Categories
Betraktelser & Berättelse

Bubbel

old castle on rocky coast near sea
Photo by Enric Cruz López on Pexels.com

Det är nästan otäckt. Jag har befunnit mig i en intensiv kreativ bubbla hela veckan. Nära trans. Knappar på. Men härligt också såklart. Det händer saker. Fast sen måste man ju ur den där bubblan ibland. Ge sig ut i den riktiga världen. Blir lite irriterad (nästan) när verkligheten tränger sig på. Där inuti är det som en dröm. Men man måste anpassa sig till det riktiga också. Men man stökar över de där besöken i det verkliga. Kryper snart in i Åkes värld igen. Trollar bort sin själ en stund.

Fast viktigt tror jag det är att kunna skilja på en här låtsasvärlden och den riktiga. Man får inte fastna där inne. Farligt. Än så länge tror jag att jag klarar den balansgången. Mycket därför att jag bor här närmare de verkliga värdena. I en storstad kan man lätt förledas att tro att den skapade världen är den viktiga och verkliga. Nope, det är den inte. Serrö. Där, i det, finns det farligaste vägvalet.

Som en del i det jag jobbar med portar jag bitar till Windows och ser till min fasa att ett av de bibliotek jag förlitar mig på inte alls jobbar snällt på Windows plattformen. Trotts att det valts just för att det skulle göra det. Men omskrivningar alltså. En vecka extra. Eller två. Men man suckar inte ens. Gör.

Efter det här skulle jag vilja resa iväg någonstans. Långt bort. Där det finns ett nära hav, vågor och vindar som kan ruffsa om en trött gammal mans hår. Men så blir det såklart inte. Men istället kommer den Svenska sommaren och tar tag i den trötte, lyfter upp och bär iväg ut på skönheterna som den har att bjuda på. Inte dåligt det heller.

Semlan från igår lyfter själen också denna dag. Kanske blir det ingen mer i år. Men en är bra nog. Girig har jag aldrig varit. Mycket annat kan dock sägas om mig.

Men fredag. En hel låtsasarbetsdag framför sig har man. Lycka. Tvåhundrafemtiofem dagar kvar. Lycka det också. Speciellt när vi pratar sextio dagar av det kämpigt, resten rutschkana. Livet är alltså inte så dåligt. Inte ens om man funderar över hur det blev och hur det är.

Men ännu återstår alltså några timmar innan grön IKEA soffa skall svälja mig i sin famn för vila och återhämtning. Jag somnar antagligen omedelbart jag sätter ner rumpan där. Men först skall jag alltså förändra världen. Lite till. Ni vet, även små kugghjul….

Categories
Betraktelser & Berättelse

Årets första

Årets första semla intryckt. K får nämligen två stycken idag av en av sina besökare. Jag har alltså ren tur när jag också får en. Oförtjänt såklart, men ändå. När har jag förresten någonsin förtjänat en av de semlor som letat sig in i min mun?

Ja och gott såklart. Det godaste. Som vanligt tänker jag på Janne (Backa-Ja) som försett mig med den första under många år nu. Ja hela konsumtionen. Saknar den gode mannen så att det gör ont. Men tar en tugga åt honom också såklart. Han finns här omkring oss. Som en av de fria.

Nu återstår bara längtan efter nästa…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Mitt i veckan – mitt i Sverige

Onsdagar är väl skapliga dagar det med. Inte lika bra såklart som måndagar, de med en hel vecka låtsasvecka liggande där orörd framför sig. Men onsdagar har ändå tillräckligt många dagar kvar för att… ja just det förändra världen.

Det där “förändra världen” retar säkert mer än en. Vem tror han att han är egentligen? Men hur kan man gå ut i livet och världen med ett annat förhållningssätt? Jag bara frågar. Ja och så retar såklart sådana där uttalanden säkert mer än en då såklart. Det sista kanske jag gillar allra mest ändå. Men visst. Här skall världen förändras. Ända fram tills den dag min kropp (ja och synd, liksom) skjutsas in i den ugnen och eldas upp. Tills dess är ålder ingen begränsning, bara siffror. Så känns det.

En fantastisk låtsasarbetsvecka annars här på alla sätt. Den andra i rad nu. Mer begärt jag faktiskt inte. Men livet levererar alltid lite mer också. Tänk så mycket bra som kommit ens väg genom livet. Tänk så mycket små bagateller man klagat över där emellan. Men jämvikten kräver såklart båda. Där finns min religion. Inga präster, inga kyrkor, ingen gud. Bara ett universum och dess lagar. Fysik och matematik som verktyg att förstå dom. Eller om man vill då såklart. Han/hon/det/gud – det som för mig är just den där jämvikten, eller allt som finns.

En tekopp med billigast möjliga te står framför mig. Jag sitter på en dator som jag hittat på återvinningen. Plånboken är rätt tom. Det som finns där räcker definitivt inte till en bulle. Det finns mycket sådant där som man kan räkna upp som “de andra” har bättre. Fast behöver man mer? Väldigt sällan om man tänker efter. Så varför inte vandra förnöjsamhetens väg. Sitta där och tycka det är OK. Som jag nu när jag tänder mitt ljus. Den sista stumpen kvar efter julen.

Nu skall jag låtsasjobba. Det finns alltid mer att göra. Ett kall . Min väg. Värdelöst för dig. Men för mig handlar det alltså om att förändra världen med varje kodrad och lödning. Det du!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Ett dagsverke

Ibland får man nöja sig med att en låtsasarbetsdag blir ett dagsverke. Eller…?

Categories
Betraktelser & Berättelse

En ypperlig dag

glowing bright fireworks in dark sky
Photo by Maria Orlova on Pexels.com

Vissa dagar är bättre än andra. Det här är en sådan dag. En ypperlig dag. Man kan nästan säga att K och jag borde fira medelst klackarnas dans i taket. Japp så bra äro dagen. För detta trodde jag inte ens på i mina vildaste fantasier… Ja och mina fantasier är ändå rätt vilda. De som känner mig vet det. Härifrån och till midnatt tänker jag bara sitta och flina. Så-det-så.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Glädjen

Passionen. Jag tro på den. Går i den riktningen. Just nu ett nytt GUI till VSCP. Ja jag älskar det. Mycket. Att få dyka ner med hela sig i ett projekt som upptar allt i ens person. Ge sig hän. Skapa. Ta sig över hindren. Realisera idéer. Inte ges sig.

Fast det är ju inte klokt såklart. Jag har inga miljoner som väntar på mig när jag är klar. Inga applåder heller. Normalt bara tystnad. Ändå sitter jag här. Ofta sexton timmar under ett dygn de flesta dagarna i veckan. Det är väldigt lika ett jobb alltså. Men har inget värde då såklart. Det är på låtsas. Jag inbillar mig inget annat. För mig är det som Tibetans sandkonst. Det är tiden i det som räknas. Sen, jodå, man kan sudda ut. Programmeringens Zen. Att finnas i det man gör när det sker. Lycka.

Fast fredag nu. Ett tag efter fyra. Bara två timmar till fredagsvila. Jag borde väl egentligen ta en titt på den trasiga tv’n också. Se om den går att laga. Men har sådant flyt att det måste vänta. Måste surfa hela vägen på den våg som rullar fram. Dagar med stiltje kommer, man vet det, då kan man ta tag i det där andra. Jo, städa låtsaskontor också. Det behövs. Verkligen.

Men behöver fredagar också. Film. Lite mat. Vilan.

Var sak har sin tid.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Nestor hälsar oväntat på…

Categories
Betraktelser & Berättelse

OJ! Hela livet ut?

Det var som fan. Sparar man ett år har man nästan råd med en glass ju. Toppen, helt enkelt.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Svårklickat

Men stänga flickar som kan komma till nytta!? Nääh…

Categories
Betraktelser & Berättelse

The cold breaker

På väg… Heja!