Day: 7 September 2017

Det går inte alltid som man tänkt sig. Jag flyttar alla våra siter från Loopia efter att man tappat bort några års mail för oss. Det är liksom oförlåtligt och det kommer inte ens en ursäkt. Bara ett konstaterande. Så det blir City Networks. Men vad händer. Jo Loopia köper upp dom. Ja i alla fall deras siter. Så…

Här sitter alltså jag med Svarte Petter ännu en gång.

Sommar i P1 medJohan von Schreeb

Bra om att vara läkare OCH människa och dessutom om att vara en feg jäkel. Lyssningsvärt. Varför finns det inga “programmerare utan gränser”. Vi en samling rumpsittare.

Ja sitter man i Los, det händer inte så mycket, så kan man lägga upp en live feed från Times Square, New York, på en av skärmarna. Klockan är strax efter tre där när det här skrivs. Full fart såklart. Ja och jag, jag känner mig lite mer som en del av världen jag också med den där feeden uppe.

Jag kan inte låta bli att titta en stund. En familj med två små barn kommer till synes lyckligt gående över torget, en sopgubbe i skyddsväst slänger i två säckar sopor i sopbilen, men vad tänker han på när han gör det där? Ett gäng ungdomar på kanske femton personer kommer ut från något ställe Två tjejer i gruppen tar ett gruppfoto. Alla verkar glada och uppspelat. Vilka är det? Var skall de sen? Den unge mannen på cykel som cyklar tunt, runt och vekar vänta på någon, vem är denna någon? Vart är de på väg. Alla bilar som susar fram här redan vid den här tiden. Var skall dom? Varför åker de här såhär tidigt? Vilka är det som sitter i alla de där gula taxibilarna? Vem berättar deras historier. Varje person en egen bok, ja eller flera, om någon skrev den/dem.

Regnet faller lite lätt över torget. Det är ungefär tjugo grader. Inte så pjåkigt ändå alltså. En man med röd tröja går med bestämda steg över torget. Han har en svart väska i handen. Vart skall han? Vad innehåller väskan. Han går förbi en man i kavaj. Han som står och väntar på någon. Jo se där. En annan man, yngre, med vit hoodie kommer honom till mötes. Mannen i kavajen höjer armen. Samtidigt kör en av de där stora Amerikanska brandbilarna förbi. Svänger av. Han i den vita jackan och kavajmannen tittar på en karta. Troligen. Eller biljetter? Mannen i den vita jackan hoppar lite upp och ner. Jabbar lite. Fryser? Är trött? Vill komma igång. Kanske skall de vidare. Ut till Kennedy. Får känslan att det är far och son. Men vad vet jag? Jag bara sitter här och fantiserar. Långt, långt bort från det som är verklighet för de här människorna.