En dag i böckerna. Bokföring. Trotts vilande firma skall de föras. Bokslut skall göras. Jag har inget emot det. Men att tänka på det, att komma igång, det är inte så roligt. Väl igång så går det som en dans. Men minus såklart i år igen. Fast mindre än Spotify. 😉
Inte idag heller behöver jag fram med varesig snöslunga eller skyffel i någon större omfattning. Blir ompysslad. Bugar och bockar och tackar. Jo jag skottar en gång ut till vägen. Hur skulle jag kunna leva med mig själv om jag inte ens gjorde det. Dags att sälja snöslungan kanske. Går bra, startar direkt, men behöver nog ett rembyte. Fast å andra sidan står den bra där den står också. Man vet aldrig när det blir vargavinter igen och man behöver den. Får väl starta den en gång i alla fall för syns skull i år. I år blev det inget.
Men ikväll tillbaks till tabellerna. Jofan. Sten på sten skall läggas för att bygga det som byggas skall.
Men har bra bok väntar igen där uppe. K hade rätt. Krigstid. Andra världskriget. Danmark. Också judar jagades där av de rädda. Längtar efter att få läsa en timme. Så antagligen smiter jag iväg lite tidigare härifrån låtsaskontoret. Eftersom jag kan.
Men har varit inspirerad som fasiken ett tag. Jo jag vet ju att jag kommer dit. Är inte lika orolig som en projektledare för att inte komma dit igen till slut. Bara man slappnar av. Väntar in. Tar sin promenad.
I år skall jag fånga björnen när den vittjar fröautomaten. Tamefan. Alltså filma. Det där har hänt två år i rad nu. Fröautomaten nedriven och bortsläpad. Uppbruten så att fröna går att komma åt. Fler i byn har råkar ut för samma sak. Men det där är väl inte att vänta förrän i April. Har lite tid på mig ännu.
Fast kanske blev just den björnen skjuten på björnjakten. Det vore ju synd. Men de blodtörstiga skall ha sitt. Annars skjuter de på varandra och oss andra.
Men den tiden, när björnarna vaknar, innebär också att man kan börja beträda stigarna istället för vägarna. Japp, med björnmöten. Maj och Oktober får man hålla lite extra koll. Prata lite högt för sig själv. Hänga bjällror som i Alaska på jackan eller ryggsäcken. Men befrielsen är den där första turen ut i skogen efter stigen. När man kommer ut igen. Slipper sitta fast i hus och på tomt. Det är det som är det jobbiga med vintern. Man kommer ingen vart. Visst, skaffa skoter som alla andra. Men det har blivit flocksysselsättning. Jag är själva definitionen på en ensamvarg. Passar inte i de där flockövningarna. Inte alls.
Fast allt det där är där borta någonstans nu. Vasaloppssöndagen närmar sig. Då har man klarat en vinter. Så är min definition. Resten är en dans. En Talgoxedans. Ja de börjar sjunga på allvar då. Härligt. Nu är det mest Skator, kråkor och hackspett som bygger och låter. Då, efter Vasaloppet, exploderar världen av fågelsång. Man kan stå och lyssna hänförd hur tills fötter domnar. Dropp av smältande snö. Fågelsång. Ja står man där tillräckligt länge så hör man till slut Koltrasten. Japp, det vackraste ett mänskligt öra kan få höra.
Nu annat.
