Categories
Betraktelser & Berättelse

Tänkvärt!?

Categories
Betraktelser & Berättelse Musik

Musikkännarna och skampålen

Idag får jag höra från tredje källan om Lars Winnerbäcks inledning på karriären. Den känns ganska självklar idag tycker jag. Många med mig också såklart. Men så var det inte. Återigen – såklart.

Många var musikförståsigpåarna som inte fattade storheten där. Och inte ens när han äntligen gavs ut så fattades det speciellt mycket i de där leden. Ett ganska ljummet mottagande. Men herr Winnerbäck spelade på. Folket fattade. Villa ha det där. Musiken spreds i de breda folklagren. Inte i det väloljade musikmaskineriet. Istället tvingade musiken sig in som en folkets kil i hård ek. Ja och sen, när det uppenbara är där, då ville ju experterna ha också såklart, i alla fall efter att ha bränt alla inledande bevis på sin oförmåga att se det stora. Ja ni fattar.

Finns såklart en del att lära för de unga av detta. De som vill fram. Spela på bara. Skit i vad folk säger. Samarbeta istället för att konkurrera så förbannat. Ta kontrollen kids. Det är ni som är den nya tiden. Inte dom som var det igår.

Hörde dessutom en annan bra grej idag. Det handlade iof om att få fart på sin karriär men gäller för allt liv i ett samhälle tror jag. Såhär

Det dom ger sig på är just det som du skall behålla

Alltså:

De andra säger är dina svagheter. Där min vän, där har du dina styrkor.

Det du!

Sug på den!

Länge. Och noggrant.

Själv behöver jag inte bry mig så mycket om de där tyckarna. Jag hör dom inte ens. Det är fördelen med solitärens liv. Man gör sin grej. Döv. och blind. Känner bara efter vad som känns rätt och så går man in den riktningen. Jag har försök leva så ett liv. En del kommer såklart anse att det gick sådär. Själv är jag rätt nöjd. Girig har jag aldrig varit. Ni vet väl att den fattige saknar mycket, den girige saknar allt. Girig kan säkert ersättas med “avundsjuk” vid behov.

Men visst, man skulle gjort vissa saker annorlunda om man levt om sitt liv. Men antagligen bara för att man nu sitter här med facit. Allt är så enkelt då. Såklart är det så. Det behövs så lite för att välta. Som mest behövs en lagom stor tuva. Vilket lass som helst stjälper där. Det behövs så lite för att upphöjas också. Att födas in i rätt familj hjälper. Att bo i rätt land. Befinna sig i rätt tid. Råka stöta på rätt person. Och jodå, man får ligga i och gneta på i båda fallen.

Fast ängslighet, det kommer man inte långt med. Då blir man kvar på marken. Garanterat. Sjunkande genom den dessutom. Mot six foot under. Om ingen råkar bära en i någon riktning. Risken då är bara att man hamnar någonstans dit där man inte ville bli buren. Bättre att släppa ängsligheten och gå själv i den riktning man vill gå. Jobbigare men säkrare. Hur det än går, så blir du i alla fall nöjd med dig själv om du gör det. Där finns ändå den hårdaste domaren i domstolen. Försök inte komma undan med någon han/hon/det/gud eller s:t Per. Du är den enväldige domaren i dit liv. Jävig dessutom, eftersom du skall leva det där livet också.

Skitprat säger Mr X såklart. Mrs Y håller med. Dom har minsann jobbat hårt för sin a b c d e f g … Som vilken annan knarkare som helst. Hårt jobb. Inget är låtsas där inte.

Men min blogg. Jag skriver alltså precis vad jag vill.

Sicken frihet. Va!? Tagen. Tillskansad sig. Orättvist? Du vill också skriva en massa strunt?

Fick förresten en fråga om jag ville delta i en serie om influensers som en tidning skall köra. Fick mig sannerligen att le. Rent av fnissa. För är det något jag INTE är så är det en “influenser”. Säger jag A så kommer definitivt alla andra att tycka B. Jag är nog snarare en anti-influenser tänker jag mig. Ett företag kan hyra mig för att skriva om konkurrentens produkt. Det är tämligen säkert att konkurrent kommer att lida skada av sådant skriveri, hur positivt det än är, om den kommer från undertecknad. Jag har inget som helst positivt inflytande på min omvärld nämligen.

Apropå det…

Får mig här och nu att hoppas att Lars Winnerbäck inte drabbas av mina ord ovan. Han verkar deppig ändå. Ju.

Men nu har jag annat att göra. Serru!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Förbannelsen

Det vilar liksom en förbannelse över byn. Det vill sig inte riktigt. Nu är värdshuset till salu igen. Covid-19 ställer till. Hugger tag. Hämtar hem. Spottar ut igen.

Så tror man sig vara starkare än förbannelsen finns det såklart en chans. Bra mat. Fin service. Det fungerar alltid. Med tålamod. Speciellt nu när det vilda och den självvalda ensamheten återigen värdesätts av många. Släng fram några spänn du modige och starta ett nytt liv.

Fast förbannelsen såklart. Trollens skatt. En man som gick här med sin hacka. Letade koppar. Fann annat. Tog girigt det han kunde utan att först fråga trollen om lov. Förbannade var de som växte upp och levde i bygden efter den dagen. Om man nu såklart inte är ett troll själv…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Sista april

silhouette of mountains
Photo by Simon Berger on Pexels.com

Sista april. Korven inhandlad. Vegetarisk såklart. Fiberbröd. Det där dyra. Fanta. Två sorters senap. Hackad gurka. Det är upplagt för vårfirande. Vem behöver mer än det där för det?

Igår. Motorerna startar igen. Jag hittar koncentrationen. Lyckas producera en del. Hjälp på kvällen får jag av dubbelalbumet Jesus Christ Superstar. Har inte lyssnat på det sen tidigt sjuttiotal. Men helt klart finns det ett gäng låtar där som får högerfoten att röra sig. Lyssningsbart och sjunga-med-vänligt som det är, även om man inte är en “Jesus kommer snart” och pekfinger upp mot himlen när man möter okända, person.

Möter förresten fjärten på en mack i Edsbyn här för leden. Gammal gitarrist i en banduppsättning vi hade. Han har köpt sin fjärde gitarr. Sist vi träffades, det är många år sedan nu, hade han hitta en Fender Stratta på en loppis för en ringa peng. Nu var det en Ibanez. Det där som var Japanskt och billighetsgitarrer och väl inte sågs på med total glädje av proffsen “på min tid” men som nu blivit “bra grejer”. Jo de exemplar om tillverkades då också. De betingar väl högst pris. Lågt då. Musiker är rätt tröga i huvudet i största allmänhet. Förändring i tankesätt tar sisådär en tjugo år. Ja och att minst tio idoler sanktionerat och gått före. Känslor.

Apropå musik så fyller follan sjuttio i år. Kung av trummor. Man har svårt att förstå sådant.

Att inte behöva gå ner och mata monstret i källaren, Hulken, det första och det sista man normalt gör för dagen, känns ännu ovant. Frihet. Lite som tidigt sommarlov härifrån. Fast det är ju lite “swiiiisch -> borta” över den här säsongen. Men i år känner – och behöver inte göra det – jag någon större oro inför vintern. Enklare tillvaro föröver.

Men det finn sen hel dag att göra saker på föröver. Jag kom upp ur bingen lite senare idag så det är verkligen hög tid att ta tag i saker. Backup först. Som varje annan fredag. Sen upp med debuggern och köra. Drivare står på programmet. Vi börjar närma oss en release.

Njut nu av att våren officiellt är här. Några snöhögar är allt som återstår av vintern här. Men om man bortser från varningar om ett kommande snöfall, så skall de nog snart vara borta. Sen barfotaväder.

“Fingerbild”
Categories
Betraktelser & Berättelse Musik

Musikern Conny Söderlund har avlidit – Kkuriren

Gitarristen Conny Söderlund, Katrineholm, har avlidit efter en längre tids sjukdom. Med sitt band Con’s Combo hade han stora framgångar i Sydamerika på 60-talet, och hemma i Sverige spelade han med bland andra Cornelis Vreeswijk och Cyndee Peters.

Source: Musikern Conny Söderlund har avlidit – Kkuriren

Tråkigt att höra. Det var ju ett tag sedan dessutom.  Jag kände hans syster under en tid. Återupplever en tur i en Volvo PV genom natten från Stockholm när jag läser det här. Han, jag som körde och hans syrra genom natten, Stockholm till Katrineholm. Att han kompade Cornelis var liksom “jaha” för mig. En bra kille liksom. Räckte med det. En ödmjuk man med stor talanger.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Kikare

Så mycket vår är det ju inte. Man får överleva det. I alla fall tills någon kommer och säger att det beror på klimatförändringarna. Då får man skrika rakt ut. Högt. Intensivt. Ronjavrål. Eller slå [hårt] om de står nära. Och nej, det betyder inte att man är en klimatförnekare. Bara att man är någon som minns väder som varit mer än ett eller två år bakåt i tiden.

Fast tiden handlar mycket om med eller mot nu. Gråzoner är utraderade. I princip. Man får allt bestämma sig. Nu. All-in åt antingen det ena eller det andra hållet gäller. Seså, inga halvmesyrer.

Mänskorna längtar efter konserter. Folksamlingar. Öltält. Fulla gungande vrålande läktare. På samma sätt som man längtade efter den första bananbåtens ankomst efter det sista stora kriget. Men att orka den sista milen gören icke människorna. Nope. Dumt kan man tycka.

Utsövd är man här efter världens snabbaste helg. Åtminstonde det. Det bara blixtrade till där någonstans efter 18:30 när jag lämnade låtsaskontoret och sen satt man här igen. Svaga minne av helgmat och någon film och sömnig morgon i grön IKEA soffa dröjer sig kvar, men kanske hände inget av det där ens. Tur att man inte otrivs här på låtsaskontoret då alltså.

Dags att vakna på helgerna nu. Det är vår. Det finns att göra.

Nästa helg kanske. Valborg. Första maj.

Musik blev det däremot ingen. Men måste nog sätta mig ner någon dag nu och göra något av det där som ligger och som står upp. Varför det frågar du? Jo, för att jag måste. För att jag har det där i mig. Man har inga val ibland. Ut skall skiten. Jag kräver inte att någon varseig skall lyssna eller gilla sen. Bara jag får trycka ut. Bara det som trycks ut får finnas. Som en parentes. (). Visst en synnerligen tom. Men där.

Kasen vid Edsbyhem någon gång i slutet av 60-talet

Valborg hette kort och gott “Sista april” i Edsbyn. Enkelt och tydligt. Arbetarspråk. Om Valborg visste vi väldigt lite. Första maj var en ledig dag inget mer. Socialister var det få i min närhet. Arbetare som får det bra glömmer så fort sitt ursprung.

Men till sista april gällde det att ha den största kasen. Vi ungar bevakade varandra. Borgen. Barnängen. Ja vad de olika delarna i byn nu kallades. Veckan före sista april var det en enorm aktivitet. Alla ungar var med och samlade material till kasen. Ensam hade jag oftast gjort just det där ända sedan januari/februari. Byggt stordelen. Men poäng utdelades bara för den här sista veckan. Det var också nu som det skedde brandsyn. Fick vi tända eller inte tända. Det handlade om storelk på kasen, vind och torka och om närhet till annat. Efter vad jag minns fick vi alltid tända trotts att det var nära några gånger.

Fyrverkeri samlades ihop genom dörrknackning. Undertecknad igen. De brukade bli en del. Sen tändes det. Sköts raketer. Stektes korv och så var man brandvakt en bra bit in på småtimmarna och sen var det sommarlov. I princip. I alla fall i min värld. Som jag minns det.

Korven, lagd i bröd med hackad gurka och en Fanta lever kvar här i huset. Stekt numera. Ingen eld finnes att grilla den på. Men det där andra då alltså. Obrutet från den där tiden tror jag. I princip i alla fall. I Uppsala var det ju sillfrukostar och annat sådant studentikost. Men nästan utan undantag ändå. Ja korven blev väl vegetarisk där någon gång på sjuttiotalet. Fanta… ja jag vet inte varför vi dricker Fanta den här enda gången per år. Men det har blivit så. Traditioner skall man hålla på även om man inte minns varför de kom till en gång. Eller inte. Hur som helst tror jag att det blir Fanta och grillad korv i år också. En tomhet skulle breda ut sig över kullen annars. Det vore som att inte fira jul ungefär.

Jag skulle ge min högra hand för en godispåse just nu. Japp i detta ögonblick. Finns ett allvar i det där. Mitt knark. Det söta. Beroendepersoner. Möjligen inte lika tufft som Heroin och Kokain. Men inte fullt lika dumt heller. Man får välja om man vill bli dum eller tjock. Val finns alltid. Men för att koppla med det som skrevs ovan även gråzoner.

Fast någon “bra” knarkare blev jag aldrig. Inte ens alkoholist. Jag har alltid ogillat det där flyende bortkoppladet. Alltid sökt vägar att komma mer med i världen istället för att ta mig längre bort från den. Nåja. det har man ju misslyckats rejält med. Men kanske lika bra det (då).

Ja nu kan ju ett evigt (låtsas)jobbande ses som den ultimata flykten bort såklart. Den besattes väg. Men serrö, liv utan besatthet är bara för medelmåttor. Det får göra hur ont som helst.

Japp medelmåttor är vi allesammans.

Men man kan ju låtsas. Att man gör det man gör för att försöka att inte vara en. Det ges poäng för försök. Tror mig. I himlen. För de som kommer dit. Här är det “highway to hell“. Inga poäng där för försöken att vara märkvärdig. Jodå, jag har stått på fabriksgolvet. Vet det.

Men första maj betyder väl mer här. För mig. Jag är socialist. Om jag nu är något. Gillar förresten inte sådan snabblimsepitet så mycket. Tror mest på tanken på att vi måste hjälpas åt. Karl Beril’s jul ni vet. Att man bygger ett bättre land om man försöker få med alla. Gärna balanserar sådär snyggt på knivseggen mellan socialism och kapitalism som vi gjort i Sverige och gjort oss till ett av det bästa länderna i världen att leva i. Det skedde inte av sig själv. Folk kämpade för det där. Dog till och med för det. Borde bevaras och utvecklas. Inte avvecklas. Åtminstone inte pga av “orkar inte” eller “vill ha (mer)”.

Att vinna en middag med Bob Dylan kanske vore skoj. Men jag skulle inte ha något att prata med, med honom över en middag. Skulle bli en ganska tråkig tillställning för oss båda. Lika bra att tacka nej alltså. Ja så skulle det bli. Om nu det inte från början fanns premisser om sänkta murar. Om vi kunde prata om han/hon/det/gud och filosofi, eller om helvetet i att vara känd och att inte vara känd. Om livet. Jo, då skulle det kunna bli en bra och en lång middag. Om han nu inte är dum i huvudet. Det finns fler nobelpristagare och musiker än han isåfall som är det. Priser är ingen garanti för smarthet. Inte tusen låtar heller. Eller kunskaper i schack.

Men sannolikheten för en sådan middag är såklart rätt minimal för att inte skriva (elektron)mikroskopisk. Japp, lika bra det såklart. Känns mest som en gäsp ändå.

Det slår mig att troligen har ingen enda levande människa läst den här texten ända hit till det här stycket. Undertecknad oräknad såklart. Det finns något komiskt i det. Man måste le. För sig själv. Ja och sen återgår man äntligen till det man gjorde innan man satte sig att skriva de övriga styckena. Mer är det inte med det heller.

Liksom!

Categories
Betraktelser & Berättelse Musik

Senast lästa bok

Ingen går hel ur det här : mitt liv i den svenska musiken
av Kjell Andersson

Jaha, då var den utläst. Det är en tegelsten. Den kräver lite skummande. Men slutomdömet är ändå att den är värd att läsa. Absolut. Definitivt. Framförallt för oron. Ja, oron. Den som kräver droger. Den som kräver Stureplan. Den som kräver Riche. Den som kräver samma bar som Hemingway intog sin whisky på i Paris och i Venedig. Jodå samma märke av whisky också. En sexa. Eller samma sak i New York., London. Vad hade John Lennon gjort? Vi måste också…

Att gräddan av Svenska artister har den där oron. Att de så barnsligt tror att geniets gåvor så lätt fångas genom att finnas där de som upphöjts en gång fanns. Att de faller ner på knä så fort Dylan nämns. Eller när vem som helst annan av “de stora” och ouppnåeliga finns där. Det fungerar med Springsteen också. Det är svårt att förstå det där. Osäkerheten på sitt eget värde i förhållande till “gudarna”. Att fortfarande känna den fast man står där framme och tiotusen och fler älskar en och de i sin tur är beredda att ge vad som helst för att komma nära det som är deras genier och (av)gudar. Att vara så små när alla tror att det är tvärt om.

Jag tänker många gånger – “men väx upp för fan”. Ja inte bara till Kjell. Till alla de där han omger sig med. Eliten i Svensk musikliv. Och allt kunde lika gärna utspelar sig på en ungdomsgård i Hudiksvall. Kompisar som har kul och kallar det genialitet. En liten värd. En låtsasvärld. Det hemska är att den där lilla världen är och kontrollerar allt inom sitt fack i ett helt land eftersom alla stolar av värde upptas av de inblandade. Man suckar. Man häpnar. Om man utropar sig själv till geni är man kanske inte ett ändå. Inte de närmaste som tror på just det heller.

Men anekdoterna med Per Persson och packet är såklart härlig. Roligt när man känner någon det berör. Men Ulf Lundells spöken får man ju också en mer ingående inblick i. Den svarta hunden rastar dem alla i den här boken. Det borde såklart istället vara tvärt om som för varje eller åtminstone de flesta hundägare. Men medvetenheten finns där i alla fall. Om att det är så. Om det gör någonting bättre vet jag inte. Jag har aldrig ens varit i närheten av de höjder dessa människor seglar på.

Jo, jag tycker nog man kan läsa den här boken.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Hemsyster

Det bakas här. Eller K bakar. “Hemsysterkaka” bland annat. Det godaste som finns. Har väl andra namn. Kakan. Hos andra. Såklart. Men god då också.

Så tämligen nöjd sitter jag nu här på låtsaskontoret. Försöker lösa några problem som ter sig lagom i storlek. Tanken är att hinna lösa och fixa och checka in kod innan grön IKEA-soffa ropar på mig.

Är lite seg. Om det beror på vaccinsprutan eller annat vet jag inte. Spelar såklart ingen roll heller. Egentligen. Man är väl inte så pigg när man är som piggaste heller. Tyvärr.

Men med kaka i magen känns allt gott då såklart. Lite avslaget. Dricker kaffe för att jämna ut. Söker jämvikten. Som alltid. Men det känns mest som om jag helt enkelt somnar snart här i stolen. Japp, det har hänt mer än en gång. “Skall bara stänga igen ögonen en stund…” inleds alltid det hela med.

Har inte blött näsblod idag. Det är inte många sådana dagar nu för tiden. Men dagen är ju inte slut ännu… Åderlåtarens bäste vän känner hopp.

Apropå elmätardatauthämtning så skulle man väl knåpat ihop ett liten wifikort och en app. Med +fem miljoner mätare och kanske 1% som är intresserade av att hämta ut data så… Men har ingen sked just för tillfället. Ni vet “när det regnar manna från himlen så har den fattige ingen sked”. Lika bra det kanske. Manna gör en bara tjock.

Det är OK

Ändå

Liksom

Lika bra att ta tag i det där sista om man nu skall hinna bli “klar”. Eller åtminstone röra sig mot “klar”. Helg snart alltså. Vila. Bortkoppling och reset – reboot. Skönt.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Besök skogen i sommar

Categories
Betraktelser & Berättelse Linux M2M programming Sensors Techstuff VSCP

Ny smart elmätare från Ellevio

An English version is here.

Så monterades den då den nya elmätaren. Tydligen skall 5.4 miljoner nya mätare ut innan 2025. Jodå, jag har samlat data från dess föregångare (som bara satt monterad här i två år) rätt länge. S0-puls var inte tillgänglig för vanligt folk men den blinkande IR dioden var det. Så effekt och energi har jag alltså loggat. Jodå, jag har en till mätare också, på mitt kontor. Läser S0 och IR där och kan på så sätt skilja på husets totala elförbrukning och kontorets elförbrukning.

Men den nya elmätaren lovade mer. Ett seriell interface för kunder. En HAN port. Japp, definitivt sådant som en sådan som jag går igång på. Några minuter efter att den var installerad var kundinterfacet aktiverat. Bara att gå in i på “mina sidor” och aktivera. Smidigt.

Tyvärr han jag inte gå vidare med att bygga den interface logik som krävs för att kunna läsa ut värden från interfacet då den dan. Fick (otåligt) hålla mig till dagen efter eftersom jag hade annat att göra. Men det var mycket enkelt. En transistor några motstånd och en USB till serie konverter är allt som behövs. Sen kunde en Raspberry Pi läsa informationen som mätaren skickar ut. Man skulle lika gärna kunnat använda en ESP32’a eller en ESP8266, Arduino, eller en pc såklart. Inget konstigt, dyrt eller avancerat.

Den nya mätaren ger ström och spänning och aktiv och reaktiv last på alla faser separat. Plus summerad energi. Ja både in och ut, om man nu är en sådan som har ett vindkraftverk eller solpaneler på tomten. Härligheter för den som gillar data. All data skickas ut var tionde sekund.

Så vad skickar mätaren?

Efter vad jag förstår heter protokollet “P1 Companion Standard” som är baserad på IEC 62056-21 Mode D. Energiföretagen har gett ut en Branschrekommendation för lokalt kundgränssnitt för elmätare som beskriver funktion och protokoll. Man kan gissa att Elleio inte är de enda som har det här kundinterfacet och protokollet.

Det seriella formatet är okrypterat med hastighet och format 115200,N,8,1. Lite standard. Sänds dock inverterat så det måste man ta hand om.

Kontakten på elmätaren är en RJ12 enligt nedan

Kundgränssnitt på elmätare

Mätaren skickar data på pin 5 när D_Rqst(RTS) är hög. Jag har testat anpassningskretsen nedan med både 5V och 3.3V och båda fungerar utmärkt.

Tittar man på hur gränssnittet på mätaren ser ut så förstår man att både 3.3V och 5V fungerar.

Kundgränssnitt på elmätare

En enkel krets är det enda som behövs för att anpassa det här till en USB TTL serieadapter som jag använt eller till de seriella kanalerna på en Raspberry Pi, Arduino eller annan enhet.

p1 serial interface

Välj 5V för VCC om rx skall anslutas till en 5V ingång (Arduino etc), annars välj 3.3V (ESP32/ESP8266/Raspberry Pi etc). I mitt fall så använder jag en USB till serie adapter som kan hantera TTL nivåer. Kom ihåg att koppla jorden också till den enhet som skall läsa data.

Om du använder en usb till serie adapter som jag och Raspberry Pi så kommer den att bli tillgänglig som /dev/ttyUSB0, /dev/ttyUSB1, etc när den kopplas in. Med programmet Minicom kan du titta på den råa datan. Installera Minicom med

sudo apt install minicom

Vill du kunna öppna porten utan “sudo” så adderar du bara den användare du kör under (oftast “pi”) till dialout i /dev/group

Använd editorn nano eller vim eller din egen favorit.

Kör nu Minicom med

minicom -b115200 -D/dev/ttyUSB0

Addera sudo om du inte gjort ändringen i /dev/group.

Switcharna talar väl för sig själv. Men för säkerhets skull tar vi dom. -b sätter baudraten. -D anger den port som du vill kommunicera på. Du ändrar såklart till den port du använder. Om allt är som det skall skrivs följande ut på skärmen var tionde sekund

I det länkade dokumentet ovan finns en bilaga 3 som talar om vad respektive rad är för typ av data. Enkelt att “parsa”. Man har tänkt till.

För att avsluta Minicom skriver du

ctrl-A Z X 

och väljer “yes” när du får frågan “Leave Minicom?” Bäst att skriva det eftersom sekvensen inte är den första man kommer på.

Mer än så är det inte. Nu är det bara att skriva ett program som läser de här värdena och listar dem i diagram och tabeller. node-red är en utmärkt verktyg att använda för det här. node-red kan läsa från en seriell port direkt eller också kan man skriva en snutt som denna i Python

import serial

sio = serial.Serial(
port='/dev/ttyUSB1',\
baudrate=115200,\
parity=serial.PARITY_NONE,\
stopbits=serial.STOPBITS_ONE,\
bytesize=serial.EIGHTBITS,\
timeout=12)

print("connected to: " + sio.portstr)
count=1

while True:
line = sio.readline().decode('ascii')
if (-1 != line.find("1-0:31.7.0")):
print("[" + line + "]")
print("Fas L1:"+line[11:-5]+ " " + line[-4])
print(float(line[11:-5]))

Lämpligen skickar man sen data till en MQTT broker eller liknande istället för att skriva ut den. Lite roligt kodande för en kväll helt enkelt.

Jag har knappat ihop projektet vscp-python-p1-power-meter som skickar sensorvärden till valfri MQTT broker. Gillar du inte VSCP så kan koden enkelt anpassas för andra format (det finns till och men en konfigurering för VSCP hatare ;-)). Jag tror att koden är ganska enkel att förstå. Konfigurering sker i filen config.ini och du har dokumentation på kodsidan. Nedan en skärmdump från MQTT explorer som visar MQTT VSCP data för spänning, fas 1 i realtid

Och strömmen för samma fas

Notera diagrammet nere till höger. En smidig finess i MQTT explorer för att snabbt visualisera data.

Såhär kan set se ut när data presenteras i node-red

Men det är mycket enkelt att göra en egen websida för att presentera data om man först sänder den till en MQTT broker. Websockets är din vän där. Skickar du VSCP events över det interfacet istället för någon annan slumpvis data så har du en lösning som både skalar och är återanvändbar på alla nivåer. Återkommer kanske senare med ett exempel som visar hur det där går till.