Categories
Betraktelser & Berättelse

Jodå

“Snöhögen” ligger där och lurar idag med. “Linger” är väl ordet.

Annars allt bra. Passar på att putta ut en release av vscpd ut i världen. Iväg med dig bara, liksom. Annars är det mest node-red här just nu. All in där eftersom jag själv slipper bygga en massa liknande och grejerna börjar bli riktigt användbara. Mer om det där på Grodans blogg såklart, om någon här nu mot förmodan skulle vara intresserad av sådant.

Måste hitta energi för att komma ut och gå igen. Har alltid njutit av långa promenader tidigare men nu med axeloperationer och infektioner och allt annat skit så har det mest blivit innesittande. Men så kan man ju inte ha det i längden såklart. Det besvärligaste nu är väl att man inte känner igen folk som man möter. Eller kan skilja på en räv eller björn för den delen. Men man får försöka sätta sig över det där. Säga “FAN & JÄVLAR och förbannade skithelvete” och sen gå ut. Det får gå som det vill. Liksom.

Tillbringar fortfarande alltså mina dagar med huvudet ungefär femton centimeter framför två skärmar. Just den där närheten gör att världen inte blir mycket mer än skärmar och hettande kinder. Kompenserar känslan med Nightwhish och annat. Mitt liv vore intet utan musik? Skärmar däremot har jag kanske behövt titta mindre på genom åren. Men så länge man inser att den riktiga världen finns bortanför dem så går det väl ann. Kanske.

Hulken går på upploppet. Några dagar till sen skall den gode gröne och hettande våldsamme få vila fram till hösten. Måste byta lite grejer innan eldningssäsongen som som egentligen skulle blivit bytta förra sommaren. Inte bara tändelementet som brakade ihop för ett tag sedan. Men eldningsäsongvilan är en skön tid. Man får bara se till att ben inte av gammal vana går ner i källaren morgon och kväll.

Den där kaminen måste installeras här på kontoret dessutom den här sommaren. En riktig följetong har den blivit. Men det har inte velat sig riktigt med den där. En dröm såklart. Att få peta in några pinnar in i den under kalla vinterdagar. Njuta av sprakandet och lågornas dans. Inbillar mig att det borde bidra en del till energiförbrukningen också. Återstår att se såklart.

Men maj snart. Tänka sig. Sen juni. Sköntider framöver. Man måste liksom tillåta sig att njuta även om tiderna är som de är, ja kanske ännu mer just för att de är som de är. Fast så många konserter live ser det ju inte ut att bli under det här året. Sen kommer hästen, Den bävar jag för. Kommer det en andra Coronavåg så ser vi väl den då antar jag. Har vi mer tur än vi förtjänar så blir det noll och ingenting. Det återstår att se.

Men trotts sol ute och sol i sinne så skall jag knappa på lite. Kan liksom inte annat. 551 dagar kvar…

Categories
Betraktelser & Berättelse

OK

Hmmmm… Just nu känns det som snöhögshelvetet har övertaget…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Vinnare och förlorare

Jag vet ju att jag (OCH våren) är vinnare här till slut. Men “snöhögen” är faktiskt fortfarande kvar idag med. Men precis som med allt annat jag håller på med gäller det att ha stora mått av tålamod. “Vägen är målet” och allt det där ni vet. Jag vinner till slut. Våren med. Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Tamefan

En kall vecka upcoming men snön den smälter. Imorgon är med säkerhet snöhögens sista suck dragen. Helt säker på den saken. Vi lär återses nästa år. Om man nu överlever den här pandemin. Ingen går säker där. Nyttigt för många tror jag.

Här snoras det och hostas det fortfarande. Men något måste man ju göra. Mitt bidrag till pandemin liksom. Inget jag tänker gå ut i “tidningen” med. Lovar.

Allt6 bra här på kullen alltså.

Nu skall jag låtsasjobba. Nåja, har gjort det ett tag redan om sanningen skall fram. Men skitsamma. Ny vecka för över. Vår. Vi lever. Utmärkt. Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Koltrasten

Idag. Koltrastsång på kullen igen. Jag måste gå ut och konstatera ankomsten och såklart andäktigt stå där en stud och lyssna. Ser honom gör jag dock inte. Inte i år.

Allt är bra. Rent av underbart.

ps Tjattertanterna (Björktrastarna) är här dom med. Lika välkomna som Koltrasten såklart. Vad vore en gräsmatta en solig högsommardag i ottan utan jagande Björktrastar. ds

Categories
Betraktelser & Berättelse

Tröttheten

Det finns ingen ände på tröttheten i dessa tider. Varje dag handlar mest om HUR trött man är. Kanske är det sådant som händer gamla gubbar efter sextio.

Trött alltså. Idag. Skall städa. Försöker samla kraft till den uppgiften. Skulle antagligen behövas kokain för att få igång lekamliga energier, men te får duga. Har aldrig varit så mycket för de där hårda centralstimulerande grejerna. Kaffe, te, whisky och socker är min grej. Vågar inte väcka allt det andra som finns inom mig. Tänker jag. Tror jag är en typisk missbruksperson.

Hela dagen igår går åt till att försöka återställa det som en förlorad server innebär. Får till det mesta fram mot natten. Nu finns inga reservdelar kvar. Allt har gått åt och är lämnat till återvinningen. 557 dagar kvar när det som nu rullar måste fungera. Men man vet inte. Ibland ramlar det in ett gammalt moderkort eller en skärm från oväntat håll. Jag är inte kräsen. Det som andra för länge sedan ser som skrot är ofta guld här.

Det brukar i alla fall ordna sig.

Hostar såklart fortfarande. Är ju synd att sluta när man en gång har börjat. Om man nu ser på det på det viset. Men förbättringar. Avsevärda. Har uppnåtts.

Kortmeningar. Gillar fortfarande. Inte alla andra gör det. Fattar inte. Det är OK.

Trotts Corona och skit så går vi in i enklare tider här på kullen. Vi har två ekonomier. En eldingssäsongsekonomi och en sommarekonomi. Livet lättar väsentligt under den ena. Vän av matematik tycker då såklart att man bör spara under plånboksfull tid för att jämna ute plånbokstunn tid men det fungerar ju aldrig så. Håller man igen alla utgifter under ett halvår så får man istället hosta upp pengarna det andra halvåret. Verklighet kallas det. Äger man ett hus gäller det där i högsta grad.

Men sommar alltså. Den går att bada trotts all skit som nu händer i världen. Det går att åka ut i skogen. Gissar att till och med Koltrasten kommer att sjunga sina sånger. Ja och att sova med det där öppna fönstret, låta sommarvindar smeka en där man ligger i sängen och sakta vaknar till en ny dag. Grilla borde också gå. Lägga sig i gräset och titta på bulliga molnen som sakta åker förbi likaså. Ja man borde till och med kunna få ett glas rose` ibland. Det borde alltså inte gå någon större nöd på en.

Fast man lär väl gnälla ändå. Kanske hör det till åldern det också.

Men jag har alltid varit bra på att leva i nuet. Jag kan njuta i stunden fast världen håller på att rasa samman runt omkring mig. En egenskap som antagligen gjort att jag överlevt svåråren. Efter en konkurs där man mister allt gäller det att hitta pärlorna och njut av dem. Lever man med efterdyningarna av det där haveriet i tjugonio år blir man expert på att hitta glädje i det enkla. Tro mig.

Fast nu enklare tider alltså. Hulken får väl gå en vecka till. Sen dags för hans välförtjänta vila. Jag måste bara få igång varmvattenberedaren. Ett projekt som blir en riktig pärs såklart eftersom jag ser så jävla illa. Men det får gå. Det måste gå.

Nu skall jag koppla mina lurar till min telefon, vräka på lite musik och sen städa. Inte roligt såklart. Men sätter man igång med det så blir man av med det. Min devis. Ta det tråkiga först. Tyvärr innebär det nästan alltid att jag sällan hinner med det roliga.

Lev!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Karma

Så packar ännu en server ihop och drar sin sista suck. Skall använda eftermiddagen åt att fundera över karma och begrepp som om tidigare generationers eventuella ofärdshandlingar kan straffa sig i släktled senare. Det kan liksom inte bara vara otur hårdvarurasen – ett efter ett efter ett – just nu.

Soligt och varmt är det i alla fall. Har alltså egentligen inget att klaga på.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Sista sucken

Tröttheten tar tag i mig idag. Trotts vackert väder. Trotts värme. Eller kanske just därför. Energin är hur som helst helt bortblåst. Jag försöker med några vändor i trädgården. Njuter. Lyssnar. Ser varje pinne som en lekande huggorm. Varje prasslande löv som en råtta. Det är inte samma sak att vara ute som det brukar vara. Fantasi lever sitt eget liv i huvudet när jag inte ser som jag skall och jag “ser” allt möjligt som egentligen inte finns..

Men snön drar sin sista suck. Bara ploghögen kvar. I alla fall om man låter bli att titta på norrsidor och i diken. Ibland får man låta ögon se det man vill att de skall se. Just det där fungerar extra bra om man ser lite glest såklart. Man kan lägga till och dra bort efter behov.

Men jag fixar de där testerna. Kommer igenom dem. 365 stycken, 116 ms, “Passing” i grönt, några tusen rader kod. Men eftersom jag passar på att addera och ändra en del grejer så är det alltså dags nu för manualskrivande. Man hämtar energi från yttersta spetsen av sin lilltå på höger fot. Det är bara där det finns lite kvar just för tillfället..

Låtsasjobb såklart. Tänk vad trött man blivit om det varit jobb på riktigt. Eller är det tvärt om. Det var så länge sedan jag jobbade på riktigt nu att jag inte mins.

Man måste ju helt enkelt skåda norrut och ta in Venus i dessa tider. Aftonstjärnan. Man ser hettan ända hit. Har man kikarna kan man se Plejaderna helt nära. Fast det räcker såklart med Venus. Om man kan uppskatta det som är fantastiskt såklart. Annars får man köpa sig en ny tv eller ny bil eller något. Som tröst.

Värme imorgon också. Ännu mer. Härligt. Jag skall häva upp stora skolfönster så fort det bara går och njuta av frisk luft och fågelsång.

Fast nu ett sista ryck – sen läsa, sova.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Lungträning

Vid min första operation förra året så hade jag låg syremättnad när jag vaknade upp. Fick då den här manicken som jag skulle blåsa och blåsa och blåsa i.

Återupptar det.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Det är dags

Det är dags att ge upp för veckan. Men först gå ner i källaren och fylla på Hulkens hungriga mage. Hämta en hög ved till öppna spisen också såklart. Sen så. Mat och vila och film.

Jonas (äldste sonen) skickar ett fixat foto på min farfar. Vecket mitt på är som borttrollat. Häftigt. Det är första gången jag ser hans ansikte riktigt tydligt. Ser andra i det där ansiktet. En konstig känsla infinner sig.

Ha nu en skön helg allesammans.