Day: 19 October 2018

Vissa dagar blir helt enkelt inte som man tänkt sig. Man “skall bara…” sen sitter man där och “gör bara…” hela dan. I mitt fall var det en uppdatering av ett gäng siter till PHP 7.2. En skitgrej. Trodde man. Man tror mycket. Liksom.

Men fredag är det. Grön IKEA-soffa väntar. Vid den här punkten är det alltid en nära döden upplevelse (jodå Magnus) eftersom sömnskulden ackumulerar från söndagen fram tills idag så blir det så. Man är alltså helt slut den här tiden på fredagen då såklart. Fast man inte jobbar, bara låtsasjobbar. Fest är inte att tänka på. Inte mer låtsasjobb heller. Annat än soffa är liksom inte lönt att fundera över. Liksom.

Imorgon, bokmässa i Bollnäs. Nästan som i Göteborg alltså men lokalt och billigare. Vi har våra egna stjärnor där också såklart. Hälsingar hela bunten.  K tänker mingla runt med några. Själv kryper jag väl efter väggarna och hoppas få lite fika som belöning och tröst innan vi far hemåt igen. Mat och sprit och kärlek. Liksom.

Jodå, lågbudget. Bensin är dyrt. Inget att vara avundsjuk på. Liksom.

Förr i tiden brukade jag ta med alla tidningar jag inte hunnit läsa under veckan upp på fredagskvällarna. En försvarlig bunt. Dom, en penna och ett kollegieblock, plus en film eller två var en perfekt fredagskväll. Riktig njutningstid. Men närvarande i familjen var jag kanske inte. Man får förlåta barn och fru för det. Fast insikten kom såklart för sent. Liksom.

Nu för tiden orkar jag inte med det där. Har fullt upp med att hålla mig vaken. Det är en kamp varje fredag. Liksom.

Fast ibland. En powernap. Då går det bättre sen. Efter en powernap skulle jag rent utav kunna gå ut på den där festen. Men först måste man såklart bli bjuden på en sådan. Just det kan bli svårt. Jag är nämligen en väldigt tråkig person. Liksom.

Men K är en skojig person. Hon skall på fest nästa lördag. Då kan jag jobba. Liksom.

Med det ger jag mig för idag liksom. Ni som läser den här bloggen rör er mellan 30-40 personer per dag. Jag har ingen aning varför ni gör där ute, vilka ni är och hur ni letat er hit. Men på något sätt så hjälper ni mig att leva vidare genom att finnas där som mottagare. Nästan allt annat jag gör och har gjort i livet är annars sänt rakt ut i the void. Oftast inget problem med det men ibland oöverstigligt sorgligt. Som det är. “Just idag är jag stark” som han sjöng vad han nu hette, jo, Kent. Andra dagar är man inte det. Fast alla tror att man är det. Liksom.

Klackarna i taket. Det är fredag. Er klackar. Liksom.

Om man nu varit John Lennon eller Steve Jobs (och död (och framgångsrik)) så hade väl en sådan här sida gått för nån miljon dollar sisådär. Åtminstone inramad och med äkthetsintyg.  Någon som är spekulationssugen? 😉

ps Om inte “om” funnits… ds

Först gör man den där “Hello World“. Ja det behöver inte vara en display. Man kan tända en lysdiod också. Samma sak. Same shit.

Sen slänger man ner alltsammans i en låda. Släng i bara. Kopplandet är det inte så noga med.

Skriver ett, två och tre. JA arkitektens job är den roliga biten. Det är “JAG”. Ja det motsvarar alltså servettkluddet som görs på restaurangerna i Silicon Valley och som någom annan omvandlar till tröttsaml UML.

Sen knappar man inte det där.

Testar lite.

Sen är allt “klart” färdigt och världen har blivit lite bättre.