Category: Betraktelser & Berättelse

Jaha. Om nu julen – som i sången – pågår fram till påsk, ja, då är den väl (julen) slut nu. I alla fall enligt min logik och enkla slutledningsförmåga. Men det har aldrig varit speciellt mycket bevänt med endera egenskapen där hos mig så ta inte mitt ord för att det de facto är så.

Själv har jag vilat i påsk. Till och med kvällen före, skärtorsdagsvila, och dessutom annandagspåskvila på det. Har aldrig hänt förr i mitt vuxna liv. Men allt skall väl hända någon gång om det nu skall hända. Hur som helst inget att skriva till tidningarna om. Utvilad. Godisistoppad. Osv.

Utvilad sitter jag alltså här idag. Lite sugen också faktiskt. Bra tror jag. Även om inte det heller egentligen spelar särskilt stor roll i det stora hela.

En påve dör. Jag har lite svårt för ‘gudens’ ställföreträdare på jorden. Hela vägen från kyrkvaktmästare, präster, biskopar osv. Det känns förmätet att acceptera att bli någon slags utsedd företrädare för guddomen på jorden. Högmod så att alla kyrkklockor självklart och högt varnande borde ringa i veckor. Men ändå har han väl verkat rätt vettig den siste påven. På valet mellan pest och kolera viset liksom. Men man skall ju inte tala illa om de döda.

Däcket ÄR borta. Återbetalning av pengar på gång. Kan ta upp till sju dagar. Men beställde nytt idag igen. Tänker att fyra nya sommardäck eller inget skall ändå bilen ha. Känns som en rimlig tanke. Håller tummarna för leverans endera dagen. Snart blir det svårt att bortförklara förekomsten av dubbdäck på bilen vid en kontroll.

Fast snö i morse när man vaknade. Ja det småsnöar hela dagen. Som det skall vara i april såklart. Inget att yvas över. Inte heller det något att skriva i tidningen om. Men OJ vad det skrivs om det i alla fall.

Försöker laga popcornmaskin från förr. Men fläkten är trasig. Bortom räddning. Åker alltså i återvinningsbingen. Döstädarhögen. Själv är jag inte JÄTTE-förtjust i popcorn. Men K är. Så synd att den inte gick att laga. Men det blir fortsatt manuell popcorn-produktion där uppe kan jag gissa.

Apropå snö förresten, så fick man vrida upp lite på elementen i morse. Shunten med. Fryslortarnas paradis.

Tapeter och stege har blivit helgens investeringar. Det finns rum att renovera här på kullen. Sommarens semesterprojekt. Fast roligt. Trött att behöva skämmas för de sjabbiga vi inte hunnit med ännu.

The perks of being a wallflower – såklart betittad i helgen – var precis lika bra som förra gången man såg den. Kom på efter att jag betalt hyran att man lika gärna kunde köpt den. För suget att vilja se den lär återkomma. Hmmm… Förstår inte fascinationen ens själv.

Nåja!

Fast nu skall jag byta på vår slav tvättmaskinen från LG (mycket nöjd med den gamle slaven som vara går och går). Sen koda några rader innan maten skall lagas och K skall hämtas. Frihet under inget synligt ansvar. UPA i verkligheten.

Japp!

Det är ofta fight över utrymmet på musmattan här på kontoret. Ja och är det inte det så är det skärmen, alltså vem som skall synas på den högra skärmen. Antingen är det gammelkatten eller också är det det som står på den. Som tur är så har man två skärmar och kan dra över innehåll till den vänstra skärmen när det viktiga är helt skymt av stor kurrande gammelkatt med morrhår och allt.

Men man misströstar såklart inte över sådant. Vi bor här på kullen allesammans. Behöver lite uppmärksamhet och en klapp av varandra då och då. Av vissa får man lika mycket som man ger.

Lillkatten har sina egenheter hon med. Men ligger helst i famnen hos undertecknad när hon är på kontoret. Fast aldrig speciellt längre. Känner väl att det finns kod att skriva för det där varma mjuka liggunderlaget. Hoppar istället upp till sin låda eller till masar sig iväg till min stol i “studion“. Faktum är att lillkatten använder den stolen till 99% och jag den övriga tiden. Det där rummet är den dyraste installation jag äger. Då räknat på kostnad kontra använd tid.

Skit samma!

Ser fram emot ledighet. En dag till bara. Är MYCKET förvånad över den där känslan hos mig själv. Men den är starkt tilltagande de sista åren. Jag som brukade ta med mig böcker, utskrifter, pennor och kollegieblock upp när det var lediga dagar. En chans att lära sig något nytt. Att titta på en film och skissa på ett projekt och läsa på samtidigt har alltid fungerat. Ja och längtan efter att få komma igång igen låg alltid där och lura. Varje förlorad timme var verkligen FÖRLORAD och sved som salpetersyra på en slak tunga. Närvarande, jag? Säkert för dåligt. En dålig farsa. Precis som min farsa som jobbade jämt. Men eftersom jag ändå är så lik farsan har jag inte sett det där som ett problem. Vi har liksom inte haft något val. Man måste göra vad man måste eller gå under. Det är så det har känts.

Fast nu då. Slö alltså. Det är inte samma temp. Inte samma energi. Förbannat dåligt med fart- En tjugoåring kör om en utan att ens anstränga sig. Men så skall det ju vara såklart. Envisheten är väl den enda superkrafter man har kvar. Nåja, skadad den med. Ärgad. Men inte helt söndervittrad.

Så man längtar efter ledighet. Sörjer de projekt man inte kommer att hinna med. Försöker att med viss möda hinna med andra.

Fast störst är ändå förmågan man fått med att förlika sig med att allt man gör är sandkonst. Det fungerar utmärkt ändå. Jag kommer inte att förändra världen. Jag kommer inte att hämta hem priser. Jag kommer inte att spruta ur mig några hits. Men det är OK ändå. Jag är INTE bitter för något av det där. Jag gråter inte heller över förlorade pengar, eller pengar som aldrig kom. Förnöjsamhet fyller mig istället. Varje dag. Jag älskar att vara levande. Fast det kanske inte är lätt och enkelt alltid. Men vem fan har det enkelt. Ingen. Det finns alltid råttfällor som slår igen i tillvaron. Sådana man får stå ut med.

Imorgon skall jag bära in den sista pallen pellets för året. Sen finns en pall pellets kvar. Den får vara kvar till nästa säsong. 19 pallar inburna. 19 * 852 kg. För lite för att få upp flåset såklart. Men ändå lite motion borde det ha gett. Tycker man. Fast troligen blir det mest skador. Axelprotesbärandet plågar den motsatt sidan av kroppen. Det är den som får ta stryk. Drömmer våta drömmar om bergvärme.

Fast att bära in ett ton om dagen är liksom ingen större grej. Om man nu skulle behöva göra det. Två går nog bra med. tre och fyra och kanske fem med lite träning. Som människa kan man åstadkomma storverk. Vi glömmer ofta det. Farsan cyklade från Orsa till Stockholm för sitt först jobb. Det var hur naturligt som helst för honom som ung tonåring. Det var normalt och ingenting. Vi skulle såklart klara det vi också. Gå till Afrika till exempel. En av mina drömmar. Man kan. Man måste bara ta det första steget och sen fortsätta gå.

Jag hoppas att ni har koll på era dymlar, även icke lymlar har ju dymlar, behöver därför se om dom en dag som denna. Det säger sig själv liksom. Lite tyg, vira in din dymmel i det, Sen blir den väl anpassad för dymmeldag och påsk.

Här uppe på kullen är det bra. Helt OK. Däcket är däremot fortfarande ute på vift. Varken Postnord eller tysken har några besked i den frågan. Tystnad alltså. Men man bor alltså i Los. Det kan komma ett snöväder när som helst. Man bör kunna färdas fritt med dubbdäck på ett tag till.

Döstädar lite lätt här annars. Ett pågående arbete. Den där flytten från Sörmland av grejer har slagit rot där. Som femtiotalet spänningssladdar till datorer. Spar tre. Sådär liksom. Sen allt det där man börjar inse att man aldrig kommer att hinna med. Varenda sådant projekt bränner till lite i bröstet. Men vad skall man spara sådan grejer för? Det som bara samlar damm.

Fast i princip hela veckan har varit okoncentrerad. Det har funnits lämpligt placerade störningsmoment utplacerad lite här och var och alltså har jag inte nått den koncentration som behövs för att göra något vettigt. Irriterar otroligt mycket oftast det där. Men har tagit det med jämnmod den här veckan. Lite Åkes lidande på kullen har det blivit. Sympatiserar med han den där Jesus på korset på det där sättet och gör mig klar för ett nytt kyrkoår fast jag inte ens är medlem i kyrkan.

Men lugnt. Livet är gott. Kaffe finns i koppen och i burken. Inte mycket fattas mig. Alltså finns inget att klaga på.

Vi tillbringar fredagen och en del av lördagen på Orbaden Spa & Resort. Äldste sonen har fixat en övernattning med trerätters till K på hennes 61 årsdag. Fast han tänkte troligen att firandet skulle ske på 60-årsdagen… Jag vet inte. Vi är sådana i min familj. Primtalen firas. De där vanliga talen (utom 42) går bara förbi. Undertecknad följer alltså med på nåder. Men dit far vi i alla fall. Timingen är perfekt, vila behövs såklart efter allt farande fram och tillbaks den sista tiden.

Att frottera sig med några av de där kändisarna som bär upp Sveriges skvallerblaskor, äta god mat, dricka gott, bo bra, är härligt såklart. Fast avkopplande vet jag inte. Tröttare när man kommer därifrån än när man kom. Fast den där MYCKET dyra whiskyn på nattkröken gick verkligen inte av för hackor. Att man dessutom satt djupt nedsjunken i en ljuvlig Engelsk pufffåtölj när den intogs gjorde inte saken sämre. Allt medans solen gick ner över sjön som väl är Ljusnan men säkert heter Orsjön just här. Inte helt säker på det sista.

Fast nu har alltså jag med fått uppleva Orbaden. K har varit där tidigare. Nice place liksom. Där kan man kanske ha nästa konferens. Eller begravning. Om man har råd. För dyrt för en enkel öl med polarna.

Vi tänker att vi befinner oss bra nära Gävle på hemvägen. Så vi ger oss iväg dit. Men Gävle har inte det vi vill ha så vi far till Falun, intar hamburgare eftersom vi känner oss som proletärer igen, far vidare till Borlänge, som har det vi vill ha. Handlar lite annat där också och far sedan hem mer trötta än när vi åkte. Japp, det är så man vilar. All in hela vägen.

Nu går vi båda här hemma och ojjar oss för att vi är så trötta. Upplevelser kostar på. Vi är inte vana med att det händer så mycket här på kullen. Nöjda såklart.

Däcket som saknas är fortfarande borta. Sista dagen man får ha dubbdäck på imorgon. Jättebra alltså. Fast lite dispens från den där regeln brukar man kunna få om man bor på en kulle i Los. I alla fall anser och tolkar jag reglerna så. Vis som jag är efter flera års sena snöoväder i april. Beredd att gå till tings på den tesen om jag skulle bli bötfälld. Ja kan bli rättshaverist i det där rent utav.

Förutom det trötta så är allt bra. Men får hoppas på påsken som energipåfyllare. The perks of being a wallflower skall betittas för 28’e gången eller vad det nu är. Förstår inte vad det är i den filmen som slår an något speciellt inom mig. Gillar den skarpt. Jodå boken också. Man kan ha lika stor glädje av båda faktiskt. Sen blir det alltså serier och godis och julmust. God bok. Sömn. Gott liv på kullen.

Läget är alltså utmärkt!

Det är löjligt vilket vanedjur man är. Firefox har lagt till en inställning där man kan ha tabbarna till vänster. Ger lite mer utrymme för innehållet så att man kan hålla reda på de tusen tabbar man har öppna. Men jäklar vad svårt det är att anpassa sig till att ha dem där istället för upptill.

Men gillar dom. Så jag fortsätter. Hade nog fortsatt ändå bara för att viska till min tröga hjärna “häng med“. Av samma anledning byter jag ibland skärmar för mitt innehåll. Det tar några dagar för hjärnan att hänga med då också.

Nåja, om en veka eller tå är det där vardag. Då kan man byta tillbaks. Hålla på så. Jogga hjärnceller.

Applåderar för övrigt när Mozillagänget kommer på lite egna grejer istället för att försöka hålla sig till Googles taktpinne. Där finns framgången också är jag säker på. Det där gäller f.ö. också alla Svenska “high tech bolag” som egentligen bara gör exakt samma sak i princip som alla andra “high tech bolag” i världen. Går i takt. En takt som bestäms av de stora. Trist och tråkigt och med ingenting som resultatet.

Själv tänker jag ge mig strax. Det kom inget däck idag heller så ett saknas fortfarande. Man får hoppas på nästa vecka och större tur då. Synd eftersom jag har för avsikt att åka förbi däckverkstaden under eftermiddagen och nu får göra en extra tur dit. Men hur mycket man än suckar över dylikt så är det som det är. Man får ta det med en gnutta ro. Utförsbackar och uppförsbackar. Räkmackor dessutom ibland för de som inte är vegetarianer.

Men nu och härifrån en mycket tidig helg. Påskledighetsträning…