Categories
Betraktelser & Berättelse

Today is the day

Idag fyller min bäste och äldste (möjligen också den ende) vän 60 jämt. Omöjligt att fatta såklart. Vi var tonåringar alldeles nyss. Han har såklart fått en låt. Kanske inte något att vara stolt över såklart, men ändå.

Liksom.

Han grattas följaktligen med ett SMS, helt Coronamässigt här på morgonen.

Idag har jag två öron att höra med. Åtminstone hör jag någotsånär. Marshallörat är ju som det är såklart. Högerörat tjular fortfarande en aning. Men bättre. Färre “Va?” alltså. Firar det hela med att klippa gräsmattan. En hel klippning utan minsta servicestopp. Vilken dag!

Liksom

“Tjular” är möjligen Ovanåkersmål. Men ungefär “piper högt” för någon som inte förstår denna ädla och lite uråldriga dialekt.

Allt godis uppätet nu. Sextio spänn. Men delat på tre. Så kanske inte så farligt ändå. Både K. och jag lägger oss dock smått illamående framåt nattkröken. Syftet med inköpte alltså uppnått.

En del av gräskmattsklipparturen går förbi den gamla damen. Vid varje varvning kan man alltså plocka åt sig några röda solvarma körsbär. Smakexplosioner. Sommaren rakt in i munnen. Idag behövs följaktligen inte någon mer godis för att glädjas över tillvaron. Skatorna har redan gottat sig där i toppen av trädet. Deras avdelning. Vi delar varje år systerligt och broderligt med kullens fåglar såklart. Det finns nog med bär åt oss alla även år när mängden är något begränsad. Det är den dock inte i år. Det finns massor. Körsbärssaft blir det nog. Sommar sparad på flaska till vinterdagar när iskalla vindar ylar runt knuten.

Vi går in i den sista semesterveckan nu alltså. För K. Trist. Men med det är det som det är. Tiden tickar på. Det är det tiden gör och har till uppgift att göra. Man får helt enkelt hänga med.

Vid klippningen idag stannar jag gräsklipparen när en humla, eller en fjäril, eller en spindel riskerar att bli skadad. Den Spanska snigeln brassar jag bara över. De vackra har det lättare än oss andra. Det har man ju lärt sig. Det är en enklare tillvaro som vacker. Men ändå, gott samvete har jag inte över de där gärningarna. Fast där handlar det väl också om att skydda sig. Mördarsniglarna äter upp allt de kommer åt om de får chansen. Men onda? Det gör väl bara vad de skall göra. Det de finns till för. Inte stor skillnad mot en ljum sommarvind egentligen.

Fast nu skall jag äta. Stoppa i sig måste man ju. Två timmars gräsklippning ger aptit. Ut lär det komma vad det lider det som åker in genom munnen. Som det gör när allt fungera. Massor av varelser (liv) är beroende av och är involverad i allt det där. Man är tacksam. Bör vara. Aldrig ta för givet. Nope!

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.