Categories
Betraktelser & Berättelse

Blått

blue abstract painting
Photo by Zaksheuskaya on Pexels.com

Känner det där blå tydligt inom mig den här morgonen. Det bådar för en utmärkt dag framöver. Flytet och det blå följer ofta varandra. Detsamma gäller kreativiteten. Jag har alltså inget emot nedstämdheten, den som varit min följeslagare genom hela livet. Uppskattade snarare än förbannad. Antagligen handlar det där bara om att dalarna och topparna inte är så höga så att det blir besvärligt. Men mild form av bipolaritet – den vi alla har i oss – är det nog ändå. Mentalt är vi alla sjukare än vad vi tror.

Sol ute. Den flödar – kastar fotoner – mot södersidan av huset efter att ha rest sig upp över Brattberget, Örnberget och träden. Vågor av ljus. Kulsprutekärvar av fotoner. Samtidigt. Att vara till naturen två i samma mikrosekund. Eller varför inte femton skepnader. Samtidigt. Såklart. Det där att vara klassificerad som bara en är ett Linneanskt påhitt som ligger nära svår sjukdom hos människorna. Inget är bara ett.

Men kall augustimorgon. Under sex. Som de brukar vara de här första höstmånaderna. Nåja, sensommarmånaderna. Vi håller väl kvar sommaren. Ett tag till. Håller kvar den med tvång om nödvändigt. Det blir såklart varmare senare under dan. Som brukligt. Man tar in och njuter. Fast eftersom låtsasarbetsveckan är igång på allvar så inne-njuter man. Barfota och med öppna fönster. Det senare får dock bli om någon timme eller så. Åttaminutersljuset skall få värna upp världen först.

Brygger kaffe. Starkt. Dricker det till Backa-Jans minne. Men kan såklart inte hälla i mig en kopp på det imponerande sätt som han kunde. Rakt ner i halsen bara. Temperatur och kaffestyrka spelade ingen roll där. Inte heller vilken kopp i ordningen det var. Själv inväntar jag fegt någon slags ljummen vätska. Därifrån sippas det. Jo jag vet. Någon tuffing har jag aldrig varit och kommer aldrig att bli.

Beställer glasögon. Det sista (?) steget efter gråstarr och operation. Det som kan ställa till det är s.k. efterstarr. Ögonlinsceller som fortsätter att bygga lins i utrymmet där den gamla linsen satt. Men det där bränner man tydligen bort med laser. Om det nu uppstår. Men riktiga glasögon. Vilken ljuvlighet. Kör med att par gamla läsglasögon sedan operationen som ändå har fungerat förvånande bra. Fast efter året med starr så är såklart allt bättre. Men glasögon ger ändå ett djupt hål i en ekonomi som ändå är rätt ansträngd. Därför nu. Det måste planeras. Definitivt ordnas innan eldningssäsongen börjar. Det är inte bara kylan som är tuff under vintern. Men 448 dagar kvar. Även i det där finns det hopp.

Nu skall jag passa på att dyka ner i mitt innan den där blå känslan lämnar mig. Det är gott att leva.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: