Category: Betraktelser & Berättelse

Man skulle kunnat sitta med en gitarr i studion idag. Men det är ändå långfredagen. Så man får ta det lite lugnt. Därför att man är trött. Kristus må ha dött på korset för våra synder idag men jag står ändå för mina. Det kan inte hjälpas. Det är inte förlåtelse jag kräver. Det är förståelse för mina svagheter. Jag försöker att inte stampa på andra under min färd genom livet. Japp, det gör mig lätt att utnyttja under färden. Men jag vill leva så. Jag har rena böcker. Fast ingen har väl det på riktigt egentligen. Man sårar och påverkar negativt även om det aldrig var avsikten. Jag vet bara att om jag vetat så skulle jag inte gjort det. Sårat eller spridit negativ energi alltså. Men jag är inte Gud. Jag är bara ett djur som alla andra. Ett som försöker leva så bra som det bara går utan att förstöra för omvärlden.

Jag är tacksam för det jag har. Nöjd med att vara en o-cool gubbe från Los. Det är OK. Ser en tjock farbror på bilderna av mig själv i tidning. Känner såklart inte igen mig. Men det ger mig ingen livskris i alla fall. Jag är yngre och snyggare inuti om du vill titta efter. Men det vill du såklart inte. Man har inte tid med sånt. En snabb analys sen har man allt klart för sig. Vi fungerar alla så. Men man ÄR inte det som andra ser. Man ÄR det man själv bestämmer sig för att vara. Det finns en viktig skillnad där. Man får aldrig glömma vilken sida av just det man måste hålla sig fast på. Leva där så gott man kan. Det är bara det man orkar och ingen kan begära mer av oss.

Ja grejer har man ju. Fler blev det ju igår. De flesta kan man leva utan. Köpte mycket onödigt. Citronträdet är det som kommer att leva kvar här hos oss som dröm och ett minne från gårdagen. Blir en oas här som påminner om varmare trakter. Om det överlever. Men annars handlar det ju bara om grejer. Kul det också men inte långsiktigt på minsta lilla vis. Att människor vill att man skall ha några timmar kul och är vänliga och rara omkring en uppskattar jag dock oerhört.

Men det största av allt är ändå att snödropparna på södersidan nog slår ut idag. Svårslaget som långfredagshändelse eller för den delen när det gäller allt som hänt hittills i år. Aftonbladet må svartmåla men det är vår och bättre tider på väg.

Skare är av ondo så här på våren. I alla fall om det är fullmåne och man skall yla och dansa där på berget. Resultatet är blodiga ben. Vi skär oss nämligen på benen jag och vargarna av denna vassa skare som inte bär några av oss den här tiden på året.

Men vilken underbart yyyyyyyyylande natt det varit. Har ni hört oss? Ylandena rullade genom dalarna och jag tror bestämt att ljusen tändes i en del stugor där nere. En del tycker det ju är spöklikt när ljudet rullar över och igenom dom men det är ju ingen fara med det där. Vi hyllar ju bara vår syster Theia där upp i himlen som återspeglar ljuset på oss så vackert nu i de sista skälvande vinternätterna. Ett ljus som nådde sitt maximum i natt.

Så trött men sårig och lycklig så far jag nu till Ljusdal för lite världsliga nöjen.

Förbereder mig för ylande till fullmånen i natt. Men först blev det dragspelsgrattis genom mobilen och fönstret. Det är grannen, dragspelaren med fru såklart som sett min vinst. Ses vi inte vid postlådan så ses vi genom köksfönstret. Idag dragspelare med spelet på sig och musiken i mobilen med fru på sång. Det är sådant man kan vänja sig vid. Blir såklart uppiggad. Dom är sådana grannarna. Snälla och uppiggande.

Sett en del av Hälsingland idag alltså. Kan bara konstatera att också Ljusnandalen har sina fördelar. Det är vackert. Skulle nog kunna tänka mig att bo där någonstans några mil efter Järvsö någonstans. Helst på Bollnässidan. Med fru då såklart som också tycker om området. Livet skulle vara enklare där om man vill nå världen. Med världen menas då restaurangbesök, teater, bio och sånt. Men det kanske man inte vill? Eller så vill man? Vi har inte bestämt oss. Kanske bestämmer vi oss aldrig. Det är inget fel på södra Frankrike heller. Eller Grekland för den delen. Men inte bor vi där heller? Underligt är det. Eller också inte. Hälsingland är Hälsingland. Man bor där och dör där. Somliga i alla fall. Vissa verkar nöjda med det.

I Bollnäs blev det en hamburgare på Max. Gillar deras vegetariska burgare. Naturligt eftersom jag är vegetarian. Men det gick inte att betala. Ett centralt fel i systemet gjorde att inga Max restauranger i Sverige kunde genomföra kortbetalningar under lunchrusningen. Spännande! Dom flesta där i kön hade, liksom jag inga kontanter, och kunde alltså inte betala för sin mat. Vi är sårbara nu för tiden. En rejäl EMC smäll och helt plötsligt bryter hela vår infrastruktur ihop. Varenda dator i det här landet skulle säcka ihop. Ja i alla andra länder också såklart om det var en rejäl ssssppfffft!!!. Någon som har hört talas om ett backupsystem? Nä, tänkte väl det. Ja kontanter säger ni. Men det är datorer som hanterar dom också säger jag. Det skulle braka ihop. Tvångsbantning skulle det bli. Kanske bra för vissa av oss ändå om man funderar på saken. Sämre för andra. Bra att bo på landet om det händer. Här kan man i alla fall äta granskott.

Men det löste sig. En ansvarig kom på efter ett tag att Max Express system var kopplat genom ett annat system så till slut kunde vi ändå betala och få vår mat. Men det kändes lite som om man fick en glimt av en framtida kris där på Max idag.

Man är antagligen gammal på riktigt när man bara hälsar på sina föräldrar vid deras grav. Gjorde det när jag ändå åkte förbi. Men det är väl som det skall vara. Föräldrar skall dö före sina barn. Det omvända är värre. Mycket värre. Vidrigt! Har sett för mycket av det i släkten. Unga skall leva tills dom dör och är klara med sitt. Inte ryckas bort halvvägs eller kvartsväg genom livet när man har en massa ogjort.

Spionerade lite i Ljusdal idag. Kändes som ett måste om man skall kunna genomföra det här. Har en ganska klar bild av vad det kommer att bli imorgon. Temat är “köp bara onödigt”. Alltså här kommer tjugofemtusen som man inte skulle ha och som man måste handla upp. Då kan man för en gång skull vara lite oförnuftig och bara köpa sånt som man aldrig skulle unna sig annars för pengarna. Så så får det bli. Det kommer att bränna till några timmar och sen är dom borta och ersatta med lite strunt som vi egentligen inte behöver. Men det kommer antagligen bli timmar man aldrig kommer att glömma. Jag är ingen storshoppare annars så att få göra det en gång i livet med manisk intensitet må vara förlåtet.

Ett litet problem är ju att det är fullmåne i natt. Berget, månen, vargarna och de Hälsingska storskogarna kräver att jag deltar i nattens övningar. Att tillbringa natten där på Örnberget och dansa och yla och sen upp och iväg till Ljusdal kan bli tröttande. Men får väl göra som vargarna. Sova först när bytet är nedlagt framåt eftermiddagen. Eller också skall man ta vargarna med sig in dit till köpingen. Vandra in där naken med håret spretandes åt alla håll och med en vild blick shoppa som en ensam varg efter en hel natts ylande och dansande. Men man skall passera Färila såklart och varg är ju inte så populärt där precis efter ungvargens nyfikna tassande i byn. Så det är bäst att lämna vargarna kvar i storskogens dalar. Fara ensam in till människobyn som en o-cool gubbe från Los och bara som det.

Imorgon stora rundan. Ner till Ljusdal och spionera lite inför Torsdagen. Sen över Järvsö, heja på Barbro, och vidare till Bollnäs. Äta en Maxburgare. Vegetarisk såklart. En flaska rom hör påsken till och måste införskaffas. Handla lite (eller kanske mycket) påskmat. Sen hemåt igen över Edsbyn. Det vanliga. Gravarna i Ovanåker, en tur genom Edsbyn – som man kanske inte känner längre. Köpa lite rördelar och sen upp mot Voxna. Vinka till poeten precis där när man börjar få upp farten efter samhället (borde inte vinterutflyttade poeter återvänt till sina kojor nu?) och sen följa Voxnan vidare upp mot dom stora skogarna. Borde bli ungefär en heldag det. Låtsasjobb på hög nivå liksom.

Men allt det där det är imorgon det. En fullmåne utanför fönstret nu. Stor, vit och rund. God på något vis. Bådar gott för ypperligt blåljus mellan träden inatt. Men det är först imorgon natt som den är full på riktigt. Då skall vargarna och jag göra gemensam sak där uppe på Örnberget. Där, där man nästan kan se så långt som Hälsingland sträcker sig. Också då, där i natten, rullar dom bort ut i fjärran dom där bergen. Men nu i grader av svart istället för nyanser av blått . Berg som man i andra landskap skulle ha dragit vägarna runt men som envisa Hälsingar såklart dragit vägarna rakt över. Det vrånghälsingska i folket hindras såklart inte av ett berg som råkar stå ivägen. Gillar det också. Det där vrånga hos människorna här. Folket som säger ord man kan lita på.

Läste förresten i Ljusdals Posten idag att jag är 56-år. Kan det verkligen stämma det!? Känns liksom äldre än en o-cool gubbe från Los känner sig.

Jag stod vid fönstret och tittade en lång stund inatt. Blåljuset bara vräker ner över oss här i skogen just nu. På natten alltså. På dan är det naturligtvis lika varmt vitt som i resten av Sverige här i Los också. Ni som har följt mina betraktelser över sakernas tillstånd, känner min fascination över det här ljuset. Jag kan stå där i fönstret i oändligheter och bara betrakta världen som det där ljuset skapar där ute. Räven som rör sig där i skogsbrynet blir helt svart. Som om den bara var en siluett som rör sig sökande framåt. Det är bara på svansen man fortfarande ser att det är en räv. På något konstigt sätt är skuggan av den ännu svartare. Finns det något som är svartare än svart? Ja, tydligen.

Men man kan inte stå i fönster och se ut i det magiska hela natten. Man får nöja sig med en liten stund. I alla fall om man skall låtsasjobba dan efter, och det vill man ju. Så jag lägger mig. Men de surrar runt i huvudet. Tankar och trådar som skall nystas upp. Jag kommer att tänka på det där andra ljuset jag älskar så mycket. Det som nästan chockade mig när vi flyttade upp hit. Dom ljusa nätterna strax före midsommar. Dom som smyger sig på så försiktigt att man nästan inte märker det och som så hastigt bara helt plötsligt är borta efter midsommar. I början när vi bodde här så brukade vi ofta ta bilen och åka ut i det där ljusa. Ta någon skogsbilväg på måfå. Då när det är som dag där i det där ljuset eller skymningsljuset är väl en bättre benämning. Djuren är vakna och man ser dom man aldrig ser annars. Ängsullen lyser. Har man tur så ser man en älva där ute på myren men oftast är det såklart bara dimman som kall och tung är täcke för hjortron som tycker om det där skyddande och skall mogna där senare som de sista innan höstkänningen.

Där någonstans somnar jag. Drömmer säkert om universum och svarta hål. Det liksom känns så i alla fall när jag vaknar. Man kan ha sämre utgångspunkt för en låtsasarbetsdag.