En o-cool gubbe

Jag är ganska säker på att det är onsdag idag. Åtminstone inte helt osäker. Rent av troligt när jag tittar på almanackan. Den där osäkerheten kommer också med pensionärslivet och den tilltagande demensen.

Bilen är packad med verktyg. Imorgon skall tamefan de där bromsbackarna bytas. Tanken är att hyra in sig på OK i Ljusdal så att man kan hålla på inne. Får jag bara med mig alla verktyg så skall nog det där fixa sig.

Annars är det bara ljuvligt här. Kodar firmware och i det landet är jag för det mesta lycklig. Jag behöver inte mer egentligen. Realisera idéer med lite problemlösning längs vägen räcker.

Månadsmedlet stiger en bit varje dag. Samma då såklart också nästa månads förväntade elräkning. 1.22 SEK ligger månadsmedel på idag. Det enda man kan göra är att vara beredd. Förvånas över människor som med sent högljudda rop konstaterar att elräkningen för januari blev jävligt stor. Att inte ha någon aning om någonting alls och att oroa sig “just in time” är visst melodin. Själv försöker jag i alla fall förstå innan så att jag är förberedd. Utan att för den skull bygga skyddsrum och bunkra mat. Livet överraskar ändå så det räcker. Jag har aldrig dragit täcket överhuvudet när jag anat spöken i rummet. Min fantasi har alltid varit värre än verkligheten. Hittills.

Pengar gör i alla fall elbolagen, eller var nu de extra miljarderna hamnar. Någonstans, till någons fickor går de ju de där stålarna för kostnaderna för att “tillverka” elen är väl densamma. Tillgång och efterfrågansstyrning, kapitalismens grundstenar. Tycker inte att just det där fungerar på grundläggande saker som el, vatten, skola, åldringsvård, (järn)vägar och liknande. Skulle vilja se en förändring där. Socialdemokratins vassa kniv från förr tilltalar mig. På eggen balanseras det mellan den totala socialismens och den råa kapitalismen. Båda har plats. Men under kontroll och begränsning. Men det var länge sedan socialdemokrater förstod att den kniven skall hedras (och hållas skarp).

I kodandet har AI verktygen verkligen blivit som att ha en kompanjon. Jäkligt smidigt är det och riktigt trevligt. Kunde vi diskutera lite livsfilosofi också ibland så vore det nästan som att ha en arbetskamrat. Ja och när jag tänker på det så går nog det att lösa den detaljen också. Arbetskamrater kan jag nämligen sakna. De där man snackar icke jobbrelaterad skit med. De man kan förklara problem för så att de klarnar för en själv så man kan lösa dem. Som man kan springa in till och ropa hurra när man till slut löst dem. Fast å andra sidan så saknar man ju inte de där som frågar “hur går det?” åtta gånger om dagen. Där (efter frågan) önskar man bara att man hade en laddad grovkalibrig pistol inom räckhåll. När jag tänker på det sista är det kanske bäst man sitter ensam ändå. Alla solitärer på sin plats.

Hoppet står annars till helgen Då bryter det. Kyla blir till snöande. Men snart mars. Första söndagen Vasalopp. Hopp. HURRA!

Elpriset är just nu åtta ggr högre än det var vid den här tiden under förra året. Månadsmedel alltså. Fast fortfarande är det billigare med bergvärme. Men det är här någonstans som vi börjar nå något slags likavärde eftersom pelletsen gått åt andra hållet, ner med en dryg tusenlapp per pall, sedan förra året.

Finns såklart andra fördelar med bergvärmen också. Inget bärande, inget sotande, inget damm, ja och oro för att en panna från 1962 skall haverera just denna vinter.

Ja och förhoppningsvis blir det återigen billigare el föröver.

Men tur, nope det har man inte.

Allt bra på kullen annars. Skulle egentligen farit ner till varma lokaler och bytt bromsbackar idag. Men lite seg så sköt upp det. Siktar på en annan dag. Hoppas på mindre seghet.

Under söndagen och gårdagen var det en riktig pärs här. Jag har en Raspberry Pi som läser av elmätaren. Skickar ut avlästa värden som VSCP event. De där värdena använder jag sen till att kontrollera en del saker. På senare tid också bergvärmepumpens tillsatsvärme. Om strömbehovet går upp över säkringsvärdena så slår jag av tillsatsvärmen helt enkelt och sen kommer den på igen när förbrukningsvärdena är bättre. På det sättet så behöver jag inte säkra upp och spar en hel del pengar varje år.

Men i söndags fungerade ingenting. Ja då trodde jag såklart det var en skitgrej. Men så var det inte. Det tog hela söndagen och i princip hela måndagen att fixa. Det var SD kort som var trasiga. Gamla versioner på OS till pajen så att saker inte gick att installera eller uppdatera. Sen håller jag på med en icke bakåtkompatibel ändring i VSCP paketformat och det ställde till det. Ja osv osv. Tamefan allt som kunde gå fel gick fel.

Jag brukar ta en kopia av SD korten när grejer fungerar. Men här var den fem år gammal. Suck. Lärde mig något. Måste inhandla SD kort. De jag har är alla mer eller mindre defekta verkar det som eller också gick inte imagerna att skriva på kort av samma storlek. Jävligt var ordet.

Nåja det löste sig till slut. Men att ha en Raspberry Pi som styrning till en kritisk funktion är definitivt inget jag skulle rekommendera. Det blir nästan alltid problem någonstans under vägen. Oftast med SD-korten.

Just det här skall flyttas till en egen enhet. Elektronik + firmware fixar biffen. Har grejer som snurrat i tjugo år utan problem eller uppdateringar och som är utsatta för både väder och vind och hårda miljöer. Det självklara valet för en kritisk funktion. Sen kan man använda RPi’er för att presentera data osv. Där är de kanon. Det sagt så har jag pajar som snurrat år in och år ut också. Men ickekritiskt alltså.

Men svettigt var det där. Fast lite som vanligt. Men man gissar att gudarna sitter och skrattar åt en när inget fungerar. Själv drar man däremot knappast på smilbanden. Så många svordomar och “vad är nu detta!!!!” blir det.

Nåja, det är som det är.

Man lever idag också. Jodå. I rätt så god form dessutom. Åtminstone relativt andra dagar som levandes. Möjligen lite mörbultad efter tandläkarbesök igår. Men inte värre än att man kan kosta på sig ett litet flin i ensamheten.

Fast katten är ju med här på kontoret såklart. Lillkatten. Trött på vinter hon med. Sitter mest bredvid mig och tittar uppfordrande på mig. Tycker troligen att vi skall gå upp för trapporna och lägga oss på soffan som igår. Finns väldigt lite att göra för en katt den här tiden på året. Utom att sova då alltså. Igår efter tandläkaren hörsammade jag och sträckte ut mig en timme mitt på blanka dan. Katten i en fåtölj och jag i soffan. Det där är en av nymodighet som kom in i livet under förra året. En eftergift åt pensionsåldern. Förfall kanske. Men jävligt skönt.

Jo man är tröttare. Det går långsammare. Men oftast tar ändå varje dag människan bakom skrivbordet här en bit framåt. När det inte längre gör det lovar jag att sluta. Påpeka gärna det för mig om du upptäcker den tendensen och jag (ännu) inte gör det. Just det där att tro att saker är OK fast att det inte är det är ju en annan del av åldrandets självförnekelse.

Trotts en timmes sovande på soffan igår sover jag som en sten hela natten. Inte riktigt van det på sistone. Hamnar ofta i minnets djupa gruvgångar och måste ligga och fundera en stund. Men icke så i natt alltså. Bara mörker. Den bästa huvudkudden är ett gott samvete sägs det.

Fick två fina flaskor whisky av sönerna i julklapp. Båda kanongoda. Med den där stenen i pencrea så borde jag ju inte dricka starkt alls, men vafan, kan inte låta fin whisky förfaras. Så ikväll, om jag kommer ihåg, skall jag absolut ta mig ett glas. Frågan är om man skall ta av den Japanska eller den Skotska?

Tio minus är det som gäller. Faktiskt en ganska trevlig temperatur under vintern. Några grader under brukar vara helt perfekt. Riktig vinter liksom.

Ser ut som de låga temperaturerna håller i sig bortåt slutet av månaden. Sen verkar det bli lite mildare. Mildare som brukar betyda mer snö. Mars brukar annars alltid vara självaste tungsnömånaden. Om inte äldste sonen fyllde år den månaden så skulle vi kunna sålt den till USA för en spottstyver. Typ så! De sista orden som de säger om det mesta i Gävle.

I boken jag just nu läser räknas ett antal orter upp som orter som ligger jävligt långt från allt apropå att det kunde vara värre att bo där. Såklart är Los en av de orterna. Konstigt det där eftersom jag sitter här och ändå rätt ofta känner att jag finns mitt i världen. Perspektiv.

Men helg. Läge att ta det lugnt. OS är det ju. Invigningen kanske man kan klara av. Melodifestival är det ju. Den senare skippar jag gärna. Till och med om det finns chips. Blir väl bok och soffa gissar jag. Åtminstone någon förmiddag. Möjligen två förmiddagar. Annars – under annan tid – kanske man skulle försöka åstadkomma något. “Musik” kanske. Fast jobb på söndag. Det är sen gammal.