Category: Betraktelser & Berättelse

Drar till New York i helgen. Behöver lite storstadspuls. Eller ja, MYCKET storstadspuls. Larmet. avgaserna. Trängseln. Knuffarna. Ohhhhh vad jag saknar. VILL ha! NU!

Men… Trump då? Ja han är ju i “arabien“. Ingen fara att man möter honom om man är i New York inte. Nejdå. Inte en chans. Hans anhängare tror jag att jag klarar av. I New York är dom inte så många ändå. Anhängarna till Trump alltså. I allt övrigt är dom en jäkla hög med folk. Rent av många. Som alla i Sverige nästan. Ja och tuffa är dom som fan. Skriker åt varandra. Åt mig.

New York alltså.

Fast sen tänker jag på den gröna IKEA soffan. Skön den med. Jätteskön fast den är nedsutten på min sida. Jävligt nedsutten när man tänker på det. Fast skön lik förbannat. Ja och den går att somna i. Somna skönt i. Skriker inte åt mig heller. Så frågan är…

…skall man åka till New York eller skall man somna i soffan?

Hmmm…

Man kunde också haft en spelning framför sig. Men har lärt mig säga “nej” när jag inte vill. Jag har till och med blivit så bra på det att jag kan säga “nej” också när jag vill och alltså borde säga “ja“. Fast när det gäller den där spelningen var just det där inget problem. Tydligare gick det inte att se det “nej” som trädde fram i mitt huvud när den frågan kom upp. Zenil fixar biffen. Det är ju ändå cover som folket vill ha.

New York…

Lite avundsjuk är jag på alla som kan ta betalt för “kunskap“. Det har jag aldrig lyckats med. Eller ens varit nära bra på. Men man betalar hela tiden en massa tusenlappar till folk för deras kunskap. Rörmokare, bankfolk, jurister. Ingen av dom har problem med det där. Självklart. Ja och resorna. Dom kostar också pengar. Kanske har jag aldrig suttit på någon kunskap värd att betala för. Man bara tror.

Men man skall inte vara avundsjuk. Man kan åka till New York istället. Där är iof alla avundsjuka på alla som har mer pengar än vad dom har. Hierarkierna. Det finns alltid någon om är rikare. Det fattas alltid något om man ger sig in i den där leken. Gillar man och ägnar sig åt gröna nedsuttna IKEA soffor så är man liksom inte med i den där leken. Man kan skita i vad folket tycker. Man måste. För där på soffan är man ändå den som inte en enda har någon anledning att se upp till. Det låter kanske dåligt. Men är skrämmande skönt och bekvämt faktiskt. Rent av fantastiskt.

Kör fortfarande Spökskepp. Ja den får nog hänga med till New York. Har fastnat för den nu. Tjejlyssnande ÄR ändå grejen när man hittat den där låten som säger allt om tillståndet just för tillfället.

…
Ta oss i land igen…”
“In till förvandlingen“

Ähhhhh… det får bli soffan…

K fryser när hon kommer hem från jobbet så jag kör igång Hulken igen. Några eftergifter för hemfriden får man väl ändå svälja. Får väl stå på till imorgon i alla fall sen får vi se om kära frun fortfarande fryser. Blåsten ni vet.

Noterar hur som helst mängder av kondens i panna och skorsten efter avstängningen och maskineriet puttrar igång igen. Det där rinner ut ur sotluckan som äcklig svart sörja. Svartare kan nog inget bli. Jo tjära möjligen. Brukar ge sig efter att pannan fått upp temperaturen. Tur man varit med förr annars skulle man blivit oroligare än en mört.

Plura förresten… Hur är det med honom? Tyst!

Idag har jag inte kodat en enda rad. Har haft annat för mig. Det går att överleva sådana dagar också. Men eftersom jag varit utan musik dessutom hela dagen så tar jag igen lite av abstinensen där just nu och här. Kodandet tar jag upp imorgon igen, ungefär som om inget hänt, ja och det har det väl inte heller. Eller har det? Har jag missat något?

Musiker klagar ofta på Spotify. Ersättningen är dålig. Ja och det är den. Modellen med att skivbolagen får pengar som inte hör hemma i deras fickor är också fel. Men hur såg det egentligen ut före Spotify? Ingen fick en enda krona. Man måste skapa något bättre än Spotify själv om man vill ändra på det där. Ingen vill väl tillbaks till det gamla. Verkligen noll kronor ner i allas fickor utom då möjligtvis i Pirat Bay’s.

I helgen är det annars snudd på att man får klippa gräsmattan. Det är nog i så fall det tidigaste tillfälle jag någonsin klippt den. Men det normala har iof alltid varit att den gamla gräsklipparen inte startat. Man har fått meka ett tag innan man fått igång den. Men nu har vi en rätt ny med batteristart. Förväntar mig att den skall starta. Men man kan såklart få tji där också. Sonen fixade en ny batteriladdare till den i julas eftersom den gamla packat ihop. Fanns en kvar i Uppsala – de korta seriernas förbannelse. Ännu lever hoppet. Ibland är det det enda man har kvar.

Det får väl räcka så…

Två hål i väggen. Vilken jävligt ljuvlig och smart och effektiv och lämplig distributionsform av energi det är. Det finns inte mycket som slår två hål i väggen när det gäller distribution.

Pellets må vara billigare per kilowatttimme (ibland). Men det skall jobbas en del med den också. Bäras in. Sotas. Ja och så skall pelletsen fraktas hem till gården också. Ja och allt före det. Men el. Tjoooooop bara. Man kopplar in sig på de där två hålen i väggen och tar den energi man vill ha. Ja och billigt är det väl med el också i Sverige.

Smart. Det där med el är något att satsa på…

Godnatt!

Den där jävla vinden. Upp mot 20 m/s i byarna. Håller på och håller på. Men det nya nu för tiden. Varje vår. Kall vind. Vill klaga. Men vem klagar man på vädret till.

Bra här på kullen. Kunde i alla fall vara sämre. Kanske bättre också. Men då hade jag nog inte vetat vart jag skulle göra av mig själv. Man vill ju gå mot ett tydligt bättre som mål. Hela tiden. Åt andra hållet och status quo känns inte riktigt bra. Ja och var går man om allt är bra?

Fast omges av en del störande element. Det irriterar oerhört. Vill sätta igång saker och sen göra klart. Men alltid när man har med andra att göra så tar det tid och krånglas. Speciellt om man nu bor i Los eller annan obygd. Vill man ha någon ut hit som skall fixa något så blir det först nja och nää och…. sen ett högt pris innan jobbet ens har börjat. Alltid samma sak. Fast man blev ju inte tvingad att flytta hit såklart. Får ta det där.

Dricker kaffe. Ännu kan man unna sig. Fast inte skulle det väl vara så jäkla svårt att sluta dricka heller. Huvudvärk några dagar, sen klart. Efter det kanelbulle med vatten när man går på fik.

Förresten. Vinden. Det var väl på vårarna man byggde drakar. Typisk sak man gjorde där det blåste som fan. Alltså har det inte ändrat sig ett dugg. Samma vårar nu som då. Man glömmer.

Men länge sedan man byggde sig en drake nu. I Afghanistan har man rakblad på dom och försöker skära av varandras linor. Tuffare. Vi bara hissade upp dom och sen flög dom där. Tävlingen var väl att försöka få dem så högt upp som det gick. När man tänker på det nu så låter det inte så jävla kul. Men det var det då. Att fixa grejer att bygga av. Att bygga ihop. Se prylarna flyga. Egentligen ganska lika det man håller på med idag i kod och hårdvara. Och det är väl skoj! Dessutom ryker det ju ibland…

Magen jämrar sig idag som den jämrade sig igår och i förgår. men får en burk medicin i postlådan idag. Pris 530 spänn burken. Jag betalar 123 spänn. Tack alla skattebetalare. Eller är det bara skatteåterbäring?

Men nu skall jag slurka i mig det sista kaffet. Sen … ja ni kan säkert gissa…

Skall laga mat snart. Blir nog pasta och halloumi. Gott. Men troligen krockar just det med någon annan planerad maträtt längre fram. Men såg haloumin i kylen under lunchen. Blev sugen på den där sältan. Tar man en eller två sådana där tabletter med grisenzymer så skall väl magen klara det. Men fan vet. Det har varit känsligt där ett tag nu.

Middag säger min fru. Kvällsmat hette det hemma. Middagen var mitt på dagen. I Los säger man väl också något antar jag. Men jag vet inte vad. Har inte lyckats utröna det under de 39 år vi funnits här. Det jag noterat är att man äter det sena målet väldigt tidigt. Klockan fem eller tidigare. Skogsarbetare-kommer-hem-och-är-trött-och-hungrig-tid gäller fortfarande här uppe. Vi som är avfällingar och bara sitter på en stol hela dagarna håller oss till sju. Mest för att hinna äta klart innan “nyheterna“. Den enda tablåtv man tittar på idag. Ja och också det sker väl mest av gammal (o)vana. Det är sällan det kommer något nytt på “nyheterna” som man inte lyckats snappa upp redan under dagen. Sen blir ju “nyheterna” mer och mer reklampelare för andra program som Uppdrag Granskning och annat som man inte vill titta på. “Nyheter” som urtvättade gamla tröjor som svettlukten inte går ur. Man känner sig lite lurad. Sen att man får se nästan allt eller åtminstone ett av inslagen igen på den lokala sändningen som följer efteråt skapar extra suckar. Men vi använder mycket av den här tiden till debriefing. Så OK då. Effektivt. Innan jag går ner och jobbar vidare allså.

Kommer på mig själv med att gnälla igen. Eller noterar jag bara. Iakttar. Man tror det. Men om det inte är gnäll så befinner jag mig jävligt nära här. Varning utdelad! Två!

Nåja. Snacka om att kasta sten i glashus.

Inget av det där jag gnäller på är iof viktigt. Det finns avknapp på vår TV också. Ja man kan till och med säga “stäng av” så stänger den av. Fast kanske inte när jag tänker efter. “Shut down” or “quit” eller något sådant skall det nog vara. Möjligen kan Koreanska gå bra. Hur som helst är det lätt att ta sig till ett “land” där man inte behöver klaga. Det kan man i alla fall lätt ta sig till. Tur. Liksom.

Men innan man får äta mat så skall en tisdagstrött K hämtas på biblioteket såklart. På den tid det tar brukar halloumiskivorna hinna bli svarta och pastan torr. Det har blivit mitt signum det där. Torr mat med brända tillbehör. Tur att det är grillsommar snart. Då är det lättare att komma undan med det där än vad det är annars om året. Allt går ner bara det är vin till.

Slutsäsongssotat. Bra. Bär ut hinkarna med aska. Där får de stå någon dag. Självdö. Viktigt det där. I askan lever “elden” länge. Mer än en eldsvåda har startat för att man hällt ut den i kompost eller soptunna för tidigt. Ja man kan såklart bara låta hinken stå på ett olämpligt ställe också. Hett kan det bli.

Men ett steg till mot sommaren är det.

Skönt.

Nu har jag satt upp en hylla. Allt sådant där innebär att man får springa runt i stora huset och hämta upp grejer. Ofta är det det som är det jobbiga. Att sätta upp själva hyllan går på en chillevipp. Tar ner den gamla “Data of Scandinavia” skylten också. Har inte haft mage hittills att kasta den. Men nu så. Nu får den bli skrot. Vår tid är nu.

Efter lunchen är planen att koda. Dyka ner i projektet. Glömma allt annat. Fast det är då det brukar ringa. Telefon eller dörr. Alltid, eller i alla fall ofta, trycker de på de störande elementen när man minst vill ha dem nära sig. Men annars är nog sannolikheten idag att jag träffar en annan människa rätt liten. Sotare och K undantagna. Precis som jag vill ha det. Enstöring. Mäh.

På lördag spelar några gamla spelkamrater (Zenil) på vår hemmascen Folkets Hem i Edsbyn. Nostalgi så att marken riktigt skälver där borta redan innan spelningen. Blir pensionärsträff antar jag. De flesta har väl åldern inne, både bland folket på scen och i publiken. Många ” jäkla vad kul det var förr…” blir det. Inget för mig. Fast roliga och härliga minnen från den scenen och den logen har jag många. Minns inget negativt. Bara segrar. Men det var såklart rätt lika där också. Alla var med före festen. Dan efter när det skulle städas upp och packas ihop grejer var vi inte många. Men vid det laget var man så van vid det där att man aldrig tänkte på sådant.

Usch vad jag gnäller. Ber om ursäkt. Hatar själv gnällare. Det mesta är ändå bara som det är. Inte mer. Inte mindre. Det kan man leva med.

Dagens positivaste händelse är som vanligt att man kom upp ur sängen idag också. Jag räknar visserligen inte dagarna. Men älskar att finnas i tillvaron och vill stanna så länge den känslan finns där i magen. När den inte gör det kan det göra detsamma. Och får man avsluta innan man når dit så är väl ändå det ganska bra. Men alltså nu lever man. Alltså försöker man leva.