När SSL (läs TLS) då fungerar vill man ju ha arbetskamrater att springa in till och ropa:
“JODU!” och “HURRA” och stå där och flina en stund i dörröppningen hos någon som faktiskt fattar arbetsinsatsen.
Fast nu har man ju inte det. Arbetskamrater. Inte ens på låtsas. Man skriver ett blogginlägg istället. Som om det nu skulle hjälpa. Det är ungefär som att dricka Stockholmsvatten istället för champagne. Fast med det får man ändå sig nöja. Imorgon finns annat att göra. Riva ut och ersätta. Bort med det som fungerar. Ersätt med nytt och skinande. Buggigare. Troligen. Men vad gör man inte för friheten. Oberoendet. MIT-licensen. Den hägrande.
Godnatt!
