Categories
Betraktelser & Berättelse

Fikastund

Kaffe. Utan kaka. Eller semla för den delen. För visst är det väl tisdag. Åtminstone förr i tiden var det (alltid) semla på tisdagar. Hetvägg också. Kunde vara kvällsmaten. Ibland. Lyxiga kvällar. I Edsbyn. Som barn.

Men nu alltså bara kaffe. Men går i det också. Fast underligt är det med kaffe. Inte är det väl så jävla gott egentligen! Beskt och jävligt. Men på något konstigt sätt så tycker man om det ändå. Fattar inte. Ja, som vanligt. Liksom. Antagligen är det bara jag. Liksom. Ja liksom, liksom och liksom.

Bakom varje framgångsrik man står en kvinna“. Visst säger man så. Hur är det för oss mindre framgångsrika? Ingen som känner för att ta ansvar där bakifrån?

När jag flyttade till Katrineholm så cyklades det väldigt mycket. Sörmland tog sig in i mitt hjärta med lätthet. Den där långa utdragna våren. Den där långa hösten. Marmorbyn var ett sådant där ställe som jag cyklade till flera gånger. En dag på upptäcktsfärd i sommaren. Lördagar eller söndagar. Jo bara jag då också. Såklart.

Just det där att vandra i naturen när den håller på att vakna som är möjlig i andra delar av Sverige saknar jag mycket. Här säger det TJOFF och så börjar allt växa och vips så är det midsommar och en meter gräs. I Sörmland kunde man vandra ut i mars och hålla på så långt ini november.

Nästa anhalt Uppsala låg väl inte så långt efter i det där heller. Eller Täby efter det för den delen. En stor miss i livet var såklart att lämna Uppsala. Hälsingland fanns ju ändå så nära om behov uppstod. Ibland tänker man inte helt klart. Men får såklart stå för sina val och sina beslut.

Hursomhelst Marmorbyn fastnade i sinnet. Var lycklig under de där dagarna i solen när Sörmland bara var mitt.

Skickar grejer idag också. Lite inom Sverige och en del utanför. Nät man prissätter grejer så blir man lite avundsjuk på hur lätt det verkar vara för andra att dra in pengar. Som banken som skall ha några tusen varje år bara för att få finnas och på det några kronor för varje peng som kunder betalar in. Sen skall det vara en låda, Etiketter. Påsar. Ja och så skall grejerna skickas. I alla led är det någon annan som plockar en slant. Bokföringsprogram kostar. El. lokal. Ja och så skatter på det. Man föder en jäkla hög med människor bara för att få en liten liten slant kvar på slutet. Det är såklart en sådan där mellanhand man skall vara. Minst jobb. Mest förtjänst.

Men hobbyföretagare mest såklart. Bygga något mer här ute inom någon spetsteknologi utan kapital utifrån kan man glömma. Den läxan har jag lärt mig den hårda vägen.

Men blir det pengar kvar kan man ju alltid köpa…

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.