Jag hälsar på tomatplantorna. Dom som nu är en dryg centimeter men som kommer att vara mer än två meter innan sommaren är över. För en del är inte det där magi. Fröet till plantan. Skörden. Födelse av liv. Liv. För mig är det allt. För en sådan som mig den största känslan av magi. Inget av det andra jag håller på med kommer ens i närheten av det där. Såklart så. Självdistans till det man håller på med behövs såklart för att se.
Men en planta, en tomat, den man spar och tar ut fröna i och lägger på tidningspapper är “mamma” till alla som skall bli sommarens tomater, Så håller det på. Jorden och näringen att växa i är mest kompost efter det vi äter. Cirklar.
Att hämta solvarma tomater och gurkor till grillsalladen från växthuset är en lyx som är svår att överträffa med bilar, båtar och dyra klockor. En dag skall vi skaffa höns igen också. Att hämta ägg, varma och lena där de ligger nyplockade i handen, ja och prata en stund med hönsen, lyssna p deras visdom, ge dom mat, OJ, det är skönhet. Ja och gödsel därifrån då till allt annat. Rester tillbaks som mat. Cirklar.
Någon kommenterar prideflaggorna jag har uppsatta i studion. “Jasså du är sån du“. Ja och jag ler för mig själv. Ja “jag är sån“. Har alltid varit. En vanlig heterosexuell (numera) gubbe. Men olika. De där färgerna säger att man får vara hur man vill och älska vem man vill. “är man sån” om man tror på det så ja då “är jag sån“. F.ö. tycker jag nog att de som är bisexuella borde vara de som är mest “normala” eftersom de kan älska alla. Har kommit längre i sin utveckling än vi andra. Kärlek om något borde väl vara enkelt. Inte begränsad.
Jag har börjat min dag med att skotta. Det behövdes vl egentligen inte. Tung blötsnö smälter bort av sig själv innan dagen är slut. Men det var liksom skönt när jag väl hade börjat så jag skottade rent. Nu har jag i alla fall gjort något vettigt idag som ingen kan ifrågasätta. Resten av dagen tänker jag “sitta hemma“.
Men fortfarande lite euforisk efter gårdagens framgångar. Hoppet idag är att det går att ta sig framåt därifrån. Det här delprojektet har dragit ut på tiden. Fast är man nu pensionär och fri så spelar ju det ingen roll. Vem skall klaga liksom? Jag ger ändå bort allt gratis när det är klart. Jag ger bort allt gratis. Det är ändå bara sand.
Men dåså. Onsdag. Det har tagits en allt för stor tugga av den här veckan redan. Glufs. Glufs. Glufs. Som det är med veckorna nu för tiden. De rinner liksom mellan fingrarna. Men med detta är det som det är såklart. Man kan bara göra det bästa man kan.
