Ibland syns det. Att vi faktiskt befinner oss ovanför de där molnen. Dimman i dalgångarna. Den jag gick mitt i igår. Idag långt där borta någonstans. Där älvar och vattendrag skapar den.
Hemkommen från promenaden. Fem grader kallt. Klart. Skönt. Perfekt. Och världen ser helt annorlunda ut än den såg ut igår.
Inte möter jag någon människa på utvägen. Byn är tom. Folk har tydligen kommit iväg till skolor och arbete såhär vid åtta. Det är olika på dagar det där också. Vissa dagar dräller det av folk. Ja det är inte som i Stockholms tunnelbana såklart. Men nog för att störa en ocool gubbes filosoferande under ensam vandring.
Det är lite skönt alltså med de tomma vägarna. Som stigen jag annars går efter. Det jobbigaste med att gå efter vägarna är allt hejande. Man känner ju i princip alla här på byn så det är bara att heja på. Tröttsamt.
Hygget ser annorlunda ut i solsken än i dimma. Puckelpist.
Släppte man ut en Norrtäljebo på skidor här så slog han väl ihjäl sig… 😉
Går som vanligt förbi äldreboendet. Men det är för tidigt att hälsa på grannen, Sone. Kvar där nu. Mästaren. En av Sveriges bästa dragspelare. Det tror jag världen håller med om. Jodå i rummet bredvid finns en riksspelman med fiolen som sitt instrument. En annan mästare. Båda kan dom fortfarande traktera de svåraste stycken men har svår med att veta vilken dag det är. Hjärnan är en mysko pryl. Hur är det möjligt liksom. Dragspel. Basgång med ena handen, melodi med den andra, sen takt, minnas passagerna, ja och känsla. Och allt det där fungerar, fast dimman ligger tät för övrigt. Kommer det bli så för en annan också. Att man med lätthet kan sno ihop lite inbäddad kod till en ARM, men inte känner igen sina egna barn? Kanske. Märkligt isåfall. Man får hoppas man inte kommer dit. Såklart.
Appar är ju lösningen på allt. Så min telefon har stegräknare såklart. Två för säkerhets skull. Den ena säger att min promenad är på 8500 steg. Den andra 3500 steg. Jo jag går i 20.3 km/h också. Bra gjort liksom. Håll med. Tiden jag går, en timme och sjutton minuter överensstämmer i alla fall. Tillverkare Sony och Google. Två av världen största företag. Världen imponeras av apparna. Inte jag. Buggskepp och skräp.
Jag möter ett par på vägen hem som bär på en låda med högst troliga semlor. Jodå, jag bjuder nästan in mig själv. Men nöjer mig med att konstatera att vädret är fint, haloj och ajöss. Mannen är vacker som gamla män lätt blir. Hår som spretar åt alla håll där på huvudet. Lite rund. Lite glad. En landsortsbo. Fårad av ett liv i arbete. Men jag vågar inte be om att få ta en bild idag. Jag ser ju att också han längtar in till kaffe och semla. En belöning för en promenad.
Hemma en apelsin. Han/hon/det/gud hade en bra dag när apelsinerna kom till. Lite kaffe sen efter det. Ja, sen sten på sten.