Category: Swedish
På bara några år kan ett majoritetsparti ta makt över domstolar, medier och grundläggande fri- och rättigheter.
Categories
Sorgen och jag
Jag möter Sorgen ibland när jag är ute och går på en av mina morgonpromenader (törgår). Sorgen och jag nickar alltid mot varandra när vi möts. En snabb kram efter det att vi insett att våra leenden inte riktigt når ända upp till ögonen och sen fem hårda killklappar på ryggen innan vi unisont frågar “hur det är“. För vi har mötts förr. Ofta. Känner varandra. Kan väl i princip anses vara vänner. Goda vänner… Men inte så nära varandra ändå att vi någonsin har skickat julkort eller fyller-jämnt-gratulationskort till varandra. Men Sorgen och jag möts oftare än de flesta andra jag idag kallar “mina vänner”. Jo vi följer till och med varandra på Spotify. Hejar och applåderar när en ny deppig låt släpps som inte kommer att bli nästa världshit.
Det kan låta nedslående det där såklart. Att vara vän med sorgen. Men så är det inte alls. Vi träffas oftast när jag är som mest kreativ och numera kan vi skratta och skoja om allt möjligt, ja sådär som det är om man känner varandra väl. Jag tror det är där Sorgen har sin uppskattning av mig med. Att jag inte låter mig nedslås av hans uppdykande. Inte faller till marken och ber om nåd så fort vi ses. Som så många av dem som kallar sig starka.
Fast enligt Sorgen så kommer den dagen för mig med. Han är ärlig på det sättet. Övertygande. Men då, när det är dags för det där, då är det ju bra att vi är vänner. Att man får det igenkännande leendet, kramen och de fem ryggdunkningarna innan man faller till marken och ber han/hon/det/gud om nåd. Ja det tror jag. Sorgen är inte lika säker på den saken. Har sett dem falla som aldrig någonsin trodde de skulle falla.
“Han” skriver jag förresten. Men Sorgen är nog mer en “hon”. HBTQ typen. Utan flagga och parader. Det där stör mig inte. Har själv problem med min identitet då och då. Är jag en cool eller en ocool gubbe. Ja “gubbe” över huvud taget? Man vet inte allt utan åker bara med. Gillar de flesta även om de är komplicerade eller kanske just därför.
Sorgen säger att det varit en kämpig morgon. En hel hög med besök har han klarat av. Ja och klockan är inte ens nio. På två ställen han skulle besöka öppnade döden när han knackade på. Eländiga besök. Döden med sitt pompösa sätt har han aldrig gillat säger han. Men de besöken är inte så vanliga ändå. Mest gäller det bara vanligt liv utöver det. Folk som sviker. Folk som inte håller ord. Folk som inte fanns där när de behövdes som mest. Det där onödiga som Sorgen kallar det. Som man inte borde behöva blanda in honom i. Bara man kunde prata med varandra. Inte hade så bråttom med allt.
Vi har sällan tid att stå och prata så länge med varandra Sorgen och jag. Han har sitt och jag har mitt. Så blir det också idag där efter skogsstigen. När jag står där uppe på berget ser jag hur Sorgen går ner mot byn. Jag hoppas han bara har småsorger kvar att dela ut nu innan han får gå hem och vila den tröttes vila. Själv känner jag mig nästan lite upprymd. Så som skogen och tystnaden alltid gör med mig. Man har fått ännu en dag att leva.
Categories
SRP (Skitsura Revolutionära Pensionärer)
Svenskarna verkar ha insett allvaret före politikerna. Om inget drastiskt görs kan prisexplosionen på el spilla över til
Source: Andreas Cervenka: Elkrisen riskerar att bli en finanskris
Ny Tekniks elrapport. I södra Sveriges slås alla tiders prisrekord och i norr är skillnaderna större än vanligt. Så var augusti på elmarknaden
Source: Rekordpriser och rekordskillnader mellan södra och norra Sverige
Caddar kort. Alltid lika rörigt på skrivbordet då. Men en fantastisk syssla. Alla delar av hjärnan får användas. Nope, jag är inget vidare på det där. Men det finns ingen annan som kan göra det åt mig så därför gör jag det. Att inte kunna är inget hinder. Man får lära sig. En ynnest i sig.
Läser att en gitarrist i Deep Purple skall sluta. Jag har aldrig hört talas om honom. Men hedersvärt slut eftersom han vill vara nära sin cancersjuka hustru. Fast jag undrar alltid när de där gamla banden går från att vara FANTASTISKA till att vara tributeband till sig själva. Ja i värsta fall finns ingen orginalmedlem med och då är man väl defakto ett sådant. Såklart, alla gör som de vill. Har man kul så räcker såklart det. Men ganska mycket åkande på gamla meriter är det nu ändå. Fast om andra försöker bli lika bra som en bandspelare så är det kanske lika eller tvärtom för gamla rockgudar.
Men lev nu säger jag. Storverk återstår. Men man väljer såklart själv. Kan färdas på i gamla trygga spår mot döden. Vik inte av. Det kan bli farligt.
Kyla finns det gott om nu här på kullen. Skit liksom också eftersom slanggurkorna verkligen börjar ta sig. Man hoppas på kortvarigt. Brittsommar. Indiansommar. Hela vägen fram till jul. Men gissar att man hoppas och önskar förgäves. Vägen går obönhörligen mot mindre molekylrörelser.
Fast kyla finns ju inte egentligen. Hittepå. Det rör sig bara om olika grader av varmt. Vore man positiv till sin natur hade man uppskattat det där. Men fryslort och den man är. ICKE. Fryser lik förbannat. Alltså också utan kyla. Avsaknad av värme. Nope, inte hjälper det mig.
Fågelmat tänker man. Solrosfrön. Hur blir det med det i år? Talgoxarna kommer knacka sönder fönsterrutorna om jag inte lyckas ordna det där. Men någon båt från Sydafrika kanske ersätter det som inte kommer från Ukraina. Men dubblerade priser säkert. Finns en smärtgräns i det där också.
Tittar man på de rörliga elpriserna blir man häpen. Är detta möjligt? Då är det ännu dyrare i Storbritannien och på kontinenten. Här har vi fast avtal så vi berörs inte ännu. Men det går ut till sommaren. Vi är där snart vi också alltså. Men en vinters respit blir det i alla fall. Jag tycker så synd om alla företagare i södra Sverige som får problem på grund av det här. Finns inget sätt att hanteras det på. Men företagare är ju iof ofta ganska bra på att hylla “marknaden”. Ja och “marknaden” är väl vad det här är. En metod att fördela pengar från de som har mindre till de som har mer. “Fungerar” säger bara de som själva cachar in småpengar. Folket, oljan som smörjer det där maskineriet. Mittens väg säger jag. Begränsningar och kontroll. Men uppe på frihetens knivsegg. Man får inte ramla över på andra sidan heller.
Gammelbilen, den röda, den blev såld. Rekordsnabbt gick det. Otroligt. Men är man beredd att jobba lite och har kunskaper så går den säkert att fixa till. Människor som älskar pengar är fantastiska på det där viset. De lyckas sälja allt. Älskar varje förräntning. “Vår” bilhandlare gjorde nog en extra tusing plus där. Bilen låg inte ens ute en dag. Det skall vara två nöjda i en bra affär. Här hoppas jag det blev minst tre.
Men torsdag. Städdag. Inte mycket att ojja sig över. Bara göra. Ojja sig över att veckan snart är slut det kan man dock göra. Hur i helvete gick det till? Men yngste sonen kommer upp till helgen. Det skall snickras. Trevligt. Skall använda honom som bärhjälp av lite skrot. Man får passa på. Inte ofta det finns en extra hjälpande hand här på kullen.
Bara det är städat så skall jag cadda vidare. Med lite tur (och ingen skicklighet) så går två kort iväg till Kina under kvällen. Här igen i fysisk form om två veckor. En konstig värld vi lever i. Globalt så att det kokar. När jag flyttade hit fanns en kretskortsfabrik i Järvsö. Galenskapen.
Men städa alltså.
Städa till musik.
Troligen.
Repänden funnen. Följer den. Uppdraget nu är att Få “småtrådarna” på bilden ovan att gå till rätt ställe. Dagens jobb alltså.
Categories
Sådana tider
Går förbi studion och studiodatorn idag. Ja ärendet är ett annat. Behöver en pärm som finns i ett rum bakom de där grejerna. Men när jag går förbi så suger det liksom till i trakten av magen. Troligen finns det en musiktarm just där det suger. Jo, ja, definitivt, jag vill nog sitta här en stund. Snart. Tänker man. Hämtar sin pärm och glömmer alltsammans. Som vanligt.
Det kreativa kaoset råder här just nu. Inget och mycket blir gjort. Stressande. Men hör till. Det är som en hög med rep. Många rep. Många ändar. Man måste bestämma sig för vilken man skall börja med. Ta tag i en specifik repände och köra. Väl där är det inga problem. Det är det där att välja repände. Alltså där nu.
Får ved hemkörd idag. Priset går upp. Hela tiden. Frågar om pelletsen. Jodå. Pris. Upp upp upp. Snart på dubbla priset mot förra säsongen. Det blir en tuff vinter. Stort hus här. Finns det pristak? Troligen inte. Var går smärtgränsen? Man skulle kanske köpt pellets istället för bil för sparpengarna. Men så dags att tänka så nu. Fast utan bil är man ingenting här på skogen. Var nödvändigt.
Förresten är vår gamla bil till salu. Ett kap vettu! Slå till. Men tydligen redan såld. Ja jävlar… Tänkte länka.
Bära in ved imorgon alltså. Man får sysselsätta sig. Troligen går det att fundera samtidigt. Oftast gör det det när man kroppsarbetar. En av fördelarna med sådan aktivitet. Kanske kan jag hitta repänden där. Idag efter stigarna hittade jag den inte. Men sökte.
Träffar en man idag som aldrig fått ett tack. Han har jobbat många, många, MÅNGA timmar gratis för en här byn. Men aldrig ett “tack“. Visst är det hemskt. Jag berättar om min vision om att vi andra, vi som inte gör ideellt arbete, skulle ordna en fest för dem som gör det. Fira dom en dag. Vi skall vara servitörer och underhållare. Tacka alltså. Alla dom som aldrig får ett tack. Brandmän. Sjukpersonal. Folket i idrottsföreningar och andra föreningar. De som bygger landet. Eller gör det beboeligt om man så vill.
Fast i Facebook och Bonde Söker Fru tider så har folket som inte bygger landet tid för dylikt. Icke!
Synd!
Det största som händer under morgondagen är troligtvis sophämtningen som inkluderar grönt kärl. En varannanmånadshändelse. Det ni. Det är inte varje månad en sådan händer. Man får stå i givakt när bilen kommer brummande upp för backen. Göra honnör när det bruna 1/8 fulla kärlet lyfts ombord och sen honnör när det gröna 1/3 fulla kärlet lyfts ombord. Eller också skall man helt enkelt skjuta salut. Med älgstudsaren. Eller kan-onen. Ja eller sjunga en stump. Du gamla du fria kanske. Eller en snappsvisa. Ja varför inte?
Såg inga indianer i skogen idag. Dock en jägare med hund. Han sköt inte efter mig. Jag blev mycket glad för det. En bra dag efter stigarna alltså. Man ser alltså inte ut som en björn. Tack och lov för det.
Kanske skall man helt enkelt gå och lägga sig. Låta det undermedvetna söka efter repändar. Sådant där är bäst lämpat just för det undermedvetna faktiskt. Finns inte samma blockeringar där som i det medvetna jaget. Kräver såklart att man måste lita på den där i det närmaste magiska gåvan. Men det gör man ju. Har använt den hela livet. In med mängder av information. Gör annat. Ut kommer allt sorterat och katalogiserat. Utan minsta ansträngning sker det där faktiskt. Fantastiskt och gratis och något alla har men få använder sig av.
Dagen kan väl summeras som att det är rätt gott att leva också en vanlig måndag i livet. Trotts brist på rep att följa går det leva och le. Liksom.