En o-cool gubbe

Att vattna putsen är den självklara starten på dagen i dessa tider. Men alltid efter frukost. Det är sen gammalt. Putsen sitter kvar och det är inga sprickor ännu i alla fall. Lite fix här och där sen får det vara (till nästa generation).

Kontoret är upp och ner. Har installerat nya radiatorer här och flyttat en annan. Lokalen bör återställas. Men det behövs lite elfix för att få till det eftersom ellisten inte fick plats när två nya element skulle dit. Får ta tag i det där idag medans det är ljust. Möjligen skall jag sätta dit ellisten igen med distanser så att den får plats. Behövs lite målning här på kontoret också. Det måste jag ta tag i.

Annars känns det bra med normalläge igen. Fast mycket blev det inte gjort igår. Lite housekeeping sådär. Finns massor med sådant att ta tag i efter fem veckor. Mail har jag i alla fall försökt att rensa efter hand för att slippa sitta i tre dagar och hantera allt som kommit in när man är tillbaks. Det var skönt. Men det finns annat att ta tag i. Lovar.

Ozzy då. Inte helt oväntat såklart. Vi dör alla till slut. Men tråkigt såklart. Black Sabbath har format mig både som musiker och människa. Det var åt det hållet vi gick. Hur många gånger har man inte sjungit tillsammans med Ozzy i deras låtar? Men bandet, inte Ozzy som soloartist, är de som satt avtryck hos mig. När jag jobbade på fabrik hade jag en batteridriven kassettbandspelare i en rem över axeln och hörlurar. Black Sabbath var det som spelades. Batterierna räckte väl en dag. Min närmaste chef – religiös – blev vansinnig en morgon när jag jag satte på mig lurarna och gick ut för att jobba. Slog av mig lurarna så de hamnade trasiga i ett hörn på lagret. Antagligen hade han sagt något som jag inte hörde. Idag hade hans värld raserats eftersom världen är full av sådana som jag var då. Men den händelsen kändes väl som lite hårdrock den också. Bara vad man kunde förvänta sig. Ja man gillar det lite. Sjutton år och revolt liksom.

Elen ligger på 4.40 öre/kWh just nu. I område två alltså. Det kan man ju flina lite åt. Det finns alltid något att gotta sig åt. Synd att man inte kan köpa på sig lite extra el nu och spara fram till bergvärmevintern. Naturligtvis har pelletspriserna droppar med en tusing och lite till inför årets säsong. Hade sparat ungefär trettio papp på det jämfört med förra säsongen. Äntligen ett pris som är nära rimligt fast det åker väl upp igen med de virkespriser vi ser idag. Men nu finns ingen återvändo. Känns fortfarande som ett bra beslut.

Tänk att det är augusti redan. Det trodde man inte den första juni. Eller ja det gjorde man nog. Tycker ändå att den här sommaren inte gått förbi som en grisblink. Man har hunnit med lite bättre än man brukar. Får man känna sig nöjd? Skitsamma “om“, det känns bra, fast längtar till vinter, nope, det gör jag inte.

För lite drygt fem veckor sedan gick jag på semester och var trött i knoppen men pigg (nåja) i kroppen. Nu efter semestern är det precis tvärtom. Kroppen är slut. Knoppen rätt pigg (nåja). Det har målats, dragits el, snickrats, sågats, murats, putsas, VVS’ats, ja och massor av annat under den här semestern. K och jag har hållit på tills ben eller armar gett upp, vilat, sen dragit igång igen. Varje dag. Nästan.

Använder förmiddagen idag till att putsa mur. Gårdagen också eftersom K var ledig. Det är bara den kvar i det rum vi håller på med nu, sen tapeter, golv, möblera. Man vill liksom se ett “klart” här också. För det finns ett sådant. Det är man inte bortskämd med i mitt ordinarie jobb.

En perfekt semester enligt mina preferenser. Egentligen borde man väl ha badat. Åtminstone en gång. Men vi har grillat. Ätit bra mat på några av de bästa krogarna i Hälsingland. Vädret måste väl sägas ha varit toppen den här sommaren. Är fortfarande toppen. Jo det regnar mer. Men varmt är det fortfarande. Man sover fortfarande med öppna fönster. Härligt är bara förnamnet. En utarbetad kropp sover jävligt bra i ett rum där sommarvindar med lätthet smeker bort all trötthet.

Fast det är väl inte för sent att bada än. Fast jo, egentligen är det det. På Olof-dagen kastades den första kallstenen. Enligt bondepraktikan är det inte hälsosamt att bada efter den dagen. Men global uppvärmning och allt det där. Bada på liksom. Vi får se hur det blir.

Musik då? Ja det har inte blivit så mycket. En kort session i “studion“. Inte en enda, ens en liten, livelyssning. Bedrövligt alltså. Men har liksom bara hittat det där inställsamma tråkiga konserterna. Orkar inte med det för det mesta och definitivt inte den här sommaren. Suget värker däremot i mig. En pungsparkskonsert skulle sitta fint. Kanske skulle Thåström på Dalhalla den sista augusti kunna vara en sådan… Men…

Hur som helst så känns det riktigt finemang att sitta här på kontoret igen. Lustigt egentligen för det kändes finfint att inte sitta här också. Det där är nog en sjukdom. Antagligen. Det kan inte vara normalt.

Blev förresten amatördiagnostiserad som autistisk under sommaren. Det är det där kodandet. Det kan väl inte vara “normalt” att lägga ner så mycket tid på något… Jag suckar och konstaterar bara att om att lägga ner mycket energi på något ger en sjukdomsdiagnos så är världen mycket mer illa däran än jag trodde. Vafan vore vi någonstans om ingen gjorde det där lilla extra som krävs?

Jag är säker på att vi i en framtid kommer att förfasa oss över dagens alla diagnoser. Tidens största skräckexempel. Olikheterna är det som förenar oss. Det finns inte en jävel som är “normal“. Och fanns det det så var det där, eller i det “normalas” närhet, som, sjukdomstillstånden skulle letas.

Nåja. det här får räcka som blogginlägg idag. Det lär komma fler…