Jaha, 871 sidor vardagslunk. Jag vet egentligen inte varför jag läser. För det är en mycket bortskämd gubbe som skriver det här. Gnällig på gränsen mot olidlig stundtals. Men han får mig att läsa klart varenda en av de här böckerna. En förmåga och talang har han ju. Den har han i sin musik också. Lika gammal som brorsan är han. Lika lite som han och jag förstår varandra över åren så förstår jag herr Lundell. En fånge i sitt paradis.
Vi män som bloggar borde väl spotta åt hans håll. Jag har skrivit blogg i tjugo år. Men skriver jag nuförtiden om en fågel så härmar jag Ulf Lundell, säger man. Ja det räcker säkert med att vara man och blogga för att få det där kastat över sig.
Men visst, jag fnissar stundtals åt det jag läser. Lider men gubben. Tycker hans idoldyrkan känns oerhört fånig. Men nu när jag läst denna så undrar jag precis som efter ettan och tvåan om jag verkligen kommer att läsa nästa. Om det nu kommer någon. Antagligen gör jag det. Ulf Lundell går visslande till banken varje gång.
Andra böcker som jag läst finns här.
