Month: August 2024

Ett röjarlag går fram över kullen och det brummar så att man tror man befinner sig på en racerbana. Men det blir säkert bra till slut. Står ut någon dag med sådant där utan problem. Vältajmat är det dessutom för idag blir det inga inspelningar här i lokalerna. Fast kanske hade det bara tillfört ljuvligheter till min “musik” när man tänker efter. Sådant vet man ingenting alls om

Åker till Färila på morgonen. Vänder där och åker hem igen. Tyngre tillbaks än dit. Inser när jag åker där på vägen att man måste väl klassa sig själv som “lycklig” ändå. Just nu inga problem som är tydliga. Nejdå, jag inser att en levandes framtid kommer med problem också. Det hör till. Men varje dag utan, ja man bör känna tacksamhet för sådana dagar. Alltså sitter jag där i bilen och njuter lite av tillvaron. Att man inte har så många måsten som knackar en på axeln hjälper ju det också. Pensionär ni vet… Man gör vad man vill och gör det när man vill.

Nu sitter jag här med en mugg kaffe i näven – också det en ynnest – och gör mig redo att angripa den där “att göra” listan. Känner ett visst motstånd där faktiskt. Vet ju att sätter man igång så drar det igång hela alltet. Sen sitter man där och vill mer, och mer och mer och mer. En första injektion av programmering är förödande på det där viset. Efter den vill man bara ha mer och mer och mer av den där problemlösningen och skapandet. Men en annan del av en lycklig tillvaro det där såklart. Man är bortskämd med många segment som gör en lycklig.

Fast egentligen skulle man väl vilja ge sig ut och resa. Helst långt bort och helst utan mål och slutdatum. Men sitter kopplad till hundkojan och linan räcker som längst till Hudiksvall. Men lever man så kan det bli ändring på det där. Kanske. Lever man inte, alltså som död, antar jag att man kan resa fritt och hur och vart man vill. Eller i totalt mörker, det stora “om“, ja då spelar inget av det där någon roll såklart.

Just nu har “musiken” liksom poppat upp och blivit viktigare. Det där yttre spelar inte så stor roll här och nu som det kan göra ibland. Mina tjugofyra lyssnare är såklart inget att sätta mot Bollnäsgrabben Anton’s miljoner lyssnare. Men just nu så spelar det liksom ingen roll. Integritet känns viktigare. Att göra saker som man vill och göra det man vill. Sen vet jag såklart att den där ambitionerna/avundsjukan tassar in ibland ändå och man vill ha framgångar och beröm. Men alltså inte just nu. Man får vara glad för det. Ja och hoppas att det kan sitta i och håla i sig.

Salut på det!

Måndag, en hel vecka ligger där framför mig som jungfrulig obruten mark. Fast fel. Det är en hel höst som ligger där oskriven och väntar på bläck och streck och tårar. OJ! Oxdragarveckor hela vägen fram till jul. Härligt. Det är från det här perspektivet man kommer att hinna med allt. Det handlar ju om så mycket tid som finns där att ta för sig av och fylla.

Idag är väl egentligen den första riktiga arbetsdagen. Visserligen började allt förra veckan men det blev lite mer housekeeping än att jobba och komma igång på riktigt. Man skall sitta in sig på kontoret liksom. Skall jag vara ärlig (och det skall man väl vara) så använde jag en dag, ja kanske två, till att kolla igenom videos om mixning. Finns mycket att lära. Och egentligen skulle man väl be om en örontransplantation innan man ger sig in i det där för mycket. Mitt Marshallöra är inte i bra skick. Mitt andra, nåja, slitet det med.

Jag gillar oxdragarveckor. Det borde redan ha framgått av bloggen. Jobbandet är en viktig del av mitt liv. Min far var likadan. Kanske flyr vi helt enkelt från livet vi som är sådär. Men egentligen handlar det bara om passion. Att älska något och att älska att hålla på med det till vanvett. En ynnest att få känna så. Sjukligt eller ej.

Men jag sitter alltså här på kontorsstolen nu. Sitter här med stor tillförsikt. Sugen på att komma igång.

Jodå. Det var OS avslutning igår. Undertecknad tog ledigt för att titta på den. OS blev invigning, Mondo, ja och avslutning. Bättre bettittningsfrekvens än vanligt. Det där har ju inte varit något för fattiga under några år. Man skall inneha betalkanal för att se. Men av en slump upptäckte jag att det kabeltvpaket vi har erbjöd OS. Så letade upp femman och där fanns alltsammans. Finns visst 10+ andra kanaler också men ingen av oss tittar på annat än den Rapport för tillfället befinner sig på. Tablåtv är inte stort här. Men kabelpaketet gav i alla fall viss stabilitet åt utsändningarna. Bergen här trollar mycket med de utsända tv-signalerna annars.

Så arbete såklart. Den där listan med saker att göra som ligger här någonstans på mitt skrivbord skall börja bearbetas igen. Mot release. En rolig men rätt jobbig resa.

En god kamrat blev danspjatt i helgen. Föll hela vägen ner till skräplandets smuts och förutsägbarhet efter att ha varit en högt respekterad och omtyckt musiker. Jag hoppas han vaknar upp denna morgon med ärlig ånger i sitt hjärta. Gudarna kan kanske förlåta ett sådant mässfall men knappast två. Så möjligen finns det hopp även för denne förut så gode man med en skaplig mänsklig moralisk kompass. Men kanske skall man säga upp bekantskapen omedelbart. Fast gamla vänner som varit danspjattar och ändå rätt möjliga att befinna sig i närheten av, talar emot den där bannlysningen. Vi får se hur det blir. Usch(ligt) är det i alla fall.

I lördags kastades andra kallstenen. Badar man nu så blir man antagligen sjuk. Om det drabbar själen eller i kroppen det där säger inte bondepraktikan något om. Troligen går det åt helvete i alla fall.

Men nu alltså. Ingång in i en tid av oxdragarveckor. HÄRLIGT!