en att undra om inte en iPhone skapades på slump före en cell!? Och om inte varför? Borde inte det vara vara sannolikare.

Hur som helst är cellen i grunden en enhet sammansatt av molekyler. En del komplicerade som aminosyror och en del enkla som vatten. Just att bygga molekyler är vi rätt bra på idag.

Gängse syn idag är att jorden tillkom för 4.54 miljarder år sedan. Människan kom till för 2,5 – 1.6 miljoner år sedan. Så för att ge vår första cell maximal tid låt oss komma till så sent som för 100 miljoner år sedan. Så den får 4,4 miljarder år på sig att skapas från vår slumpprocess. De grundläggande oorganiska ämnen som livet utgått ifrån är metan (CH4), ammoniak (NH3), vatten (H2O), vätesulfid (H2S), koldioxid (CO2) och fosfat (PO43-). Så låt oss koncentrera oss på en del av cellen. RNA molekylen.

Vi kör igång vårt dataprogram. Matar in de naturlagar vi känner för molekylers bildande. Adderar lite yttre fysikalisk påverkan med elektricitet, radioaktivitet och värme. En hel del att hålla reda på så varje iteration tar antagligen en stund i vår superdator. Det är 138758400000000000000 millisekunder sedan livet skapades. Den tid vi alltså har på oss i simuleringen. Ursoppan med dom enkla molekylerna borde vi väl kunna se rätt snabbt. I alla fall gissar jag det. Miller experimenten har visat att aminosyror kan uppstå spontant. Så dom borde vi också kunna se. Fortfarande en bit kvar dock till de mer komplexa molekylerna. Det är liksom bara att simulera på. Kommer vi att få se en RNA molekyl till slut. Det blir liksom grundfrågan? Ja jag vet inte! Jag bara funderar. Sanningen är att ingen har ännu lyckats framställa en konstgjord “urcell” med de egenskaper som är typiska för biologiska celler. Så det tål verkligen att fundera på. Om man nu inte är “taliban” i endera lägret. Då räcker det med att tro.

Categories
Betraktelser & Berättelse Musik Swedish

Gubbrock

Det är ganska skönt att bli äldre faktiskt. Ja, jag brukar skriva gubbe här eftersom det var så mina elever på gymnasiet såg mig. Det är inte svårt för mig heller att se den bilden dom såg. Såklart man är gammal när deras två år yngre kompisar är barnungar och dom fem år äldre onåbara. Vad blir någon som är tre decennier äldre då? Jo, självklart gubbe. Men som sagt det kan vara ett ganska skönt tillstånd. I alla fall om man förlikar sig med det. Gubbmyser lite genom livet liksom. Är det någon ung vacker kvinna som mot förmodan ler mot en i det tillståndet så får man väl ta det som en yngre man och njuta av situationen. Gubbmysa. Ja, man nöjer sig ju liksom med själva leendet i den här åldern. Kan leva länge på det. Oftast kryper det ändå fram efter några dagar att det var någons dotter som man inte kände igen, för tredje gången det här året, som frambringade det där leendet på rent igenkännande. Ansikten är inte lätta att minnas för gubbar. Speciellt inte om dom tillhör yngre kvinnor som ler.

Ser man bara till det yttre när man pratar ålder så är det såklart grått hår, rynkor, stela kroppar och sånt som skapar gamlingar. Men den andra aspekten är det som finns inuti. Jag har definitivt haft elever som varit mer gubbe än vad jag är på insidan. Sådana man hoppas får blir lite “yngre” med åren. Precis som somliga av oss gubbar borde ta och växa upp lite medan vi ändå håller på att få gråa hår och stela muskler liksom men ändå inte gör det.

Men annars är det nog mest skönt att vara gubbe. Folk bryr sig liksom inte om en lika mycket längre. Inget man gör tas liksom på allvar. Man är likställd i alla situationer med någon som matar duvor i parken. Innan man kommer på det här och alltså tycker att det man åstadkommer är åtminstone lika bra, eller dåligt, om vi nu skall vara aningens negativa, så funderar man ju vad det är som händer. Men när man kommer på det där hemliga så blir man helt plötsligt friare än man tidigare varit i hela sitt liv. Det finns liksom inget man kan göra längre för att bli o-coolare så det är bara ösa på. Den totala skapelsefriheten infinner sig. För första gången i livet kan man fullständigt ge sig hän åt dom där grejerna man älskar att göra men som man inte vågat göra för att folk skulle tycka man var löjlig. Nu är man liksom de facto löjlig. Det är i alla fall så en o-cool gubbe i Los skapades. En ganska nöjd o-cool gubbe vill jag tillägga. Så skit på er småungar. Det är att vara gubbe som rockar!

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Cowboy

Fläska på bara. Du är cowboy i Amerika nu lille vän. Det måste helt enkelt vara större, vara fetare, och ha fler ingredienser i det här landet. Du passar alltså in perfekt. Så kör på. Öka. Sockra, salta och toppa med glutamat. Mycket glutamat. Ta smör. Mycket smör. Inga centimetrar, ta decimetrar. Det skall drypa av fett. Mycket fett. Mycket mat. Att kasta på på golvet, det som inte orkar ätas. Ben. Kanter som fettet inte nått följer samma väg. Så vräk på. Låt kalorierna flöde. Som ett tecken på att vi är dom rika. Inga fattiga förlorare. Mår du dåligt ta en tablett. Knorrar magen och det inte hjälper ta en till eller öka, ta sprutor. Amputera en fot eller båda, men ät. Ät dig mätt. Du förtjänar det. Du blir glad av det. Nog får du ner lite till? Blind kanske men glad där framför tv’n med dina elektroniska leksaker och all din godis och dina snacks. Ät. Ät. Ät för tillväxten och för Amerika. Ät för att bli glad och fri och lycklig och inte en av dom där små löjliga taniga.

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från just idag Swedish

Måndag morgon igen.

Minus tre grader. Några enstaka moln och sol lovar en vacker dag. Söndagens Svenskan i brevlådan plus dagens nummer som det brukar vara på måndagar. Den man sällan hinner läsa men som man så gärna velat grotta ner sig i under Söndagens ofta slöa förmiddag. Bor man såhär i skogen får man finna sig i att sakerna är som dom är. Men vi förändrar läsandet och snart kommer papperstidningen bara vara något som vi minns och är nostalgiska över. Min generation och dom äldre skall bara dö bort först. Fast antagligen sker det tidigare. När vi, nu dom medelålders och gamla, inte längre kan hävda det vi tror på men när behöver det som mest. Som kontanternas utfasning idag. Jag kommer sakna turen till lådan och mötet med den nya dagen, men älska att läsa den färska söndagstidningen när det fortfarande är söndag.

Jag ger katterna mat och blir en populär gubbe en stund. Fyller min tekopp med vatten. Läste tidningen redan tidigare till mackan. Tar den stora koppen. Earl Grey på påse för jag orkar inte slaska med annat. Går ner för trapporna och sätter mig på kontoret. Låtsasjobbar nämligen. Behåller rutinerna. Kollar mailen. Svarar på frågorna från undrande hemautomations diy-människor i tidszoner andra än vår. Kollar fejjan. Aftonbladet. HelaHälsingland. Det verkar lugnt.

Dricker ur mitt te. Eftersmak av bergamott. Talgoxarna, entitorna förser sig utanför mitt fönster. Dom har fått en ny stor talgboll som direkt blev populär. På gamla gubbars vis tröttnar jag aldrig att sitta och titta på dom. Tänder inte ljuset. Skall fylla pellets och byta termostat på torktumlaren. Försöka få den att torka kläder och lakan ett tag till. Hittade inte en direkt ersättare så jag får modifiera lite som vanligt. Addera också torktumlarna till alla modifierade apparater här i huset. Som tuggar på fast dom för länge sedan fått sina dödsdomar.

Adderar också den här dagen till mitt liv. Som det radband av andra rätt händelselösa dagar för den.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Farsdag

En död farsa har kan väl också förtjäna en tanke på farsdag. Han som fanns på morgonen men inte på eftermiddagen den där första fina vårdagen 2003. Dagen jag grät och grät och grät tills det inte fanns mer tårar att gråta. En farsa som kanske inte alltid var närvarande men som var så lik den jag själv blev till slut. Med intensiva eldar brinnande för det du var tvungen att få göra för att kunna överleva. Liksom jag idag.

En farsa uppväxt utan egen far. En farsa som blev föräldralös innan han ens nått tonåren. Han som ändå blev en som var trygg och visste vad han kunde, men som inuti, men bara synligt i glimtar för den som kom nära, nog fortfarande var det där lilla rädda barnet från förr. Min starka farsa. Ja, jag älskade dig. Var glad att jag fick lära känna dig på riktigt dom sista åren. Att vi kom varandra nära. Att jag vågade säga att jag älskade dig. Är glad att jag fick hjälpa dig att till slut komma närmare din far. Vet att den kreativa låga som brinner inom mig, ibland med hot om att förgöra, oftast som den största gåvan jag kunde fått, härstammar från dig.

Jag minns inte längre ljudet av din bil, doften av dina kläder, ljudet av din röst. Allt det där som var så tydligt i mina sinnen under hela min uppväxt och större delen av mitt vuxna liv. Jag har fotografier, några träfat du svarvat och tavlorna du målade som ung. Men jag minns dig och är så oändligt glad att just du blev min far.