Category: Betraktelser & Berättelse

https://twitter.com/twitter/statuses/950104519505072128

De där dåren och hans stab. Hej och hå liksom. Plocka bort fanskapet. Nu!

Förra året den sjätte januari

och så i år då

olika men ändå inte så olika. Tidig snö, eller sen snö. Vinter i paradiset.

Elbolaget har precis SMS’at ut varningar om vädret här uppe. Det  kan bli avbrott. Men än märks inte mycket av den där stormen. Några 15 m/s i byarna är det definitivt inte där ute. Men kanske är den bara försenad just hos oss den där stormen. Imorgon vet vi. Den här tiden på året har i alla fall blivit vår stormsäsong. De senaste åren har vi haft åtminstone en kraftig storm kring jul och nyår, ibland så man legat vaken hela natten i oro för hur det skall gå. Trampat ut på morgonen när den mojnat och väntat mig det värsta.

Egna väderdata får vänta ett tag till. Min station ligger fortfarande här inne och väntar på att sättas upp . Hinner så lite numera. Kanske är det livet som springer på för för snabbt bara. Eller kanske är jag bara för slö och gammal helt enkelt.

I New York är det -13. Mina tankar går till de hemlösa där. Jag har sett dem i San Fransisco och förstår såklart att de finns i New York också. Kvinnan med det lilla barnet i famnen som låg där i ett gathörn och sov brände sig fast på min näthinna. Där och då förstod jag att högern har fel, ja, fast jag annat det tidigare också såklart.

I Florida faller leguanerna från träden eftersom de blir för stela för att hålla sig fast.  Myndigheterna varnar för att ta hand om dem eftersom de kan bli aggressiva när de tinar upp och blir rädda. Havssköldpaddorna, orörliga de också, dem går det dock bra att ta hand om, enligt samma myndigheter. Olika världsdelar olika problem och möjligheter.

Nu börjar det visst friska i där ute. Stannar inne. Jag skall låtsasjobba lite. Saknar någon att föra tekniska diskussioner med. Mitt liv som det är.

Idag exakt 400 dagar avklarade. Det firar vi med en clementin.

Så det är torsdag, fast det känns såklart som tisdag. Jag får fundera en stund innan jag säkert vet vilken dag det är. Ja inte så länge, men ändå. Ledigheter rör till det. Man tappar det lite. Men jag skall städa idag. Det är rutin. För torsdagar. Att börja dagen med att städa igenom lägenheten.  Det blir mer helg sen när den kommer på det viset. Jag har alltid städat fredagar. Just av de anledningen. Men nu med K och hennes lediga fredagar så passar torsdagar bättre. Japp! Dessutom får jag en hel fredag fri för annat. Knappande. Lödande. Ojjande.  Ja och K får sig verkligen en ledig fredag. Det förtjänar hon.

Pratar med en man i början på veckan. “Så vad gör du då?” säger han och jag talar om att jag “knappar på”, “tiden skall ju gå”.  “Håller du på med det där V….. eller vad det nu heter..” säger han.  Sagt med en flinande nedlåtande ton där i rösten. Ja, jo, javisst säger jag.  Sen pratar vi inte mer om det. Han håller på med viktigare saker själv såklart. Ingenting. Nämligen.

Fast jag “knappar alltså på”. Vad skulle jag annars göra liksom. Kanske borde jag låta bli. Kanske borde jag sluta. Överlämna det där åt programmerarna på Google och Facebook. De som “kan”. Ja åtminstone till genierna i Silicon Valley. Fast jag har aldrig varit så imponerad av folk för att de sitter på en speciell plats eller på ett speciellt företag. Brukar titta på vad de får ur händerna. Ja och inte får de där som kallar sig stjärnor så jävla mycket mer ur händerna än andra. Totalt sett alltså. Det handlar mer om total manpower och resurser. Ja och några riktigt duktiga individer som russin där i kakan. Du kan gå in på Cross Country Systems i Alfta och finna lika duktiga människor, var där någon vecka och du inser att här bland de här människorna så skulle man kunna gör vad som helst. JAPP VAD SOM HELST! Men människorna som finns där vet såklart inte det. Ledningen vet inte det. De tror att de i Silicon Valley kan bättre. De är lurade. Satta på plats. Synd. Men de gör såklart storverk ändå där och på andra liknande arbetsplatser. Fast ingen hör såklart talas om dem. För inga förstasidor hämtas från de där ställena.

Det är till och med så vidrigt att fabriker hamnar i Norrland och utvecklingsavdelningar i Västerås när människor med kontor på Gamla Brogatan planerar substanslösa visioner utifrån samma premisser. Substanslöshet är enkel att se om man vill.  Om flott kontor på rätt adress är prio ett kan man bortse från allt annat som kommer från samma kanal. Som bekant, tomma tunnor skramlar mest.

Ja och jag har gärna fel i det sista fallet.

Det var förresten längesedan jag trodde jag kunde påverka en endaste en. Eller omvända. Orkar inte ens försöka längre. Men tänk… det gör mig inte ett dugg. Jag använder energin till att lägga de där stenarna på varandra istället. Övertygelsen att det jag bygger är rätt har inte övergett mig. Kanske gör den det en dag. Vem vet. Men den dagen är inte idag.

“Vilken bitter jävel” muttrar säkert en och annan.  Men jag har aldrig skyllt mina tillrättakommanden på någon annan. Helt enkelt därför att livet ser ut såhär som det gör. Man har lite skit och man har lite tårta. Däremellan vandrar vi alla i en snorliknande substans. Den kan man gilla eller ogilla.  Själv är jag rätt nöjd just där. Men säger för den skull inte nej till lite tårta då och då såklart. Eller semla, årets första (men inte sista). Självklart om man nu börjar tänka i bakverkstermer.

Men som sagt. Städa. NU!

ps Ja och vad vet jag!? ds