Category: Betraktelser & Berättelse

Categories
Betraktelser & Berättelse

En förträfflig dag till ända

En förträfflig dag. debuggar en drivare. Blir “klar”. Ja apostroferna för att det är vad man tror. “KLAR”, Med fredag nu då. Ledig kväll. Så låt mig tro på det. Några timmar i alla fall.

En älg med två kalvar vandrar stilla här utanför under förmiddagen. Ståtliga djur. Vackra djur. Värdiga djur. Nästan ofattbar att de finns där ute i skogen när man ser dem sådär nära. Jag fattar inte hur man kan höja bössa och skjuta. Såklart. Men de som gör det är väl av hårdare virke än vad jag är.

Men nu fredag. Förr. För miljoner år sedan hade man längtat till festen. Nu längtar man bara efter soffan. Tänk så det har blivit. Nära-döden-liv. Men någon slags lycka i det där då ändå.

Ja, saker måste ibland vara som de är. Man får acceptera och leva på det. Det är precis vad jag tänker göra nu. Slappna av. Film kanske? Sova… Grön IKEA-soffa väntar.

Trevlig Helg!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Att stanna eller åka

Läser om dem som stannade kvar. I byn. I bygden. Ungdomarna. De som aldrig gav sig iväg. Minns orden från arbetsförmedlaren i Arvidsjaur (den enda gång f.ö. jag hört en arbetsförmedlare uttrycka något bra).

Vi skall göra allt för att få våra ungdomar att flytta, men vi skall också göra allt för att få dem att komma tillbaks en dag.

Det ryms mycket i det där. Att ta reda på vad som finns utanför byns trygghet. Att göra något. Att ta reda på hur det förhåller sig. ja och om man nu återvänder, ha svaret på den frågan.

Jag blir lite ledsen varje gång jag ser en ungdom som bestämt sig för att stanna här i Los  Sen som fyrtiofemåringar sitter de där och vet alt om världen, ja om allt, men har aldrig varit en del av den och kommer aldrig att blir det för att det är för sent. Japp, om ni frågar mig så skulle de flesta distansundervisningar läggas ner. Åtminstone för barnlösa och de utan speciella behov. Ja hårddraget såklart. SD retorik liksom.

Men kanske är det där bara en avundsjuka. Att ha hittat hem. Att inte känna ett sugande behov av att åka iväg. Inte ens iväg från sig själv. De som kommit dit borde ju ge kurser som man såklart skulle anmäla sig till och betala dyra pengar för.

Fågelautomaten… ja den har sett sina bästa dagar efter björnattackerna. Går nog inte rätta ut en gång till nu. Det får inhandlas ny. Får vänta med det tills björnarna gått i ide.

Ljuset är tänt här. Kaffet bryggt och upphällt. Det är fredag. Grön IKEA-soffa får besök senare ikväll av en snarkande ocool gubbe eftersom jag är mycket trött. Men det snurrar på. Visst, världen drar, men jag sitter kvar där jag är. Som det är. Lite som de där ungdomarna som aldrig drar iväg.

Nu skall jag drick kaffe.

En sak i taget.

 

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Just idag för fem år sedan

Det gamla ålderdomshemmet här på kullen rivs.

Categories
Betraktelser & Berättelse Böcker

Ynnesten

Jag får ynnesten att diskutera med en etablerad författare idag. Jag är iof bara chaufför, jag är sällan mer nuförtiden, man kan såklart inte hålla tyst heller. Har det där behovet av att mötas i tankarna. Det sväller liksom över när jag träffar någon som möter det där. Ja, så pass att jag ibland får be om ursäkt. Jag pratar helt enkelt för mycket. På tok för mycket.Så in i helvete för många ord kommer ut ur min mun Liksom.

Idag lär jag mig i alla fall att översättare, nope, det kan jag aldrig bli. Visserligen trodde jag inte det förut heller, men nu är det solklart. Jag skulle såklart göra min egen bok av någon annans bok om jag försökte. Ja och så får man såklart inte göra. Det förstår man ju. Det gäller att lyssna in den författare man jobbar med. Språkligt. Mänskligt och med stor känslighet för materialet och språket. Jag skulle vara totalt lost i det där.

Sen lär jag mig att det finns arbetsstipendier för författare. Femåriga. Tioåriga. Man har alltså en grundplåt att leva på under ett antal år så att man kan utöva sin ädla konst. Jag undrar direkt varför det inte finns något liknande för open source utvecklare?

Men lyfter hur som helst av den där timmen.

Ja sen då Jo. Inspirationen finns där redan på morgonen. Är med mig också efter chaufförsuppdraget. Lycka alltså. För en sådan som jag. Som vill skriva det där  “som en sådan som mig”. Men som inte får det. För att det finns regler. Som han inte förstår. Det finns så jävla många fel och så få rätt.

Men jag jagar ikapp inspirationen också nu på kvällen. Följer den hela vägen tills den inte längre kan skönjas. En enkel man på ett svårt uppdrag. Om ett år eller två kanske man möter någon som man kan diskutera med igen. Ja, eller inte…

Categories
Betraktelser & Berättelse

LIksom

 

Jag försöker hitta en ingång till dagen. Tänder ljuset. Konsultljuset. Brygger mina fyra koppar kaffe. Jo, idag smakar det fullständigt skit trotts extrakopp. Men rutiner, man har ett gäng, följer dem. Mailen har hanterats. Inflödet har minskat under det här året. Det är faktiskt så sällan jag får ett personligt mail nu för tiden att jag bli upprymd i flera dagar när det händer. För att inte tala om telefonsamtal. Men som man bäddar får man ligga. Visst är det väl så? Det går att leva med. Såklart.

Men ingången gäckar mig alltså. Ändå finns saker som är hur kul som helst på andra sidan den där dörren. Väl där lycka. Men ibland hindras jag av “något”, det som vill ha mig kvar i den riktiga världen. Det är starka bojor. Som håller kvar de flesta utom de absolut starkaste.

Jag vandrar upp och letar fram ett par kanelbullar ur frysen. Tinar. Äter lite håglöst. Borde inte äta sånt nu, idag, den här tiden. Men det smakar gott. Kolhydrater stiger en åt huvudet. En stund. Förhoppningsvis kan man slinka in…

Men så blir det inte. Man sitter där fortfarande håglös.

Fast…

sen tänker man.

“Va FAN!”

men inte hjälper det så mycket.

Så jag skriver några ord i bloggen. Vräker ur mig mina frustrationen. Det hjälper såklart föga det heller. Allt jag gör är broadcasting ut i en eter som jag inte vet ett skit om eller tillhör. När dörren in till hemligheterna är stängd svider det där. Gör ont rent utav. Men host, host… liksom. Det är som det är. Man vänjer sig vid allt.

Men kanske finns det något på Aftonbladet att läsa? Eller på Hela Hälsingland? Eller på Twitter? Man kan snurrar runt på de där siterna ett tag. Låta livet gå. Spolas ner det i avloppet genom att läsa strunt. Ja… eller också skiter man i det där och går och lägger sig bredvid katten där uppe. Somnar. Skiter i det.

Man får fundera på saken. Göra storverk eller sova? Livsavgörande frågeställningar. Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Det ÄR höst

Det doftar hav, urmoder och gädda. Japp, här på kullen. Brattberget. Brantberget. Örnbergets första trappsteg. Havet nådde hit, helt nära, under istidens slut. Nu väcks dofterna till liv som gamla minnen. Nu när de kloka talar om världens undergång och galningarna skriker stopp och belägg, glöm inte de vetenskapliga principerna. “Vi diskuterar” säger dom. Men vi kastar ut dem ur kyrkan de som vill diskutera, som tvekar, som undrat, vill testa andra hypoteser, fler hypoteser, som de vetenskapliga principerna påbjuder. Vi trodde oss trötta på blind tro i den förra kyrkan, inte också nu i det nya vackra vetenskapliga bygget.

Men undergångsprofeterna väller fram ur alla hjålor, ser sin chans, genetiskt pådrivna, av arvet pådrivna, de gamla böckernas härskaror, sagornas människor. De som aldrig slutade tro på tomtar och troll rns som vuxna. Och Armageddon. “Fall ned på knä inför den ende guden”. “Offra”. “Slit dit hår”. “Må dåligt”. “Det är en synd att må bra”. Standardtramset från kapitel ett i förtryckarnas manual. Diktatorernas språk. Prästerskapets språk.

En fjäril lyfter från sin blomma i Indien – det förorsakar en orkan i Amerika. Stort sker av litet. Trodde vi inte det nyss? Strängteori och allt. Hur ofta stämmer de linjära extrapolationerna. Kanske är förändringarna exponentiellt ökande eller å andra sidan avtagande? Det finns inga gudomliga rätta svar på något alls,  ändå kastas de ut “sanningarna” som om den store profeten talat.

Idag finns bara RÄTT åsikt och FEL åsikt. Man behöver inte vara vetenskapligt skolad. Välj RÄTT väg bara. Den smala vägen. Det räcker. De som går på den breda vägen må brinna i … jo, man har visst hört det förr.

Men här på kullen alltså ungefär som vanligt. Höst. Varmare. Så som det ser ut. Orsak människan. Det är konsensus. Inget tyder på annat. Alla kör på som vanligt. Men alla tror. Åtminstone de rättrogna tror. Men lever såklart som vanligt. Förändring? Uteslutet. Icke. “VI TROR” på undergången ropar de i kör. Det borde väl räcka. Ge oss en plats på han/hon/det/gudens högra sida.