Category: VSCP

Eftermiddag och kväll utan större inspiration. Oinspirerat alltså. Ändå är mitt låtsasjobb rätt spännande. I alla fall just nu. Men jag lyckas inte riktigt kasta mig ner i den där eleganta och sköna och underbara koncentrationen som behövs och som jag vill leva i. Men accepterar. Ibland är det sådär. Det brukar ge sig. Går inte att tvinga fram. Lite händer det ju i alla fall på ren vilja. Den har i alla fall hittills aldrig lämnat mig.

Jag fick för mig en gång för länge sedan när jag satt där och hade tråkigt (tror det var på biblioteket i Ljusdal) att jag skulle göra drivare konfigurerbara “on the fly”. Jag hade redan något som heter HLO, High Level Objects, som en typ av event i VSCP. Dom här eventen kan innehålla text, xml, json eller annat och objekten kan vara krypterade med AES128/192/256. Ingen konst där såklart att skapa ett kommandoprotokoll och det är alltså det jag håller på med. Starta och stoppa drivaren går såklart, men också läsa och skriva konfigureringsparametrar och ladda/spara till disk. Allt numera då över MQTT, det sista antagligen för mina synders skull. Behöver jag trycka på att jag inte tror på straff från högre makter. Men rubba jämvikten så skall du få se på fan. Vips så är du som en slangbella tillbaks till något utgångsläge igen antingen du önskar dig det eller inte.

Men jag vill komma en bit i det där innan jag fortsätter och porta VSCP drivare till det nya drivar API som introducerades i förra versionen av VSCP. Men detta tar då alltså en massa tid. Inget ovanligt alls med det. Men man hade hoppats på djup koncentration som hjälp där så att det blev full fart på utvecklandet, men den är alltså definitivt inte med i den här matchen. Snigelsköldpaddans dans handlar det mer om. Tur att den där sköldpaddan är envis. Eller inte…

Med nyårslediga dagar framför sig så finns det tid att hitta den där inspirationen. Grön IKEA soffa och promenader. Eller bara grön IKEA soffa. Knappast bara promenader. Ännu finns det visst bondkakor kvar dessutom. Som ersättare för promenader. Ät en fyra, fem sex och man glömmer allt om uppfriskande vandringar och somnar sött i grön IKEA soffa. Upprörs du över särskrivningar (IKEA soffa). Ja då kan du gå någonstans och bajsa på dig. Det finns viktigare saker man kan bli upprörd över käre du. Jo, faktiskt.

Slut för idag – ….

Jag äter elefant. Vågar inte räkna hur många tuggor… ja komponenter… delar… det handlar om. Räknar jag efter går jag säkert upp och lägger mig. Omedelbart. Det är nämligen omöjligt. I alla fall ensam. Samma sak gäller om en tanke “varför” eller “till vilken nytta” skulle smita in obemärkt i huvudet. Koncentrerat låtsasjobb är bästa tankemuren man kan bygga. Så jag ägnar mig åt det. Bortkopplar mig från världen.

Men jag deklarerar såklart idag också. Grejar med vattenmätarinstallatörer som jag inte vill ha hit under eldningssäsong (Det kostar nämligen en massa pengar). Grejar med bygglov hos kommunen för mitt evighetsprojekt. Ja kanske går det… Ja och lite annat. Men mest fokus på att släppa ut saker alltså som det låtsasjobbats med under det senaste året. Terapi kanske kanske allt det där egentligen kallas i min ålder. Inte den heller har väl något reellt syfte utom att få tiden att gå.

Ute sjunger fåglarna. Ja medans solen var uppe. Själv drar jag ner persiennerna. Mörklägger. Galet eftersom det är ljuset man behöver nu. Men man får helt enkelt bestämma sig och låtsas att solen inte lyser. Hur som helst finns det inget alternativ. Trotts trettio centimeter mellan ansikte och skärm så går det inte att ha söderlägessol brassande in genom stora skolfönster. Det spelar ingen roll att den är åtta minuter bort.

Kommer eventuellt få operera min grå starr direkt nästa vecka. Återbud. Det var en av dagen stora överraskningar. Positivt såklart. Om det nu blir så. När jag sa att jag skulle åka buss och tåg och buss igen undrade sjuksköterskan om jag inte hade någon som kunde skjutsa mig. Nej, är det enkla svaret. Det har jag inte. “Vad synd” sa sköterskan. Men ger jag mig fan på det så hittar jag säkert hem igen. Jag är bra på att ge mig fasiken på saker. Hamnar man någon annanstans så kan väl det också bli spännande på många sätt.

Liksom!

Boken jag läser, den som handlar om en pandemi, är skrämmande lik det som händer nu i verkligheten. Jag försöker klaga hos K som valt den. Men hon lyssnar inte på mig. Slår dovörat till. Men jag läser nog klart. Ja och hoppas att det och allt inte blir fullt så jävligt som det beskrivs i boken.

Jag är lite fundersam på Kina förresten. Varför har smittspridningen avstannat där? Ingen annan verkar ju ha lyckats begränsa spridningen med särskilt lyckat resultat! Borde det inte finnas en ledtråd att hämta i just detta faktum? Kanske är Kineser bara lättare att isolera. Men har svårt att tänka mig det. Det finns alltid folk som inte lyder, som drar iväg, ställer till saker. Alla kan ju inte dragit iväg till andra länder.

Liksom.

Man vet inget. Jag flyttade min fria del av pensionen till den statliga fonden i höstas. Tror det var ett lyckat drag. Känns som det här kommer att ta tid att få ordning på.

Atchooo!

Tror inte jag skall tugga mer ikväll…