Såja, det får räcka, en dag är slut. Igen. Men jag nöjd. Ganska. Förr skulle jag inte gått och lagt mig nu. Kört på. Eftersom det flyter. Ibland kunde det gå två dygn. Ja och lite till. Inget ovanligt såklart i mitt skrå. Deadline och flyt och nattjobb. Det fungerade så. Och även om jag aldrig älskat tiden mellan 03 och 06, hundvakten, så har resten varit eufori i mångt och mycket. Men nu vid sextio tröttare. Skulle kanske orka det där nu också. Men vet att det kör slut på en gammal gubbe. Det tar längre tid att komma igen numera. Som efter de mycket sällsynta berusningarna. Så man kan lika gärna ta det lite lugnare. Köra på i maklig takt. Sega på.
Utanför fönstret regnar det. Kallregn. Termometern är nere på sex. Sjunkande. På onsdag pratar man om snöblandat i Härjedalen. Brukar betyda här också. Det är höjden tror jag. Höjden som binder fast oss med Härjedalsvädret. Ja den och en passage ut mot Norge och Atlanten. En krigsgubbe, grönman med guldaxlar, sa en gång att den där passagen var strategiskt intressant för kryssningsmissiler mot öst. Men inte fan vet jag om det var sant. De där gubbarna har så mycket konstigheter för sig. Ett år på Chefen för kustflottan i storm och fint väder lärde mig det. Inte många med hjärncellerna i behåll där. Skrämmer. Ja hur som helst, väder kommer det in den där vägen. Atlantvindar och Atlantfukt.
Men sängen alltså. Bok om träd och deras liv ligger där och väntar. Lite tyskflummig sådär. Men det passar ju mig. Sen köper jag kanske inte alla ord som skogvaktaren skriver. Men öppnar sinnet, läser, och ser vad som händer.
Godnatt!
