Categories
Betraktelser & Berättelse

Tamefan

Jodå. Tamefan har jag nästan inte tagit mig igenom den här dagen också. Någon timme till så… åtminstone en, ja så att man kan kalla det ett dagsverke.

Men i morse. Misströstan. All den där tvekan rasar över en och tar en i besittning. Är det någon ide? Någon ide att hålla på med någonting över huvud taget? Finns man ens? Nämn en anledning att man skall “jobba” vidare? Det krävs tre hallonmazariner för att komma till en punkt när man tycker att man kan hålla på ändå. Lite kaffe på det och man skiter i alla tvivel på sig själv i ren och skär koffeinförgiftning. Dra åt helvet liksom och den där som sitter där på högeraxeln och rapar ur sig sanningar man inte vill höra kryper ner på golvet och försvinner in i ett hål där han hör hemma. Ja där han kan stanna för evig om jag får bestämma.

Nu såhär vid tio är väl inte självförtoendet på topp. Men programmeringen fungerar i alla fall. Däri finns min flykt. Fungerar inte det så går det alltid att ta till “studion“. Längre ner har jag aldrig kommit i mina depressioner. Nästa steg är väl skogspromenader antar jag. Eller sängen efter det. Men som sagt, där har jag aldrig varit.

Ännu!

Till och med lillkatten vänder ryggen mot mig idag. Det är inte ofta det händer.

Men det känns lite bättre nu alltså.

Mitt problem genom hela livet har varit att jag aldrig fått folk med mig. Har jag gått åt höger så har alla andra gått åt vänster. Ja och är man sen jävligt envis – och det är jag – så vänder man inte och följer efter de andra utan fortsätter åt sitt håll. Jävligt dumt jag vet. Blir ensamt att vandra efter egna vägar. Men man lär sig att leva med den man är. En del personer tycker folk om, andra tycks inte om. Gissa till vilken kategori jag hör?

Efter fyrtio ungefär är sådant där något uthärdligt. Efter sextio är det nästan som om alla blir osynliga. Ingen lyssnar på någon som är över sextio i alla fall om man nu inte är känd kriminolog och vet bästa om allt och är favorittomte och favoritgranne och rikast i hela världen och lika skrytig som Mr Trump.

Men som sagt en timme till så. Imorgon skall jag hämta bilen på serviceverkstaden. Antagligen är den vanliga hybrisen tillbaks också framåt eftermiddagen. Annars får man väl köpa fler hallonmazariner och kurera sig med kolhydrater.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Mazarinhjälpen

Det är en sådan där morgon när bara en hallonmazarin hjälper.