Categories
Betraktelser & Berättelse

Rökigt

Vi går in. Det är för rökigt för att göra något vettigt ute. Vattenbombplanen hämtar vatten i Lossjön med jämna mellanrum. Faran är tydligen över för Kårböle, kanske tack vare vattenbombarna. Det glädjer oss. Mycket. Det finns hjältar att hylla.

Igår, ett rejält åsk och regnväder. Regndansen fungerade. Alltså. Liksom. Tack.

Ja semester är det. Jag gör inte mycket.

 

Categories
Betraktelser & Berättelse

Taigan brinner

Det brinner. Norrut, Väster ut. Söderut. Kårböle tömt på folk. En by bortåt Fågelsjö tömd akut i natt. Jo, det här är gränslandet Hälsingland, Gävleborg, Dalarna, Härjedalen, Jämtland. Det märks i tidningarna. Samma ställe kan finnas i olika landskap respektive län. En kil in och man är i ett annat landskap. Förvillande också för oss som bor här permanent också.

Men det brinner här i gränslandet. Taigan brinner i år. Ja och det brinner utav bara fan dessutom. Nästan Tio kvadratkilometer bara här enligt en sen uppskattning. En brandfront som är fem och en halv mil. En toppbrand kan röra sig framåt med 40 km/h. Den springer man inte ifrån. Då dras manskap bort fån skogen. Det behövs bara lite vind för att den skall uppstå. Som igår. Det är otrevligt att veta det där när det brinner ut av bara helvete tjugo kilometer från oss. Var och en fattar att vi sitter här och är lite beredda till mans. Man funderar såklart över vad man skall ta med sig om det blir allvar. Foton. En tavla kanske? Men minne först. Helt klart. Sen kläder. Ombyten. Resten är det väl ingen fara med. Det kan brinna upp. Men katterna? Hur får man in dom om det blir allvar. De är helt klart oroade av allt det här redan. Jag gissar att det är mer än en som fått åka ifrån sina katter i Kårböle. Inget trevligt beslut att ta.

Vårt ålderdomshem här i byn har tagit emot evakuerade och vi är väl alla såklart beredda att bereda plats i våra hem om det behövs. Som vanligt kommer också det bästa fram hos människorna i ett sådant här läge. Jag hörde att Svegs brandstation hade golvet fullt av dricka och annan mat som skänkts. Det finns liksom hopp för mänskligheten känns det som. Ja och precis så känns det när det Italienska brandbekämpningsplanet flyger över oss. Solidaritet mellan länder. Det EU handlar om. Fransmän är på väg också. Svensk militär har semester, utom några få frivilliga helikopterförare som ställt upp på eget bevåg med hedern i behåll. Allt som allt en SKAM tamefan!

Det kan inte hjälpas att det där kaminförbudet känns lite uddlöst nu när luften är full av rök och har varit riktigt jobbig flera nätter i rad. Vi lär få i oss en livsdos och mer därtill av skadliga partiklar under den här branden. Skrotandet av några gamla kaminer… nåja liksom.

Nu blir det regndans.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Såja

Den sista koden ivägskickad. Det är dags att lämna kontoret. I alla fall snart. Det tar emot. Skall jag klara av att hålla mig härifrån i fyra veckor? Verkligen!? Otäckt. Håller i mig i stolen. Så att jag blir kvar ett tag till.  Men så är det. En timme till. Slösurfande. Sen så. Jodå. Det skall gå.

Men helt hopplös är jag ändå inte. Tänker inte bara på jobb. Men måste. Just nu oändligt trött på Debian byråkrati. Det är så Tyskt. Mercedes. Så förbannat tyskt. Så skönt att slippa en stund. Milimeterstyrning. Men fungerar. Man får böja sig. Fast sen. Inte nu. Om fyra veckor. Eller skita i det. Åka till Afrika och upptäcka något nytt. Något bättre. Inte försöka så förbannat. Är det inte Freddie Mercury som sjunger det? Ansträng dig inte så in-i-helvete.  Ta det lugnt.

Vinden är full av fladdermöss. Härligt. Man kan ställa klockan efter dem. Det är vi, katterna och dom som bor här i huset på kullen. Som det alltid varit. Fast dom bodde här först. Fladdermössen.

Nä nu så. Trött på det här. Stänger ner och tar semester. Alltid finns det väl någon bok där uppe som man kan hugga tag i.

PÅ återseende.

Categories
Betraktelser & Berättelse

En sista dag

Jodå, jag försöker förstå varför jag sitter här. Mest till ingen nytt kan det tyckas. Ja definitivt är det så. Fast jag försöker. Ta mig framåt. Men sakta går det. Som det kanske skall göra efter sextio. Världen tillhör de unga. Jag har alltid vetat det. Alltid trott på det.

Alla kanaler översvämmas av människor som är ute och reser, ser saker, upplever saker. Jag följer med så gott jag kan. Gläds med dem som reser, med dem som ser, med dem som upplever. Utvecklas.

Bil innehas igen. Hjullager är förträffligt bytt. Jippie liksom. Ger rörlighet. Ett måste att ha fordon här uppe. Tills nästa gång då. När det som snurrar inte snurrar längre. Som det är med gamla bilar. Alltid är det något som är trasigt. Åtminstone på mina bilar. Har alltid varit så. Men varför använda pengar till semesterresor och semesterupplevelser om man kan använda dem till inköp av reservdelar. Jag bara frågar.

Borde köpt en flaska whisky. Egentligen. En rökig. Men tamefan om det inte finns nog med rök i luften ändå. Man kan dricka saft och till och med den smakar rökigt. Hälsingeskogarna brinner. Det är en sommar att minnas. Måste leta upp favoritsjön och ta ett bad snart. Tamefan.

Men fundera över varför jag sitter här skall jag väl snart inte behöva längre. Kanske bara fram till ettiden i natt. Sen slutfunderat. Jag skall hålla mig härifrån. Japp. Men möjligen läsa mail. Ja och vattna blommorna. Men inte mer. Klarar jag fyra veckor vinner jag ett pris. Det har K lovat.  Men kanske borde man låsa dörren och aldrig komma tillbaks och låsa upp den igen.  Skapa en tidskapsel. Inte tillåta att den öppnas förrän om hundra år.

Fast grannrummet tänker jag besöka. Om det blir regn någon dag. Om kvällen kräver det. Om andan faller på. Studion. Nog för att också det tillhör de unga. Definitivt. Men det är bara det att jag inte heller kan låta bli.

Undrar om jag kan simma numera förresten. Med axeln alltså. Får plaska och hundsimma antagligen. Eller stanna på land. Torka ut. Skrynkla ihop. Längtas tills man kan.

Hör att Enskogen också skall evakueras. Det blir värre.

Alla människor pratar som tabloidtidningar nu för tiden. Det finns sällan nyanser i något endaste ett. Allt är krisläge och krigsrubriker. Det finns ingen vardag längre. Borta, Jag söker efter den. För att bilda föreningen “vardagshändelsernas vänner”. Där, föreningen, där det aldrig är kris.  Vardagens trivialiteter är nämligen större än kriserna om man bara orkar titta efter. Inte många orkar det såklart.Ja och varför skulle man, när kriserna serveras gratis och vardagslunken kostar på.

Liksom.

Men nu. Några “make” till. Jag tror det går.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Chassifläkten

Dags att plocka fram den gamla chassifläkten igen, den som kommer från den där stordatorn, datorn som behövde ett helt rum för att få plats. Sist fläkten var framme var 1994. Ett annat fotbolls-vm-år. Allt, OK nästan allt, blir lättare med lite luftrörelser.

Serrö.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Äntligen…

Äntligen skönt på kontoret.