Categories
Betraktelser & Berättelse

Det är dags

Det är dags för mycket. Bland annat en release av kärngrejer då äntligen. Fast det har såklart redan varit några sådana redan de sista veckorna. Men jag skall inte tjata så mycket om de just här. Varken det som kommer eller det som redan är levererat.

En release är ingen stor händelse här på kullen. Det spelar ingen roll att det är tusentals timmar bakom den. Man släpper ut sakerna i världen och sen börjar man om. I bästa fall andas man in och andas ut några gånger däremellan. Det är inte värre än så. Fast det fanns såklart tider när man tänkte att någon skulle säga “OJ” eller så där ute i världen. Men det var för länge, länge sedan man ens lyssnade efter sådant.

Fast just den här rundan har såklart varit en kamp. Mycket enhandsknappande och på senare tid med skärmar nästan inpå näsan har det varit. Envishet har varit ledordet. Fast egentligen är väl inte heller det en skillnad mot förr. Att försöka färdas mot “klart” är alltid en kamp. De flesta tycker väl ändå det verkar enkelt och lätt.

Fortfarande lite halvsjuk sådär så skall jag gå och lägga mig. Sömn är ofta den bästa medicinen. Kroppen en fantastisk apparat som hanterar saker. Ja och allt det där är ju den man är. Man skall vara tacksam mot det där maskineriet som oftast tickar på utan att klaga ett endaste dugg.

Men min dag slutar alltså här och nu. Förhoppningsvis får man den där dagen imorgon också då så att man kan sparka ut grejerna. Men sådant vet man såklart inget om idag. Man kan bara hoppas nu och vara tacksam imorgon om man vaknar till en ny dag. Spännande tycker jag nämligen fortfarande att det är att leva. Det finns så mycket kvar som man fortfarande vill testa och prova. Ja och jag vet att det är en ynnest att fortfarande känna så. Att inte ha blivit mätt och trött på allt.

Så godnatt!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Lunch

Fast det var ju ett tag sedan såklart. Men så gott så den tål att tas upp igen. Ost och broccolipaj a’la lilla-K.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Idag

Idag behöver jag inte skjutsa K till jobbet. Istället är det bara att hålla i henne lite försiktigt när hon klivit ner för trappen. Säga åt henna att “Hitta tungdpunkten” och “seså, böj på benen” och sen puttar man på och swiiiiiiiiiiiish så far hon iväg ner för backen mot bibliotek och skola. Risken är väl iof att hon hamnar i Ljusdal eller Färila. Men det går ju bussar tillbaks.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Sjuk

Ger upp vi femtiden på fredagen. Lägger mig i soffan. Har inte lämnat den för annat än sängen sedan dess. Sjuk. Troligen inte Coronavirus. Men influensa ändå. Kanske.

Nu ned-driven nedför trapporna ned till låtsaskontor av äligheten som lever omkring i kroppen. Det är skönt med soffa ett tag, men sen börjar “det där” krypa runt i kroppen på mig. Samma “det där” som gör att jag har svårt att ligga på en badstrand och steka, eller bara sitta. “Det där” som vill leta efter “klart”. Som varit min ledsagare genom hela mitt liv. På gott och ont.

Men vila gör susen. Det känns bättre nu. I alla fall lite. Lite vilja plus älighet ger styrka, Hoppas man.

Yngste sonen fyller tjugoåtta idag. Tänka sig. Tiden går. Inte fattar man hur det går till. Det kan vara en komplott alltsammans. Troligen.

“Blåsigt i Jämtlands och Härjedalsfjällen” säger man och såklart. En del får vi också. Vi är ju halvvägs i höjd.

Älig ~Rastlöst för er som undrar. Ovanåkersmål.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Försöker—>

Försöker mecka lite med en elektronisk apparat. Tre glasögon. Dock inte samtidigt. Hjälper inte ett skit. Får ge upp.

Nu sitter jag här och känner mig irriterad.

Liksom.

Repartionsförsöket kom sig av brist på inspiration till annat. Japp, det är en sådan dag. En då man skulle ha stannat i sängen från början. Men det gör man ju aldrig. Man försöker. Hur än dumt det nu egentligen är.

Men man får väl ge sig tidigt idag. Det är ändå fredag. Man kan alltså somna på soffan UPA. Som sig bör.

Men måste försöka lite till. Kanske hämta posten först… Det finns ett före och ett efter det momentet. Mjukbyxor oftast efter. Också det där lugnet som behövs för att krypa långt in i funderingar och koncentration finns där oftast efter turen. Men idag?… man får vara nöjd om man blir lite mindre irriterad. Fast med postinhämtning vet man aldrig utfallet. Mycket skit kan dyka upp den vägen. Fast långt mellan gångerna numera.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Morgon

Jag bär in en pall pellets här på morgonen efter att ha rensat upp den snö som föll också denna natt. Det är konstigt med fysiskt arbete. Det känns som på “riktigt” på ett sätt som knappande framför en dator aldrig kan göra. Det spelar ingen roll hur många timmar man sitter där, hur mycket man åstadkommer, att svettas är riktigt jobb.

Dessutom är det skönt. Skulle inte ha något emot att bära in en pall varje morgon. För känslan. Funderade på att bära ut ena dagen och in igen nästa. Men det blir lite som att gå på gåband. Jag har alltid haft svårt för det där som inte leder någon vart. Inte har ett reellt mål. Övningsräkning i skolan liksom. Hatade. Vart tog det en? Bättre om man kommer någonstans.

JIT och KISS är mina favoritakronymer. Livet är för kort för annat.

Nu skall jag låta låtsasarbete fylla resten av tiden den här dagen. Bara jag tycker det leder någonstans. Men konstigt nog räcker det.