Jo jag vet att det är tjatigt. Mitt prat om uppvärmning. Men ändå, det är en viktig del i livet. Speciellt om man har ett såhär stort hus som vi har. Det måste fungera. Trehundraåttio kvadratmetrar (och lite till) måste hålla plustemperaturer.
Ja och snurrat på har ju bergvärmen. Dagar när man värmer hela huset på 5 kW, ja då börjar man tro på magi. Som jämförelse skulle det gått fem säckar pellets en sådan dag, ja och jag brukade dessutom rätt ofta köra ett element på 2 kW på kontoret för att ha det lite extra programmerarmysigt.
Visst man skulle kunna optimera pelletshateringen också. Med vår gamla panna hade man säkert bara 50% verkningsgrad vissa dagar. Men det var dags att investera där också. En investering som iof hamnade på kanske en tredjedel totalt av vad bergvärmepump och borrande hamnade på. Men till detta tillkommer hantering och annat. Sådant man slipper nu. Speciellt skönt om man tänker att man bara blir äldre eller att frugan skulle bli ensam kvar. Nu rensar man några filter då och då och luftar radiatorer. Thats it.
Men elpriserna har ju skjutit i höjden i år. Fast vi ligger ändå fortfarande på plus när det gäller månadskostnader. Då pratar vi åtta gånger högre elpris här i SE2 området än förra året samma tid. En bra test av att saker fungerar och plockar hem det man hoppats. Då skall man också betänka den kallaste januari/februari perioden på länge som grejerna alltså fixat utan att ens hicka.
Så bergvärme kan jag bara rekommendera. Slutsatsen är som för de flesta andra som installerat att “varför har vi inte gjort det här tidigare…“
Pengar gör oss lyckligare, men bara till en viss gräns. I Ekdals Perspektiv förklarar lyckoprofessorn Micael Dahlén varför jakten på mer pengar sällan ger
Är igång med UDP och multicast igen. Men nu på den nya enheten. Återstår bara att plocka dit websockets efter det sen skall den väl vara “klar“. Nåja. Man skall inte ropa “klar” innan man har semester (och har stängt av mobilen). Gammalt djungelordspråk det.
Lite trixit är det såklart så fort man kommer riktigt nära hårdvaran. Men allt är så enormt mycket enklare nu för tiden än det var förr. Det första modemet jag kodade kodades i assembler. Då hade man inte ens så mycket ram så att man kunde dela upp det snyggt och prydligt utan man fick istället skapa finit state maskiner och använda samma minne under olika delar av uppkopplingen. Allt var krångligare. Att bränna EEPROM tog evigheter. Ja och de skulle UV-rensas också. Ljuvliga tider nu när processorn själv har JTAG inbyggt och man bara laddar upp kod och kan monitorera direkt också. Lite som att äta gräddtårta är det varje dag att arbeta numera. Ja om man ens kan kalla det “arbete“.
Men så jävlas det idag också såklart. Tankefelen är detsamma. Tankerätten också. Men dagarna går åt till att hitta buggar numera precis som då. Ja och jag antar jag inte är ensam om den sysslan i en värld full av programmerare.
Min Spotify klient, som nog är den viktigaste programvaran som körs här – hur skall man överleva utan den – fungerar inte när jag började jobba igår. Antar att det skett en uppdatering av den under helgen för helt plötsligt fungerar inte hårdvaruaccelerationen. Problemet då är att hela datorn låses. Har upplevt det där med Visual Studio Code också. Just låsningen är man ju van från Windowsvärlden. Men inte i Linux. Googlegrejer som ställer till det där. “Världens bästa programmerare” har varit framme igen. Skulle vilja knäppa dem på näsan jag. Hårt. JÄVLIGT hårt! Bäst i världen kan de få fortsätta vara. Men håll er borta från min dator.
Möjligen kan det vara dags för ett nytt grafikkort. Mitt är köpt på Ebay för en hundring… Kan ha bidragit.
Helgen då? Jodå. Bok, soffa, vila. Handlade semlor på Wilmars också. Håller måttet. Ja någon serie, en whisky och en film blev det också. Whisky och semlor borde jag väl hålla mig ifrån. Men kanske skulle världen gynnas av att jag påskyndar det egna frånfället ändå.
Men utvilad. Ja kanske. Lördag nere i källaren. Skruvade loss en gammal elpanna och plockade ordning lite i verkstaden. Skall ge mig på varmvattenberedaren nästa helg om tid hittas och sen är det Hulkens (pannan) tur. Ja lite rör av grövre dimensioner också. Hulken väger väl sisådär femhundra kilo. Gjutjärn rakt igenom. Blir nog ett ton järnskrot till idrottsföreningen i slutändan. Märkligt lustfyllt att hålla på med. Man är underlig.
Veckan innehåller kodande och ett tandläkarbesök. Icke mer vad jag vet idag. Men om framtiden vet man ju väldigt lite som bekant. Saker händer och nog har man väl blivit överraskad mer än en gång av tingens ordning, eller ja brist på ordning är väl närmare sanningen. Ordningen är en illusion, ett fruset ögonblick i tidens gång. Precis som de liv vi lever och som vi kallar en livstid. Avklarade, har de knappt funnits. Ingen ide att höga näsan allt för högt över det man presterat alltså.
