Categories
Betraktelser & Berättelse

Osnöandet

Nya tider. Förr, när först Arne och sen Johan, jobbade på affären så blev man alltid grabbigt (och glatt) förolämpad på något vis när man var ner till affären. Idag när jag åker ner tar jag varorna, betalar och åker hem igen som om jag inte existerat under den där turen. Kan man sakna de där förolämpningarna? Kanske, kanske inte.

Värme på ingång. En termometer som närmar sig nollan. Imorgon skall det visst bli flera plusgrader. Man får tjoa. Hurra. Åtminstone en dag. Sen är det vanlig vinter igen. Jodå, Vasaloppsöndagen kommer. Rätt vad det är. Befriar oss.

Pengarna räcker såklart inte till så mycket mer än uppvärmning nu. Stort hus, stora kostnader också ett vanligt år. Nu i princip en dubblering. Vi som eldar pellets får såklart inga bidrag för att vi sparar el motsvarande den energi som vi eldar i pellets. Signalen är byt till elbasera uppvärmning. NU!

Jävla dumheter!

Fast det går ju. Men guldkant på tillvaron finns det inte längre plats för. Vi är väl egentligen värda en sådan tiden nu, Tycker jag. Fast ingen annan håller väl med om det. Man får skylla sig själv. Den urlakade solidariteten. Det mänskliga undrets och utvecklings sönderfall.

Fast jag jobbar på. Varför vet jag inte. Det mesta ger jag nu ändå bort gratis. Inte så många vill ha det ändå. Men kan jag sluta? Nope. Finns någon slags förbannelse i det här. Man måste gå en bit till. Ja sen en bit till. Eller kanske är det bara flykt. Som Mauro Scocco sjunger. Om folk som jobbar ihjäl sig för att slippa känna efter. Kanske är det en sådan man är. Fast den där gokänslan när jag stiger in här på kontoret på morgonen motsäger såklart det där. Nog måste den väl ha föregåtts av ett “känna efter“. Fast inbillning kanske. Fast ändå. Fortsätta gäller. Tills det är slut. Över. En ny början därefter känns tröttande. Svart mörker som en befrielse.

Men som lyckligt lottad och levande…

Men längtar efter skogspromenader. Längtar efter att få känna doften av hav. Längtar efter midsommarblomster. Det bländande ljuset från en pastellgrön värld i midsommartid. Koltrastsång, Värme. Myggbett… Nåja…

En räv bakom örat eller en räv i trädgården. Finns det en skillnad?

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: