Category: Swedish

Personer som drabbas av hjärnblödning får mätbart mindre blödningar om de motionerat regelbundet före insjuknandet. Det visar en studie.

Source: Motion tycks skydda mot stora hjärnblödningar – | forskning.se

---

Precis!

 

On some days, wind energy covers more than 100% of some Member State’s electricity demand. Find out how much wind was in the power mix yesterday.

Source: Wind Power Numbers | WindEurope

Nope, ingen snö idag. Inte ens en flinga. Får göra omväg till hälsocentralen innan jag kan börja jobba. Lämna prover. Men det är OK. Ikväll finns proverna tillgängliga på nätet. Med gränsvärden. Det är nya tider nu. Man kan vara sin egen doktor. Avgöra vart man är på väg. Mer livb eller plågsam död. Nästa vecka hör farbror doktorn av sig medelst Postnord brev. Brukar vara samma slutsats som jag kommit fram till samma kväll som proverna tas. Vi kunde sparat både porto, tid och papper genom att ha en symbol “OK” om allt ligger inom gränsvärdena. Eller komma överens om det före. Men det fungerar det här också såklart. Fantastiska tider är det i alla fall.

Ligger man på sjukhus så kan man förresten se de där provsvaren inom en timme ofta. Kontrollfreak. Jag? Noooo…

Gårdagens upplevelser med negativa människor toppas idag med två positiva människor. Tillförs energi istället för att man dräneras. HURRA! Behöver det efter gårdagen som ligger som en surdeg och bubblar inom mig.

Bubbel. Bubbel.

Promenerar till hälsocenralen och tillbaks. Avlider nästan. Måste ut och gå alltså. Snarast. Det här går inte. Men kanske lite sent påtänkt om man vill gå och spänna musklerna på beach 2023 såklart. Man får försöka dra in magen. Andas sen. Eller håll sig borta från stranden.

Men nu te. Earl grey. Lika mycket eller mer för själen än för magen. Att sitta en stund och gå igenom nattens mail. Planera sin dag. Tror förresten det kommer paket idag. Grejer från Englands som varit på väg en månad. Dom är ju utanför EU nu så allt blir bekymmersamt. Engelsmännen upprörda. Själv tar jag det med jämnmod. Det är ändå gratisgrejer. Finns inget att klaga på. Det finns det sällan. Men som pensionär bör man väl tärna på det så att den elden inte svalnar. Alla förväntar sig ju gnäll från närmaste pensionär. Förnöjsamma åldringar bör medicineras heter det ju.

Häggen blommar. Ljuvligheter i vårens tid. Man njuter av att vara levandes.

Men nu arbete. Finns mycket att göra idag.

Man kan vandra på i veckor. Allt är gott och bra. Men så stöter man på den där nedåtdragande människan. Det behövs bara fyra minuter för att den där typen av människa skall dra en ner, ner, ner i skiten. Samma skit som alla dom där av den sorten ständigt ljusskyggt skrävlande håller sig i, olyckliga och ständigt klagande. Så när man skiljs åt där på vägen är det med en stor befrielse. Som ett ballonglyft. Dock med barlast. Det tar en vecka att frigöra sig från alla tyngder den där typen han binda om ens ben.

Urk!

Usch!

Fy!

Blääääää…

Har inte ork och tid med dom där. Ingen av dom. Lämna mig ifred för helvete. Jodå, Los har alltså sina också. Som vet allt. Kan allt. Alltid är lite bättre och finare än alla andra. Turligt nog tillhör inte majoriteten av invånarna den där typen. De flesta här är jäkligt bra människor. Men tyvärr har dom där gnälliga negativa svartmålarna en tendens att flyta uppåt som grädde. Vill gärna sitta där på samhällstronerna och (tro sig) bestämma och sänka världen i sitt mörker.

MEN…

innan det där mötet så var det en alldeles förträfflig dag och jag skall försöka ta mig tillbaks till den känslan. Har tillbringat eftermiddagen i Ljusdal och överlämnat bilen i (förhoppningsvis) kompetenta händer. Jodå. Man kunde väl ha gjort den årliga servicen själv också. men för en gångs skull då… ja jag tror inte jag lämnat in en bil utan att den varit icke gående, på service, sedan 70-talet. Men nu för tiden förväntas man tydligen göra det. Man får prova. De skall byta kamrem också. Där går definitivt min gräns för bilreparationer med möjlig slutlig framgång.

Årets första skogsbrand härjar söder om Los. Men skall visst vara under kontroll nu. Gissar att det var årets första åskväder som startade den. Dunder och brak när jag åkte iväg mot Ljusdal. En åsksensor har länge stått på önskelistan och det ligger en här framför mig men den har ännu inte blivit installerad. Får alltså anstränga mig och få till det om säsongen för åska redan är igång.

Men med kaffe i termosen så frigör jag den första barlasten och försöker ta mig uppåt, uppåt, uppåt…

Såg att bara 13 av 23 i regeringen kallar sig feminist. Sen tittar man på definitionen

Feminism är ett samlingsbegrepp för rörelser och ideologier som menar att alla människor oavsett kön eller genusidentitet ska ha samma förutsättningar att påverka samhället och sina egna liv. Målet är att uppnå ett jämställt samhälle där alla människor har lika värde.

och sen säger man URK och begär nyval snarast.

Ingen himmel har fallit ner över i mitt huvud. Fast man nästan kan förvänta sig det när sommaren breder ut sig med full kraft såhär i maj. Men inte ens småfragment av himmel synes till när jag sitter där ute i trädgårdsmöblerna och hoppas på koltrastsång.

Klipper gräsmatta. Jo. Det växer som fan. Gräsmattan också såklart. I år finnes gräsklippare som fungerar. Det har väl inte hänt på sisådär plus tjugo år. De första veckorna har alltid varit service för att få igång det gamla skrället. Men icke så i år alltså. Tryck på startknapp tre ggr och den burrar igång som vilken V8 som helst. Jo elstart blev en lyx som vi unnat oss. Man tänker axelprotes och bevarande av sådan. Hittills har erfarenheten varit god och axel relativt välmående.

Före gräsklippare är det vedkapning. Vedkapen som farsan gjorde åt oss. Fast den har stått i några år. Först grävde elbolaget av kabeln ut till garaget och sen har inte haft råd med ny klinga till den förrän i fjol. Mycket sitter löst så där blir det mer tid på att skruva än på att kapa. Allt vibrerar nämligen lite väl mycket. En hoppande vedkap vill inge stå vid. Dessutom snurrar den baklänges när jag startar den men det är ju ändå rätt enkelt avhjälpt. Skifta kablar bara. Trefas är ett under i sig. Men när den väl snurrar som den skall är det ett under att kapa. Ny klinga är man inte bortskämd med. Har kört med bortkastade klingor från Träförädlingen i många år. De har gnagt snarare än att såga sig igenom virket.

Till sommaren skall den där skräpvedhögen som har legat där och torkat och torkat och torkat i många år hur som helst vara uppsågad och staplad. Sådan där ved som är bra att ha om något händer. Att ha en vedspis för alla eventualiteter är en stor lyx och en trygghet.

Tycker jag.

Inget spår kan numera hittas av vinter här på kullen. Det är omöjligt nästan att tänka sig vinter faktiskt när man sitter och tar in allt det gröna. Ändå var det vitt allt här ute så sent som förra onsdagen. Men det går inte att koppla de där två årstiderna med varandra riktigt. På sommaren kan jag omöjligt föreställa mig vitt, vitt, vitt och kala träd och på vintern går grönt, grönt, grönt och fågelsång inte att ta in. Det är som två världar det där. Ja och jag älskar den här gröna världen mest. Fast antagligen för att den vita (som också kan vara förgörande vacker) finns där. Det jag däremot verkligen inte gillar här uppe är att själva skiftet går så snabbt. Det är nästan aldrig någon vår. Vinter sträcker ut sig och segar och är vinter och vinter och vinter och vinter… och så PANG slungas man genom en ljudvall och så är det sommar och man står där och ser sig omkring aningen förvånad i en grön värld. Det räcker egentligen att man tar sig ner till Edsbyn, Orsa, Ljusdal för att det skall bli mycket mer vår. Och i Mälardalen och Sörmland är den där tiden en fantastisk tid där man hinner med att ta in upplevelsen av en värld som vaknar. Som början på en kärlekshistoria.

Finns det en plast där det är tjugo grader och sol året om? Borde man inte bo där?

Liksom.

Ny vecka föröver. Jag har inget emot nya veckor. Tar tacksamt emot all tid som gives. Jag har aldrig i hela mitt liv haft problem med att fylla tiden med saker att göra. Det har alltid funnits brist på tid i mitt liv. Åtminstone så länge jag minns. Kanske var det annat före det där “minnas“. Numera finns ingen att fråga om sådant längre. Men man får vara glad åt den där kärleken till livet. Att det alltid finns mer att göra. Och att det finns en stor glädje för det mesta att få göra det där. Visst. Självförgörande också såklart. Kanske är det ändå skönast att kunna sitta där och känna sig nöjd. Jag vet då så såklart inte. Fast faktiskt har också jag blivit bättre på det där genom åren. Fått ett större lugn i själen. Åtminstone lite bättre.

Några körsbärsblommor har slagit ut på den gamla damen där ute. Var och en ett underverk. Den gamla damen är såklart märkt av ålder numera. Det hör till med att vara just “den gamla damen“. Men om inget konstigt händer kommer hon att bjuda på solvarma söta körsbär denna sommar också. Det är jag tämligen säker på. Mängden bär varierar såklart. Den har dessutom avtagit något med åren. Så är det varje år. Ja och framförallt skall de där bären delas mellan oss och tjattertanter, skator och andra fåglar. Men ett eller annat bär når min mun också. Hittills utan undantag. Och när jag står där med bäret i mun, spottar ut kärnan ut i trädgårdens gräs, smakar och sväljer, då önskar jag icke mer.