Men i princip håller jag med. Folk skall inte ha mer… ;-/
Categories
Category: Betraktelser & Berättelse
Måndag. Dessa underbara måndagar. Flera tomma dagar framför sig. Dagar som kan fyllas med något. Underbart. Nej jag säger inte det där för att provocera, Jag känner så. Jag är där jag vill vara. Ja och då menar jag kanske inte Los, fast det iof går för sig det också.
P hälsar på i fredags. Han har sagt upp sig. Tröttnat. Klarade inte telefonförsäljarjobbet längre. Mår bättre nu som arbetslös. Mellan jobb. Det ser man. Hoppas på afterski jobb på synten i fjällen under vinter. Ja och vi som känner honom vet ju att det är precis där han skall vara. I musiken. Alltid. Den, eller snarare musiken, som är hans egentliga liv. Men än kostar det på. Såklart.
Två skivinspelningar pågår. Han är med på båda. Bollnäs. Hotellrum med fem svettiga personer som delar rummet en helg. Omtagningar. De dåliga skämten. Skräpmaten. Allt det där andra. Ja, inte så mycket flickor längre. De som satt där. Stackars kvinnor. Jag tänker på dom ibland. Hämtade de sig någonsin från det där. Flera av dem var lika mycket i repan som oss. De har antagligen hörapparat allihop idag, möjligen också bortom det. Men för P och hans mannar är det där alltså ett passerat stadium. Det finns fruar och barn där hemma numera. Ja, och inga flickor som vill sitta där och lyssna hur som helst.
Men jag är glad för P’s skull. Han är lyckligare nu än som bonushämtande telefonförsäljare med fet plånbok.
Men måndag alltså. Midsommarvecka. På onsdag 6:24 skall jag upp och vända på båten. Sommarsolstånd. Dags för den att segla norrut igen. Om man känner att paniken kryper sig på en när man förstår att vi redan är där så får man tänka på vintersolståndet och hur mycket vinter som är kvar efter det. Torde gälla samma sak efter sommarsolståndet men sommar då. Men fan trott förresten. Lite kvar av juni, sen juli, augusti och sen är man ju där. Ofta nattfrost redan i augusti. Det gäller att ta till vara på det här. Göra det med mani. Grilla, bada, äta glass. Själv är det det där barfota och sova med öppet fönster som är sommaren.
Midsommar blir lugn. Kanske grillar vi. Men mycket mer blir det inte skulle jag tro. Men det räcker. Jag lever.
Categories
Stor häftig och frän
Även en sådan som jag som inte är lika stor, häftig och frän som er andra så har också jag ibland bra dagar. Nåja, inte på så sätt att jag hämtar hem medaljer, ryggdunkningar och segrar som er andra, ja, eller ens fyller konton med kronor och dollar, men bra dagar lik förbannat. Som idag alltså.
Jag klipper nämligen gräs varandes mitt i sommaren under en vanlig dag. Jo det må så vara att hälften av min gräsklippartid går åt till att få igång gräsklipparen och sen hålla den igång, det känns OK, jag kan leva med det, det är nu min lott i livet att det är så. Men när jag stänger av det där vrålande vidundret då sjunger fåglarna för full hals, hänförda, solen skiner,åtta minuter bortifrån, ljusvägen, en ljum bris svalkar min kind som en älskandes mjuka hand. Det blir fika. Kaffe och en butterkaka. Några kex. Ute. Det ÄR skönt att leva. Det doftar syren och liljekonvalj. Svalorna svirrar, hackspetten tjippar, koltrasten sjunger hänförande, lövsångare underhåller. Som magiskt socker i kaffekoppen är det det där alltsammans. Man blir lite hög där ute. Inte en enda drog inblandad. Ja möjligen gräsklipparens avgasångor.
Problemet, det skall ju alltid sökas sådana i vår tid, med sådana som mig, är antagligen att vi inte behöver mer än en och annan sådan där dag för att vara tillfreds med livet. En hjärnskada kanske? Eller något ännu värre? Ja, vad vet jag. En ocool gubbe på en kulle i Los vet inte så mycket. Anses inte veta så mycket. Finns nästan inte.
Men när jag nu packat ihop, går in för kvällen, hamburgare skall det bli sägs det, ja vegetariska, sojavarianter, ja då är jag nöjd med min dag. Ja, jag kan faktiskt inte bli nöjdare med en endaste enda dag. Åtminstone det måste väl ses som lite bra i alla fall. Om nu inte stort och fränt och allt det där, så i alla fall gott för en ocool gubbe befinnande sig i den senare delen av sitt liv.
Categories
hmmm….
Categories
Nästan fredag!
Jag tankar för 88 spänn. Om exakt 1629 dagar tänker jag tanka full tank fast jag inte absolut behöver det. Bara sådär. ja och flina. Men det där är inget jag beklagande tänker framträda i “tidningen” med, gråta ut över. Bara en av många små saker som livet som skuldsanerande innefattar.
Det är nästan fredag. För en del är det toppen. Jag har hursomhelst haft en rolig vecka upp till hit. Det har flödat. Älskar det. Koltrastsång och flow. Mer behöver inte en ocool gubbe på en kulle i Los.
Categories
Supermorgon
Att jag inte skulle ha något att säga under två dagar i rad är väl något som skulle kunna liknas vid en lotterivinst , ja där hoppades du på för mycket. Eller snarare “att jag tror jag har något att säga”. Det finns en skillnad där. Knappast hårfin heller.
Vänskapskorruption. Lägenheter. Jodå, det finns i det lilla också. Jag antar att vi alla tagit del av det där. Man får ett jobb för att man känner någon som känner någon och så ger man tillbaks när man själv känner någon som känner någon. Men det finns liksom en gräns. Storgubbarna och storgummorna verkar helt tappa insikten om var den gränsen går. Alltid. Kanske måste det vara så. Jag vet inte. Har åtminstone aldrig varit där.
Notch kallar folk “cunt” på twitter. Det är rätt otrevligt alltihop. Ja och man förstår att det inte är så jävla roligt att vara en offentlig person. Jag skulle INTE vilja byta.
Grannfrun står och tittar på björhonan och hennes två ungar i en halvtimme ute på vägen här på kullen i söndags natt. K och jag spanar frenetiskt också för att försöka få en glimt av dem. Kanske var ett avrivet lock på komposten ett tecken på att de varit här oxå. Det har hänt förr. Men man skall ha tur för att se dem. Men att de finns här, fritt strövande i närområdena, är en livskvalitetsökande faktor. Definitivt.
Det är en supermorgon. SOL. Varmt. Alla dörrar öppna. Fönster likaså. Barfota såklart. Man vill ropa ÄNTLIGEN. Behöver det här. Mycket av det här. Den halvklippta gräsmattan plågar mig dock. Måste nog mecka med gräsklipparen idag. Sen hitta någon som kan dra igång den. OM den vill. Konstigt nog sammankopplar jag alltid sådana här morgnar med England, Leicester och vägen till jobbet.
Skulle till Edsbyn med papper egentligen idag. Bokslut. Men lyckades hitta Losbor som skulle åt det hållet. Perfekt. Spar en halv dag. Tack för att det finns snälla människor. Vi måste hjälpa varandra om vi skall kunna bo här uppe. De flesta av oss vet det. Andra inte. Måste väl vara så.
Ja grönt som fan är det ju. Limegrönt. En fantastisk färg när det är så mycket av den överallt. Man står där liksom med öppen mun om man ställer sig och ser ut över landskapet. Tror inte att det är sant. En axel som gör ont förändrar inte det där det minsta. Man får använda sig av de avledare som behövs.
Men häggen har precis blommat över för i år. Osedvanligt vacker har den varit detta år. Verkligen lyst. Nu väntar vi på syrenerna. Är alltså verkligen mellan hägg och syren. Allt är lite senare i år. Men lugn, det har inte med klimatförändringarna att göra. Allt har inte det. Naturen har en naturlig förändring i sig också. Vill inte vara så där “punkt och prick” som petimätrarna gärna önskar. Lite mer “hipp som happ” snarare skulle man kunna säga.
Äppelträd, körsbärsträd, plommon, ja allt som kan det, blommar för fullt. Det surrar som av en bompplansarmada i tysklönnen. Det är osedvanligt många humlor i år. Mängder av dem. Det tar jag som ett gott tecken. Inte bara för världen. Det är ju också symbolen för VSCP. En god symbol för ett gott projekt. Ja som liksom humlorna flyger fast det kanske nu inte kan det egentligen. Det går göra massor av ren vrånghet.
Pavarotti, koltrasten, sjunger där ute. För mig är den sången som att äta en sur karamell. Det känns så inuti. Den får liksom hela kroppen att reagera, dra ihop sig, träffar djupt där inne, och mynnar ut i en skön, god, härlig eftersmak som varar en hel dag. Ja en god sur karamell alltså. En fantastisk sådan. Gratis.
Men jag skall låta min dag ta sin början här. Den som får bli det den blir. Japp, jag lägger sten på sten. Är en envis jävel.
