Kanske är det bara min hjärna som inte riktigt är med, som inte kan föra ner det jag hör och ser till i mitt hjärta. För jag känner ingenting, i alla fall väldigt, väldigt lite. Ändå verkar det som om alla andra runt omkring mig tar allt till sig med hull och hår. Det måste alltså antagligen vara mig det är fel på. Ja, lite sjuk är jag. Bortdomnad. Kanske beror det bara på det.
Linda Carlsson, Miss Li, kommer in och kör igång med full energi omedelbart. Hur mycket uppladdning har det krävs där bakom scen för att lyckas med det där. Att få upp den där energin tills man kliver in på scen framför alla oss hungriga människor. Imponerar på en slashas som mig. Men jag känner som alla kvinnor som inte riktigt hinner med när en kåt hane redan är redo för att penitrera. Vänta en stund… Miss Li är liksom långt före mig. Jag hänger inte riktigt med, och hinner aldrig riktigt ifatt.
Men hon gör sitt jobb och gör det proffsigt liksom hennes band. Men jag har sett henne förut och gått hem med en helt annan känsla. Idag är det mest “jaha” och innan jag är hemma i Lo(o)s har jag glömt spelningen. Möjligtvis var tjejen med fiolen störtskön men det tänker jag inte tala om för någon endaste en.
Men som sagt jag var antagligen den enda i Freluga som tyckte sådär. Resten av publiken älskade henne, bandet och showen. Kan det ha varit 2000 pers, 2000 * 365 spänn är 730000. Hur mycket kostar Miss Li med band? Tretti pers som jobbar trettiotusen. Det borde bli stålar kvar på ett konto någonstans. Japp.
Försöker köpa förköpsbiljetter till Packet nästa Lördag med det är slut. Vad kan man annat vänta sig i Packetland. Nu blir det väl säkert så att vi inte går alls. Det där att ta sig iväg är svårare än man tror, hade vi köpt biljetter hade den snåle i oss tvingar iväg oss. Men vi får se. Kanske bäst att jag inte åker förresten. Tänk om jag känner såhär då också. Tänk om det inte är äkta trotts massornas kärlek. Jag är ju sällan som högen. Kanske är det bäst att spara illusionen som baserar sig på vad folk säger hur det är istället för att själv se.
Hursomhelst vill jag aldrig bli recensent. Fyfan vilket skitjobb. En låg syssla för de lägsta av människor. Ja, har jag inte precis gjort ner Miss-Li med gäng här ovan bara för att jag tycker. Hur kan man bli sådan. En skitstövel som tycker offentligt som om det var en sanning. Jag borde sudda. Ta tillbaks. Tänk om någon av dem skulle läsa. Då blev de säkert ledsna. Det sista jag vill är att göra någon ledsen. Men till mitt försvar kan jag bara säga att det var min upplevelse och att den väldigt, väldigt, väldigt sällan sammanfaller med alla andras upplevelse så det är inget att bry sig om. Dessutom har jag fått tillräckligt många dåliga recensioner själv också för att jag borde kunna få trycka ur mig en egen. Som “på plats denna kväll fanns också ett rockband men de bestod mest av uppskruvade förstärkare” och likalydande saker. Äh, dom fattar väl att det här kommer från en o-cool gubbe som ingen annan heller lyssnar speciellt mycket på. Om alls. Det är ju inte som om det var en av DN’s utsända. Då är det allvar liksom. Sant! Fast de är ändå skitar. Sådana jag pissar och spottar på. Varenda en. För de dödar mer än de skapar. Som DDT. Borde förbjudas.
Arbetsvecka imorgon och regn om meteorologerna har rätt. Jobbväder av bästa slag. Alltså borde man kunna få något gjort. Tror jag går och lägger mig nu helt enkelt. Att sitta här på kontoret och försöka få till något gjort känns meningslöst. Men ursäkta Miss-Li med band. Det är inte ert fel att mitt hjärta inte tog er till sig. Det var hårdare än vanligt ikväll, det är helt säkert, för när jag tittade ut över den entusiastiska publiken fällde jag inte en endaste liten tår.
