Category: Betraktelser & Berättelse

Jodå. Det är söndag. Ny vecka. Ny tag. Sten på sten. Det går liksom bra nu. Inne i en andra andning liksom. Jobbar på. Bry mig inte så mycket. En release brukar annars sänka mig några dagar. Utmattningarnas utmattning. Kräva av mig att jag skall kravla mig upp igen. Men den här gången känns det inte så. Konstigt. Men bra. Men gott. Supergott. Tack! Liksom.

Helgen. Vilsam. Filmer. Läsa. Sova. Noll melodifestival. Bra liv. Jag är fortfarande förvånad att jag tycker det. Att jag verkligen gillar det där. Jag som aldrig släppte projekten förut. Aldrig. Förlåt barn. Jag måste ha varit en värdelös far.

Musik på nu. Högt. Nickelback. Pumpar på. Utan musik dog jag. På fläcken. Svårare än så är det inte.

Tittar man ut genom fönstret idag så skriker allt inom en “iväg till närmaste backe och kasta dig ut”. Det är gnistrande vacker. Riktig vinter. Blå himmel. Tolv grader kallt. Snö. Men inte lyssnar man inte. Man har det där nära sig hela tiden. Kan ge sig iväg till en backe när man vill. Det är som när man bodde i Täby. Konserterna haglade över en. Det fanns alltid en till att gå på. Nästa vecka. Nästa månad. Så man gick aldrig. Nu trettio mil bort är det lättare att beställa de där biljetterna. Ja när man har råd. Det var alltså ett tag sedan. Men när man hade det.  Antagligen hade det varit detsamma med skidbackarna. Eller inte. Vad vet man.

Sugen på att göra musik igen. Men sover alltså bort helgerna. Dessutom är studion kall. Jävligt kall. Det är liksom inte läge att hoppa in där hursomhelst. Tanken var nog att flytta in grejerna in hit till låtsaskontoret men det har inte blivit av. Nu kan det lika bra vänta tills det blir varmare. Det är faktiskt inte så förbannat långt kvar. Se där. Lite hopp. Hoppsan. Liksom.

Ähhh…  nu tar vi tag i en sten. Det ligger flera här som skall läggas uppe på andra stenar. Liksom.

Tänker alldeles strax ge mig. Ser bara soffa framför ögonen redan nu. Dumt men så är det. Minus tretton ute men varmt inne. Tar nog upp en korg med ved också för lite extra mysfaktor där i soffan. Varför inte liksom. Det är fredag. Ja och sen den där pizzan alltså. Lovande liksom. Efter en helt ok dag. Åtminstone efter de mått en gammal ocool gubbe har.

Börjar såklart dagen med att skotta. Det är minus femton. En kall vind från norr. VINTERHELVETE! Fast ändå, jag måste erkänna det, det är skönt att vandra omkring där ute ändå. Tyst. Jordklotet, skogen och jag. Efter en timme är axeln inte helt förtjust, men det är den iof sällan annars heller. Klarskottat blir det i alla fall.

Pulsar (vilket härligt ord förresten) ut och fyller fågelmat. Brukar få sträcka mig efter behållarna, men nu hänger de mer i midjehöjd. Ändå står jag där med benen helt nere i snön. Det är mycket snö i Hälsingland i år.

Nu skall jag ner till affären och handla. Pizza säger K att det blir ikväll. Utmärkt liksom. Moffa i sig ett antal bitar av den och sen äntra den gröna IKEA soffan. Men först skall jag fixa lite VSCP binärer. Det är en sådan dag idag. Lite avslagen sådär. Det skall fixas och trixas.

Den förra releasen av VSCP & Friends släpptes 13 maj 2016. Oj. Trodde det var förra året. Tänk vad tiden går egentligen. Man får såklart intrycket att inte så mycket har hänt under tiden. Men oj vad fel det är. Det är bara så att det inte har blivit en officiell release. Anledningen till det är databasen. Jag har velat ha fria händer att ändra i databasstruktuerna. Efter en release är inte det lika enkelt. Då måste man fixa uppdateringssteg och liknade om man gör sådana saker. Där är vi alltså nu. Men skönt hur som helst. Det är det där med “klart” som man inbillar sig. “klart” känns liksom gott. Fast det i allt är att lura sig själv på alla sätt det går.

Men nu skall jag ut och starta bilen. Den får stå och puttra en stund innan avfärd. Japp miljöbov. Också. En dålig människa. Men vad skall man göra? Annat än att försöka så gott man kan.

Trevlig helg!

En ny dag. En som börjar med att skotta snö. Det är tyst. Kanske två decimeter snö. Det går. Världen finns kvar. Tack gode han/hon/det/gud för stora gula traktorer.

Läser den här artikeln. Minns en bild från början av 80-talet där det var tre segelbåtar på bilden där från Horsfjärden utanför Stockholm. I verkligheten var de bara två. Före den stunden hade ett foto varit ett bevis på något. Det försvann där. Idag blir det svårare och svårare att hantera “verkligheten”. Vad är sant och vad är verkligt? Kommer vi att nå en punkt där folk slutar bry sig. Inte orkar bry sig? Därför att allt det där är bättre än verkligheten. Är vi inte redan på väg dit kan man undra om man sitter på en buss och ser alla som tittar ner i sina mobiler (eller tidningar, eller böcker).

Läser sedan om apelsintjuvarna. Sickna skurkar. Gissar på gästarbetare som fått skitdåligt betalt för att plocka. Lagen skyddar aldrig de fattiga. Men det där vet jag såklart inget om. Kanske hängde det bara fyra ton där redo att plocka. En grej på min bucketlist är definitivt att gå ut i trädgården och plocka en apelsin, skala den och äta den där och då just då i solen.

Annars knappas det på. Lite vad är det som går och går och aldrig kommer fram till dörren, svar Åke Hedman, känns det som. Det finns liksom alltid mer att göra. Innan man kan ropa “klar” med någon slags tillförsikt. Vi får se hur det blir idag. En envis flunsa härjar i kropp och lungor dessutom. Sänker istället för höjer. Men heja antikroppar liksom. “Låtsasjobba på” får man utropa till sig själv.

Men livet är väl gott. Fick en påse Vic’s Blå igår och bara det piggar ju upp gamla män som mig. Men Torsdag. Jag borde ha hunnit mer. Mycket mer.

Startar min värmare och kör.

Prognoserna blir värre och värre. Nu varnas det för lokalt 70 cm. Skolorna i Hudiksvall stängda imorgon. Likaså i Nordanstig. Osv osv.

Som om vi inte redan hade mycket snö. Liksom.

Ja jag tror det är jordens under gång jag… ja eller alternativt “riktig vinter”.

ps Ett tecken på det första (undergången) btw är att Donald Trump är nominerad till Nobels fredspris. ds