Category: Swedish

Source: Dubbla SM-guld till Ljusdal i mathantverk

GRATTIS Lotta!

En trött gubbe strax efter elva, låtsasjobbande på ett låtsaskontor. Inget världen hurrar och applåderar åt. Jag borde såklart ha gått upp och lagt mig. Skall det också snart. Måste. Jag är nära min gräns när jag blir tilltagande virrig och tilltagande irriterad. Då är det dags för grön IKEA-soffa och vila. Men en dag imorgon också. En riktigt dag. Med låtsasarbete såklart. Det är underligt att ett liv på låtsas kan vara tröttande på riktigt. Övergår min fattningsförmåga.

Om Janne, Backa-Jan, hade levt så hade han varit hit på en kopp höstkaffe vid det här laget. Idag är en typisk sådandär Janne-På-Besök-Dag. Det är jag säker på. Tänker på honom varje dag. Saknar gubben. Världens snällaste människa. Han hummar fortfarande i mitt huvud som han gjorde i verkligheten åt allehanda ting jag tar mig för. Hur kunde han gå och dö från oss sådär bara?

Men dom är många de där som gått bort såklart. Släktingar, kompisar, svärföräldrar och föräldrar. Snart allhelgonahelg. Tända ljus för att minnas människor man bryr sig om. Ja bryr sig. Inte “brydde” sig. Människor lever kvar inom andra. Så länge någon tänker på en så är man inte riktigt död.

Men inget blir detsamma. Som fastrarna i Täby. Lilly och Anna. Också snällheten. När jag började plugga ramlade det helt plötsligt ner en postavi på tiotusen i brevlådan en dag. Mer än en gång senare också faktiskt och också efter att jag slutat plugga. Bara sådär liksom. Dom var inte rika. Inte alls. Men ville väl hjälpa till. Under svåråren efter firmans konkurs, hände det där en jul också. Räddade oss det året.

Vi bodde i Täby några år. Jag jobbade dag och natt under min tids där. Det var verkligen bara jobb. Helt slut på helgerna om man inte jobbade då också. Det blev alltså inte så många besök hos fastrarna under de där åren. Det ångrar jag nu. Men vet inte hur det skulle ha gått till. Men prioritera kan man väl alltid. Eller borde i alla fall kunna och göra. För sent nu.

Men glömmer dom, det gör man ju inte. Men pengarna var ju det minst viktiga. Det var det andra. Godheten. Både musikintresse och läsintresse härstammar från dom. Också saknade.

Sen Jompa. Yngre än mig. Speleman som jag då. Populär. Varenda tjej gillade Jompa. Jo det var man såklart avundsjuk på. Vi försökte spela ihop under en tid. Men det gick ju inte. Vi skulle båda bestämma. Rök ihop direkt. Så vi gick åt varsitt håll. Han spelade dansmusik. Jag spelade eget material med de “mina”. Vi ville båda hemsk gärna leva det där musiklivet och kunde ge allt för det. Men jag flyttade. Han med sen. Andra efter det. Jag pratade aldrig mer med honom igen. Som det blir. Sen flyttande han “hem”, och ja sen var han borta en dag. Drömmen om en kaffe och en pratstund levde fram tills jag fick höra det. Jompa och jag är hans låt.

Ett liv lever man sammanvävt med andra människors liv. Man går in och ur varandras liv som trådar eller mattrasor i olika färger. Tillsammans är man den där bonaden eller mattan. Den som är något större än man själv som ensam person är. Det är ju ändå en ganska skön ynnest att får vara en del i den där konsten ändå. Det kan man vara tacksam för.

Men klockan närmas sig tolv här. Det är dags för skollärarna och de eviga kvarsittarna att ta lokalerna i besittning. Ut med mig alltså. Var sak har sin tid. Om universum vill sitter man här imorgon igen.

“Du har post” grunkan fungerar förvånansvärt bra. Rycker till varje gång en röst otydligt (japp, dålig syntetisk röst) säger att det finns post i lådan följt av ett telegram-meddelande och ett email. Batterierna håller dessutom ännu. Skam vore det väl annars förresten. Wifi at it’s best.

Vill du spärra din adress för våra reklamutskick så kan du göra det här.

Source: Spärra reklam

Source: Hundratals skrev på för Los skola – vill att kommunen ändrar beslut: “Gör om och gör rätt”

Under onsdagen hölls en demonstration utanför kommunhuset i Hörby mot beslutet att kommunen inte längre kommer använda regnbågsflaggan. Samtidigt valde kyrkan mitt emot att hissa regnbågsflaggan.– För oss i svensk kyrkan står den just för alla människors lika värden, säger kyrkoherden Olof Sandström.

Source: Här hissar kyrkan prideflaggan mitt emot kommunhuset i Hörby | SVT Nyheter

Det är snudd på att man går med igen.

Svårt att välja. London eller Paris. Om man vill göra några månader i en storstad. Nu. Trotts pandemi alltså. Man får fundera på det där.

Annars lödrök i lokaler, näsa och i lungor. Det blir lite astmastämning på låtsaskontoret. Host, host, rossel, liksom. Men ljuvligt såklart. Underbart (o)rent utav. Det där skapandet. Att få något att fungera. Huvud, tankar, ner i händer.

London och Paris kan man såklart fortsätt att drömma om. Det blir aldrig mer än drömmar såklart. Valet alltså. Inte nu i all fall. Om nu någon trodde det där var ett reellt val för en sådan som mig. Men 384 dagar kvar. Ett liv med valmöjligheter närmar sig. Man behöver bara överleva.

Bestämmer mig för att promenera idag. Men kommer inte iväg. Haft svårt för det länge nu. Har sagt mig själv att jag skall göra det, komma igång med det där igen, i veckor. Men icke. Fattar egentligen inte varför eftersom det bara är skönt. Men hindret, att äntligen komma till skott, ligger i vägen som en förbaskat trött elefant på en dörrmatta som inte någon (verkligen inte) tänker resa sig ifrån.

Dom som aldrig gör något är alltid dom som har högst tankar om sig själv. Visst är det konstigt. Men man kan såklart inte misslyckas om man bara sitter still i båten och driver med i en ström – den man konstant gnäller på – som driver en närmar och närmare döden. Ja sen är det såklart slutgnällt och man blir bortglömd. Om man nu inte blev det redan innan man dog.

Fast dom som klagar på andra är dom som är tröttsammast. Verkligen, så är det. Som jag nu alltså. Man får äta upp. Sin egen utkastade dynga. Svälja utan att tugga. Skita ut och bättra sig när restprodukter har passerat alla tarmkanaler. Om man kan.

Ute är det flera grader varmt. Fyra tror jag. Hastigt sjunkande skall tilläggas. Näpp, dit ut vill man alltså inte. Fast man då egentligen vill det också. Men påklädd. Ny attack på nollan inatt från Kung Bore. En första nattfrost. Kallhelvete. Hade det lönat sig att hata den utvecklingen hade jag ägnat mig åt det. Jodå, hela dagarna och helgerna med. Men nu lönar det sig inte. Ja, det inte mycket av det där hatandet alls som lönar sig om man funderar över det. Att hata är bara ett sätt att göra av med egen energi som man såklart kunde använda till att göra något roligare istället.

Farväl!

Fast på återseende. Liksom och förhoppningsvis.

Vi vill inte hissa flaggor som inte representerar alla i kommunen, och Prideflaggan är just en sådan, säger Cecilia Bladh in Zito (SD), kommunstyrelsens ordförande till SVT Skåne.

Source: Prideflaggan stoppas i kommun – Aftonbladet live: Supernytt

Sickna idioter. Det är väl just ALLA som den flaggan representerar.

Att byta hjul på bilen på egen hand kan vid första anblick verka krångligt, men det är faktiskt väldigt enkelt!

Source: Nio enkla steg till att byta hjulen själv – Biltema.se

Ja det är det! Var är mänskligheten på väg undrar man stilla.

Att landsbygdsuppdragen ökar skulle kunna vara en indikation på att ett värderingsskifte nu äger rum bland både konsulter och uppdragsgivare. Även på samhällsnivå ser vi ett ökat intresse för att hitta hållbara sätt att arbeta på, där exempelvis parametrar som arbetstid, ort och kontorsplats utgör viktiga aspekter, säger Manuel de Verdier.

Source: Så har konsultmarknaden skakats om – tufft halvår för äldre konsulter – Computer Sweden