Categories
Betraktelser & Berättelse

Lägger ner

Foto: Göran Ekström

Räven, ovanligt stor – som en varg, ovanligt fin, kommer lunkande runt grannens hus. Jag har sett spåren tidigare. Nu bär snön. Det är enklare att ta sig fram. ja och jag ser spåren runt vårt hus också. Hur fågelmatsplatsen avsöks, platsen där vi lägger överblivet bröd likaså, källardörren, innan hen drar till skogs igen. Jag tackar för besöket. Det är trevligt med räv in på knutarna. Men en gång blossade hatet mot hela den där rasen. Det var när en räv dödade alla hönor för oss utom tre. Men de som blev kvar tog han nästa dag. Ett jobb måste utföras till fullo. Ursinnet blossade inom mig. Det fanns kärlek till hönor som var och en var individer. Men man måste förlåta. Räven känner inte ondskan.

Affären. Människorna jag känner, man känner ju alla i en liten by. Är själv känd av alla. Man småpratar lite. Det kan vara trevligt. Fast egentligen känner jag såklart ingen här. Det är bara yta alltsammans. Men kanske passar just det för mig. Född sådan. Skall dö som sådan. Själv.

Får råd med lite påskliljor men ingen whisky till påsk. Kan överleva det. Spriten står varken högt upp i prioriteringarna eller i begäret.

Köper en sista semla för året. Det blir en Bull Olles. De är definitivt inte att skratta åt. Lite “kaneligare” i smaken. Goda. Nu får det där vara fram till nästa år. Det är ju så med allt som är gott, kul och härllgt. Det kräver avhållsamhet också. Begränsningar. Både wiskysippande och semelätande mår bra av uppehåll. Det smakar så mycket godare sen när den där lasten återupptas.

Tiden emellan höjdpunkter är lika viktig som höjdpunkterna. Tid att längtas under. Tid för fantasier. Tid att bygga upp förväntningar på.

Lägger ner “Sveriges Största By”. Det jag tänkte skulle bli ett bokprojekt. Det som jag till och med registrerade en site för.  Men jag har inte tid. Det är bara så. Kanske inte riktig lust heller. Jo, så är det nog. Sen är så mycket av det där fortfarande så nära och det är svårt att komma så nära sig själv utan att utlämna andra människor som kanske inte vill bli utlämnade. Men det finns några tusen ord som skrevs för något år sedan som man kanske kan återanvända ett “o” eller ett “t” ifrån. Kanske rent av här i bloggen. Tror på återbruk nämligen.

Fast sugen på att skriva. Sugen på att göra musik. Men “har inte tid”. Ja, som det brukar heta. Man prioriterar annat. Allt det där medan ett liv rinner iväg.

Solen lyser här utanför. Februarisol. Februaritemperaturer. Fast mars. Det vet man ju. Det säger kalendern. Den rigida. Vår men utan vårvärme. En sådan enorm skillnad det är här här och som det var i Bollnäs igår. Där riktigt varmt. Fick slå av värmen i bilen. Så fort jag svängde av mot Voxna gjorde sig kylan påmind igen. En så tydlig klimatzon just där.  Värmen på för fullt igen i den röda bilen. Synd att man hamnade på fel sida om den där klimatzonen. Eller valde. Man är oftast själv den skyldige. Det är bara i fängelserna och hos de misslyckade som det inte är så.

Dymmelonsdag idag. Man får sänka volymen lite och viska istället för att skrika. Jodå. Liksom. Schhhhhhhhhhhhh….

Nu skall jag sätta mig ner och vänta på att snön smälter bort. Någon bör ju göra det också.

 

Categories
Swedish

Exalterande

Categories
Swedish

Känns lite löjligt i slutet av mars.

Categories
Swedish

Inside Broadway’s Secret Laboratory: ‘Hamilton,’ ‘Frozen,’ and So Much More

Behind the scenes at the New 42nd Street Studios, the building where Broadway rehearses. Featuring “Margaritaville,” “Pretty Woman,” child stars and cronuts.

Source: Inside Broadway’s Secret Laboratory: ‘Hamilton,’ ‘Frozen,’ and So Much More

Categories
Swedish

Flinar… STORT!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Hoppas kan man alltid

Klockan här på låtsaskontoret säger 21:15. Den har fel såklart. Det är sommartid. Icke normaltid.  Man skall tänka 22:15. Borde väl ha ställt om den. Men den hänger strax under taket. Det behövs stol för att ta ner. Jag orkar inte. Inte just nu. Kanske imorgon.

Seg här. Det gör ont överallt. Det hostas. Det ojjas. Det är mosigt. Ger sig alltså inte det där som finns i kroppen. Vad det nu är. Kanske bara gammeln. Ja då kan man ju fatta. Men man hoppas ju på influensa. Hoppas kan man alltid. Varför inte liksom.

Förutom den där klockan finns det fler klockor här nere att ställa om. De andra når jag utan stol. Men orkar inte lik förbannat. Det är en slöhet som tagit mig i besittning. Troligen. Också. Eller oxå. Eller något. Liksom.

Tror jag skall gå och lägga mig. Trotts den tidiga timmen. Bra bok finnes. Det lockar. Inspiration för annat finnes inte. Tydligen.

Har ni sett en vit blodkropp (leukocyt) fånga in en bakterie någon gång? Det är häftigt. Vi har  alla massor av dem. Vi är alla kungar i egna kungariken. Flera kilo goda bakterier i tarmarna.  Allt det där som vi har ansvar för och borde tänka på när vi gör våra val. Som dör med oss. Men kanske vill “leva”.

Bra att datorklockorna ställer om sig själva i alla fall. Det fanns en tid när man fick ställa om dom också.

Sju grader varmt ute idag. Nu är det sju grader kallt. Nedåtgående. Kung bore fajtas ännu. Som vanligt. Det är inte över förrän det sista slaget är avgjort.

Nope, jag ger mig. Hulken, trappen, sängen. Känns dessutom som en macka skulle kunna gå i. Fast man borde låta bli just den.

Förresten börjar det bli bråttom om man vill ha sig en semla…