Categories
Betraktelser & Berättelse

NATO tokarna

NATO warships in Cardiff Bay: HMS Duncan
NATO warships in Cardiff Bay: HMS Duncan by Gareth James is licensed under CC-BY-SA 2.0

Man kan tro vad man vill. Tycka vad man vill också såklart. I alla fall ens handlingar inte styrs från det där och man gör andra illa. Men NATO medlemskap? För helvete… Le Pen. Trump etc etc. Alla dessa idioter som finns i (eller nära) det där systemet men som så att säga ändå befinner sig på rätt sida. Sverige vinner mest på alliansfrihet. Världen behöver ett Sverige som är alliansfritt. Lyssna inte på NATO tokarna. Kappvändare. Vindflöjlar. Icketänkare.

Tycker jag. Utan att skada någon med den tanken.

Här vilas det. Har i alla fall gjorts så fram till hit. Nu skall det arbetas. Fast sotas skall det först. Söndag är sotningsdag. Görs med lätthet nu när eldningssäsongen börjar närma sig sitt slut. Såklart. Men fortfarande full vinter där ute. Två decimeter damp ner i helgen. Men snö nu är en gåva. Den tar med sig lika mycket av den som ligger när den smälte, ja kanske mer. Så det kan gott komma lite aprilsnö. I alla fall om den smälter bort igen lika fort som den kommer. Ja och det gör den nästan alltid. Kung Bores sista strid.

Blåsigt också såklart. Vinden viner. Men sitter man inne i värmen så är ju också det där mest lite trevligt. Ja och inne i värmen sitter man.

Inga björnar i sikte ännu på kullen. Fröautomaten har fått hänga kvar. Men bergfinkarna har landat och rensat den sista maten. Bara ekorren lyckas hitta ett och annat för nu. Men i och med bergfinkarnas inträde på areana så har vi passerat den punkt när allt har vänt. Härifrån är det en joyride mot paradiset. Koltrastsång. Utesittande. Mer koltrastsång. Ljumma vindar. Lite kvitter och sen fil med macka under lönnen till lunch. Begär inte mer av livet.

Fast sotning var det.

Nu!