Jag säger det direkt. Det här är en underbar bok. Svårare än så är det inte. Att se och uppleva Berlin genom ögonen på en ung Judinna just före kriget. Att få vara med på en hoppets resa och en omvänd klassresa. Att få uppleva Kuba och förvandlingen av en tropisk ö och dess befolkning på samma sätt. Man lär sig att det alltid står någon under, att det alltid finns någon som skall föraktas. Alltid, oavsett vem som styr.
En av mina absoluta favoritfilmer är The perks of being a wallflower. Det finns en känsla i den filmen som berör mig och ligger nära mig. När jag fick veta att boken används flitigt i Amerikansk undervisning insåg jag att jag inte läst den. Säger man sådant till min bibliotekarie till fru så ligger boken snart på bordet otåligt väntandes. För säkerhets skull hade hon skaffat både den Engelska och den Svenska utgåvan. Så vi tog en varsin del. Enklast så.
Den är bra såklart. Skriven som korta brev till en okänd. En spännande form. Det enda jag kan tycka är synd är att jag inte läste boken före filmen. Man vill så gärna skapa sina egna bilder av huvudpersonerna. Nu ser jag filmskådespelarna och filmscenerna. Men jättemycket gör det nu inte. Dom gör alla ett förträffligt jobb i den här rullen. Stämmer bra med min inre bild.
Ja man bli såklart sugen på att se filmen. Jodå, den finns på Netflix.
En MÅSTE att läsa helt enkelt.Om man nu inte känner sig som en trött gammal gubbe eller kärring som absolut inte läser “sånt där”. Då slipper man. Men yngre blir man såklart inte av att läsa den. Bara visare. Eftr läsningen vet man t.ex. varför man inte skall söka ögonkontakt om man vandrar i en park om natten bland andra vandrare. Sånt är bra att veta.
Jag har verkligen älskat den här serien av Jan. Perfekt. Därför kan inte min besvikelse bli större över den här boken. Det är en skitbok. Så långt ifrån känslan i de andra. Här blir det uppnäsor och bättre folk av dem som försöker att inte vara det. Historien är helt ointressant och tråkig till största delen.
JÄTTEBESVIKEN!
Dock, sista meningen i epilogen gillar jag såklart. Men man kan låna boken, bläddra upp den sista sidan och läsa den och endast den. Då har man tagit till sig det som är värt något med den här skitboken. Resten är dynga. Ja och då är jag en vänstersympatisör. Hur tänker och tycker någon som inte är det?
Genialt skriven skulle jag vilja säga. Lite deckare. Lite historisk roman. Mycket bra. Man vill bara fortsätta att läsa och läsa och läsa. Ja det här är nog Niemis masterpice tycker jag och då har han skrivet en bunt “rätt bra” böcker före den här. Ja kommande bok kan ju bli ännu bättre såklart. Som det är när man är på topp och är som bäst. Niemi verkar vara där just nu. Fastlimmad.
Läser du den inte är du en förlorare. Ja. nåja, eller kanske inte. Det finns mycket att läsa och var och en måste göra sina egna prioriteringar. Men läsvärd är den i alla fall. Mycket läsvärd. Älskar den. Innehållet kommer att följa mig tills jag dör.
Trettiotal. Sverige. Raspolitik. Tankarna (och skrämmande nog försöken) om att använda kunskaperna från växtförädling på människor. Den mindre bemedlade har hela överhögheten emot sig. “Knipsa av de svaga skotten. ryck upp de svaga plantorna”. Japp, det är Sverige. Läkarkår. Riksdag. Prästerskap.
Dom bästa böckerna (och filmerna) är alltid de som bara handlar om livet. Livet självt är dramatiskt nog. Man kan ta sig in i varje familj, lyssna en stund, och förstå det.
Det här är en bok om en vanlig familj. Om livet. Härlig. Jag vill bara fortsätta och läsa när den tar slut. Lyfts.
