Bra site om nickeallergi.
http://www.dermnet.org.nz/dermatitis/nickel-allergy.html
Har känt av det från klockarmband och jeans knappar i många år. Här finns också en lista med mat som man bör vara försiktig med speciellt konserver vilket kanske inte är så förvånande.
Det blir inte mycket postande här för tillfället. Anledningen är att jag åker mellan Los och Alfta varje dag och alltså är och jobbar på CC Systems i Alfta under dagtid. Trött efter resan hem men vill gärna försöka hinna med lite VSCP grejer och alltså blir det inte mycket tid kvar för bloggen.
CC Systems är ett väldigt trevligt företag med underbara människor som jag skrivit förrut och jag konsultar alltsÃ¥ där för tillfället. Skönt att komma ut lite bland människor igen efter att för det mesta suttit i samma lokal. Ja min fru jobbar ju här ocksÃ¥ förstÃ¥s sÃ¥ helt ensam har jag inte varit. Men kafferaster och liknande blir en annan grej när man är nÃ¥gra stycken. Man skall inte underskatta värdet av skvaller….
Man hinner tänka en hel del när man åker de totalt 18 milen i min gamla bil varje dag. Snart 50 och antagligen blir det inte mer av ivet än det här som är just nu. Sannolikheten att jag skulle kunna komma loss ekonomiskt med VSCP etc inser ju även jag är mikroskopisk. Kommer jag någonsin kunna resa till alla dom där platserna som jag vill se. Kommer jag någonsin ha en bil som jag vet kommer att starta när jag går ut och sätter mig i den. Får jag någonsin klar studion så att jag kan börja skriva musik igen.
ApropÃ¥ musik sÃ¥ berättade en gammal god vän för nÃ¥gra Ã¥r sedan efter att vi spelat pÃ¥ Woxstock med Atmosphere In Rock att dÃ¥ det begav sig hade man suttit och diskuterat min framtid pÃ¥ ungdomsgÃ¥rden vi tränade pÃ¥ och man hade kommit fram till att jag nog skulle bli studiomusiker i framtiden. Jag svarade dÃ¥ att det var synd att ingen sa nÃ¥got dÃ¥ pÃ¥ den tiden. DÃ¥ när man kämpande och jobbade för att “bli rockstjärna”. Visst fick man indirekt uppskattning ibland men oftast var det bara ett jäkla slit som ingen sÃ¥g. MÃ¥nga tror ju att man pÃ¥ scenen tillgodogör sig uppskattning men för mig har varje uppträdande varit ett svart hÃ¥l där det bara varit koncentration pÃ¥ musiken och det som skall ske i uppträdandet. Jag har faktiskt ingen minnesbild alls frÃ¥n ett uppträdande där jag kan se publik framför mig. Konstigt…
Jag skulle nog vilja hÃ¥lla pÃ¥ mer med musik. Har en hel del halvfärdiga lÃ¥tar som borde göras klara. Massor av andra i huvudet som vill ut. Men jag har sÃ¥ oerhört svÃ¥rt att engagera mig i tvÃ¥ saker samtidigt och just nu tar VSCP sÃ¥ mycket tid. Funderade att tag pÃ¥ att gÃ¥ med i kyrkokören men hatar att sitta fast i en massa mÃ¥sten som det lätt blir när övningarna blir till rutin. En studio är nog enda vägen som fungerar för mig… eller kanske starta ett band igen….
Knappa PÃ¥*
/Ake
Ibland längtar jag bort från Los så att det värker. Ibland förstår jag varför jag ändå stannar kvar. Idag t.ex. Första murkelturen. Följde hygget upp på berget och satte mig på en stubbe och tittade på utiskten. Inga männsikor inom synhåll, inga ljud från civilisationen, inga bilar än min egen som stod vilande nedanför på vägen. Att se de blånande bergen som likt gigantiska vågor rullar bort i fjärran. Att se sjön där nere som antagligen jag är den enda mänskliga varelse som beskådar just för tillfället. Det är då jag känner att jag är hemma. Det här är också det tillfälle när jag inser det verkliga värdena i livet. För den ena halvan som består av bättre programmerings algoritmer, en smartare elekroniklösning måste vägas upp av lugnet, djuren, stormarna, vidderna, forsens brus. Harmoni.
Hittade också ett gigantiskt flyttblock idag. Det största jag någonsin sett faktiskt. Definitivt större än edmanstjärnstenen i Ovanåker. Under det bodde någon eller snarare kanske, hade någon bott. Kanske björn eller räv. Det här var en verklig jättesten. När man förstår att inlandsisen flyttat dessa jättebumlingar inser man dess kraft. Krafter som vi ser mycket av i vårt landskap kring Los.
Murklor blev det ocksÃ¥. Inga jättemängder men murkelkrustaderna till nyÃ¥rsmiddagen är räddade. Här ännu en kontrast. Murklorna som plockas när sommaren är som sprödast äter vi när vintern är som hÃ¥rdast. Harmoni… Jämnvikt…
Vikten då? Jodå jag vägde mig i Fredags också. Status que råder. Ingen förrändring. Mest beroende på att både min fru och jag blev väldigt sjuka av att äta en fårost, eller hemost som vi säger, i början på veckan. Frugan är inte riktigt kry ännu. Det som man överlever stärker en sägs det men bantningsmotivation ger det definitivt inte.
Knappa PÃ¥*
Var och hälsade pÃ¥ folket pÃ¥ CC Systems i Alfta (http://www.cc-systems.se) idag. Pratade jobb. FÃ¥r se om vi kan hitta nÃ¥got gemensamt…
PÃ¥ CC Systems i Alfta sitter alltsÃ¥ ett ganska unikt (och trevligt!) gäng och konstruerar jäkligt häftiga, världsunika grejer. Dom flesta flesta pÃ¥ företaget vet inte hur duktiga dom är eftersom ingen nÃ¥gonsin har talat om det för dom. Företagsledningen har ingen aning om att dom sitter med ett gäng som kan räknas som toppklass i världen. Den nye majoritestägaren IT-Provider vet det dock säkert. “Rovdjuret” som ännu sover men som kommer att vakna allt närmare börsintroduktion man kommer. Jag vet, jag har sett IT Provider i aktion förrut. Men med optioner i fickan sÃ¥ skulle jag gärna Ã¥ka med pÃ¥ den resan. Kan bara bli vinst i slutänden med en sÃ¥dan “produkt” som det företaget med dess innehÃ¥ll representerar. Hoppas att grundarna kan kapa Ã¥t sig en välförtjänt del av den kakan. NÃ¥got jag iof inte tvivlar pÃ¥ en sekund….
DÃ¥lig självkänsla finns pÃ¥ dom flesta Svenska företag. Antagligen är det gamle Jante som lever om. Man fÃ¥r inte tro att man är bäst och gör man det sÃ¥ skall det i alla fall inte yppas offentligt. Man kan frÃ¥ga sig vad som skulle hända om man fick upp medvetandegraden pÃ¥ det här omrÃ¥det. Bara positiva resultat tror jag. En medarbetare som vet att han eller hon är världsbäst kommer alltid ocksÃ¥ att försöka göra resultat med det som mÃ¥ttstock. Kanske mÃ¥ste man belöna en världsunik medarbetare pÃ¥ andra sätt än en “jantifierad” person men jag är helt överygad att det är nÃ¥got som lönar sig. Dessutom tror jag inte belöningen nödvändigtvis mÃ¥ste innebära mer pengar i lönekuväret.
Så min uppmaning till alla chefer på Svenska företag får bli. Gå ut och tala om för dina medarbetare hur duktiga dom är. Var specifik och använd inga övergripande fraser om företagets anställda. Se sedan hur dina medarbetare växer och blir bäst i världen!
Skickar iväg 16 kretskort för produktion idag. Inte sexton kort av en design alltså utan sexton olika designer. Äntligen får man säga för det har varit lite segt att få ut dom här grejerna genom dörren. Dessutom brukar det ju alltid vara en del grejer som måste åtgärdas när de väl byggs.
Fick ett mail från en Japan i veckan som jämförde mitt jobb och VSCP med det som Linus gjort för Linux kärnan och Skype Niclas och hans kompanjon åstadkommit. Naturligtvis är jämförelsen orättvis men eftersom man ofta jobbar väldigt många timmar gratis utan att få någon uppskattning så känns det väldigt bra att få positiv respons ibland. Gör att man orkar ta dom sista stegen också.
Roligt är det i alla fall att VSCP används och leks med på olika ställen i världen. Tror till och med att det är en flygplansfabrik i USA som använder VSCP i en av sina produktionslinor. Men det mesta hör man ju så klart inte. Sanningen är dock att vi har haft dagar med 2000 denladdningar och trenden är hela tiden ökande vad gäller antal nedladdningar. Jag hör kanske från 1/2 promille i bästa fall. Det kan naturligtvis vara så att de flesta laddar ned kod och sedan inte testar den vidare. Går inte att avgöra från min position.
När det gäller besöksantal sÃ¥ brukar vi ligga pÃ¥ nÃ¥gra hundra upp till tvÃ¥ tusen om dan. Ganska bra för en sÃ¥ pass udda “produkt”. Min eurosource site hamnar nÃ¥gon stans vid 500 unika besökare per dag. Min fru slÃ¥r allt dett amed rÃ¥ge med brattberg.com som ligger ganska konstant pÃ¥ 20000 besökare per dag.
Ja det var väl dags att jobba lite igen.
Knappen sie bitte*
/Ake
PÃ¥ bantningsfronten nolläge. StillastÃ¥ende alltsÃ¥. Ett resultat som nog mÃ¥ste anses OK eftersom jag nallat lite väl mycket i fruns lager bland kaffekaramellerna… Ett ställe där jag definitivt inte skall vara!!!
Som ursäkt får jag skylla på en riktigt kämpig vecka. Har gjort klart ett kort som skall väg på produktion på Måndag. Skall dessutom köra med 19 andra VSCP kort som förhoppningsvis skal kunna komma ut på marknaden vad det lider.
Men nu skall det bli ordning på viktnedgångsfronten igen!!!
Är egentligen helt slut. På tok för lite sömn dom senaste veckorna. Bara jobb jobb jobb. Nu käns det i alla fall som om jag skall kunna ta det lugnt imorgon med gott samvete. Lite gräsklippning och ved jobb laddar nog batterierna.
Nä nu skall jag göra kväll. Fredagkvällarna har alltid varit heliga för mig. Då är och har jag varit ledig i alla år hur än jäktigt det är med olika saker.
Knappa PÃ¥*
/Ake
Sitter djupt inne i ett projekt just för tillfället. Därav bristen på inlägg här i bloggen.
Ett kilo ner idag också. Nu börjar man närma sig den punkt där insatsen har blivit så stor att man får en extra motivations faktor. Man vill ju inte kasta bort det som man uppnått. Men mycket är det kvar ännu. Så det är bara att jobba på.
Håller som sagt på och kodar för fullt. Det innebär att man i princip är helt borta från verkligheten och helt inne i de aktuella problemmen. En härliga känsla där man rider på en kreativ jetström. Men det är jobbigt också. Man bränner ljuset i båda ändarna under en sån här period och ofta stapplar man helt utmattad i säng fram mot småtimmarna.
Kreativitet är enligt min åsikt den absolut viktigaste egenskapen hos en god programmerar. Visst kan man mata in kod men det kommer aldrig att bli bra kod om inte skaparglöden finns med. Skillnaden är som s.k. hötorgskonst gjord enbart för att säljas ut så fort som möjligt och konst gjord med hjärta.
Ett bra exempel pÃ¥ detta är Ashton Tate – ett företag som hade i storleksordningen 90% av marknadaden med sin databas programvara – dBase – för PC. När man stod pÃ¥ sin höjdpunkt sÃ¥ kom en ny ledning till företaget. Som alla nya ledningar sÃ¥ ville man göra förrändringar och sÃ¥g ett företag där det satt mängder av programmera. Man noterade dessutom att man inte arbetade systematiskt. SÃ¥ man beslöt sig för att ändra pÃ¥ detta.
Så företaget delade upp programmerarna i systemeringsfolk som skulle avgöra vad som skulle göras och hur det skulle göras och programmerare som skulle skriva in det som systemeringsfolket konstruerade.
Nästa version av programmvaran blev försenad med ett år. Tre år senare var företaget borta.
Med detta vill jag belysa vikten med att låta människor vara kreativa. Det är mycket svårt at vara kreativ om man inte kan påverka sin situation. Trotts det så fortsätter försöken att kontrollera programmerarna. Det är bara dumt!
Jag har skrivit mer kod än dom flesta genom Ã¥ren. MÃ¥nga gÃ¥nger kan jag sitta flera dagar när det inte blir nÃ¥got vettigt gjort. Jag vet dock att till slut kommer den. Kraften som göra att man sugs in i problemet, assimileras av det, uppfylls av det. När hjärnans alla delar samarbetar för att hitta en bra lösning. Det är dÃ¥ – mina vänner – som man skriver bra kod. Och man spar in – med rÃ¥ge – den tid som man satt overksam initialt.
MÃ¥nga nya programmerare blir nervösa “när det inte händer nÃ¥got”. Man vill igÃ¥ng pÃ¥ direkten. Jag tror dock att hjärnan, i alla fall för mig, behöver sortera information, väga den, leta ingÃ¥ngar i den, fylla i luckor. Det här gör den helt automatiskt bara man slappnar av. Den talar om med kreativitet när allt är pÃ¥ plats.
Jag använder ofta detta när jag skall lära mig ett nytt område. Jag sätter då helt enkelt igång att läsa allt möjligt om det. Bara mata på utan att försöka förstå allt. När detta är gjort så brukar jag ta det lugnt några dagar eller göra något annat och låta hjärnan bearbeta informationen på egen hand. Efter ett tag så har man ny kunskap och har fått samband klara för sig. Detta utan egentlig ansträngning.
Knappa PÃ¥*
/Ake
Fredag och dags för vÃ¥gen igen. -1 kilo viket är precis vad jag tycker är perfekt. Ett kilo nerÃ¥t per vecka är lagom. Bara nÃ¥gra veckor till nu sÃ¥… 😉
Annars är allt lugnt. För lugnt pÃ¥ jobb fronten naturligtvis. Har fÃ¥tt lÃ¥na en röjsÃ¥g av en kompis sÃ¥ i helgen skall jag ta bort lite sly här pÃ¥ Brattberget. Säkert en perfekt syssla när man nu tydligen har blivit pollen allergiker. 😉
En kompis i Japan skickade en present till min Japan intresserade yngste son igÃ¥r och han har gÃ¥tt omkring och lyst som ett ljus sedan dess. Härligt med Internet. Har vänner idag i alla möjliga delar av världen. Mest genom VSCP projektet som naturligtvis samlar mÃ¥nga men ocksÃ¥ genom jobb. En dag skulle det vara roligt att kunna göra en “world tour” och besöka alla. Känner en kille pÃ¥ Nya Zeeland som gjorde det för ett par Ã¥r sedan . Han tog kontakt med alla han kände och gick ut pÃ¥ listorna och berättade vad han skulle göra och reste sedan ut ett halvÃ¥r och besökte alla.
Har inte rest så mycket de senaste åren eftersom ekonomin inte räckt till det. Mina söner har inte ens varit utomlands. Stackard barn! Förhoppningsvis så kommer dom nog ut i världen själva nu när dom börjar bli stora. Överhörde en gång en historia på en buss där en tjen i 20.år åldern berättade för en kamrat att hennes föräldrar skulle bjuda barnen och respektive på en resa till Afrika under fyra veckor. Tänk vad härligt.
Har hittat en lista på yahoo om gengas http://uk.groups.yahoo.com/group/gengasdrift/ och hittade direkt ett helt gäng som pysslar med min tanke om att generera el med gengas drift. Förbaskat roligt. Var säker att det kommer att komma mer om det här.
Har lag ut lite krokar om jobb som jag skrivit tidigare. Och några responser och konkreta erbjudanen har det kommit in. Trevligt om inte annat får självförtroendet.
Nu gäller det bara att bestämma sig för vad man skall ägna resten av den arbetsverksamma delen av livet åt. För så känns det. Det beslut som jag skall ta nu gäller för en lång tid framöver. Vi får se hur det blir.
Annars är det VSCP jobb som gäller. Sitter ju inte och rullar tummarna precis utan tittar på en referens lösning för VSCP över TCP/IP. Tanken att att utnyttja den plug and play funktionaliteten som canald ger. Känner dock av björkpollen (allergi) mer än något år tidigare så känner mig lite okoncentrerad.
Jag skall ju inte Överdriva min bantnings succé’ såhär efter bara någon vecka. Men i morse kom jag faktiskt i ett par jeans som jag inte har fått på mig sen några månader. Ett bevis på att det händer något. Gäller bara att hålla i alltså. En god uppmuntran att fortsätta i alla fall. 🙂 Och om sanningen skall fram så skulle jag kanske inte få på mig dom om jag hade långkalsonger… 😉
Uppdaterade lite på min CV igår eftersom jag är ute och letar jobb (Sökte faktiskt några grejer igår).
Har aldrig behövt bry mig så mycket om den förrut eftersom jobben har kommit till mig ändå p.g.a. det jag pysslat med för tillfället. Slog mig helt plötsligt att det kanske är för att man börjar bli gammal som det har blivit svårare med jobb. Fyller ju 50 i år. 50 år. Halvtid, eller troligare en bra bit över halvtid. Farsan dog vid 70. Minns när han fyllde 50. Hur urgammal var han inte då!? Inser att det är så man ser på mig nu. Hemska tanke.
Får mig att tänka på det första samtalet jag hade med Jens “MP3-Jens” Nylander förra hösten. Efter en stunds pratande så frågade han hur gammal jag var. Jag svarade sanningsenligt och jag hörde ju att han antagligen tyckte att jag var urgammal. Sen sa han att han tyckte att det var ovanligt att någon så gammal kunde låta så entusiastisk. Tog det som en komplimang. Men det är så jag skall leva tills jag dör. Som någon som lever fullt ut för mina ide’er och projekt och gör det jag skall till 100%. även om “ljuset” konstant brinner i båda ändarna.