Categories
Betraktelser & Berättelse

Magi

Jag hälsar på tomatplantorna. Dom som nu är en dryg centimeter men som kommer att vara mer än två meter innan sommaren är över. För en del är inte det där magi. Fröet till plantan. Skörden. Födelse av liv. Liv. För mig är det allt. För en sådan som mig den största känslan av magi. Inget av det andra jag håller på med kommer ens i närheten av det där. Såklart så. Självdistans till det man håller på med behövs såklart för att se.

Men en planta, en tomat, den man spar och tar ut fröna i och lägger på tidningspapper är “mamma” till alla som skall bli sommarens tomater, Så håller det på. Jorden och näringen att växa i är mest kompost efter det vi äter. Cirklar.

Att hämta solvarma tomater och gurkor till grillsalladen från växthuset är en lyx som är svår att överträffa med bilar, båtar och dyra klockor. En dag skall vi skaffa höns igen också. Att hämta ägg, varma och lena där de ligger nyplockade i handen, ja och prata en stund med hönsen, lyssna p deras visdom, ge dom mat, OJ, det är skönhet. Ja och gödsel därifrån då till allt annat. Rester tillbaks som mat. Cirklar.

Någon kommenterar prideflaggorna jag har uppsatta i studion. “Jasså du är sån du“. Ja och jag ler för mig själv. Ja “jag är sån“. Har alltid varit. En vanlig heterosexuell (numera) gubbe. Men olika. De där färgerna säger att man får vara hur man vill och älska vem man vill. “är man sån” om man tror på det så ja då “är jag sån“. F.ö. tycker jag nog att de som är bisexuella borde vara de som är mest “normala” eftersom de kan älska alla. Har kommit längre i sin utveckling än vi andra. Kärlek om något borde väl vara enkelt. Inte begränsad.

Jag har börjat min dag med att skotta. Det behövdes vl egentligen inte. Tung blötsnö smälter bort av sig själv innan dagen är slut. Men det var liksom skönt när jag väl hade börjat så jag skottade rent. Nu har jag i alla fall gjort något vettigt idag som ingen kan ifrågasätta. Resten av dagen tänker jag “sitta hemma“.

Men fortfarande lite euforisk efter gårdagens framgångar. Hoppet idag är att det går att ta sig framåt därifrån. Det här delprojektet har dragit ut på tiden. Fast är man nu pensionär och fri så spelar ju det ingen roll. Vem skall klaga liksom? Jag ger ändå bort allt gratis när det är klart. Jag ger bort allt gratis. Det är ändå bara sand.

Men dåså. Onsdag. Det har tagits en allt för stor tugga av den här veckan redan. Glufs. Glufs. Glufs. Som det är med veckorna nu för tiden. De rinner liksom mellan fingrarna. Men med detta är det som det är såklart. Man kan bara göra det bästa man kan.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Framåt

Fick ju backa lite i mitt pågående projekt för ett tag sedan. Många steg bakåt. Ge upp varning faktiskt. Sådär så man måste andas in några gånger innan man orkar fortsätta. Men ikväll seger. Nu kan nycklar överföras säkert (nåja ingen kan vara 100% säker på det) och enheter kan koppla ihop sig utan att veta vilken wifi kanal som den styrande enheten har. Gott så.

Hittade någon bugg också som vännerna i Shanghai löste på en natt med en levererad patch, väntetid som till största delen var sömn för min del eftersom vi ligger så bra till i skillnad i tidszoner.

Så nu finns en alpha node som har wifi/MQTT/VSCP link och beta noder som kör rå 802.11. Beta noder kopplar till alpha noder och till varandra. Alfa-noder till wifi och till beta noder. Med MQTT eller VSCP link kan man koppla ihop sådan cluster. Eftersom framear skickas vodare kan man bygga rätt stota nät. OTA såklart för samtliga noder och remote debugging.

Grundern heter esp-now men en massa ändringar och tillägg. Finns nästan ingen dokumentation så en liten utmaning där med. Men open source så in i helvete.

Och varför berättar jag nu detta?

Ja det har jag ingen aning om.

Godnatt!

Categories
Betraktelser & Berättelse Musik

Kodarmusik

Categories
Betraktelser & Berättelse

Så-det-så

Så då äntligen, trotts meterhöga snöhögar och plus halvmetern snö i genomsnitt där ute, så tittar dom fram där vid väggen. snödroppar. De tappraste av dom alla. De må snöa och hagla och vara jävligt väder där ute men de står där i alla fall. Som en budbärare för våren. En förlöpare till annan underbara prakt som skall komma.

Annars har jag burit in en pall pellets här på morgon. En pall pellets om dan är mantrat. Fast osäkert hur jag skall göra imorgon eftersom dom nu alla är inburna. Kanske skall man bära ut igen. Njuter hur som helst både i går och idag av att få vara ute i den friska luften.

En talgoxe sjunger högt och intensivt i ett träd bredvid mig där jag släpar och bär. Tydligt uppspelt och lycklig. Lika ivriga att hitta en hona som man själv var i tonåren. Sådant där håller man inte på med längre. Är mest trött numera. Inser att man idag är helt utkonkurrerad av dom yngre hannarna. Detta har min vän talgoxen dock inget att känna rädsla för. Han tycks mig ung på sången. Hittar nog fin fin hona att bygga rede med.

Men pellets. Det lär inte vara de sista pallarna. Tyvärr. Bära har jag inga problem med. Det är de där fakturorna som svider. Men det går ju det här också. Tydligen hade priset dessutom ramlat ned med en hundring eller två. Vet inte om det ens är värt att ropa hurra för iof.

En decimeter snö imorgon, en decimeter i slutet av veckan. Det är sådant man får för sina synders skulle. Men lika bra att klara av dom där synderna såhär varje vår. Ren och syndfri är man till sommaren. Ja i det där kah man hitta på vad man vill. Så varför inte på det sättet. Han/hon/det/gud ser mig till synes ha mer humor än de som säger sig stå han/hon/det/gud nära.

Återstår gör bara att dra ner persiennerna och sätta igång. Ännu finns kod att skriva. Tur är det för mig. Sand är tydligen en bristvara.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Vårdagjämning

blossoming tree against clear blue sky
Photo by Maria Orlova on Pexels.com

För er som söker (mer) hopp. Vårdagjämning idag, ja eller i alla fall ikväll, 21:24:24. Hoppet lever.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Bra

photo of woman wearing pink hijab
Photo by Himesh Mehta on Pexels.com

Jag känner en nöjdhet när jag tänder skrivbordlampan och loggar in, nyss nedkommen till kontoret. Det finns egentligen ingen som helst anledning till den känslan. Jag är gammal, fattig och ocool. Men det kan inte hjälpas den där känslan är ändå där varje morgon.

Jo jag inser att jag är privilegierad där jag är nu. Man skall vara ännu dummare än vad jag är för att inte förstå det. Och jag tar verkligen inte den där känslan för given.

Ändå finns den där känslan av nedstämdhet alltid med mig. Den som alltid följer mig och har blivit min andra livskamrat. Den som håller sig på lagom avstånd från depressioner och som faktiskt verkar vara en förutsättning för inspirationen och det kreativa.

Så härifrån. Låt en ny vecka ha sin början. Fast den väl egentligen redan började igår.

Liksom.